Alzheimers sjukdom

Grunden till sjukdomen anses vara förekomst av degenerativa plack, orsakade av inlagring av proteinet beta‍-‍amyloid, neurofibriller med fosforylering av tau‍-‍protein, och förlust av synapser och nervceller. Lokalisationen av förändringarna avgör vilka symtom som uppvisas. Engagemang av tinnings- och hjässlober är vanligast, med minnes- och språksvårigheter, samt även praktiska svårigheter som följd. Hos de äldre med vaskulära blandinslag ses även påverkad insikt, exekution och kontinens.

Tidig symtombild

Grundsymtomet vid klassisk, mer ren Alzheimers sjukdom, är minnesproblem. Tidigt i sjukdomen är symtomen diffusa och smygande. Uppmärksamhetsstörning och koncentrationssvårigheter märks först i stressade situationer. Svårigheter att hitta ord, lätt dysfasi, kan påverka språklig kommunikation. Orienteringssvårigheter förekommer, framför allt i pressade situationer. Abstrakt tankeförmåga och tidsuppfattning minskar. Patienten har ofta tidigt i sjukdomsförloppet insikt i att mentala funktioner är förändrade och kan, med hjälp av olika strategier, till viss del kompensera för den kognitiva nedsättningen. Tidiga depressiva symtom är vanligt hos patienter med sjukdomsinsikt.

Sjukdoms­progress

När sjukdomen går vidare försämras samtliga kognitiva domäner, med bland annat språkliga och praktiska svårigheter, samt genom att svårigheter med tolkning av rumsliga synintryck blir alltmer uppenbara. Den allmänna funktionsnivån påverkas alltmer och patienten klarar så småningom inte sitt dagliga liv utan hjälp. Personligheten är bevarad, särskilt hos yngre personer och vid ren Alzheimers sjukdom. Insikt om graden av oförmåga är ofta nedsatt trots att det finns en medvetenhet om sjukdomen, särskilt hos äldre med vaskulära inslag. Även sent i sjukdomen kan det finnas stunder av påfallande klarhet.