Psykisk ohälsa

Depression och ångest

Nästan hälften av alla kvinnor råkar någon gång i livet ut för en depression. Det kan vara svårare att diagnosticera depression hos en gravid kvinna då sömn- och aptitförändringar som kan vara symtom på depression också är vanliga vid normal graviditet. Prevalensen av depression hos gravida ligger på 10‍–‍15 procent 

(47)

. Postpartumdepression drabbar ungefär 13 procent av kvinnor under veckorna närmast efter förlossningen 

(48)

. Fler insjuknar under de första tre månaderna efter förlossningen jämfört med under de efterföljande nio månaderna. Därför är det viktigt att uppmärksamma kvinnans mående postpartum. Det är större risk att drabbas av postpartumdepression om man haft depression och/eller ångestbesvär under graviditeten 

(49)

.

Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) är ett självskattningsformulär för att identifiera eventuell depression som kan användas både under graviditet och postpartum 

(50)

. Postpartum screenas alla kvinnor efter 6‍–‍8 veckor inom ramen för barnhälsovårdens program.

Behandling

Kognitiv beteendeterapi (KBT) eller interpersonell psykoterapi (IPT) är två behandlingsmetoder som man kan testa vid lindrig till måttlig depression.

Man ska alltid väga nyttan mot riskerna av fortsatt läkemedelsbehandling om en kvinna med pågående läkemedelsbehandling mot depression blir gravid. Den starkaste riskfaktorn för att drabbas av depression under graviditet eller postpartum är anamnes på tidigare depression eller annan psykiatrisk sjukdom eller våld i nära relation.

Därför är det viktigt att framför allt kvinnor som har anamnes på recidiverande och/eller svår depression behåller sin behandling. Selektiva serotonin­återupptags­hämmare (SSRI) är vid läkemedelsbehandling första behandlingsalternativet 

(1) (49) (51)

.

Antidepressiva

Varken SSRI eller serotonin- och noradrenalin­återupptags­hämmare (SNRI) leder till ökad risk för fostermissbildningar. Paroxetin kan möjligen ge upphov till hjärtmissbildning och därför bör man om möjligt undvika paroxetin i tidig graviditet. Dock är denna risk så låg att en kvinna som använt paroxetin i tidig graviditet med god behandlingseffekt inte ska ändra behandlingsregim. SSRI‍-‍preparat kan ge en kortvarig adapationsstörning hos barnet (till exempel irritabilitet, skrikighet och tillmatningsproblem) i samband med födsel men dessa symtom är övergående och detta är inte ett skäl att sätta ut läkemedlet.

Tricykliska antidepressiva (TCA) är numera inte så vanliga men inte heller dessa ger upphov till missbildningar. Man har dock sett en något ökad risk för neonatala komplikationer men vid en välfungerande behandling med TCA bör den gravida stå kvar på denna behandling.

Man bör eftersträva lägsta möjlig behandlingsdos. Dessutom bör man eftersträva monoterapi för att exponera fostret för så få preparat som möjligt 

(1)

.

Om kvinnan har en svårare depression och depression med psykotiska drag är elektrokonvulsiv behandling (ECT) en väldokumenterad metod även under graviditet 

(49) (51)

.

Vid ångestsyndrom är behandlingsprinciperna motsvarande de för depression 

(51)

. Man bör ha i åtanke att samsjuklighet (att både ha ett depressivt tillstånd och ett ångestsyndrom) är mycket vanligt.

Se även kapitel Ångestsyndrom och orostillstånd, på sidan om behandling under graviditet, efter förlossning och under amning.

Sömnbesvär

Bra nattsömn kan vara avgörande för gravida kvinnor med fysisk eller psykisk grundsjukdom såsom epilepsi eller bipolär sjukdom. Rekommendationen vid sömnbesvär är i första hand propiomazin 25‍–‍50 mg eller prometazin 25‍–‍50 mg till natten. Om kvinnan har oro och ångest rekommenderas prometazin. Man ska undvika kontinuerlig behandling med bensodiazepiner dels på grund av risk för att skapa boeronde hos kvinnan, dels på grund av den ökade risken för abstinenssymtom hos barnet när det föds 

(49)

.

Post­partum­psykos

Postpartumpsykos och depression är några av de vanligaste orsakerna till maternella dödsfall i Sverige. Det finns goda behandlingsmöjligheter men dessa kvinnor söker inte alltid vård. Det är viktigt att vårdpersonal har hög vaksamhet och uppmärksamhet på kvinnans mående. Alla regioner ska ha en väl utarbetad rutin för handläggning av dessa patienter. Det ska finnas en bra plan för hur de följs upp under graviditeten. Det behöver också finnas en plan om handläggning under förlossning och under tiden på BB. Dessa kvinnor handläggs av psykiatriker i samråd med obstetriker.

Förslag på åtgärder:

• Utöka vården på BB till fler dygn på sjukhus.

• Att hjälpa till med sömnen på BB, till exempel genom att ta hand om barnet på natten.

• Att vid behov ge propiomazin 25‍–‍50 mg eller prometazin 25‍–‍50 mg.

• Ha kontakt med psykiatriker för att bedöma patienten innan hemgång.

• Sjukskriva kvinnan så att partnern kan vara föräldraledig och hemma under den första tiden med det nyfödda barnet.

• Ha kontakt med barnavårds­central (BVC) innan hemgång för att stötta familjen efter hemgång.