Komplikationer och uppföljning
Medvetslöshet i sig är ett livshotande tillstånd. Medvetande utgör tillsammans med andning och cirkulation vitala funktioner. Förlust av medvetande innebär risk för komplikationer och att andra vitala funktioner slås ut.
Även om många kroppsliga funktioner är intakta, så innebär sänkt medvetande ett hot mot att individen ska klara av att hålla fria luftvägar. Ofria luftvägar äventyrar i sin tur andning och syresättning, med risk för förvärrad eller sekundär hjärnskada.
Beroende på graden av medvetslöshet kommer inte patienten heller att kunna skydda sina nedre luftvägar från aspiration av sekret eller uppstött maginnehåll och det är inte ovanligt att aspirationspneumoni uppstår.
En medvetslös person kan inte heller, genom lägesändring, skydda sig mot tryckskador som kan uppstå på grund av immobilisering. Trycksår och avstängd eller otillräcklig cirkulation i en extremitet på grund av långvarig medvetslöshet kan skapa ett kompartmentsyndrom med allvarliga skador på nerver och muskler som följd. Patienten kan utveckla rabdomyolys med risk för akut njursvikt.
Blås- och tarmdysfunktion kan också uppstå som en komplikation till medvetandesänkningen.
Uppföljning
Uppföljningen beror helt på den utlösande orsaken till medvetslösheten.
Prognos
Prognosen kan vara mycket svår att uttala sig om i det akuta skedet och beror framför allt på orsaken till medvetandesänkningen. Följande faktorer påverkar prognosen:
-
Djup medvetslöshet kan vara ett övergående tillstånd till exempel efter en intoxikation och kan vara fullt reversibelt.
-
Efter stroke eller skalltrauma kan medvetandepåverkan också vara övergående, orsakad av krampanfall, vilket gör att den initiala bedömningen av medvetandegraden inte är relevant för prognosen.
-
Kort efter hjärtstopp är den initiala bedömningen av medvetandegraden inte avgörande för prognosen.
-
Hos äldre skörare personer kan man se medvetslöshet vid allvarlig infektion med sepsis, till exempel urosepsis som i sig vanligen har mycket god prognos vid snabb och adekvat behandling.
Mortalitet
Generellt är mortaliteten hög, 25-87 procent, för patienter som drabbas av mer än bara kortvarig medvetslöshet, där de som inkommer medvetslösa efter stroke eller anoxisk hjärnskada har sämst prognos. Patienter som drabbats av reversibla tillstånd som epilepsi eller intoxikation har däremot betydligt lägre mortalitet, även om de initialt har varit djupt medvetslösa
(6).
Bedömning av vårdnivå
Under det akuta skedet bör man sällan fatta beslut om begränsning av vårdinsatser på grund av dålig prognos. Man bör endast överväga begränsning av vårdinsatser i det akuta skedet om det finns tillräcklig information om patientens bakgrund samt att man har säkerställt att orsaken till medvetslösheten är irreversibel.
I de allra flesta fall krävs följande för att kunna avgöra hur medvetandegraden utvecklas:
-
lite mer tid för att kunna utföra nödvändiga utredningar
-
en länge övervakningsperiod
Fram tills att dessa faktorer är klarlagda är en högre vårdnivå ofta motiverad. Om tillståndet däremot känt som terminalt eller icke reversibelt bör man redan i det akuta skedet överväga en begränsning av vårdnivån.