Utredning av hyperkalcemi
Utredning av hyperkalcemi omfattar minst två mätningar av P/S-kalcium varav minst en för joniserat kalcium.
Utöver anamnes och klinisk undersökning, bör man alltid initialt ta P/S-kreatinin och S-PTH (paratyreoideahormon). Därmed kan man bedöma njurfunktionen och gruppera kalciumrubbningen enligt nivån på PTH, se figur 2.
Bedömning av njurfunktion och gruppering av kalciumrubbningen
Förhållandet mellan S-PTH och joniserat kalcium (P/S-Ca2+) vid olika typer av kalciumrubbningar hos individer med normal njurfunktion. Bilden visar tydliga skillnader i PTH- och kalciumnivåer beroende på den underliggande patofysiologin
(5).
Förhållandet mellan S-PTH (serum paratyreoideahormon) och joniserat kalcium (P/S-Ca2+) vid olika typer av kalciumrubbningar hos individer med normal njurfunktion.
Olika sjukdomstillstånd påverkar nivåerna av parametrarna S-PTH (serum paratyreoideahormon) och joniserat kalcium (P/S-Ca2+) på följande sätt:
- Vid primär hyperparatyreoidism ses en förhöjd kalciumnivå i kombination med höga S-PTH-värden.
- Hypoparatyreoidism kännetecknas av lågt P/S-Ca2+ och låga eller inadekvata S-PTH-nivåer.
- Malabsorption kan leda till lågt P/S-Ca2+ och sekundär hyperparatyreoidism, medan hyperkalcemi vid malignitet eller sarkoidos oftast uppvisar högt P/S-Ca2+ med låga S-PTH-nivåer.
Hos friska individer i fallet ovan är referensområdet för S-PTH 1,1 till 5,3 pmol/L och för P/S-Ca2+ 1,18 till 1,33 mmol/L. Det är viktigt att notera att referensvärden kan variera mellan olika laboratorier.
Om paratyreoidea fungerar normalt medför hyperkalcemin en hämning av PTH-frisättningen. Hyperkalcemi med lågt S-PTH ses vid alla tillstånd som medför ökat inflöde av kalcium till blodbanan såsom malignitet, kalcium-/vitamin D-intoxikation, granulomatoser etcetera.
Kontroll av följande prover ingår i den initiala utredningen av hyperkalcemi:
- P/S-kalcium gånger 2 (varav minst ett bör vara joniserat kalcium)
- P/S-albumin
- P/S-fosfat
- P/S-kreatinin, P/S-natrium, P/S-kalium
- P/S-PTH.
När hyperkalcemi konstaterats kan utredningen kompletteras med följande för differentialdiagnostik:
- S-TSH, S-fritt T4
- B-sänkningsreaktion (SR)
- Blodstatus
- S-gamma-glutamyltransferas (GT), S-alkaliskt fosfatas (ALP) eventuellt med isoenzymer
- P/S-magnesium.
Överväg ytterligare utökning av provtagning för utredning av grundorsaken, till exempel: proteinfraktioner, S-angiotensinkonverterande enzym (ACE) samt eventuellt radiologi.