Barnarytmier
Arytmier hos barn beror oftast på en accessorisk bana eller atrioventrikulär nodal reentry takykardi (AVNRT) och handläggning sker i samråd med barnkardiolog. Behandling inkluderar vagala manövrar, adenosin, profylaktisk läkemedelsbehandling samt ablation.
Barnläkare med kardiologisk inriktning ska handlägga arytmier hos barn, i samråd med barnkardiologer och vid behov elektrofysiologer.
Det är viktigt att ta elektrokardiogram (EKG) på små barn med snabb puls som har diffusa symtom som matleda och trötthet om det inte finns någon annan uppenbar förklaring. Barn i tidig skolålder kan inte alltid uttrycka att hjärtat slår hårt eller snabbt, utan de brukar klaga på att det gör ont i bröstet eller andra symtom.
Arytmimekanismer och behandling
De flesta takykardier hos barn, särskilt i spädbarnsåldern och den tidiga barndomen, är medierade via en accessorisk bana men med ökande förekomst av AVNRT med stigande ålder
(10). Vid långtidsbehandling måste man beakta att en majoritet barn under 1 års ålder ofta kommer att ha ett fåtal episoder av supraventrikulära takykardier (SVT) som del av spontan läkning. Invasiv terapi är således begränsad till patientgruppen med läkemedelsresistent arytmi och vid livshotande tillstånd.
Arytmier vid strukturell hjärtsjukdom kan antingen vara relaterade till underliggande hjärtsjukdom eller det kirurgiska ingreppet som skapat ärrvävnad i hjärtmuskeln.
Som en allmän regel krävs en klar arytmidiagnos med EKG-dokumentation innan antiarytmika förskrivs. Beakta alltid riskerna kontra nyttan vid läkemedelsbehandling av barn. Kateterablation hos barn kan ge lika goda resultat som hos vuxna men behandlingen kräver särskild kompetens hos utföraren vad gäller mindre barn, yngre än skolåldern, för att uppnå lika hög säkerhet. Tredimensionell kartläggning medger navigering med förbättrad kateterteknik utan röntgengenomlysning vilket förbättrat säkerheten
(10).
Vagala manövrer
Rekommendationen för akut terminering av smal QRS-takykardi är i första hand vagala manövrar (Valsalvas manöver eller modifierad Valsalva, och för äldre barn att stå på huvudet) före administrering av läkemedel eftersom dessa manövrar ofta är effektiva
(11).
Adenosin
Om effekten av vagala manövrar uteblir ger man adenosin intravenöst som snabb bolusinjektion. För barn ska adenosin doseras i förhållande till kroppsvikten om den understiger 50 kg, se produktresumé och ePed. Spädning av adenosin till 1 mg/ml rekommenderas för spädbarn <5 kg, i övrigt 5 mg/ml. Initialt ges 50-100 mikrog/kg (0,05-0,1 mg/kg) kroppsvikt och dosen ökas enligt lokala instruktioner upp till max 300 mikrog/kg varannan minut. Observera att dosen ska ges snabbt (på 2 s) och omedelbart följas av 2-5 ml flush med koksaltlösning (NaCl 9 mg/ml). Ovanstående spädning överensstämmer med klinisk praxis (se ePed) men skiljer sig från informationen i produktresumén.
Profylaktisk läkemedelsbehandling
Profylaktisk antiarytmisk läkemedelsbehandling ges enbart för att skydda barnet från återkommande SVT under en begränsad tid tills sjukdomen upphör spontant eller tills det är lämpligt att erbjuda barnet kurativ behandling med kateterablation. Kroppsvikt på 20-25 kg kan här vara mer vägledande än ålder även om man alltid måste göra individuella bedömningar i samråd med ansvarig elektrofysiolog/kateterisör.
För patienter med SVT-episoder som debuterar eller återkommer efter 1 års ålder är det mindre sannolikt med spontan läkning. Ingen behandling är motiverad i fall av sällsynta och korta attacker med god klinisk tolerans, frånvaro av preexcitation och normalt hjärta. Periodisk behandling (”pill-in-the-pocket”-approach) är ett alternativ för sällsynta, men väl tolererade och långvariga episoder av SVT, till exempel AVNRT.
Påverkan på vänsterkammarfunktion
Det är viktigt att komma ihåg att vissa SVT-former, exempelvis permanent form of junctional reciprocating tachycardia (PJRT), kan vara kroniskt ihållande och ge takykardiinducerad kardiomyopati med uttalad hemodynamisk påverkan, vilket kan motivera aggressiv antiarytmisk behandling men även ablation. Även preexcitation kan i sällsynta fall leda till kammardyssynkroni och nedsatt vänsterkammarfunktion/hjärtsvikt.
Risk för plötslig död
Även barn med preexcitation löper risk för plötslig död.