Ibuprofen B. Braun

B. Braun

Infusionsvätska, lösning 600 mg (klar och färglös till svagt gul, utan några partiklar)

Icke-steroid antiinflammatoriskt/antireumatiskt medel, NSAID

Aktiv substans: Ibuprofen
ATC-kod: M01AE01
Förmån: Ingen förpackning har förmån
Recept: Receptbelagt
Försäkring: Läkemedlet omfattas av Läkemedelsförsäkringen

Genvägar till rubriker:

Information

Texten är baserad på produktresumé: 2018-04-23.

Indikationer

Ibuprofen B. Braun är avsett för vuxna för symtomatisk korttidsbehandling av akut smärta av måttlig svårighetsgrad när intravenös administrering är kliniskt motiverat och då andra administreringsvägar inte är möjliga.

Kontraindikationer

  • Överkänslighet mot den aktiva substansen, andra NSAID-preparat eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

  • Bronkospasm, astma, rinit, angioödem eller urtikaria i samband med intag av acetylsalicylsyra (ASA) eller andra icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NDAID) i anamnesen.

  • Tillstånd som innebär en ökad blödningsbenägenhet eller aktiv blödning, t.ex. trombocytopeni.

  • Aktivt eller återkommande peptiskt sår/blödning i anamnesen (två eller fler separata episoder av bekräftad ulceration eller blödning).

  • Gastrointestinal blödning eller perforation i samband med tidigare NSAID-behandling i anamnesen.

  • Cerebrovaskulär eller annan aktiv blödning.

  • Svår lever- eller njurinsufficiens.

  • Svår hjärtsvikt (NYHA-klass IV).

  • Svår uttorkning (orsakad av kräkningar, diarré eller otillräckligt vätskeintag).

  • Gravid i den sista trimestern (se avsnitt Graviditet).

Dosering

Oönskade effekter kan minimeras genom användning av den lägsta effektiva dosen under kortast möjliga tid som behövs för att kontrollera symtom (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Användning ska begränsas till situationer när oral administrering är olämplig. Patienter måste byta till oral behandling så snart som detta är möjligt.

Detta läkemedel är endast avsett för akut korttidsbehandling och ska inte användas i mer än 3 dagar.

Patienten bör hållas tillräckligt hydrerad för att minska risken för eventuella renala biverkningar.

Vuxna

Rekommenderad dos är 600 mg. Om kliniskt motiverat, kan en andra 600 mg dos administreras efter 6–8 timmar beroende på tillståndets svårighetsgrad och svar på behandlingen. Maximal total dygnsdos är 1 200 mg.

Äldre patienter

Liksom med alla icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) ska försiktighet iakttas vid behandling av äldre patienter eftersom de i allmänhet löper större risk för biverkningar (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar) och mera sannolikt har njur-, lever- och kardiovaskulär dysfunktion och får samtidig behandling med andra läkemedel. Särskilt rekommenderas att administrera den lägsta effektiva dosen under kortast möjliga tid som behövs för att kontrollera symtomen i denna population. Behandlingen utvärderas med jämna mellanrum och avbrytas om ingen behandlingseffekt uppnås eller om behandlingen inte tolereras.

Njurinsufficiens

Försiktighet ska iakttas vid användning av NSAID-preparat hos patienter med njurinsufficiens. Hos patienter med lindrigt till måttligt nedsatt njurfunktion ska den initiala dosen sänkas och hållas så låg som möjligt och ges under kortast möjliga tid som behövs för att kontrollera symtomen. Njurfunktionen ska övervakas. Detta läkemedel är kontraindicerat hos patienter med svår njurinsufficiens (se avsnitt Kontraindikationer).

Leverinsufficiens

Försiktighet ska iakttas vid användning av NDAID-preparat i denna population även om skillnader i den farmakokinetiska profilen inte har observerats. Behandling av patienter med lindrig till måttlig leverinsufficiens ska inledas med reducerad dos. Dosen ska hållas så låg som möjligt och ges under kortast möjliga tid och patienterna ska övervakas noggrant. Detta läkemedel är kontraindicerat hos patienter med svår leverinsufficiens (se avsnitt Kontraindikationer).

Pediatrisk population

Detta läkemedel ska inte användas till barn och ungdomar. Användningen av Ibuprofen B. Braun till barn och ungdomar har inte undersökts. Effekt och säkerhet har därför inte fastställts.

Administreringssätt

För intravenös användning. Endast för användning på sjukhus.

Lösningen ska ges som en intravenös infusion under 30 minuter.

Varningar och försiktighet

Risken för biverkningar kan minimeras genom användning av lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt Biverkningar).

Samtidig användning av Ibuprofen B. Braun och andra NSAID-preparat inklusive cyklooxygenas-2-selektiva hämmare (coxiber) bör undvikas.

Äldre personer uppvisar en ökad frekvens av biverkningar vid användning av NSAID-preparat, särskilt gastrointestinal blödning och perforation, som kan vara livshotande (se avsnitt Biverkningar).

Gastrointestinala risker

Gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation, som kan vara livshotande, har rapporterats under behandling med samtliga NSAID, med eller utan varningssymtom eller tidigare allvarliga gastrointestinala händelser.

Risken för gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation är högre med ökande NSAID-doser hos patienter med magsår i anamnesen, särskilt om det har lett till blödning eller perforation (se avsnitt Kontraindikationer), och hos äldre. Dessa patienter ska inleda behandlingen med lägsta möjliga dos tillgänglig. Kombinationsbehandling med slemhinneskyddande läkemedel (t.ex. misoprostol eller protonpumpshämmare) bör övervägas för dessa patienter, samt för patienter som samtidigt behöver behandlas med låg dos acetylsalicylsyra eller andra läkemedel som förväntas öka den gastrointestinala risken (se nedan och avsnitt Interaktioner).

Patienter med anamnes på gastrointestinal toxicitet, särskilt äldre patienter, ska rapportera alla ovanliga buksymtom (speciellt gastrointestinal blödning) särskilt under de inledande stadierna av behandlingen.

Försiktighet ska iakttas för patienter som samtidigt behandlas med läkemedel som kan öka risken för ulceration eller blödning såsom orala kortikosteroider, antikoagulanter såsom warfarin, selektiva serotoninåterupptagshämmare eller trombocytaggregationshämmare som t.ex. acetylsalicylsyra (se avsnitt Interaktioner).

Om patienter som behandlas med Ibuprofen B. Braun utvecklar gastrointestinal blödning eller ulceration ska behandlingen sättas ut (se avsnitt Kontraindikationer).

NSAID-preparat ska ges med försiktighet till patienter med gastrointestinal sjukdom (ulcerös kolit, Crohns sjukdom) i anamnesen eftersom dessa tillstånd kan försämras (se avsnitt Biverkningar).

Kardiovaskulära och cerebrovaskulära effekter

Kliniska studier tyder på att användning av ibuprofen, särskilt i höga doser (2 400 mg dagligen) kan vara förknippad med en något högre risk för aterotrombotiska händelser (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke). Sammantaget tyder epidemiologiska studier inte på någon ökad risk för aterotrombotiska händelser vid användning av ibuprofen i låg dos (t.ex. ≤ 1 200 mg dagligen).

Patienter med okontrollerad hypertoni, kongestiv hjärtsvikt (NYHA II-III), etablerad ischemisk hjärtsjukdom, perifer artärsjukdom och/eller cerebrovaskulär sjukdom ska endast behandlas med ibuprofen efter noggrant övervägande och höga doser (2 400 mg dagligen) ska undvikas.

Långtidsbehandling av patienter med riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t.ex. hypertoni, hyperlipidemi, diabetes mellitus, rökning) ska endast påbörjas efter noggrant övervägande, särskilt om höga doser av ibuprofen (2 400 mg/dag) krävs.

Allvarliga hudreaktioner

Mycket sällsynta fall av allvarliga hudreaktioner, vissa med dödlig utgång, inklusive exfoliativ dermatit, Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys, har rapporterats i samband med användning av NSAID-preparat (se avsnitt Biverkningar). Risken för dessa reaktioner förefaller vara störst i början av behandlingen: de flesta fall debuterar under den första behandlingsmånaden. Behandling med Ibuprofen B. Braun ska avbrytas vid första tecken på hudutslag, slemhinneskada eller andra tecken på överkänslighet.

Lever eller njurinsufficiens

Ibuprofen ska användas med försiktighet hos patienter med anamnes på lever- eller njursjukdom och särskilt under samtidig behandling med diuretika, eftersom hämning av prostaglandiner kan orsaka vätskeretention och njurfunktionsnedsättning. Ibuprofen ska ges vid lägsta möjliga dos och patientens njurfunktion ska övervakas regelbundet.

Vid uttorkning ska tillräckligt vätskeintag säkerställas. Iaktta särskild försiktighet vid behandling av uttorkade patienter, till exempel på grund av diarré, eftersom uttorkning kan vara en utlösande faktor för njursvikt.

Regelbunden användning av smärtstillande läkemedel, särskilt då olika smärtstillande läkemedel kombineras, kan leda till njurskada med risk för njursvikt (analgetisk nefropati). Risken är högre hos äldre patienter och hos patienter med njurinsufficiens, hjärtsvikt, leverdysfunktion och patienter som tar diuretika eller ACE-hämmare. Efter att behandlingen med NSAID har satts ut återställs patientens tillstånd i allmänhet.

Liksom andra NSAID-preparat kan ibuprofen orsaka en liten tillfällig ökning av vissa leverfunktionsparametrar, samt signifikanta ökningar av transaminaser. Om det sker en signifikant ökning av dessa parametrar ska behandlingen avbrytas (se avsnitt Kontraindikationer).

Anafylaktoida reaktioner

I enlighet med standardpraxis för intravenösa infusioner rekommenderas noggrann övervakning av patienten, särskilt i början av infusionen, för att upptäcka eventuell anafylaktisk reaktion orsakad av den aktiva substansen eller hjälpämnen.

Allvarliga akuta överkänslighetsreaktioner (t.ex. anafylaktisk chock) observeras mycket sällan. Vid första tecken på en överkänslighetsreaktion efter administrering av Ibuprofen B. Braun måste behandlingen avbrytas och symtomatisk behandling sättas in. Medicinsk behandling, i enlighet med symtomen, måste sättas in av personal med specialistkompetens.

Andningsbesvär

Försiktighet krävs om detta läkemedel administreras till patienter med, eller tidigare anamnes på, bronkialastma, kronisk rinit eller allergisk sjukdom eftersom NSAID-preparat har rapporterats orsaka bronkospasm, urtikaria eller angioödem hos sådana patienter.

Hematologiska effekter

Ibuprofen kan tillfälligt hämma trombocytfunktionen (trombocytaggregation) och leda till förlängd blödningstid och ökad blödningsrisk.

Ibuprofen ska endast användas med särskild försiktighet till patienter som får acetylsalicylsyra för att hämma trombocytaggregationen (se avsnitt Interaktioner och Farmakodynamik).

Patienter med koagulationsrubbningar eller patienter som genomgår kirurgi ska därför övervakas. Särskilt noggrann övervakning krävs vid behandling av patienter direkt efter en större operation.

Under långtidsbehandling med ibuprofen krävs regelbunden kontroll av levervärden, njurfunktion och blodstatus.

Ibuprofen ska endast användas efter noggrann nytta–riskbedömning hos patienter med kongenitala rubbningar i porfyrinmetabolismen (t.ex. akut intermittent porfyri).

Samtidig alkoholkonsumtion kan leda till att biverkningar, relaterade till den aktiva substansen, särskilt de som berör magtarmkanalen eller centrala nervsystemet, ökar vid användning av NSAID-preparat.

Försiktighet krävs hos patienter med särskilda tillstånd som kan förvärras:

  • Hos patienter som får allergiska reaktioner av andra substanser, eftersom en ökad risk för överkänslighetsreaktioner även för detta läkemedel föreligger.

  • Hos patienter med hösnuva, näspolyper eller kroniska obstruktiva luftvägssjukdomar eftersom en ökad risk för allergiska reaktioner föreligger. Dessa kan yttra sig som astmaattacker (s.k. analgetisk astma), Quinckes ödem eller urtikaria.

Aseptisk meningit

Fall av aseptisk meningit har rapporterats vid användning av ibuprofen hos patienter med systemisk lupus erythematosus (SLE). Även om det är mer sannolikt att förekomma hos patienter med SLE och relaterade bindvävssjukdomar har det även rapporterats hos patienter som inte har någon underliggande kronisk sjukdom. Detta ska därför beaktas vid administrering av denna behandling (se avsnitt Biverkningar).

Effekter på ögonen

Dimsyn eller synförsämring, skotom och förändrat färgseende har rapporterats med oralt ibuprofen. Avbryt behandling med ibuprofen om sådana besvär uppträder och remittera patienten för en ögonundersökning som omfattar kontroll av centrala synfält och färgseende.

Övrigt

Långtidsanvändning av smärtstillande läkemedel kan orsaka huvudvärk som inte får behandlas med högre doser av läkemedlet.

I sällsynta fall kan vattkoppor orsaka allvarliga komplikationer av hud- och mjukdelsinfektioner. Tillsvidare kan en bidragande roll av NSAID-preparat för förvärrandet av dessa infektioner inte uteslutas. Därför bör behandling med Ibuprofen B. Braun undvikas vid vattkoppor.

NSAID-preparat kan dölja tecken på samtidiga infektioner.

Påverkan på laboratorietester:

  • blödningstid (kan vara förlängd under 1 dag efter avslutad behandling)

  • blodsockernivå (kan sjunka)

  • kreatininclearance (kan sjunka)

  • hematokrit eller hemoglobin (kan sjunka)

  • blodurea (BUN) och kreatinin- och kaliumkoncentrationen i serum (kan öka)

  • leverfunktionstester: förhöjda transaminasvärden

  • Försiktighet beträffande hjälpämne:

    Detta läkemedel innehåller 15,65 mmol (360 mg) natrium per flaska. Detta bör beaktas av patienter som ordinerats saltfattig kost.

    Interaktioner

    Andra NSAID-preparat, inklusive COX-2-hämmare och salicylater

    Till följd av synergistisk effekt kan samtidig användning av två eller flera NSAID-preparat öka risken för gastointestinala sår och blödningar. Samtidig användning av ibuprofen och andra NSAID-preparat ska därför undvikas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

    Samtidig administrering av ibuprofen och acetylsalicylsyra rekommenderas i allmänhet inte på grund av den möjliga ökade risken för biverkningar.

    Experimentella data tyder på att ibuprofen kompetitivt kan hämma effekten av lågdos acetylsalicylsyra på trombocytaggregation vid samtidig dosering. Även om det finns osäkerheter kring extrapolering av dessa data till den kliniska situationen går det inte att utesluta möjligheten att regelbunden långtidsanvändning av ibuprofen eventuellt minskar den hjärtskyddande effekten av lågdos acetylsalicylsyra. Ingen kliniskt relevant effekt anses sannolik vid tillfällig användning av ibuprofen (se avsnitt Farmakodynamik).

    Litium

    Samtidig användning av ibuprofen och litiumpreparat kan höja serumkoncentrationerna av dessa läkemedel.

    Kontroll av serumkoncentrationer av litium är nödvändigt.

    Hjärtglykosider (digoxin)

    NSAID-preparat kan förvärra hjärtsvikt, minska glomerulär filtrationshastighet och öka nivåerna av hjärtglykosider i plasma. Övervakning av serumdigoxin rekommenderas.

    Fenytoin

    Plasmakoncentrationer av fenytoin kan öka vid samtidig behandling med ibuprofen och risken för toxicitet kan därmed öka.

    Blodtryckssänkande medel (diuretika, ACE-hämmare, beta-receptorblockerande medel och angiotensin II-antagonister)

    Diuretika och ACE-hämmare kan öka risken för nefrotoxicitet av NSAID-preparat. NSAID-preparat kan minska effekten av diuretika och andra blodtryckssänkande medel, inklusive ACE-hämmare och betablockerare. Hos patienter med nedsatt njurfunktion (t.ex. uttorkade patienter eller äldre patienter med nedsatt njurfunktion) kan samtidig användning av en ACE-hämmare och angiotensin II-antagonister med läkemedel som hämmar cyklooxygenas resultera i ytterligare försämring av njurfunktionen och till och med akut njursvikt. Denna är vanligtvis reversibel. Sådana kombinationer ska därför endast användas med försiktighet, särskild till äldre patienter. Patienter måste instrueras att dricka tillräckliga mängder vätska och regelbunden övervakning av njurvärden ska övervägas omedelbart efter att kombinationsbehandlingen påbörjats.

    Samtidig administrering av ibuprofen och ACE-hämmare kan leda till hyperkalemi.

    Kaliumsparande diuretika

    Samtidig användning kan orsaka hyperkalemi (kontroll av serumkalium rekommenderas.)

    Kaptopril

    Experimentella studier talar för att ibuprofen motverkar effekten av kaptopril på natriumutsöndringen.

    Kortikosteroider

    Ökad risk för gastrointestinal ulceration eller blödning (se avsnitt Varningar och försiktighet).

    Trombocytaggregationshämmare (t.ex. klopidogrel och tioklopidin) och selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI)

    Ökad risk för gastrointestinal blödning (se avsnitt Varningar och försiktighet). NSAID-preparat ska inte ges i kombination med tiklopidin på grund av den additiva effekten på trombocytfunktionshämningen.

    Metotrexat

    NSAID-preparat hämmar tubulär utsöndring av metotrexat och vissa metabola interaktioner kan uppstå som resulterar i minskad clearance för metotrexat. Administrering av ibuprofen inom 24 timmar före eller efter administrering av metotrexat kan leda till förhöjda koncentrationer av metotrexat och en ökning av dess toxiska effekt. Samtidig användning av NSAID-preparat och högdos metotrexat ska därför undvikas. Risken för eventuell interaktion måste även beaktas vid lågdosbehandling med metotrexat, framförallt hos patienter med nedsatt njurfunktion. Vid kombinationsbehandling ska njurfunktionen övervakas.

    Ciklosporin

    Risken för njurskada av ciklosporin ökar vid samtidig administrering av vissa icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel. Denna effekt kan heller inte uteslutas med en kombination av ciklosporin och ibuprofen.

    Antikoagulanter

    NSAID-preparat kan förstärka effekten av antikoagulanter såsom warfarin (se avsnitt Varningar och försiktighet). Vid samtidig behandling rekommenderas övervakning av koagulationsstatus.

    Sulfonureider

    NSAID-preparat kan förstärka den hypoglycemiska effekten av sulfonureider. Vid samtidig behandling rekommenderas övervakning av blodsockervärden.

    Takrolimus

    Ökad risk för nefrotoxicitet.

    Zidovudin

    Det finns belägg för en ökad risk för hemartros och hematom hos HIV-positiva hemofilipatienter som får samtidig behandling med zidovudin och ibuprofen. Det kan finnas en ökad risk för hematologisk toxicitet vid samtidig användning av ziduvudin och NSAID-preparat. Kontroll av blodstatus rekommenderas 1-2 veckor efter insättande av samtidig behandling.

    Probenecid och sulfinpyrazon

    Läkemedel som innehåller probenecid och sulfinpyrazon kan fördröja utsöndringen av ibuprofen.

    Kinolonantibiotika

    Djurdata tyder på att NSAID-preparat kan öka risken för krampanfall i samband med kinolonantibiotika. Patienter som tar NSAID-preparat och kinoloner kan löpa ökad risk för krampanfall.

    CYP2C9-hämmare

    Samtidig administrering av ibuprofen och CYP2C9-hämmare kan öka exponeringen för ibuprofen (CYP2C9-substrat). I en studie med vorikonazol och flukonazol (CYP2C9-hämmare) har en ökad exponering för S(+)-ibuprofen med ungefär 80–100 % visats. En sänkning av ibuprofendosen ska övervägas vid samtidig administrering av potenta CYP2C9-hämmare, speciellt om hög dos ibuprofen administreras tillsammans med antingen vorikonazol eller flukonazol.

    Mifepriston

    Användning av NSAID-preparat inom 8-12 dagar efter administrering av mifepriston kan reducera effekten av mifepriston.

    Alkohol

    Användning av ibuprofen hos personer med kronisk alkoholkonsumtion (14-20 glas eller mer per vecka) bör undvikas pga. ökad risk för betydande gastrointestinala biverkningar, inklusive blödning.

    Aminoglykosider

    NSAID-preparat kan minska utsöndringen av aminoglykosider och öka deras toxiska effekt.

    Örtextrakt

    Ginkgo biloba kan ge ökad risk för blödning med NSAID-preparat.

    Graviditet

    Kategori C

    Hämning av prostaglandinsyntesen kan ha en negativ inverkan på graviditet och/eller embryonal /fosterutveckling. Data från epidemiologiska studier tyder på en ökad risk för missfall, samt risk för hjärtmissbildning och gastroschis efter användning av en prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1 % upp till cirka 1,5 %. Risken tros öka med högre dos och behandlingstidens längd.

    Hos djur har administrering av prostaglandinsynteshämmare visats leda till ökad förekomst av pre- och postimplantationsförlust samt embryo-/fosterdödlighet. Ökad förekomst av olika missbildningar, inklusive kardiovaskulära sådana, har dessutom rapporterats hos djur som fått en prostaglandinsynteshämmare under organogenesen (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

    Ibuprofen skall inte användas under graviditetens första och andra trimester om det inte är absolut nödvändigt. Om ibuprofen används av en kvinna som försöker bli gravid, eller under graviditetens första och andra trimester bör dosen vara så låg och behandlingstiden så kort som möjligt.

    Under graviditetens tredje trimester kan samtliga prostaglandinsynteshämmare:

  • utsätta fostret för:

    • kardiopulmonell toxicitet (med för tidig slutning av ductus arteriosus och lunghypertoni)

    • njurdysfunktion, som kan leda till njursvikt med minskad mängd fostervatten (oligohydramnios)

  • i slutet av graviditeten utsätta modern och fostret för:

    • eventuell ökad blödningstid, en antiaggregationseffekt som kan uppträda även vid mycket låga doser

    • hämning av livmodersammandragningar, vilket leder till försenad eller förlängd förlossning.

  • Följaktligen är ibuprofen kontraindicerat under graviditetens tredje trimester (se avsnitt Kontraindikationer).

    Amning

    Grupp II

    Ibuprofen och dess metaboliter kan passera över i bröstmjölk i låga koncentrationer. Eftersom inga negativa effekter på spädbarn hittills konstaterats är det i regel inte nödvändigt att avbryta amningen vid korttidsanvändning. Däremot rekommenderas det att amningen avbryts vid användning av doser över 1 200 mg dagligen eller under längre perioder på grund av risk för hämmad prostaglandinsyntes hos nyfödda.

    Trafik

    Inga försiktighetsåtgärder är nödvändiga vid engångs- eller korttidsanvändning. Eftersom biverkningar i form av trötthet och yrsel kan förekomma, kan dock reaktionsförmågan och förmågan att köra bil och använda maskiner påverkas. Detta gäller särskilt vid kombination med alkohol.

    Biverkningar

    Följande frekvenser används som utgångspunkt vid utvärdering av biverkningar:

    Mycket vanliga: ≥ 1/10

    Vanliga: ≥ 1/100, < 1/10

    Mindre vanliga: ≥ 1/1 000, < 1/100

    Sällsynta: ≥ 1/10 000, <1/1 000

    Mycket sällsynta: < 1/10 000

    Ingen känd frekvens: kan inte beräknas från tillgängliga data

    De vanligaste observerade biverkningarna är av gastrointestinal natur. Peptiska sår, gastrointestinal perforation eller blödning, ibland livshotande kan förekomma, särskilt hos äldre (se avsnitt Varningar och försiktighet). Illamående, kräkningar, diarré, flatulens, förstoppning, dyspepsi, buksmärta, melena, hematemes, ulcerativ stomatit, försämring av kolit och Crohns sjukdom (se avsnitt Varningar och försiktighet) har rapporterats efter administrering. Observationer av gastrit har varit mindre frekventa. Risken för gastrointestinal blödning är särskilt beroende av dos och behandlingstid.

    I mycket sällsynta fall har svåra överkänslighetsreaktioner (inklusive reaktioner vid infusionsstället, anafylaktisk chock) och allvarliga hudreaktioner såsom bullösa reaktioner inklusive Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys (Lyells sjukdom), erythema multiforme och alopeci rapporterats.

    Försämring av infektionsrelaterade inflammationer (t.ex. utveckling av nekrotiserade fascit) som sammanfaller med användning av NSAID-preparat har beskrivits. Detta kan möjligen vara kopplat till verkningsmekanismen hos icke-steroida antiinflammatoriska medel.

    Ljuskänslighet, allergisk vaskulit och, i enstaka fall, svåra hudinfektioner och mjukvävnadskomplikationer kan förekomma under en vattkoppsinfektion (se avsnitt Varningar och försiktighet).

    Ödem, hypertoni och hjärtsvikt har rapporterats i samband med NSAID-behandling.

    Kliniska studier tyder på att användning av ibuprofen, särskilt i höga doser (2 400 mg dagligen) kan vara förknippad med en något högre risk för aterotrombotiska händelser (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

    Infektioner och infestationer

    Mycket sällsynta

    Försämring av infektionsrelaterade inflammationer (t.ex. utveckling av nekrotiserade fascit) som sammanfaller med användning av icke-steroida antiinflammatoriska medel har beskrivits. Detta kan möjligen vara kopplat till verkningsmekanismen hos icke-steroida antiinflammatoriska medel.

    Blodet och lymfsystemet

    Mycket sällsynta

    Störningar i blodbildningen (anemi, agranulocytos, leukopeni, trombocytopeni och pancytopeni). Initiala symtom är: feber, halsont, ytliga sår i munnen, influensliknande symtom, kraftig utmattning, näsblod och blödningar i huden.

    Immunsystemet

    Mindre vanliga

    Överkänslighetsreaktioner med hudutslag och klåda, samt astmaattacker (möjligen med blodtrycksfall)

    Mycket sällsynta

    Systemisk lupus erythematosus, allvarliga överkänslighetsreaktioner, ansiktsödem, svullnad av tungan, svullnad av struphuvudet med luftvägssammandragning, andningssvårigheter, hjärtklappning, hypotoni och livshotande chock.

    Psykiska störningar

    Mindre vanliga

    Ångest, rastlöshet

    Sällsynta

    Psykotiska reaktioner, nervositet, irritabilitet, förvirring eller desorientering och depression

    Centrala och perifera nervsystemet

    Mycket vanliga

    Trötthet eller sömnlöshet, huvudvärk, yrsel

    Mindre vanliga

    Insomnia (sömnproblem), agitation, irritabilitet eller trötthet

    Mycket sällsynta

    Aseptisk meningit (stel nacke, huvudvärk, illamående, kräkningar, feber eller förvirring).

    Patienter med autoimmuna sjukdomar (SLE, blandade bindvävssjukdomar) förefaller vara predisponerade.

    Ögon

    Mindre vanliga

    Synstörningar

    Sällsynta

    Reversibel toxisk amblyopi

    Öron och balansorgan

    Vanliga

    Vertigo

    Mindre vanliga

    Tinnitus

    Sällsynta

    Hörselskador

    Hjärtat

    Mycket sällsynta

    Hjärtklappning, hjärtsvikt, hjärtinfarkt

    Blodkärl

    Mycket sällsynta

    Arteriell hypertoni

    Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

    Mycket sällsynta

    Astma, bronkospasm, dyspné och pipande andning

    Magtarmkanalen

    Mycket vanliga

    Halsbränna, buksmärta, illamående, kräkningar, flatulens, diarré, förstoppning och smärre gastrointestinal blodförlust som i enstaka fall kan orsaka anemi

    Vanliga

    Gastrointestinala sår, möjligen med blödning och perforation. Ulcerativ stomatit, försämring av kolit och Crohns sjukdom

    Mindre vanliga

    Gastrit

    Sällsynta

    Matstrupsförträngning, förvärrad divertikelsjukdom, ospecifik hemorragisk kolit.

    Om gastrointestinal blödning förekommer kan detta orsaka anemi och hematemes

    Mycket sällsynta

    Esofagit, pankreatit, bildning av intestinala, diafragmaliknande strikturer

    Lever och gallvägar

    Sällsynta

    Ikterus, leverdysfunktion, leverskada, särskilt vid långtidsbehandling, akut hepatit

    Ingen känd frekvens

    Leverinsufficiens

    Hud och subkutan vävnad

    Vanliga

    Hudutslag

    Mindre vanliga

    Urtikaria, pruritus, purpura (inklusive allergisk purpura), hudutslag

    Mycket sällsynta

    Bullösa reaktioner inklusive Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys (Lyells sjukdom), erythema multiforme och alopeci.

    Ljuskänslighetsreaktioner och allergisk vaskulit. I sällsynta fall svåra hudinfektioner och mjukvävnadskomplikationer vid vattkoppsinfektion (se även ”Infektioner och infestationer”).

    Ingen känd frekvens

    Biverkningar med eosinofili och systemiska symtom (DRESS-syndrom)

    Muskuloskeletala systemet och bindväv

    Sällsynta

    Stel nacke

    Njurar och urinvägar

    Mindre vanliga

    Minskad urinutsöndring och bildning av ödem, särskilt hos patienter med arteriell hypertoni eller njurinsufficiens, nefrotiskt syndrom, interstitiell nefrit som kan åtföljas av akut njurinsufficiens.

    Sällsynta

    Njurvävnadsskada (njurpapillnekros), särskilt vid långtidsbehandling, ökad koncentration av urinsyra i serum

    Allmänna symptom och/eller symptom vid administreringsstället

    Vanliga

    Smärta och brännande känsla vid administreringsstället

    Ingen känd frekvens

    Reaktioner på injektionsstället, såsom svullnad, hematom eller blödning

    Överdosering

    Symptom

    Rubbningar i det centrala nervsystemet som innefattar huvudvärk, tinnitus, yrsel, svindel, medvetslöshet och ataxi samt buksmärta, illamående och kräkningar kan förekomma som symptom på en överdos. Dessutom är gastrointestinal blödning samt lever- och njurfunktionsstörningar möjliga. Därtill kan hypotoni, andningsdepression och cyanos förekomma.

    Vid allvarlig förgiftning kan metabolisk acidos förekomma.

    Behandling

    Behandlingen är symtomatisk och det finns ingen specifik antidot.

    De terapeutiska möjligheterna för behandling av förgiftning styrs av omfattning, nivå och de kliniska symptomen i enlighet med gängse rutiner för intensivvård.

    Farmakodynamik

    Ibuprofen tillhör gruppen icke-steroida antiinflammatoriska medel som i sedvanliga djurstudier med inflammationsmodeller har visat sig vara effektivt, antagligen genom inhibering av prostaglandinsyntesen. Hos människor har ibuprofen en febernedsättande effekt och minskar inflammatorisk smärta och svullnad. Därtill inhiberar ibuprofen reversibelt ADP- och kollageninducerad trombocytaggregation.

    Experimentella data antyder att ibuprofen eventuellt kan hämma effekten av låga doser acetylsalicylsyra på trombocytaggregation kompetitivt när de doseras tillsammans. Vissa farmakodynamiska studier har visat att en minskad effekt av acetylsalicylsyra på tromboxanbildning och trombocytaggregation förekom när enkeldoser av ibuprofen 400 mg togs inom 8 timmar före eller inom 30 minuter efter dosering av acetylsalicylsyra med omedelbar frisättning (81 mg). Även om det finns osäkerheter kring extrapolering av dessa data till den kliniska situationen går det inte att utesluta möjligheten att regelbunden långvarig användning av ibuprofen eventuellt minskar den hjärtskyddande effekten av låga doser acetylsalicylsyra. Ingen klinisk relevant effekt anses sannolik vid tillfällig användning av ibuprofen (se avsnitt Interaktioner).

    Farmakokinetik

    Absorption

    Ibuprofen B. Braun administreras intravenöst. Därför förekommer ingen absorptionsprocess och biotillgängligheten av ibuprofen är fullständig.

    Efter intravenös administrering av ibuprofen hos människa uppnås den maximala koncentrationen (Cmax) av (S)-enantiomeren (aktiv) och (R)-enantiomeren efter ungefär 40 minuter med en infusionshastighet på 30 minuter.

    Distribution

    Den uppskattade distributionsvolymen är 0,11–0,21 l/kg.

    Ibuprofen binds i stor utsträckning till plasmaprotein, huvudsakligen till albumin.

    Metabolism

    Ibuprofen metaboliseras i levern till två inaktiva metaboliter och tillsammans med icke metaboliserad ibuprofen utsöndras dessa via njurarna antingen i oförändrad form eller som konjugat.

    Efter oralt intag absorberas ibuprofen delvis redan i magsäcken och sedan fullständigt i tunntarmen. Efter metabolism i levern (hydroxylering, karboxylering) utsöndras de farmakologiskt inaktiva metaboliterna fullständigt, huvudsakligen via njurarna (90 %) men också via gallan.

    Eliminering

    Utsöndringen via njurarna är snabb och fullständig. Eliminationshalveringstiden är ungefär 2 timmar.

    Linjäritet / icke-linjäritet

    Ibuprofens area under kurvan för plasmakoncentration-tid efter en enkel dos ibuprofen (i dosintervallet 200–800 mg) är linjär.

    Farmakokinetiskt/farmakodynamiskt förhållande

    Det finns ett samband mellan plasmakoncentrationen av ibuprofen, dess farmakodynamiska egenskaper och allmänna säkerhetsprofil. Ibuprofens farmakokinetik är stereoselektiv efter intravenös och oral administrering.

    Verkningsmekanismen och farmakologin för intravenöst ibuprofen skiljer sig inte från mekanismen för oralt ibuprofen.

    Nedsatt njurfunktion

    Hos patienter med milt nedsatt njurfunktion har ökad obunden (S)-ibuprofen, högre AUC-värden för (S)-ibuprofen och ökad enantiomer AUC (S/R)-kvot rapporterats jämfört med friska kontroller.

    Hos patienter med njursjukdom i slutskede som erhåller dialys var medelvärdet av den fria fraktionen av ibuprofen ungefär 3 % jämfört med ungefär 1 % hos friska frivilliga. Svår njurfunktionsnedsättning kan resultera i ackumulering av ibuprofenmetaboliter. Klinisk signifikans av denna effekt är ej känd. Metaboliterna kan tas bort via hemodialys (se avsnitt Dosering, Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).

    Nedsatt leverfunktion

    Hos cirrotiska patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (Child Pughs score 6-10) behandlade med racemiskt ibuprofen observerades i genomsnitt en tvåfaldig förlängning av halveringstiden och den enantiomera AUC-kvoten (S/R) var signifikant lägre än hos friska kontroller, vilket tyder på en försämring av metabol överföring av (R)-ibuprofen till den aktiva (S)-enantiomeren (se avsnitt Dosering, Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).

    Prekliniska uppgifter

    I djurtester visade sig subkronisk och kronisk toxicitet för ibuprofen huvudsakligen som lesioner och sår i magtarmkanalen. In vitro och in vivo studier gav inga kliniskt relevanta belägg för en mutagen potential för ibuprofen. I studier på råttor och möss hittades inga belägg för karcinogen effekt för ibuprofen.

    Ibuprofen ledde till hämmad ovulation hos kaniner och försämrad implantation hos flera djurarter (kanin, råtta, mus). Experimentella studier på råttor och kaniner har visa att ibuprofen passerar över i placentan. Efter administrering av doser som är toxiska för modern inträffade en ökning av förekomsten av missbildningar (kammarseptumdefekter) hos avkommor av råtta.

    Innehåll

    En ml lösning innehåller 6 mg ibuprofen, 9,15 mg natriumklorid (3,60 mg natrium), L-arginin, saltsyra (för justering av pH), natriumhydroxid (för justering av pH), vatten för injektionsvätskor.

    En 100 ml flaska innehåller 600 mg ibuprofen och 915 mg natriumklorid (360 mg natrium).

    Blandbarhet

    Då blandbarhetsstudier saknas skall detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

    Hantering, hållbarhet och förvaring

    Ur en mikrobiologisk synpunkt ska produkten användas omedelbart efter öppnandet. Om den inte används omedelbart är förvaringstider och omständigheter vid användning användarens ansvar.

    Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

    Ibuprofen B. Braun är avsett för engångsbruk; oanvänd lösning ska kasseras. Före administrering ska lösningen granskas visuellt för att försäkra att den är klar och färglös. Lösningen ska inte användas om partiklar observeras.

    Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

    Egenskaper hos läkemedelsformen

    pH: 6,5-7,8

    Osmolaritet: 310-360 mOsm/l

    Förpackningsinformation

    Ibuprofen B. Braun
    Infusionsvätska, lösning 600 mg (klar och färglös till svagt gul, utan några partiklar)
    10 x 100 milliliter flaska (fri prissättning), EF, Övriga förskrivare: sjuksköterska, tandläkare

    Liknande preparat inom:

    Ibuprofen