Eplerenon Krka

KRKA

Filmdragerad tablett 25 mg (Gula, runda, bikonvexa, filmdragerade tabletter, märkt ”25” på ena sidan. Dimensioner: diameter 6 mm.)

Diuretika: aldosteronantagonister

Aktiv substans: Eplerenon
ATC-kod: C03DA04
Förmån: Alla förpackningar har förmån
Recept: Receptbelagt
Försäkring: Läkemedlet omfattas av Läkemedelsförsäkringen

Genvägar till rubriker:

Information

Texten är baserad på produktresumé: 2018-08-13.

Indikationer

Eplerenon är indicerat:

  • som tillägg till standardterapi inkluderande beta-blockerare, för reduktion av kardiovaskulär mortalitet och morbiditet hos stabila patienter med vänsterkammardysfunktion (LVEF ≤ 40 %) och kliniska tecken på hjärtsvikt efter nyligen genomgången hjärtinfarkt.

  • som tillägg till optimerad standardterapi, för reduktion av kardiovaskulär mortalitet och morbiditet hos vuxna patienter med New York Heart Association (NYHA) klass II (kronisk) hjärtsvikt och systolisk vänsterkammardysfunktion (LVEF ≤ 30 %).

  • Kontraindikationer

  • Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne

  • Patienter med serumkalium > 5,0 mmol/liter när behandlingen påbörjas

  • Patienter med avancerad njurinsufficiens (eGFR < 30 ml per minut per 1,73 m2)

  • Patienter med svår leverinsufficiens (Child-Pugh klass C)

  • Patienter som får kaliumsparande diuretika eller starka hämmare av CYP3A4 (exempelvis itrakonazol, ketokonazol, ritonavir, nelfinavir, klaritromycin, telitromycin och nefazodon)

  • Kombinationen av en angiotensin converting enzyme (ACE)-hämmare och en angiotensinreceptorblockerare (ARB) med eplerenon

  • Dosering

    Dosering

    För individuell dosjustering finns styrkorna 25 mg och 50 mg tillgängliga. Den maximala doseringen är 50 mg dagligen.

    För hjärtsviktspatienter efter hjärtinfarkt

    Den rekommenderade underhållsdosen av eplerenon är 50 mg en gång dagligen. Behandlingen bör inledas med 25 mg en gång dagligen och titreras upp till måldosen 50 mg per dag, helst inom 4 veckor, med beaktande av kaliumnivån i serum (se tabell 1). Eplerenonbehandling bör normalt startas inom 3-14 dagar efter en akut hjärtinfarkt.

    För patienter med NYHA klass II (kronisk) hjärtsvikt

    För patienter med kronisk hjärtsvikt NYHA klass II bör behandlingen inledas med 25 mg en gång dagligen och titreras upp till måldosen 50 mg per dag, helst inom 4 veckor, med beaktande av kaliumnivån i serum (se tabell 1).

    Patienter med ett serumkalium på > 5,0 mmol/liter ska ej påbörja behandling med eplerenon.

    Serumkalium bör mätas innan behandling med eplerenon inleds, under behandlingens första vecka och en månad efter påbörjad behandling eller ändrad dosering. Serumkalium bör därefter mätas regelbundet vid behov.

    Efter behandlingsstart bör dosen anpassas till den uppmätta kaliumnivån i serum, enligt tabell 1.

    Tabell 1: Dosjusteringstabell efter behandlingsstart

    Serumkalium (mmol/liter)

    Åtgärd

    Dosjustering

    < 5,0

    Öka

    25 mg varannan dag till 25 mg en gång dagligen

    25 mg en gång dagligen till 50 mg en gång dagligen

    5,0 – 5,4

    Behåll doseringen

    Ingen dosjustering

    5,5 – 5,9

    Minska

    50 mg en gång dagligen till 25 mg en gång dagligen

    25 mg en gång dagligen till 25 mg varannan dag

    25 mg varannan dag till utsatt medicinering

    ≥ 6,0

    Sätt ut läkemedlet

    Se nedan

    Om eplerenon satts ut på grund av kaliumnivån i serum ≥ 6,0 mmol/liter kan behandling med eplerenon återupptas med doseringen 25 mg varannan dag när kaliumvärdet sjunkit under

    5,0 mmol/liter.

    Pediatrisk population

    Säkerhet och effekt av eplerenon hos barn och ungdomar har inte fastställts. Tillgänglig information finns i avsnitten Farmakodynamiska egenskaper samt Farmakokinetiska egenskaper.

    Äldre

    Det krävs ingen initial dosjustering för äldre patienter. På grund av den åldersrelaterade försämringen av njurfunktionen ökar risken för hyperkalemi hos äldre patienter. Denna risk kan öka ytterligare vid komorbiditet som leder till ökad systemisk exponering, särskilt lätt till måttlig nedsättning av leverfunktionen. Regelbunden mätning av serumkalium rekommenderas.

    Nedsatt njurfunktion

    Det krävs ingen initial dosjustering för patienter med lätt njurfunktionsnedsättning. Regelbunden mätning av serumkalium med dosjusteringar enligt tabell 1 rekommenderas.

    Patienter med måttligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 30-60 ml/min) bör sättas in på 25 mg varannan dag och dosen bör justeras baserat på kaliumvärdet (se tabell 1). Regelbunden mätning av serumkalium rekommenderas.

    Det finns ingen erfarenhet av patienter med kreatininclearance < 50 ml/min med hjärtsvikt efter hjärtinfarkt. Användning av eplerenon hos dessa patienter bör ske med försiktighet. Doser över 25 mg dagligen har inte studerats hos patienter med kreatininclearance < 50 ml/min.

    Användning hos patienter med allvarligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min) är kontraindicerat. Eplerenon är ej dialyserbart.

    Nedsatt leverfunktion

    Det krävs ingen initial dosjustering för patienter med lätt till måttlig leverfunktionsnedsättning. På grund av en ökad systemisk exponering av eplerenon hos patienter med lätt till måttlig leverfunktionsnedsättning, rekommenderas frekvent och regelbunden mätning av serumkalium hos dessa patienter, särskilt hos äldre.

    Samtidig behandling

    I fall av samtidig behandling med lätta till måttliga CYP3A4-hämmare, t ex amiodaron, diltiazem och verapamil, kan en dos med 25 mg en gång dagligen sättas in. Doseringen bör ej överstiga 25 mg en gång dagligen.

    Eplerenon kan ges med eller utan samtidigt födointag.

    Varningar och försiktighet

    Hyperkalemi

    Hyperkalemi kan uppträda vid användning av eplerenon, i enlighet med dess verkningsmekanism. Kaliumnivån i serum bör mätas hos alla patienter när behandlingen inleds, och vid doseringsändringar. Därefter rekommenderas regelbunden kontroll särskilt hos patienter som har en risk att utveckla hyperkalemi, såsom äldre patienter, patienter med njurinsufficiens och patienter med diabetes. Användningen av kaliumtillskott efter påbörjad behandling med eplerenon rekommenderas inte på grund av en ökad risk för hyperkalemi. Dosreduktion av eplerenon har visat sig sänka kaliumnivån i serum. I en studie visade sig ett tillskott av hydroklorotiazid vid behandling med eplerenon kunna motverka ökningen av serumkalium.

    Risken för hyperkalemi kan öka när eplerenon används i kombination med en ACE-hämmare och/eller en ARB. Kombinationen av en ACE-hämmare och en ARB med eplerenon bör inte användas.

    Nedsatt njurfunktion

    Kaliumnivåerna bör kontrolleras regelbundet hos patienter med nedsatt njurfunktion, inklusive vid diabetesrelaterad mikroalbuminuri. Risken för hyperkalemi ökar med försämrad njurfunktion. Även om data från Eplerenone Post-acute Myocardial Infarction Heart failure Efficacy and Survival Study (EPHESUS) gällande patienter med diabetes typ 2 och mikroalbuminuri är begränsad, så observerades en ökad förekomst av hyperkalemi hos dessa få patienter. Därför bör dessa patienter kontrolleras noggrant. Eplerenon avlägsnas inte ur blodet vid hemodialys.

    Nedsatt leverfunktion

    Hos patienter med lätt till måttlig leverinsufficiens (Child-Pugh klass A och B) observerades inga förhöjningar av serumkalium över 5,5 mmol/liter. Elektrolytnivåerna bör övervakas hos patienter med lätt till måttlig leverinsufficiens. Användningen av eplerenon till patienter med svår leverinsufficiens har inte utvärderats och dess användning är därför kontraindicerad.

    CYP3A4-inducerare

    Samtidig administrering av eplerenon med starka CYP3A4-inducerare rekommenderas inte.

    Litium, cyklosporin, takrolimus bör undvikas under behandling med eplerenon.

    Eplerenon Krka innehåller laktos

    Patienter med sällsynta ärftliga tillstånd av galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption bör inte ta detta läkemedel.

    Eplerenon Krka innehåller natrium. 

    Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per dos, dvs. är näst intill ”natriumfritt”.

    Interaktioner

    Farmakodynamiska interaktioner

    Kaliumsparande diuretika och kaliumtillskott

    På grund av ökad risk för hyperkalemi bör eplerenon inte ges till patienter som får andra kaliumsparande diuretika och kaliumtillskott. Kaliumsparande diuretika kan även förstärka effekten av antihypertensiva medel och andra diuretika.

    ACE-hämmare, ARB

    Risken för hyperkalemi kan öka när eplerenon används i kombination med en ACE-hämmare och/eller en ARB. En noggrann kontroll av serumkalium och njurfunktion rekommenderas, särskilt hos patienter med risk för nedsatt njurfunktion t ex äldre. En trippelkombination av en ACE-hämmare och en ARB med eplerenon bör inte användas.

    Litium

    Studier på läkemedelsinteraktioner med eplerenon har ej utförts med litium. Litiumtoxicitet har dock rapporterats hos patienter som tagit litium samtidigt med diuretika och ACE-hämmare. Samtidig administrering av eplerenon och litium bör undvikas. Om denna kombination anses nödvändig, bör litiumplasmakoncentrationen mätas.

    Cyklosporin, takrolimus

    Cyklosporin och takrolimus kan leda till försämrad njurfunktion och öka risken för hyperkalemi. Samtidig användning av eplerenon och cyklosporin eller takrolimus bör undvikas. Om nödvändigt, rekommenderas noggrann kontroll av serumkalium och njurfunktion när cyklosporin och takrolimus ska administreras under behandling med eplerenon.

    Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAIDs)

    Behandling med NSAIDs kan leda till akut njursvikt genom att direkt verka på den glomerulära filtreringen, speciellt hos riskpatienter (äldre och/eller dehydrerade patienter). Patienter som får eplerenon och NSAIDs bör få adekvat hydrering och kontrollerad njurfunktion före behandlingsstart.

    Trimetoprim

    Samtidig behandling av trimetoprim med eplerenon ökar risken för hyperkalemi. Kontroll av serumkalium och njurfunktion bör göras, särskilt hos patienter med försämrad njurfunktion och hos äldre patienter.

    Alfa-1-blockerare (t ex prazosin, alfuzosin)

    När alfa-1-blockerare kombineras med eplerenon, finns potential för en ökad hypotensiv effekt och/eller postural hypotoni. Klinisk kontroll av postural hypotoni är rekommenderad under samtidig behandling med alfa-1-blockerare.

    Tricykliska antidepressiva, neuroleptika, amifostin, baklofen

    Samtidig administrering av dessa läkemedel med eplerenon kan potentiellt öka antihypertensiva effekter och risken för postural hypotoni.

    Glukokortikoider, tetrakosaktid

    Samtidig administrering av dessa läkemedel med eplerenon kan potentiellt minska antihypertensiva effekter (natrium och vätskeretention).

    Farmakokinetiska interaktioner

    In vitro studier visar att eplerenon inte är en hämmare av CYP1A2, CYP2C19, CYP2C9, CYP2D6 eller CYP3A4 isozymer. Eplerenon är inte ett substrat eller en hämmare av P-glykoprotein.

    Digoxin

    Systemisk exponering (AUC) av digoxin ökar med 16 % (90 % KI: 4 % - 30 %) vid samtidig behandling med eplerenon. Försiktighet bör iakttas när digoxin doseras nära den övre gränsen av det terapeutiska fönstret.

    Warfarin

    Inga kliniskt signifikanta farmakokinetiska interaktioner has observerats med warfarin. Försiktighet bör iakttas när warfarin doseras nära den övre gränsen av det terapeutiska fönstret.

    CYP3A4-substrat

    Resultat av farmakokinetiska studier med CYP3A4 -substraten midazolam och cisaprid visade inga signifikanta farmakokinetiska interaktioner när dessa läkemedel administrerades samtidigt som eplerenon.

    CYP3A4-hämmare

  • Starka CYP3A4-hämmare: Signifikanta farmakokinetiska interaktioner kan uppträda när eplerenon ges samtidigt med läkemedel som hämmar CYP3A4-enzymet. En stark hämmare av CYP3A4 (200 mg ketokonazol två gånger dagligen), ledde till en ökning med 441 % av AUC för eplerenon. Samtidig användning av eplerenon med starka CYP3A4-hämmare såsom ketokonazol, itrakonazol, ritonavir, nelfinavir, klaritromycin, telitromycin och nefazadon, är kontraindicerat.

  • Lätta till måttliga CYP3A4-hämmare: Samtidig tillförsel av erytromycin, saquinavir, amiodaron, diltiazem, verapamil och flukonazol har medfört signifikanta farmakokinetiska interaktioner med ökningar av AUC på mellan 98 % och 187 %. Dosen av eplerenon bör därför inte överstiga 25 mg dagligen vid samtidig användning av lätta till måttliga CYP3A4-hämmare.

  • CYP3A4-inducerare

    Samtidig tillförsel av johannesört (en stark CYP3A4-inducerare) med eplerenon orsakade en 30 % minskning av eplerenons AUC. En mer uttalad minskning av eplerenons AUC kan uppträda med starkare CYP3A4-inducerare såsom rifampicin. På grund av risk för minskad effekt av eplerenon, rekommenderas inte samtidig användning av starka CYP3A4-inducerare (rifampicin, karbamazepin, fenytoin, fenobarbital, johannesört) med eplerenon.

    Antacida

    Baserat på resultat av en farmakokinetisk klinisk studie, förväntas ingen signifikant interaktion när antacida tas samtidigt som eplerenon.

    Graviditet

    Kategori B:1

    Adekvata data från behandling med eplerenon hos gravida kvinnor saknas. Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter vad gäller graviditet, fosterutveckling, förlossning eller utveckling efter födelsen. Förskrivning av eplerenon till gravida kvinnor skall ske med försiktighet.

    Amning

    Grupp IVa

    Det är inte känt om eplerenon utsöndras i human bröstmjölk efter oral tillförsel. Prekliniska data visar emellertid att eplerenon och/eller dess metaboliter förekommer i mjölk från råtta, och att råttungar som exponerats på detta sätt utvecklats normalt. På grund av den okända potentialen för negativa effekter på det ammande barnet, bör man avbryta antingen amningen eller behandlingen, med beaktande av läkemedlets betydelse för moderns hälsa.

    Trafik

    Inga studier har gjorts avseende effekterna av eplerenon på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner. Eplerenon orsakar inte dåsighet eller nedsatta kognitiva funktioner, men i samband med framförandet av fordon eller användandet av maskiner bör man beakta att yrsel kan uppträda under behandlingen.

    Biverkningar

    I två studier (EPHESUS och Eplerenone in Mild Patients Hospitalization and Survival Study in Heart Failure [EMPHASIS-HF]), var den totala förekomsten av biverkningar lika stor i eplerenongruppen som i placebogruppen.

    De biverkningar som anges nedan är de som misstänks ha ett samband med behandlingen och överstiger frekvensen för placebo eller är allvarliga och signifikant överstiger frekvensen för placebo, eller har observerats vid uppföljning efter marknadsintroduktionen. Biverkningarna listas efter organsystem och absolut frekvens. Frekvensen definieras enligt följande:

    • Mycket vanliga (≥ 1/10)

    • Vanliga (≥ 1/100, < 1/10)

    • Mindre vanliga (≥ 1/1000, < 1/100)

    • Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1000)

    • Mycket sällsynta (< 1/10 000)

    • Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

    Tabell 2: Biverkningsfrekvens i placebokontrollerade eplerenonstudier

    MedDRA-klassificering av organsystemen

    Biverkning

    Infektioner och infestationer

    Mindre vanliga

    pyelonefrit, infektion, faryngit

    Blodet och lymfsystemet

    Mindre vanliga

    eosinofili

    Endokrina systemet

    Mindre vanliga

    hypotyreoidism

    Metabolism och nutrition

    Vanliga

    Mindre vanliga

    hyperkalemi, hyperkolesterolemi

    hyponatremi, dehydrering, hypertriglyceridemi

    Psykiska störningar

    Vanliga

    insomnia

    Centrala och perifera nervsystemet

    Vanliga

    Mindre vanliga

    synkopé, yrsel, huvudvärk

    hypoestesi

    Hjärtat

    Vanliga

    Mindre vanliga

    vänsterkammarsvikt, förmaksflimmer

    takykardi

    Blodkärl

    Vanliga

    Mindre vanliga

    hypotoni

    arteriell trombos i extremitet, ortostatisk hypotoni

    Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

    Vanliga

    hosta

    Magtarmkanalen

    Vanliga

    Mindre vanliga

    diarré, illamående, förstoppning, kräkningar

    flatulens

    Hud och subkutan vävnad

    Vanliga

    Mindre vanliga

    hudutslag, klåda

    angioödem, hyperhidros

    Muskuloskeletala systemet och bindväv

    Vanliga

    Mindre vanliga

    muskelkramp, ryggsmärta

    muskuloskeletal smärta

    Njurar och urinvägar

    Vanliga

    nedsatt njurfunktion

    Lever och gallvägar

    Mindre vanliga

    kolecystit

    Reproduktionsorgan och bröstkörtel

    Mindre vanliga

    gynekomasti

    Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

    Vanliga

    Mindre vanliga

    asteni

    sjukdomskänsla

    Undersökningar

    Vanliga

    Mindre vanliga

    förhöjt blodurea, förhöjt blodkreatinin

    minskad epidermal tillväxtfaktorreceptor,

    förhöjt blodglukos

    I EPHESUS fanns fler antal fall av stroke i den äldre- äldre gruppen (≥ 75 års ålder). Det fanns dock ingen statistisk signifikant skillnad mellan förekomsten av stroke i eplerenongruppen (30) jämfört med placebogruppen (22). I EMPHASIS-HF var antal fall av stroke hos de äldre- äldre (≥ 75 års ålder) 9 i eplerenongruppen och 8 i placebogruppen.

    Överdosering

    Inga fall av biverkningar associerade med överdosering av eplerenon hos människa har rapporterats.

    De mest sannolika tecknen vid överdosering hos människa är hypotoni eller hyperkalemi. Eplerenon kan inte avlägsnas ur blodet genom hemodialys. Eplerenon har visat sig binda starkt till aktivt kol. Om symtomgivande hypotoni utvecklas bör stödjande behandling sättas in. Om hyperkalemi utvecklas bör denna behandlas på sedvanligt sätt.

    Farmakodynamik

    Verkningsmekanism

    Eplerenon har relativ selektivitet vid bindning till rekombinanta humana mineralkortikoidreceptorer jämfört med bindningen till rekombinanta humana glukokortikoid-, progesteron- och androgena receptorer. Eplerenon förhindrar bindning av aldosteron, ett centralt hormon i renin-angiotensinaldosteronsystemet (RAAS), som är involverat i regleringen av blodtrycket och i patofysiologin vid kardiovaskulär sjukdom.

    Farmakodynamisk effekt

    Eplerenon har visat sig ge en kvarstående ökning av plasmarenin och serumaldosteron, vilket är i överensstämmelse med en hämning av aldosteronets negativa feedback på utsöndringen av renin. Den resulterande ökningen av plasmareninaktiviteten och cirkulerande aldosteron upphäver inte effekten av eplerenon.

    I dosintervallstudier vid kronisk hjärtsvikt (NYHA klass II - IV) resulterade tillägg av eplerenon till standardbehandling i förväntad dosberoende ökning av aldosteron. På motsvarande sätt uppnåddes i en kardiorenal delstudie inom EPHESUS en signifikant ökning av aldosteronnivån vid behandling med eplerenon. Dessa resultat bekräftar att mineralkortikoidreceptorn blockeras i dessa populationer.

    Eplerenon studerades i studien EPHESUS. EPHESUS var en dubbelblind, placebokontrollerad studie, med 3 års uppföljning, med 6632 personer med akut hjärtinfarkt, vänsterkammardysfunktion (definierad som en ejektionsfraktion LVEF ≤ 40 %) samt kliniska tecken på hjärtsvikt. Inom 3 till 14 dagar (medianvärde 7 dagar) efter en akut hjärtinfarkt fick personerna eplerenon eller placebo i tillägg till standardbehandling, med en initial dos på 25 mg en gång dagligen, som titrerades upp till måldosen 50 mg en gång dagligen efter 4 veckor, om serumkalium var < 5,0 mmol/liter. Under studien gavs personerna standardbehandling omfattande acetylsalicylsyra (92 %), ACE-hämmare (90 %), beta-blockerare (83 %), nitrater (72 %), loopdiuretika (66 %) eller HMG CoAreduktashämmare (60 %).

    I EPHESUS, utgjordes den primära endpointen av total mortalitet samt kombinationen av kardiovaskulär död eller kardiovaskulär hospitalisering; 14,4 % av personerna i eplerenongruppen och 16,7 % av personerna i placebogruppen dog (total mortalitet), medan 26,7 % av personerna i eplerenongruppen och 30,0 % i placebogruppen drabbades av kardiovaskulär död eller hospitalisering. Därmed reducerade eplerenon risken för dödsfall i EPHESUS oavsett orsak med 15 % (RR 0,85; 95 % KI, 0,75-0,96; p=0,008) jämfört med placebo, framför allt genom en minskning av kardiovaskulär mortalitet. Risken för kardiovaskulär död eller kardiovaskulär hospitalisering minskades med 13 % med eplerenon (RR 0,87; 95 % KI, 0,79-0,95; p=0,002). Den absoluta riskreduktionen för totalmortalitet och kardiovaskulär mortalitet/hospitalisering var 2,3 % respektive 3,3 %. Den kliniska effekten var tydligast när eplerenonbehandling påbörjades hos personer som var yngre än 75 år. Värdet av behandlingen för personer som är äldre än 75 år är oklart. Klassificering enligt NYHA förbättrades eller förblev oförändrad för en statistiskt signifikant större andel personer som fick eplerenon jämfört med placebo. Incidensen av hyperkalemi var 3,4 % i eplerenongruppen jämfört med 2,0 % i placebogruppen (p < 0,001). Incidensen av hypokalemi var 0,5 % i eplerenon-gruppen jämfört med 1,5 % i placebogruppen (p < 0,001).

    Hos 147 friska försökspersoner noterades vid EKG i samband med farmakokinetiska studier inga säkra effekter av eplerenon på hjärtfrekvens, QRS duration samt PR- eller QT-intervallen.

    I EMPHASIS-HF-studien undersöktes effekten av eplerenon i tillägg till standardbehandling avseende kliniskt utfall hos personer med systolisk hjärtsvikt och milda symptom (NYHA funktionsklass II).

    Personer inkluderades om de var minst 55 år, hade en LVEF ≤ 30 % eller LVEF ≤35 % samt en QRS duration av > 130 msek och var antingen sjukhusvårdade pga kardiovaskulära händelser 6 månader före inkludering eller hade en plasmanivå av B-typ natriuretisk peptid (BNP) på minst 250 pg/ml eller en plasmanivå av N-terminal pro-BNP på minst 500 pg/ml hos män (750 pg/ml hos kvinnor). Eplerenon startades med en dos på 25 mg en gång dagligen och ökades efter 4 veckor till 50 mg en gång dagligen om kaliumnivån i serum var < 5,0 mmol/liter. Alternativt, om förväntad glomerulär filtrationshastighet (GFR) var 30-49 ml/min/1,73 m2, startades eplerenon med 25 mg varannan dag och ökades till 25 mg en gång dagligen.

    Totalt randomiserades 2737 personer (dubbelblind) till behandling med eplerenon eller placebo inklusive standardbehandling av diuretika (85 %), ACE-hämmare (78 %), angiotensin II receptorblockerare (19 %), betablockerare (87 %), antitrombotiska läkemedel (88 %), lipidsänkande medel (63 %) och digitalisglykosider (27 %). Medelvärdet av LVEF var ~26 % och medelvärdet för QRS duration var ~122 msek. De flesta personerna (83,4 %) hade tidigare sjukhusvårdats för kardiovaskulära händelser inom 6 månaders randomisering, med omkring 50 % av dem på grund av hjärtsvikt. Omkring 20 % av personerna hade implanterade defibrillatorer eller resynkroniseringsterapi.

    Det primära effektmåttet, dödsfall av kardiovaskulära orsaker eller sjukhusinläggning för hjärtsvikt förekom hos 249 (18,3 %) personer i eplerenongruppen och 356 (25,9 %) personer i placebogruppen (RR 0,63, 95 % KI, 0,54-0,74; p < 0,001). Effekten av eplerenon på utfallet av det primära effektmåttet var konsistenta för alla förspecificerade subgrupper.

    Det sekundära effektmåttet av total mortalitet uppnåddes av 171 (12,5 %) personer i eplerenongruppen och 213 (15,5 %) personer i placebogruppen (RR 0,76; 95 % KI, 0,62-0,93; p = 0,008). Dödsfall av kardiovaskulära orsaker rapporterades hos 147 (10,8 %) personer i eplerenongruppen och 185 (13,5 %) personer i placebogruppen (RR 0,76; 95 % KI, 0,61-0,94; p = 0,01).

    Under studien rapporterades hyperkalemi (kaliumnivå i serum > 5,5 mmol/liter) hos 158 (11,8 %) personer i eplerenongruppen och 96 (7,2 %) personer i placebogruppen (p < 0,001). Hypokalemi, definierad som kaliumnivåer i serum < 4,0 mmol/liter, var statistiskt sett lägre med eplerenon jämfört med placebo (38,9 % för eplerenon jämfört med 48,4 % för placebo, p < 0,0001).

    Pediatrisk population

    Eplerenon har inte studerats hos pediatriska personer med hjärtsvikt.

    I en tioveckorsstudie med pediatriska personer med hypertoni (åldern 4 till 16 år, n=304) uppnåddes inte någon effektiv sänkning av blodtrycket med eplerenon i doser (från 25 mg till 100 mg dagligen) som gav en exponering jämförbar med den hos vuxna patienter. I denna studie och i en ettårig pediatrisk säkerhetsstudie med 149 personer (åldern 5 till 17 år) var säkerhetsprofilen jämförbar med den hos vuxna personer. Eplerenon har inte studerats hos personer under fyra år med hypertoni eftersom studien med äldre pediatriska personer visade bristande effekt.

    Eventuella (långtids-)effekter på pediatriska personers hormonella status har inte studerats.

    Farmakokinetik

    Absorption

    Den absoluta biotillgängligheten för eplerenon är 69 % efter en dos på 100 mg tablett.

    Maximal plasmakoncentration nås efter ungefär 1,5-2 timmar. Både maximal plasmakoncentration (Cmax) och arean under kurvan (AUC) ökar proportionellt med dosen i intervallet 10 mg till 100 mg, men ökar mindre än dos vid doser över 100 mg. Steady state uppnås inom 2 dagar. Absorptionen påverkas inte av födointag.

    Distribution

    Bindningen av eplerenon till plasmaprotein är omkring 50 % och sker främst till alfa-1-syra glykoproteiner. Den skenbara distributionsvolymen vid steady state uppskattas vara 42-90 liter. Eplerenon binder företrädesvis inte till röda blodkroppar.

    Metabolism

    Eplerenon metaboliseras huvudsakligen av CYP3A4. Inga aktiva metaboliter av eplerenon har identifierats i human plasma.

    Eliminering

    Mindre än 5 % av en dos eplerenon återfinns oförändrad i urin eller feces. Efter en oral dos av radioaktivt märkt eplerenon utsöndrades ungefär 32 % av dosen i feces och ungefär 67 % i urinen. Eliminationshalveringstiden är ungefär 3-6 timmar och plasmaclearance cirka 10 liter/timme.

    Särskilda patientgrupper

    Ålder, kön och ras

    Farmakokinetiken för eplerenon vid en dos på 100 mg en gång dagligen har undersökts hos äldre (≥ 65 år), hos män respektive kvinnor, samt hos svarta. Farmakokinetiken för eplerenon skilde sig inte signifikant mellan män och kvinnor. Vid steady state hade äldre patienter ökade värden för Cmax (22 %) och AUC (45 %) jämfört med yngre patienter (18-45 år). Vid steady state var Cmax 19 % lägre och AUC 26 % lägre hos svarta.

    Pediatrisk population

    En populationsfarmakokinetisk modell för eplerenon-koncentrationer baserad på två studier med 51 pediatriska personer med hypertoni i åldern 4 till 16 år visar att patienternas kroppsvikt hade en statistiskt signifikant påverkan på distributionsvolymen av eplerenon men inte för dess clearance. Distributionsvolym och maximal exponering för eplerenon hos en tyngre pediatrisk patient förväntas likna den hos en vuxen med samma kroppsvikt. Hos en lättare patient på 45 kg är distributionsvolymen omkring 40 % lägre och den maximala exponeringen förväntas vara högre än hos typiska vuxna patienter. Behandlingen med eplerenon inleddes med 25 mg en gång dagligen hos pediatriska patienter och ökades efter två veckor till 25 mg två gånger dagligen och så småningom till 50 mg två gånger dagligen, om detta var kliniskt indicerat. Vid dessa doser var den högsta observerade eplerenon koncentrationen hos pediatriska patienter inte väsentligt högre än hos vuxna patienter med en startdos på 50 mg dagligen.

    Njurinsufficiens

    Farmakokinetiken hos eplerenon utvärderades för patienter med varierande grad av njurinsufficiens, och för patienter som behandlades med hemodialys. I förhållande till kontrollgruppen ökade AUC och Cmax vid steady state hos patienter med avancerad njurinsufficens med 38 % respektive 24 %, och minskade hos patienter som behandlades med hemodialys med 26 % respektive 3 %. Ingen korrelation

    observerades mellan plasmaclearance av eplerenon och kreatininclearance. Eplerenon avlägsnas inte ur blodet vid hemodialys.

    Leverinsufficiens

    Farmakokinetiken för eplerenon 400 mg har undersökts hos patienter med måttlig (Child-Pugh klass B) nedsatt leverfunktion och jämförts med friska personer. Cmax och AUC för eplerenon vid steady state ökade med 3,6 % respektive 42 %. Användning av eplerenon hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion har inte undersökts, varför eplerenon är kontraindicerat hos denna patientgrupp.

    Hjärtsvikt

    Farmakokinetiken för eplerenon 50 mg utvärderades hos patienter med hjärtsvikt (NYHA klass II-IV). I jämförelse med friska kontrollpersoner med motsvarande ålder, kroppsvikt och kön var AUC och Cmax vid steady state hos patienter med hjärtsvikt 38 % respektive 30 % högre. I enlighet med dessa resultat indikerar en populations-farmakokinetisk analys av en subgrupp patienter i EPHESUS, att clearance för eplerenon hos patienter med hjärtsvikt var jämförbar med den hos friska äldre personer.

    Prekliniska uppgifter

    Prekliniska studier av säkerhetsfarmakologi, gentoxicitet, karcinogenicitet och reproduktionstoxiska effekter visade inga särskilda risker för människor.

    I studier av toxicitet vid upprepad hög dosering konstaterades prostataatrofi hos råttor och hundar vid exponeringsnivåer som låg något högre än den kliniska exponeringsnivån. Prostataförändringarna var inte associerade med negativa funktionsstörningar. Den kliniska relevansen för dessa förändringar är okänd.

    Innehåll

    Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

    25 mg: Varje filmdragerad tablett innehåller 25 mg eplerenon.

    50 mg: Varje filmdragerad tablett innehåller 50 mg eplerenon.

    Hjälpämne med känd effekt: laktosmonohydrat

    25 mg: Varje filmdragerad tablett innehåller 34,5 mg laktosmonohydrat.

    50 mg: Varje filmdragerad tablett innehåller 69 mg laktosmonohydrat.

    För fullständig förteckning över hjälpämnen, se nedan.

    Förteckning över hjälpämnen

    Tablettkärna

    Laktosmonohydrat

    Mikrokristalin cellulosa

    Kroskarmellosnatrium

    Hypromellos

    Magnesiumsterat

    Natriumlaurilsulfat

    Filmdragering

    Hypromellos

    Makrogol 400

    Titaniumdioxid (E171)

    Polysorbat 80

    Gul järnoxid (E172)

    Blandbarhet

    Ej relevant.

    Hantering, hållbarhet och förvaring

    Hållbarhet

    2 år

    Särskilda förvaringsanvisningar

    Inga särskilda förvaringsanvisningar.

    Särskilda anvisningar för destruktion

    Inga särskilda anvisningar för destruktion.

    Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

    Förpackningsinformation

    Eplerenon Krka
    Filmdragerad tablett 25 mg Gula, runda, bikonvexa, filmdragerade tabletter, märkt ”25” på ena sidan. Dimensioner: diameter 6 mm.
    30 tablett(er) blister, 187:62, F
    100 tablett(er) blister, 159:81, F
    Filmdragerad tablett 50 mg Gula, runda, bikonvexa, filmdragerade tabletter, märkt ”50” på ena sidan. Dimensioner: diameter 7,5 mm.
    100 tablett(er) blister, 658:53, F

    Liknande preparat inom:

    Eplerenon