Sveriges arbete mot antibiotikaresistens

Om man betraktar antibiotikaförbrukningen över längre tid framgår Sveriges framgångsrika arbete med att minska onödig antibiotikaanvändning tydligt. Förbrukningen har sjunkit med 55 % jämfört med nivån 1992, då svensk antibiotikaförsäljning nådde en toppnotering.

Den absoluta majoriteten, knappt 90 %, av all antibiotika till människor används inom öppenvården och främst till barn och gamla. Drygt hälften förskrivs av distriktsläkare och resten på sjukhusens öppenvårdsmottagningar. Detta är skälet till att Sverige genom Samverkan mot antibiotikaresistens (Strama) under många år fokuserat på öppenvård och just dessa patientgrupper.

Figur 4 visar utvecklingen av antibiotikaförsäljning inom öppenvård i Sverige per åldersgrupp under de senaste 36 åren. Statistiken inkluderar läkemedel inom ATC‍-‍kod J01 utom metenamin. Som framgår av bilden har den absolut största minskningen skett för barn mellan 0 och 4 års ålder. Ingen samtidig ökning av mer allvarliga infektioner har kunnat upptäckas i studier under denna tid 

.

Nationell samverkans­funktion

Sveriges riksdag antog 2006 en strategi för ett samordnat arbete mot antibiotikaresistens och vårdrelaterade sjukdomar. En nationell samsyn kring arbetet har i Sverige etablerats bland annat genom samarbete inom det som benämns Nationell samverkansfunktion mot antibiotikaresistens 

. Här finns 26 myndigheter och organisationer representerade och arbetet har ett tydligt One Health-fokus.

Läs mer om One Health på sidan Spridning av antibiotikaresistens.

Arbetet styrs av en tvärsektoriell handlingsplan. Organisationen arrangerar årligen ett nationellt möte, Antibiotikaforum, där dialog och utbyte av erfarenheter mellan experter och andra som arbetar med antibiotikaresistens stimuleras. Samverkansfunktionens arbete möjliggör även enhetliga, myndighetsgemensamma budskap till allmänheten vilka förmedlas via kommunikationsinsatsen Skydda antibiotikan 

. För mer information, se webbplatsen för Skydda antibiotikan.

Arbetet inom Strama

Strama, tidigare Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens, grundades 1995. Stramas målsättning är att säkra patientens rätt till bästa infektionsbehandling i en sjukvård som motverkar antibiotikaresistens. Strama har en nationell grupp (NAG Strama) som ordnar möten, utbildningar och tillhandahåller behandlingsriktlinjer, utbildningsmaterial och andra verktyg för de mer än 20 regionala Stramagrupperna. Stramanätverket är ett fristående nätverk som verkar för ökad sammanhållning och informationsutbyte mellan de regionala grupperna. 2009 lanserade Strama en målsättning på maximalt 250 antibiotikarecept/‌1 000 invånare och år (250‍-‍målet). Målet uppnåddes nationellt 2020, till viss del beroende på minskad smittspridning av andra luftvägsinfektioner under covid-pandemin, men många regioner hade nått målet betydligt tidigare. Strama arbetar fortsatt för minskad överförskrivning av antibiotika och för att kvaliteten på antibiotikaanvändningen ska vara så bra som möjligt.

Några verktyg som Strama arbetar med är:

• Utbildning och ökad kunskap hos förskrivare, allmänhet och beslutsfattare.

• Behandlingsrekommendationer för vanliga infektioner i öppenvård.

• Övervakning av antibiotikaresistens lokalt, regionalt och nationellt.

• Återkoppling av förskrivardata på lokal, regional och nationell nivå.

• Öppna jämförelser av antibiotikaanvändning, lokalt och regionalt.

• Införande av antibiotikaronder på sjukhus.

• Selektiva resistensbesked utifrån aktuell bakterie, patient och sjukdomstillstånd.

Vägen mot fortsatt tillgång till effektiva antibiotika i framtiden

Åtgärder inom många områden, med ett kontinuerligt One Health-fokus, är viktigt för att motverka utvecklingen av antibiotikaresistens:

• En målsättning borde vara att helt sluta behandla virusinfektioner med antibiotika, då behandling av en virusinfektion ”för säkerhets skull” enbart medför nackdelar. Förbättrad diagnostik är därför central.

• Utvärdering av optimal dosering och behandlingstid vid infektioner är viktigt för att minska icke nödvändig förbrukning.

• Forskning och utveckling av nya substanser behöver prioriteras, liksom att säkerställa tillgången till gamla antibiotika och generiska läkemedel.

• Spridning av resistenta bakterier på sjukhus behöver motverkas och minimeras genom optimal följsamhet till basala vårdhygienrutiner.

• Förbättrad övervakning av resistenta bakterier, liksom utveckling av system för att övervaka svåra infektionskomplikationer, är av vikt.

• Information och utbildning för ökad kunskap bland sjukvård och allmänhet är betydelsefullt för sjukvårdens förtroende och för optimal följsamhet till rekommendationer.

• Internationellt samarbete med utbyte av erfarenheter och best practices är centralt för att möta det globala, gemensamma hot som ABR utgör och här kan Sverige ta en ledande roll.