Läkemedelsreaktioner
Reaktioner mot läkemedel kan vara både allergiska och icke-allergiska. Vanliga IgE-medierade reaktioner är hudrodnader, flushing, urtikaria och angioödem. Vid svårare reaktioner förekommer bronkospasm och anafylaxi. Klassiskt uppkommer IgE-medierade reaktioner i nära anslutning till läkemedelsintag. Icke-allergiska reaktioner är vanliga.
Om man misstänker överkänslighet mot läkemedel är anamnesen viktig. Anamnesen ska inkludera:
-
noggrann angivelse av vilket läkemedel det rör sig om
-
indikation
-
tidpunkt för administrering
-
administreringsväg
-
reaktion angivet i minuter efter administrering
-
förlopp
-
samtidig behandling med andra läkemedel.
Man ska alltid dokumentera både enstaka och återkommande läkemedelsreaktioner oavsett om läkemedlet administrerats avsiktligt eller inte.
Även om läkemedelsmanifestationer i hud är vanliga är allergiska reaktioner förhållandevis ovanliga. Det är dock inte alltid lätt att särskilja dessa i kliniken.
Patienter som antingen reagerat omedelbart och med anafylaxi eller fått ledsvullnad/serumsjuka (en typ III-reaktion), ska man inte fortsättningsvis behandla med respektive läkemedel. I båda fallen ska man varningsmärka journalen för det aktuella läkemedlet
(26).
Betalaktamantibiotika
Betalaktamantibiotika är våra mest använda antibiotika och orsakar, bland annat just på grund av att de är så vanliga, flest antibiotikarelaterade överkänslighetsreaktioner.
Upp till 10% av patienter behandlade med betalaktamantibiotika får olika typer av reaktioner. De flesta reaktionerna är icke-allergiska och lindriga, men man riskerar att misstolka reaktionerna som antibiotikaallergi, vilket ofta på felaktig grund leder till att patienten inte får behandling med dessa läkemedel.
Ampicillin ger hos 5–10 % av de behandlade patienterna ett finprickigt exantem väsentligen utan klåda. De allra flesta patienterna med mononukleos får exantem vid ampi-/amoxicillinbehandling men utslag förekommer också vid andra virusinfektioner. Detta är inte en allergisk reaktion och patienterna löper inte ökad risk för en allvarlig reaktion av penicillin. Vid förnyad behandling tål de flesta ampicillin eller amoxicillin trots att de haft hudutslag vid föregående tillfälle
(27).
I många fall kan man avskriva misstänkt läkemedelsallergi genom att vid utredningen noggrant gå igenom:
- vad som hände
- hur reaktionen artade sig
- när under behandlingen som reaktionen uppstod.
I vissa fall är det också lämpligt att komplettera med ett IgE-test för substansen.
En noggrann genomgång av händelseförloppet kan göra stor nytta för patienter i de många fall där man kan avskriva allergimisstanke och därmed tillgängliggöra en viktig läkemedelsgrupp. Särskilt vanligt är detta vid reaktioner mot antibiotika, där biverkningar som kan misstas för allergi är vanliga. Om det sedan blir aktuellt med behandling i framtiden kan det vara klokt att patienten får inta den första dosen på vårdinrättning
(28) (29).
Korsreaktivitet mellan penicilliner och cefalosporiner är inte så vanliga som man tidigare trott och sådana reaktioner är mest rapporterade för första och andra generationen cefalosporiner. Korsreaktioner mellan penicillin och tredje och fjärde generationen cefalosporiner är sällsynta
(28).
ASA/NSAID
Acetylsalicylsyra (ASA)/icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID)-överkänslighet räknas (efter antibiotika) som den näst vanligaste läkemedelsrelaterade överkänsligheten, men denna överkänslighet är ändå förhållandevis ovanlig. Det finns inga biologiska markörer eller säkra hudtest för detta tillstånd. Cox-2-hämmare kan ofta användas vid NSAID-överkänslighet. Man bör ge första dosen under övervakning
(30).
Övriga läkemedel
Exempel på andra läkemedel som orsakar reaktioner som är eller tolkas som IgE-medierade är:
- lokalanestetika
- biologiska läkemedel
- immunglobuliner
- intravenöst järn
- kontrastmedel
- antibiotika
- narkosmedel
- morfin
- cytostatika.