Utredning
Utredning av nikotinberoende bör inkludera frågor om tobak- och nikotinbruk, gärna även spirometri, mätning av kolmonoxid (CO) i utandningsluft samt en skattning av nikotinmissbruket med Fagerströms poängskala.
Att fråga om tobaksbruk kan leda vidare till ett hälsobringande samtal. Inte minst i samband med medicinska skäl kan frågan inducera många rökstopp.
Inled samtalet om tobaksbruk
Öppna gärna ditt patientmöte med:
”Har du någon gång använt tobak eller nikotin i någon form?”
Frågan ger information om patienten är före detta rökare och då ett skäl till beröm och uppmuntran. Frågan är även lämplig till alla (från tonåren och uppåt). Ibland kan en person som man förutsätter inte är rökare ändå vara det.
Om patienten använder tobak/nikotin behöver det inte kommenteras direkt utan kan hellre tas upp mot slutet. Kontakt är nu etablerad, och samtalet kan anpassas utifrån hur mycket tid som då återstår efter kroppsundersökning, receptskrivning med mera.
Utforska tobaksvanorna på ett personcentrerat sätt
Lämpliga följdfrågor:
- Hur ser dina tobaksvanor ut?
- Hur ser du på ditt tobaksbruk?
- Har du funderat kring din rökning? eller Är det OK om vi pratar några minuter om din rökning/vejpning/vattenpiprökning/snusning?
- Vad känner du till om hur rökning/snusning påverkar din hälsa?
- Vill du veta mer?
- Får jag berätta?
Samtal kring att avsluta tobaksbruk
Många har tankar om att sluta, men patienters beredskap till förändring skiljer mycket.
Lämpliga följdfrågor:
- Hur viktigt är det för dig att sluta röka/snusa/vejpa?
- Hur säker är du på klara av att sluta?
- När skulle du vilja sluta?” eller ”Hur beredd känner du dig att sluta just nu?
Är beredskapen till förändring låg lönar sig knappast utförliga beteendetips, i stället kan man fråga:
- Vad skulle kunna öka din motivation/dina förutsättningar att lyckas?
- Kan vi hjälpa dig med något?
- Vill du ha en broschyr, ett framtida återbesök?
Ofta är det passande att säga följande till patienten:
”Om du i framtiden skulle vilja sluta med tobak finns bra stöd och effektiva läkemedel” Denna replik är även lämplig om tiden är ytterst knapp, till exempel på en akutmottagning.
Man kan skatta graden av individens nikotinberoende med hjälp av några enkla frågor. Fagerströms poängskala är ofta använd i såväl studier som i klinisk tobaksavvänjning. Höga poäng indikerar starkare beroende. Det finns ett motsvarande frågebatteri för snusare.
Inför motiverande samtal av tobaksberoende kan det vara bra att kartlägga rökningens påverkan på lungorna med hjälp av spirometri och mätning av CO i utandningsluft.
Biomedicinsk feedback
En strategi för att öka intresset för rökavvänjning skulle kunna vara att ge rökare som har kontakt med hälso- och sjukvården återkoppling kring biomedicinska data eller potentiella framtida effekterna av rökning, till exempel att utföra lungfunktionstest eller mätning av utandad CO
(22).
Spirometri
Det finns relativt få välgjorda studier beträffande effekten av spirometri vid rökning. De studier som finns har hittills visat blandade resultat, men det finns viss evidens för att rökavvänjningsråd som inkluderar feedback från spirometri med demonstration av ”lungålder” kan öka antalet rökstopp
(23) (24).
CO i utandningsluft
När man mätte CO i utandningsluft ökade viljan att sluta röka hos 71 % av patienterna, men effektstorleken var relativt liten (0,8 poäng på en 10-gradig Likert-skala). Proceduren resulterade dock i en tiofaldig ökning (40 % jämfört med 4 %) av remisser till en nationell Quitline (motsvarande Sluta-röka-linjen). Användning av Quitline ökar vanligtvis chansen för rökavvänjning med 10 gånger baslinjen
(25).
Diagnosticera och klassificera tobaksberoende
Dokumentera tobaksbrukets art och duration samt diagnosregistrera när tobaksbruket har haft eller har betydelse för sjukdomsutvecklingen och eller när konsultationen innefattar avvänjningsinsatser.
Sjukdomsklassifikationen International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems, ICD-10 har en kod för tobaksberoende, vilket är ”F17.2. Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av tobak, beroendesyndrom”. På Tobakspreventiva Mottagningen Universitetssjukhuset Örebro anges i stället: ”Tobaksberoende F17.2”.
Nyligen föreslogs att beroendesyndrom även bör klassificeras utifrån dess aktualitet. Pågående tobaksberoende ska enligt denna klassificering kodas F17.2C. För beroendetillstånd i remission används D, E och F
(26).
Tilläggskoder för beroendetillstånd i remission
Svensk förening för beroendemedicin rekommenderar följande definitioner av tilläggskoderna för beroendetillstånd i remission i svenska ICD-10:
- Aktiv droganvändning:
-
Patienten har uppfyllt kriterier för beroendediagnosen under de senaste 3 månaderna.
-
- Tidig fullständig remission:
-
Patienten har inte uppfyllt några kriterier för beroendediagnosen (utöver craving-kriteriet) under de senaste 3 till 12 månaderna.
-
- Långvarig partiell remission:
-
Patienten har sedan minst 12 månader en minskad användning av substansen och har under denna tid inte uppfyllt tillräckligt antal kriterier för beroendediagnosen, även om enstaka diagnoskriterier varit uppfyllda.
-
- Långvarig fullständig remission:
- Patienten har sedan minst 12 månader inte uppfyllt något kriterium för beroendediagnosen (utöver craving-kriteriet).