Bakgrund

På senare år har det visat sig effektivt att behandla både i form av tidig intervention, så kallad brief intervention, och med läkemedel. Det finns därför all anledning för läkaren att fokusera på riskbruk, men också att aktivt engagera sig i patienter som utvecklat skadligt bruk och beroende av alkohol. Många patienter med alkoholproblem vittnar om en positiv upplevelse av att få diskutera sina alkoholvanor.

Att dricka alkohol

De flesta människor upplever inte alkohol som något hälsoproblem. Likväl är alkohol toxiskt och kan i vissa situationer skapa problem även vid måttligt bruk. Så är exempelvis fallet inom psykiatrin, där all alkoholkonsumtion ökar risken för psykisk ohälsa och således kan sabotera insatt behandling. Måttligt bruk av alkohol kan också skapa problem vid kirurgi. Därför avråder man patienter från all alkoholkonsumtion i anslutning till en operation. Även de förhöjda olycksriskerna vid bilkörning efter måttligt intag av alkohol illustrerar känsligheten för denna drog.

Medier uppmärksammade under många år alkohol som förebyggande av hjärt-kärlsjukdom. En viss skyddande effekt för hjärtsjukdomar och diabetes rapporterades från några studier, men underlaget för detta har man efterhand ifrågasatt. Den skyddande effekten skulle i dessa studier ha uppnåtts vid mycket låg konsumtion (<1 glas vin/dag för män i 70‍-‍årsåldern och <½ glas för kvinnor). All konsumtion över denna nivå innebar ökad risk för ohälsa.

Personer <40 år gjorde inga hälsovinster överhuvudtaget av alkohol. Nyttan även av dessa låga konsumtionsnivåer har ifrågasatts i senare forskningsstudier 

. Sammanfattningsvis finns idag inga belägg för att rekommendera alkohol som förebyggande behandling och det finns inga belägg alls för att rekommendera alkohol som medicin.

Under graviditet rekommenderas total avhållsamhet från alkohol.

Riskbruk av alkohol

De flesta patienter som kommer till sjukvården med alkoholrelaterade hälsoproblem tillhör inte den mer begränsade grupp som har ett skadligt bruk eller ett beroende. För de flesta är i stället "riskbruk" mer relevant som arbetshypotes i samtalet med den enskilda patienten.

Riskbruk innebär en konsumtion som signifikant ökar risken för somatiska och psykiska skador. Utöver den generella risknivån för alkoholkonsumtion (se Epidemiologi – kvantitet och risk – Faktaruta 1) måste man beakta individens känslighet. Patienter kan uppleva en rad negativa effekter av alkohol som påverkar livskvaliteten även om kvantiteterna patienten uppger understiger de angivna riskbruksgränserna. Ett exempel här är till exempel sömnstörningar hos äldre med ytlig, splittrad sömn.

Eftersom individuell känslig­het spelar roll, både när det gäller olikhet mellan individer och symtomens art, är upplevt hälsoproblem ofta det bästa sättet att ta reda på den enskilda individens risknivå. Föreslå patienten att minska alkoholintaget en tid för att se om symtomet försvinner eller minskar och livs­kvaliteten därmed ökar. Även en mindre mängd alkohol kan hos en känslig individ orsaka hälsoproblem.

Berusning är alltid att betrakta som riskbruk. Enligt Centralförbundet för Alkohol och Narkotikaupplysning (CAN) beräknas andelen personer med riskabelt hög veckokonsumtion (10 glas/vecka eller mer) i åldersgruppen 17‍–‍84 år till 24 % bland kvinnor och 40 % bland män. En stor andel av riskbruket utgörs av berusningsdrickande (4 glas/tillfälle eller mer, minst en gång per månad). När man tar med detta i beräkningarna stiger andelen riskbrukare till 32 % för kvinnor och 49 % för män 

.

En principiellt viktig skillnad mellan förhållningssättet vid svårt alkoholberoende jämfört med lindrigt eller måttligt uttalat beroende, liksom vid skadligt bruk och riskbruk är att man vid behandlingen av svårt beroende oftast rekommenderar patienten en långvarig (ibland livslång) avhållsamhet från alkohol. Målet för alkoholkonsumtionen i övriga fall handlar ofta om reducerad konsumtion till en riskfri nivå, varvid även hälsoproblemet försvinner.

Senare års epidemiologiska forskning har klargjort att majoriteten bland personer med alkoholberoende har ett måttligt uttalat beroende 

. Flertalet av dessa kommer småningom ifrån beroendet, oftast utan behandling, och kan återfå kontroll över sin konsumtion 

. Emellertid kan många års kraftigt drickande ha medfört en rad medicinska och sociala problem. Med behandling kan perioden med problemdrickande reduceras.

De insatser som erbjuds vid riskbruk av alkohol och måttligt alkoholberoende bör vara patientcentrerade, individanpassade och situationsbetingade. Insatserna får störst genomslag om man gör dem till en del av det kliniska vardagsarbetet.

Skadligt bruk

Skadligt bruk innebär att individen har ett mönster av användning av psykoaktiva substanser som skadar hälsan, till exempel alkohol. Skadan kan vara fysisk (som i fall av hepatit efter injektion av psykoaktiva substanser) eller psykisk (till exempel perioder av depression sekundärt till stort intag av alkohol).

Följande är en sammanfattning av kriterierna i ICD‍-‍10 (engelska: International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems):

• Klara bevis för psykiska eller fysiska skador samt nedsatt omdöme eller dysfunktionellt beteende, vilket kan leda till skada eller negativa konsekvenser för interpersonella relationer.

• Skadans natur ska vara tydligt identifierbar (och specificerad).

• Mönstret av bruket har varit ihållande under minst 1 månad eller har förekommit upprepade gånger under en 12‍-‍månadersperiod.

• Störningen uppfyller inte kriterier för någon annan psykisk störning eller beteendestörning relaterad till samma drog under samma tidsperiod (utom för akut intoxikation).

Alkohol­beroende

Alkoholberoende är ett sjukdomstillstånd som bland annat innebär svårigheter att kontrollera intaget, och en försämrad funktion i olika avseenden (fysiskt, psykiskt, socialt) som beror på alkoholens effekter.

För diagnosen alkoholberoende ska minst 3 av nedanstående 6 kriterier, enligt ICD‍-‍10, ha förekommit tillsammans under minst 1 månad, eller vara återkommande (tillsammans) under loppet av en och samma 12‍-‍månadersperiod:

• En stark önskan eller tvång att ta substansen.

• Försämrad kapacitet att kontrollera intaget av substansen när det gäller att börja, avsluta eller att kontrollera intagna mängder. Detta kan visa sig som att substansen brukas i större kvantiteter eller under längre tid än vad som var tänkt, eller som ett eller flera misslyckade försök eller en ständig önskan att minska eller kontrollera bruket.

• Ett fysiologiskt abstinenstillstånd (se ICD‍-‍10 F10.3 och F10.4) utvecklas när substansbruket minskas eller avbryts. Detta visar sig som ett, för substansen, karakteristiskt abstinenssyndrom eller som bruk av samma (eller närbesläktade) substanser för att minska eller undvika abstinenssymtom.

• Bevis för toleransutveckling så att doserna måste ökas i betydande grad för att uppnå intoxikation eller önskad effekt eller att samma dos av substansen ger en avsevärt mindre effekt.

• Upptagenhet med att bruka substansen, som manifesterar sig genom att andra alternativa, betydelsefulla glädjeämnen eller intressen ges upp eller minskar i omfattning till förmån för substansbruket, eller att en stor del av tiden åtgår till att få tag på substansen, inta substansen, eller återhämta sig från dess effekter.

• Fortsatt bruk av substansen trots klara bevis för skadliga konsekvenser (se F10.1), vilket tar sig uttryck i fortsatt bruk trots att individen är medveten eller kan förväntas vara medveten om skadans natur och omfattning.

Unga och alkohol

I årskurs 9 har alla alkoholmått (totalvolymen, berusningsdrickandet, andelen högkonsumenter med mera) sjunkit med mer än 60 % sedan 1976. Andelen niondeklassare som dricker alkohol var år 2023 39 % att jämföra med 90 % år 1976. Även i gymnasiets årskurs 2 har alla mått sjunkit kraftigt. Gymnasiemätningarna har pågått sedan 2004, mätningarna i årskurs 9 sedan 1970‍-‍talet. Alkoholkonsumtionen bland unga har således sjunkit signifikant under senare år 

.

Konsumtionen av alkohol är som högst i åldersgruppen 20‍–‍25 år. På senare år har en viss utjämning av alkoholkonsumtionen skett mellan olika åldersgrupper. Konsumtionen bland unga har minskat, och konsumtionen bland äldre har ökat. Männens konsumtion är fortsatt ungefär dubbelt så stor som kvinnornas.