Regeringen har gett Läkemedelsverket i uppdrag att uppdatera, förvalta och tillgängliggöra Läkemedelsboken. Arbetet beräknas vara klart i början av 2024. Texterna i Läkemedelsboken kommer att uppdateras och tillgängliggöras successivt när den nya webbplatsen har byggts. Innehållet på denna webbplats uppdateras därför inte.

Buprenorphine Teva

Teva

Depotplåster 5 mikrogram/timme (Rektangulärt, beigefärgat plåster med rundade hörn och märkt med ”Buprenorphin” och ”5 µg/h” i blå färg)

Analgetika, opioider, oripavinderivat

Iakttag största försiktighet vid förskrivning av detta läkemedel.
Beroendeframkallande medel.
Aktiv substans: Buprenorfin
ATC-kod: N02AE01
Förmån: Förmån med begränsning
Recept: Receptbelagt - Särskild receptblankett krävs
Försäkring: Läkemedlet omfattas av Läkemedelsförsäkringen

Genvägar till rubriker:

Information

Texten är baserad på produktresumé: 2018-11-19.

Förmånsbegränsningar

Subventioneras endast för patienter som provat men inte tolererat oxikodon eller morfin i låg dos, alternativt när dessa läkemedel bedömts som olämpliga.

Indikationer

Behandling av icke maligna smärtor av måttlig intensitet när en opiod krävs för att uppnå tillräcklig smärtlindring.

Buprenorphine Teva är inte lämpligt för behandling av akuta smärttillstånd.

Buprenorphine Teva är avsett för vuxna.

Kontraindikationer

  • överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

  • hos opioidberoende patienter och för behandling av narkotikaabstinens.

  • vid tillstånd med potentiell eller pågående kraftigt försämrad funktion hos andningscentrum och andningsfunktion.

  • hos patienter som behandlas eller har behandlats med MAO-hämmare under de senaste två veckorna (se avsnitt Interaktioner).

  • hos patienter som lider av myasthenia gravis.

  • hos patienter som lider av delirium tremens.

  • Dosering

    Patienter från 18 år och uppåt

    Den lägsta Buprenorphine Teva-dosen (Buprenorphine Teva 5 mikrogram/timme depotplåster) skall användas som initial dos. Hänsyn bör tas till patientens tidigare användning av opioider (se avsnitt Interaktioner), samt patientens aktuella allmäntillstånd och medicinska status.

    Titrering

    Under inledande behandling med Buprenorphine Teva, kan kortverkande kompletterande smärtstillande läkemedel behövas (se avsnitt Interaktioner) tills smärtstillande effekt av Buprenorphine Teva har uppnåtts.

    Dosen av Buprenorphine Teva kan titreras upp efter tre dagar, när maximal effekt av given dos uppnåtts. Efterföljande dosökningar kan därefter titreras utifrån behov av kompletterande smärtlindring och patientens respons på depotplåstrets analgetiska effekt.

    För att öka dosen skall det aktuella depotplåstret bytas ut mot ett större depotplåster, eller också bör en kombination av plåster användas på olika ställen för att uppnå den önskade dosen. Det rekommenderas att inte mer än två plåster appliceras samtidigt, med en maximal buprenorfindos på 40 mikrogram/timme. Ett nytt plåster bör inte användas på samma hudparti under de följande 3-4 veckorna (se avsnitt Farmakokinetik). Patienten skall observeras noggrant och regelbundet för att bedöma den optimala dosen och behandlingstiden.

    Buprenorphine Teva bör administreras var sjunde dag.

    Övergång från opioider

    Buprenorphine Teva kan användas som alternativ till behandling med andra opioider. Sådana patienter skall starta med den lägsta tillgängliga dosen (Buprenorphine Teva 5 mikrogram/timme depotplåster) och vid behov fortsätta ta kortverkande smärtstillande läkemedel (se avsnitt Interaktioner) under titreringen.

    Behandlingstid

    Buprenorphine Teva bör under inga omständigheter administreras längre än vad som är absolut nödvändigt. Om långvarig smärtbehandling med Buprenorphine Teva är nödvändig mot bakgrund av sjukdomens art och svårighetsgrad bör noggrann och regelbunden övervakning ske (om det behövs med avbrott i behandlingen) för att fastställa om ytterligare behandling krävs och i så fall i vilken omfattning.

    Avslutning av behandlingen

    Den smärtstillande effekten varar en tid efter att plåstret har tagits bort, medan koncentrationen av buprenorfin i serum gradvis minskar. Detta bör man ta hänsyn till om man planerar att behandlingen med Buprenorphine Teva skall följas av behandling med någon annan opioid. Som en huvudregel bör inte efterföljande opioid ges inom 24 timmar efter att plåstret tagits bort. För närvarande finns det endast begränsad information tillgänglig om startdosen för andra opioider som administreras efter att behandlingen med plåstret har avslutats (se avsnitt Interaktioner).

    Särskilda populationer

    Äldre

    Ingen dosjustering av Buprenorphine Teva krävs för äldre patienter.

    Nedsatt njurfunktion

    Ingen särskild dosjustering av Buprenorphine Teva krävs för patienter med nedsatt njurfunktion.

    Nedsatt leverfunktion

    Buprenorfin metaboliseras i levern. Effektens intensitet och duration kan påverkas hos patienter med nedsatt leverfunktion. Därför bör patienter med leverinsufficiens övervakas noggrant under behandling med Buprenorphine Teva.

    Patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion kan ackumulera buprenorfin under behandling med Buprenorphine Teva. Man bör då överväga alternativ behandling, och Buprenorphine Teva skall användas med försiktighet, om överhuvudtaget, på sådana patienter.

    Patienter som behandlas med CYP3A4-hämmare

    Eftersom CYP3A4-hämmare kan öka koncentrationen av buprenorfin (se avsnitt Interaktioner), bör patienter som redanbehandlas med CYP3A4-hämmare få sin dos av Buprenorphine Teva försiktigt titrerad eftersom en reducerad doskan vara tillräcklig för dessa patienter.

    Pediatrisk population

    Säkerheten och effekten av Buprenorphine Teva till barn och ungdomar under 18 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

    Administreringssätt

    Buprenorphine Teva är avsett för transdermal användning.

    Plåstret får inte delas eller klippas i bitar.

    Plåstret bör inte användas om skyddspåsen inte är intakt.

    Applicering av plåstret

    Buprenorphine Teva skall placeras på icke-irriterad, intakt hud på utsidan av överarmen, övre delen av bröstkorgen, övre delen av ryggen eller på sidan av bröstkorgen men inte på hud med stora ärr. Buprenorphine Teva skall placeras på en relativt hårfri eller nästan helt hårfri hudyta. Om en sådan plats inte finns bör håret på platsen klippas med sax, inte rakas.

    Om applikationsplatsen måste rengöras skall detta endast göras med rent vatten. Tvål, alkohol, olja, lotioner och slipande produkter får ej användas. Huden måste vara torr innan plåstret appliceras. Buprenorphine Teva skall appliceras omedelbart efter uttagning från den förslutna påsen. När skyddsfilmen tagits bort skall plåstret tryckas bestämt på plats med handflatan i cirka 30 sekunder. Se till att kontakten är fullständig, särskilt runt kanterna. Om plåstrets kanter börjar släppa kan de tejpas fast med lämplig hudtejp för att säkerställa en 7 dagars behandling. Plåstret skall sitta på kontinuerligt i 7 dagar. Att bada, duscha eller simma skall inte påverka plåstret. Om plåstret lossnar skall ett nytt sättas på och bäras i 7 dagar.

    Varningar och försiktighet

    Buprenorfin bör användas med särskild försiktighet hos patienter med akut alkoholförgiftning skallskada, chock, nedsatt medvetandegrad av okänd orsak, intrakraniella lesioner eller ökat intrakraniellt tryck eller hos patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion (se avsnitt Dosering).

    Buprenorfin kan sänka kramptröskeln hos patienter med anamnes på krampanfall.

    Signifikant andningsdepression har associerats med buprenorfin, särskilt vid intravenös administrering. Ett antal dödsfall på grund av överdos har inträffat när missbrukare använt buprenorfin intravenöst, oftast tillsammans med benzodiazepiner. Ytterligare dödsfall på grund av överdos har rapporterats då etanol och benzodiazepiner har använts i kombination med buprenorfin.

    Risker med samtidig användning av sedativa läkemedel såsom bensodiazepiner eller liknande

    läkemedel:

    Samtidig användning av Buprenorphine Teva och sedativa läkemedel såsom bensodiazepiner eller liknande läkemedel kan leda till sedering, andningsdepression, koma och död. På grund av dessa risker förbehålls samtidig förskrivning av dessa sedativa läkemedel till patienter för vilka andra behandlingsalternativ inte är möjliga. Om det beslutas att förskriva Buprenorphine Teva samtidigt med sedativa läkemedel, ska lägsta effektiva dos användas och behandlingstiden ska vara så kort som möjligt.

    Patienterna ska följas noga avseende tecken och symtom på andningsdepression och sedering.

    I detta avseende är det starkt rekommenderat att informera patienten och dess vårdgivare om att vara

    uppmärksamma på dessa symtom (se avsnitt Interaktioner).

    Buprenorfin rekommenderas ej för smärtlindring omedelbart postoperativt eller i andra situationer som kännetecknas av ett smalt terapeutiskt fönster eller snabbt varierande behov av smärtlindring.

    Kontrollerade studier på människor och djur tyder på att buprenorfin är mindre beroendeframkallande än rena agonistanalgetika. Hos människor har endast begränsade euforiska effekter observerats med buprenorfin. Detta kan leda till ett visst missbruk av produkten och man bör därför vara försiktig vid ordination till patienter som är kända för att, eller misstänks, ha missbrukat läkemedel, alkohol eller har allvarlig psykisk sjukdom.

    Kronisk användning av buprenorfin kan leda till utveckling av fysiskt beroende. Om utsättningssymtom (abstinenssyndrom) inträffar är de i allmänhet lindriga, börjar efter två dagar och kan pågå i upp till två veckor. Abstinenssymtomen innefattar oro, ångest, nervositet, sömnlöshet, hyperkinesi, tremor och gastrointestinala störningar.

    Patienter med feber eller som utsätts för extern värme
    Patienter som bär plåstret bör uppmanas att undvika att exponera applikationsområdet för externa värmekällor, exempelvis värmedynor, elektriska värmefiltar, värmelampor, bastu, heta bad, uppvärmda vattensängar och dylikt, eftersom detta kan leda till att absorptionen av buprenorfin ökar. Vid behandling av patienter med feber bör man vara medveten om att feber också kan öka absorptionen, vilket kan leda till ökade plasmakoncentrationer av buprenorfin och därmed ökad risk för opioida biverkningar. 

    Interaktioner

    Buprenorfin får inte användas samtidigt med MAO-hämmare eller av patienter som fått MAO-hämmare under de senaste två veckorna (se avsnitt Kontraindiationer).

    Effekter av andra aktiva substanser på farmakokinetiken för buprenorfin

    Buprenorfin metaboliseras främst genom glukuronidering och i mindre utsträckning (omkring 30 %) via CYP3A4.

    Samtidig behandling med CYP3A4-hämmare kan leda till förhöjda plasmakoncentrationer med en förstärkt buprenorfinverkan.

    Studier med CYP3A4-hämmaren ketokonazol gav inga kliniskt relevanta ökningar av maximal plasmakoncentration (Cmax) eller total (AUC) buprenorfinexponering efter behandling med buprenorfin tillsammans med ketokonazol jämfört med behandling med enbart buprenorfin.

    Interaktionen mellan buprenorfin och CYP3A4-enzyminducerare har inte studerats. Samtidig administrering av buprenorfin och enzyminducerare (t.ex. fenobarbital, karbamazepin, fenytoin och rifampicin) kan leda till ökat clearance, vilket skulle kunna leda till en minskad effekt.

    Minskning av blodflödet i levern, vilket kan orsakas av vissa bedövningsmedel (t.ex. halotan) och andra läkemedel kan leda till minskad hepatisk utsöndring av buprenorfin.

    Farmakodynamiska interaktioner

    Buprenorfin skall användas med försiktighet tillsammans med:

    • Andra centralnervöst hämmande substanser: andra opioidderivat (analgetika och hostdämpande medel innehållande t.ex. morfin, dextropropoxifen, kodein, dextrometorfan eller noskapin).

    • Vissa antidepressiva, sederande H1-receptorantagonister, alkohol, anxiolytika, neuroleptika, klonidin och relaterade substanser. Dessa kombinationer ökar den centralnervösa hämningen.

    Sedativa läkemedel såsom bensodiazepiner eller liknande läkemedel:

    Samtidig användning av opioider med sedativa läkemedel såsom bensodiazepiner eller liknande läkemedel ökar risken för sedering, andningsdepression, koma och död på grund av den additiva CNSdepressiva effekten. Dosering och duration av samtidig användning ska begränsas (se avsnitt Interaktioner).

    Vid typiska analgetiska doser har buprenorfin beskrivits fungera som en ren my-receptoragonist. I kliniska studier av buprenorfin, där patienter som fick rena my-agonistopioider (upp till 90 mg morfin oralt eller morfinekvivalenter oralt per dag) överfördes till buprenorfin, förekom inga rapporter om abstinenssyndrom eller opioidabstinens under övergången från den ursprungliga opioiden till buprenorfin (se avsnitt Varningar och försiktighet).

    Graviditet

    Kategori C

    Det finns begränsad mängd data från behandling av gravida kvinnor med buprenorfin. Djurstudier har visat reproduktionstoxicitet (se avsnitt Preklinisk uppgifter). Den potentiella risken för människor är okänd.

    Mot slutet av graviditeten kan höga doser av buprenorfin, även efter en kort behandlingsperiod, orsaka andningsdepression hos nyfödda. Långvarig administrering av buprenorfin under den sista trimestern kan orsaka abstinenssyndrom hos det nyfödda barnet.

    Därför bör buprenorfin inte användas under graviditet eller av kvinnor i fertil ålder som ej använder adekvat preventivmedel.

    Amning

    Grupp IVa

    Buprenorfin utsöndras i bröstmjölk. Studier av råttor har visat att buprenorfin kan hämma mjölkutsöndringen. Tillgängliga farmakodynamiska/toxikologiska djurdata harvisat utsöndring av buprenorfin i bröstmjölk (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Därför bör användning av buprenorfin under amning undvikas.

    Trafik

    Buprenorfin har en stor inverkan på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Även då det används enligt anvisningarna kan buprenorfin påverka patientens reaktioner i en sådan utsträckning att trafiksäkerheten och förmågan att använda maskiner kan försämras. Detta gäller särskilt i början av behandlingen och i samband med andra centralt verkande medel, såsom alkohol, lugnande medel, sedativa och hypnotika. Läkaren bör ge en individuell rekommendation. En allmän restriktion är inte nödvändig i de fall då en stabil dos används.

    Patienter som påverkas, och upplever biverkningar(t.ex. yrsel, dåsighet, dimsyn) under behandlingens insättande eller titrering till en högre dos, bör inte framföra fordon eller använda maskiner. Detta gäller också i åtminstone 24 timmar efter plåstret har tagits bort.

    Biverkningar

    Allvarliga biverkningar som kan associeras med behandling med buprenorfin i klinisk användning påminner om de reaktioner som observerats för andra opioidanalgetika, bland annat andningsdepression (särskilt vid samtidigt användning av andra CNS-hämmande medel) och hypotoni (se avsnitt Varningar och försiktighet).

    Följande biverkningar har uppträtt:

    System organklass

    MedDRA

    Mycket vanliga (≥1/10)

    Vanliga (≥1/100, <1/10)

    Mindre vanliga (≥1/1000, <1/100)

    Sällsynta (≥1/10,000, <1/1000)

    Mycket sällsynta (<1/10,000)

    Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

    Immunsystemet

    Överkänslighet

    Anafylaktiska reaktioner

    Anafylaktoida reaktioner

    Metabolism och nutrition

    Anorexi

    Dehydrering

    Psykiska störningar

    Förvirring Depression Sömnlöshet Nervositet

    Ångest

    Sömn-

    störningar

    Rastlöshet

    Agitation

    Euforiskt stämnings-läge

    Affektlabilitet

    Hallucinationer

    Mardrömmar

    Minskad libido stämningsläge, affektlabilitet, ångest, hallucinationer, mardrömmar

    Psykisk störning

    Beroende

    Humörsvängningar

    Deperson-alisering

    Centrala och perifera nerv-systemet

    Huvudvärk

    Yrsel

    Sömnighet

    Tremor

    Sedering

    Dysgeusi

    Dysartri

    Hypoestesi

    Minnesnedsättning

    Migrän

    Synkope

    Onormal koordination

    Nedsatt koncentrationsförmåga

    Parestesi

    Balans-rubbningar

    Talstörningar

    Ofrivilliga muskel-

    sammandragningar

    Konvulsioner

    Ögon

    Ögontorrhet

    Dimsyn

    Synrubbning

    Ögonlocks-ödem

    Mios

    Öron och balansorgan

    Tinnitus

    Vertigo

    Öronsmärta

    Hjärtat

    Palpitationer

    Takykardi

    Angina pectoris

    Blodkärl

    Hypotoni

    Cirkulationskollaps

    Hypertoni

    Hudrodnad

    Vasodilatation

    Ortostatisk hypotoni

    Andningsvägar bröstkorg och mediastinum

    Dyspné

    Hosta

    Pipande andning

    Hicka

    Andnings-depression

    Andnings-svikt

    Förvärrad astma

    Hyper-ventilering

    Rinit

    Magtarmkanalen

    Förstopp-ning

    Illamående

    Kräkningar

    Buksmärta

    Diarré

    Dyspepsi

    Muntorrhet

    Flatulens

    Dysfagi

    Ileus

    Divertikulit

    Lever och gallvägar

    Gallkolik

    Hud och subkutan vävnad

    Klåda

    Erytem

    Utslag

    Svettningar

    Exantem

    Torr hud

    Urtikaria

    Kontaktdermatit

    Ansiktsödem

    Pustler

    Blåsor

    Muskulo-skeletala systemet och bindväv

    Muskel-svaghet

    Myalgi

    Muskelspasmer

    Njurar och urinvägar

    Urinretention

    Miktionsstörningar

    Reproduktionsorgan och bröstkörtel

    Erektil dysfunktion

    Sexuell dysfunktion

    Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

    Klåda vid applikations-området1

    Trötthet

    Asteni

    Perifiert ödem

    Uttröttning

    Pyrexi

    Stelhet

    Ödem

    Abstinenssymptom

    Utslag vid applikations-området* 

    Bröstsmärta

    Influensa-liknande sjukdom

    Undersökningar

    Ökning av alaninamino- transferas

    Viktminskning

    Skador och förgiftningar och behandlings-komplikationer

    Olycksfall (fallskador)

    * I vissa fall kan fördröjda lokala allergiska reaktioner uppträda med tydliga tecken på inflammation. I sådana fall skall behandlingen med buprenorfin avslutas.

    1 Inkluderar erytem, ödem, pruritus och utslag vid applikationsstället.

    Buprenorfin uppvisar en låg risk för fysiskt beroende. Efter avslutad behandling med buprenorfin är det mindre sannolikt att abstinenssymtom uppträder. Detta kan bero på den mycket långsamma dissociationen av buprenorfin från opioidreceptorerna och den gradvisa minskningen av plasmakoncentrationerna av buprenorfin (normalt över en period på 30 timmar efter att det sista plåstret har tagits bort). Efter långvarig användning av buprenorfin kan abstinenssymtom som liknar dem som uppträder vid opioidabstinens dock inte uteslutas helt. Abstinenssymtomen innefattar rastlöshet, ångest, nervositet, sömnlöshet, hyperkinesi, tremor och gastrointestinala störningar.

    Överdosering

    Symtom

    Symtom liknande dem för andra centralt verkande analgetika kan förväntas. Dessa omfattar andningsdepression, sedering, dåsighet, illamående, kräkningar, kardiovaskulär kollaps och uttalad mios.

    Behandling

    Ta bort eventuella plåster från patientens hud. Upprätta och upprätthåll öppna luftvägar, understöd och kontrollera respirationen vid behov och upprätthåll adekvat kroppstemperatur och vätskebalans. Syre, intravenösa vätskor, vasopressorer och andra stödjande åtgärder bör användas vid behov.

    En specifik opioidantagonist, såsom naloxon, kan upphäva effekterna av buprenorfin. Dock kan naloxon vara mindre effektivt för att motverka effekten av buprenorfin än andra μ-opioid agonister. Börja med de vanliga doserna vid behandling med kontinuerlig intravenös naloxon men höga doser kan vara nödvändigt.

    Farmakodynamik

    Buprenorfin är en partiell opioidagonist som verkar på my-opioidreceptorn. Den har också antagonistisk aktivitet på kappa-opioidreceptorn.

    Effekten har visats i sju pivotala fas-3 studier som pågick i upp till 12 veckor med patienter med icke-malign smärta av olika etiologi. Patienter med måttlig och svår artros och ryggsmärtor ingick i studierna. Buprenorfin visade en kliniskt signifikant minskning av smärtan (cirka 3 poäng på BS-11-skalan) och signifikant bättre smärtkontroll jämfört med placebo.

    En långtids öppen uppföljningsstudie (n=384) har också genomförts med patienter med icke‑malign smärta. Med kontinuerlig dosering kunde smärtan kontrolleras i 6 månader hos 63 % av patienterna, i 12 månader hos 39 % av patienterna, i 18 månader hos 13 % av patienterna och i 21 månader hos 6 %. Cirka 17 % stabiliserades med en dos på 5 mg, 35 % med en dos på 10 mg och 48 % med en dos på 20 mg.

    Farmakokinetik

    Det föreligger bevis för enterohepatisk recirkulation.

    Studier på icke-dräktiga och dräktiga råttor har visat att buprenorfin passerar över blod-hjärnbarriären och placentabarriären. Koncentrationerna i hjärnan (som endast innehöll oförändrat buprenorfin) efter parenteral administrering var 2–3 gånger högre än efter oral administrering. Efter intramuskulär eller oral administrering ackumuleras till synes buprenorfin i magtarmkanalens lumen hos fostret – förmodligen på grund av gallvägsutsöndring, eftersom den enterohepatiska cirkulationen inte är fullt utvecklad.

    Varje plåster ger en stabil tillförsel av buprenorfin i upp till sju dagar. Steady state uppnås under den första applikationen. Efter borttagande av Buprenorphine Teva minskar buprenorfinkoncentrationen med en genomsnittlig elimineringshalveringstid på 12 timmar (10-24 timmar).

    Absorption

    Efter applikation av buprenorfin diffunderar buprenorfin från depotplåstret genom huden. I kliniska farmakologiska studier uppgick mediantiden för att Buprenorphine Teva 10 mikrogram/timme skulle tillföra detekterbara buprenorfinkoncentrationer (25 pikogram/ml) till cirka 17 timmar. Analys av residualbuprenorfin i plåstren efter 7 dagars användning visar att 15 % av det ursprungliga innehållet har tillförts. En studie av biotillgängligheten, jämfört med intravenös administrering, bekräftar att denna mängd har absorberats systemiskt. Buprenorfinkoncentrationerna förblir relativt konstanta under den 7 dagar långa användning av plåstren.

    Applikationsplats

    En studie av friska försökspersoner visade att den farmakokinetiska profilen för buprenorfin som tillfördes via buprenorfin plåster är likartad vid applicering på utsidan av överarmen, övre delen av bröstkorgen, övre delen av ryggen eller på sidan av bröstkorgen (mellersta axillarlinjen, 5:e interkostala mellanrummet). Absorptionen varierar till viss del beroende på applikationsområdet och exponeringen är som mest omkring 26 % högre då plåstret appliceras på den övre delen av ryggen jämfört med på sidan av bröstkorgen.

    I en studie av friska försökspersoner som fick buprenorfin upprepade gånger på samma plats observerades en nästan fördubblad exponering med en 14 dagar lång viloperiod. Av detta skäl rekommenderas en rotation av applikationsplatserna, och att ett nytt plåster inte placeras på samma ställe på huden på 3-4 veckor.

    I en studie av friska försökspersoner orsakade applicering av värmedyna direkt på buprenorfindepotplåster en övergående ökning av blodkoncentrationen av buprenorfin på 26-55 %. Koncentrationerna återgick till det normala inom 5 timmar efter det att värmekällan hade avlägsnats. Av detta skäl rekommenderas ej att direkta värmekällor, såsom varmvattenflaskor, värmedynor eller elektriska filtar, appliceras direkt på plåstret. En värmedyna som placerades på buprenorfin-platsen omedelbart efter borttagning av plåstret ändrade inte absorptionen från depån i huden.

    Distribution

    Buprenorfin är till omkring 96 % bundet till plasmaproteiner.

    Studier av intravenöst buprenorfin har uppvisat en stor distributionsvolym, vilket tyder på omfattande distribution av buprenorfin. I en studie av intravenöst buprenorfin hos friska försökspersoner var distributionsvolymen vid steady state 430 l, vilket återspeglar den stora distributionsvolymen och lipofiliteten för den aktiva substansen.

    Efter intravenös administrering utsöndras buprenorfin och dess metaboliter i gallan, och distribueras inom flera minuter till cerebrospinalvätskan. Buprenorfinkoncentrationerna i cerebrospinalvätskan tycks vara cirka 15–25 % av de samtidiga plasmakoncentrationerna.

    Metabolism och eliminering

    Buprenorfinmetabolismen i huden efter applikation av buprenorfin är försumbar. Efter transdermal applicering elimineras buprenorfin via hepatisk metabolism med efterföljande biliär och renal eliminering av lösliga metaboliter. Den hepatiska metabolismen, via CYP3A4 och UGT1A1/1A3 enzymerna, leder till två huvudmetaboliter, norbuprenorfin respektive buprenorfin 3-O-glukuronid. Norbuprenorfin glukuronideras före eliminering. Buprenorfin elimineras även via faeces. I en studie på postoperativa patienter visade sig den totala elimineringen av buprenorfin vara cirka 55 l/h.

    Norbuprenorfin är den enda kända aktiva metaboliten av buprenorfin.

    Effekter av buprenorfin på farmakokinetiken för andra aktiva substanser

    Baserat på in vitro -studier i humana mikrosomer och hepatocyter, har buprenorfin inte någon potential för att hämma metabolism som katalyseras av CYP450-enzymerna CYP1A2, CYP2A6 och CYP3A4 vid de koncentrationer som uppnås vid användning av buprenorfin 20 mikrogram/timme depotplåster. Effekten på metabolism som katalyseras av CYP2C8, CYP2C9 och CYP2C19 har inte studerats.

    Prekliniska uppgifter

    Systemisk toxicitet och hudtoxicitet

    I toxicitetsstudier med en dos och upprepad dosering på råtta, kanin, marsvin, hund och minigris, orsakade buprenorfin minimala eller inga oönskade systemiska händelser, medan hudirritation observerades hos alla undersökta arter. Tillgängliga toxikologiska uppgifter tyder inte på någon sensibiliserande potential för tillsatserna i depotplåstren.

    Reproduktions och utvecklingstoxicitet

    Ingen effekt på fertilitet eller generell reproduktionsförmåga kunde observeras hos råttor behandlade med buprenorfin. I toxikologiska studier på fosterutveckling hos råttor och kaniner som använde buprenorfin kunde man inte observera någon fostertoxicitet. I en toxikologisk studie på råtta med buprenorfin före och efter födsel hade ungarna en dödlighet, minskad kroppsvikt och samtidigt hade mamman en mindre matkonsumtion och kliniska tecken.

    Genotoxicitet

    En standarduppsättning genotoxicitetstester indikerade att buprenorfin inte är genotoxiskt.

    Karcinogenicitet

    Långtidsstudier på råttor och möss visade ingen karcinogen potential som är relevant för människor.

    Innehåll

    Buprenorphine Teva 5 mikrogram/timme depotplåster

    Varje depotplåster innehåller 5 mg buprenorfin på en yta av 6,25 cm2 som frisätter nominellt 5 mikrogram buprenorfin per timme under en period av 7 dagar.

    Buprenorphine Teva 10 mikrogram/timme depotplåster

    Varje depotplåster innehåller 10 mg buprenorfin på en yta av 12,5 cm2 som frisätter nominellt 10 mikrogram buprenorfin per timme under en period av 7 dagar.

    Buprenorphine Teva 20 mikrogram/timme depotplåster

    Varje depotplåster innehåller 20 mg buprenorfin på en yta av 25 cm2 som frisätter nominellt 20 mikrogram buprenorfin per timme under en period av 7 dagar.

    För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Innehåll.

    Förteckning över hjälpämnen

    Häftskikt (innehållande buprenorfin):

    Povidon K90

    Levulinsyra

    Oleyloleat

    Akrylsyra-butylakrylat-2-(etylhexyl)akrylat-vinylacetat sampolymer (5:15:75:5)

    Häftskikt (utan buprenorfin):

    (2-etylhexyl)akrylat-glycidylmetakrylat-(2-hydroxietyl)akrylat-vinylacetat sampolymer (68:0,15:5:27)

    Separerande film mellan häftskikten med och utan buprenorfin: poly(etylentereftalat)-film

    Baksidesskikt: polyester

    Skyddsfilm: poly(etylentereftalat), silikoniserad

    Blått tryckbläck

    Blandbarhet

    Ej relevant.

    Hantering, hållbarhet och förvaring

    Hållbarhet

    Buprenorphine Teva 5 mikrogram/timme och Buprenorphine Teva 10 mikrogram/timme

    21 månader

    Buprenorphine Teva 20 mikrogram/timme

    30 månader

    Särskilda förvaringsanvisningar

    Buprenorphine Teva 5 mikrogram/timme och Buprenorphine Teva 10 mikrogram/timme

    Förvaras vid högst 25 ºC.

    Buprenorphine Teva 20 mikrogram/timme

    Inga särskilda förvaringsanvisningar.

    Särskilda anvisningar för destruktion

    Vid byte av plåstret skall det använda plåstret avlägsnas, vikas ihop med häftskiktet inåt och slängas på ett säkert sätt.

    Förpackningsinformation

    Buprenorphine Teva
    Depotplåster 5 mikrogram/timme Rektangulärt, beigefärgat plåster med rundade hörn och märkt med ”Buprenorphin” och ”5 µg/h” i blå färg
    4 styck påse, 62:96, (F)
    12 styck påse, 237:65, (F)
    Depotplåster 10 mikrogram/timme Rektangulärt, beigefärgat plåster med rundade hörn och märkt med ”Buprenorphin” och ”10 µg/h” i blå färg
    4 styck påse, 110:-, (F)
    12 styck påse, 317:69, (F)
    Depotplåster 20 mikrogram/timme Rektangulärt, beigefärgat plåster med rundade hörn och märkt med ”Buprenorphin” och ”20 µg/h” i blå färg
    4 styck påse, 142:80, (F)
    12 styck påse, 374:09, (F)

    Liknande preparat inom:

    Buprenorfin