Behandling vid alkoholförgiftning (intoxikation)
När en individ drabbas av alkoholförgiftning har kroppens förmåga att metabolisera alkohol överskridits. I takt med att blodalkoholnivåerna stiger blir individen omtöcknad, får sluddrigt tal, långsamma reflexer, beteendestörning, svårigheter att koordinera kroppen och svårigheter att hålla balansen. Uttalad förgiftning leder till kräkning, ibland med luftvägsaspiration som följd och i allvarliga fall en tilltagande andningsdepression.
Akut alkoholförgiftning kan fordra övervakad tillnyktring av medicinska skäl, exempelvis då samtidig somatisk sjukdom föreligger, såsom feber, aspiration, pneumoni, misstänkt skallskada, blödningar etcetera.
Utredning och behandling av förekommande somatisk sjukdom ska vid akut alkoholförgiftning ske genom att man:
-
bedömer berusningsgraden (medvetandegrad, orientering)
-
genomför en noggrann somatisk undersökning: Pneumoni? Trauma? Feber? Arytmi?
-
ordinerar övervakning av andning och medvetandegrad med täta intervall.
Om personen uppvisar tecken på alkoholabstinens (pulsstegring, svettning, tremor etcetera) ska man inleda behandling med korstoleranta preparat (bensodiazepiner, se sidan Behandling av alkoholabstinens). Detta ska genomföras även om blodalkoholhalten inte sjunkit till noll.
Tänk alltid på möjligheten att patienten kan ha en metanolförgiftning (träsprit) eller annan blandintoxikation.
Individer som polisen omhändertar, enligt Lagen om omhändertagande av berusade personer (LOB), blir vanligen övervakade i arrestlokal, men bör i fall av stark berusning vårdas inom sjukvården (tillnyktringsenhet, akutmottagning).