Budenofalk

Cross Pharma (Parallelimport NLD)

Enterokapsel, hård 3 mg

Kortikosteroider för lokal behandling

Aktiv substans: Budesonid
ATC-kod: A07EA06
Förmån: Alla förpackningar har förmån
Recept: Receptbelagt
Försäkring: Oklart om läkemedlet omfattas av Läkemedelsförsäkringen. Sök mer information på www.lakemedelsforsakringen.se

Genvägar till rubriker:

Information

Texten är baserad på produktresumé: 2017-05-30.

Indikationer

  • Crohns sjukdom
    Induktion av remission hos patienter med mild till måttlig aktiv Crohns sjukdom i ileum och/eller colon ascendens.

  • Kollagen kolit
    Induktion av remission hos patienter med aktiv kollagen kolit

  • Autoimmun hepatit

  • Kontraindikationer

    Budenofalk 3 mg får inte ges till patienter med:

  • överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges under Innehåll,

  • levercirros.

  • Dosering

    Dosering

    Crohns sjukdom

    Vuxna över 18 år

    Den rekommenderade dygnsdosen är 3 kapslar en gång dagligen på morgonen, eller en kapsel (innehållande 3 mg budesonid) tre gånger dagligen (morgon, middag och kväll; motsvarande en total dygnsdos på 9 mg budesonid) om detta är bekvämare för patienten.

    Kollagen kolit

    Vuxna över 18 år

    Den rekommenderade dosen är 3 kapslar en gång dagligen på morgonen (motsvarande en dygnsdos på 9 mg budesonid).

    Autoimmun hepatit

    Induktion av remission (vuxna över 18 år)

    För induktion av remission (dvs. normalisering av förhöjda laborativa parametrar) är den rekommenderade dygnsdosen en kapsel (innehållande 3 mg budesonid) tre gånger dagligen (morgon, middag och kväll; motsvarande en total dygnsdos på 9 mg budesonid).

    Underhåll vid remission (vuxna över 18 år)

    Efter uppnådd remission är den rekommenderade dygnsdosen en kapsel (innehållande 3 mg budesonid) två gånger dagligen (en kapsel på morgonen och en kapsel på kvällen; motsvarande en total dygnsdos på 6 mg budesonid).

    Om transaminaserna ALAT och/eller ASAT ökar under underhållsbehandling bör dosen ökas till tre kapslar dagligen (motsvarande en total dygnsdos på 9 mg budesonid) som beskrivet för induktion av remission.

    Hos patienter som tolererar azatioprin bör budesonid kombineras med azatioprin vid behandling för induktion samt underhåll vid remission.

    Samtliga indikationer

    Pediatrisk population

    Budenofalk 3 mg bör inte tas av barn yngre an 12 år då erfarenhet av behandling i denna åldersgrupp är otillräcklig samt för möjlig ökad risk för hämmad binjurefunktion.

    Unga patienter

    Säkerhet och effekt för Budenofalk 3 mg till barn i åldrarna 12-18 år har ännu inte fastställts. Tillgänglig information för unga patienter (12 – 18 år) med Crohns sjukdom eller autoimmun hepatit finns i avsnitten Biverkningar och Farmakodynamik, men ingen doseringsrekommendation kan fastställas.

    Administreringssätt

    Kapslarna, som innehåller magsaftresistenta kulor, skall tas ungefär en halvtimmer före måltid och sväljas hela med riklig mängd vätska (t.ex. ett glas vatten).

    Behandlingslängd

    Crohns sjukdom, kollagen kolit

    Behandlingstiden vid aktiv Crohns sjukdom och vid kollagen kolit bör begränsas till 8 veckor.

    Autoimmun hepatit

    För induktion av remission bör en total dygnsdos på 9 mg ges tills remission uppnås. Därefter, för underhåll vid remission bör en total dygnsdos på 6 mg budesonid ges. Underhållsbehandling vid remission vid autoimmun hepatit bör fortsätta åtminstone 24 månader. Den kan avslutas endast om biokemisk remission är konstant bibehållen samt om inga tecken på inflammation finns vid leverbiopsi.

    Avslut av behandling

    Behandling med Budenofalk 3 mg bör inte avbrytas tvärt, utan sättas ut gradvis (genom reducering av dosen). Under första veckan reduceras dosen till två kapslar dagligen, dvs. en kapsel morgon och kväll. Under den andra veckan tas endast en kapsel på morgonen. Därefter kan behandlingen avslutas.

    Varningar och försiktighet

    Behandling med Budenofalk 3 mg leder till lägre systemiska steroidnivåer än vanlig peroral glukokortikoidbehandling. Vid övergång från annan glukokortikoidbehandling kan symtom som har samband med förändringen av systemiska steroidnivåer uppkomma. Försiktighet krävs hos patienter med tuberkulos, hypertension, diabetes mellitus, osteoporos, peptiskt magsår, glaukom, katarakt, hereditet för diabetes eller glaukom, eller andra tillstånd där glukokortikoider kan leda till biverkningar.

    Detta läkemedel är inte lämpligt för patienter med Crohns sjukdom i övre delen av mag-tarmkanalen.

    På grund av den företrädesvis lokala verkningsmekanismen kan positiva effekter hos patienter som lider av extraintestinala symptom (t.ex. i ögon, hud, leder) inte förväntas.

    Systemiska effekter av glukokortikosteroider kan förekomma, särskilt vid förskrivning i höga doser och under långa perioder. Dessa effekter kan inkludera Cushings syndrom, adrenal suppression, tillväxthämning, minskad bentäthet, katarakt, glaukom och psykiska effekter/beteendeförändringar (se Biverkningar).

    Infektion

    Hämning av det inflammatoriska svaret och immunfunktionen ökar känsligheten för infektioner och svårighetsgraden av dessa. Risken för försämring av bakterie-, svamp-, amöba- och virusinfektioner vid glukokortikoidbehandling bör noga övervägas. Den kliniska bilden kan ofta vara atypisk och allvarliga infektioner, t.ex. septikemi och tuberkulos kan maskeras, och därför nå ett avancerat stadium innan de upptäcks.

    Vattkoppor

    Vattkoppor skall särskilt beaktas eftersom den här vanligen lindriga sjukdomen kan vara livshotande hos immunsupprimerade patienter. Patienter utan säkerställd anamnes på vattkoppor skall avrådas från nära kontakt med personer med vattkoppor eller herpes zoster och skall om de exponeras omedelbart kontakta läkare. Om patienten är ett barn måste föräldrarna få ovanstående råd. Exponerade, icke-immuna patienter som får behandling med systemiska glukokortikoider eller som fått sådan behandling under de föregående tre månaderna måste få passiv immunisering med varicella zoster immunglobulin (VZIG). Denna bör ges inom 10 dagar efter exponering av vattkoppor. Om diagnosen vattkoppor bekräftats krävs specialistvård och omedelbar behandling. Glukokortikoidbehandlingen skall inte sättas ut och dosen kan behöva ökas.

    Mässling

    Patienter med nedsatt immunförsvar som har kommit i kontakt med mässling bör, om möjligt, få behandling med vanliga immunglobuliner så snart som möjligt efter exponeringen.

    Levande vaccin

    Levande vaccin bör inte ges till personer som alltid använder glukokortikoider. Antikroppssvaret på andra vaccin kan vara nedsatt.

    Patienter med nedsatt leverfunktion

    Baserat på erfarenhet från patienter med framskriden primär biliär cirros (PBC) med levercirros förväntas en ökad systemisk tillgänglighet av budesonid hos alla patienter med gravt nedsatt leverfunktion. Hos patienter med leversjukdom utan levercirros var budesonid i dagsdoser om 9 mg säkert och tolererades väl. Det finns inget stöd om att en specifik dosrekommendation för patienter med icke-cirrotiska leversjukdomar eller bara lätt nedsatt leverfunktion är nödvändig.

    Synrubbning

    Synrubbning kan rapporteras vid systemisk och topisk användning av kortikosteroider. Om en patient inkommer med symtom såsom dimsyn eller andra synrubbningar bör man överväga att remittera patienten till en oftalmolog för utredning av möjliga orsaker. Dessa kan innefatta katarakt, glaukom eller sällsynta sjukdomar såsom central serös korioretinopati (CSCR), som har rapporterats efter användning av systemiska och topiska kortikosteroider.

    Övriga

    Glukokortikoider kan leda till hämning av HPA-axeln (hypotalamus, hypofys, binjurebark) och minska stressvaret. Hos patienter som skall genomgå en operation eller som är utsatta för annan stress rekommenderas kompletterande systemisk glukokortikoidbehandling.

    Samtidig behandling med ketokonazol eller andra CYP3A4-hämmare bör undvikas (se Interaktioner).

    Budenofalk 3 mg kapsel innehåller laktos och sackaros. Patienter med sällsynta ärftliga problem med galaktos- eller fruktosintolerans, glukos-galaktosmalabsorption, sukras-isomaltasbrist, total laktasbrist eller medfödd laktasbrist bör inte använda detta läkemedel.

    Hos patienter med autoimmun hepatit bör serumnivåer av transaminaser (ALAT, ASAT) utvärderas med regelbundna intervall för lämplig anpassning av budesoniddosen. Under första behandlingsmånaden bör transaminasnivåer utvärderas varannan vecka, därefter åtminstone var tredje månad.

    Interaktioner

    Farmakodynamiska interaktioner

    Hjärtglykosider

    Effekten av glykosiden kan förstärkas av kaliumbrist.

    Saluretika

    Kaliumutsöndringen kan öka.

    Farmakokinetiska interaktioner

    Cytokrom P450

    - CYP3A4-hämmare:

    Samtidig behandling med CYP3A-hämmare, inklusive läkemedel som innehåller kobicistat, väntas öka risken för systemiska biverkningar. Kombinationen ska undvikas såvida inte nyttan uppväger den ökade risken för systemiska biverkningar av kortikosteroider, och om så är fallet ska patienter övervakas avseende systemiska biverkningar av kortikosteroider.

    Samtidig administrering av ketokonazol 200 mg per oralt en gång dagligen ledde till en cirka 6-faldig ökning av plasmakoncentrationen av budesonid (3 mg engångsdos). När ketokonazol administrerades 12 timmar efter budesonid ökade koncentrationen ungefär 3-faldigt. Eftersom det inte finns tillräckligt med data för att ge dosrekommendationer bör kombinationen undvikas.

    Andra potenta hämmare av CYP3A4, t.ex. ritonavir, itrakonazol, klaritromycin och grapefruktjuice kan sannolikt också leda till en betydande ökning av plasmakoncentrationerna av budesonid. Samtidigt intag av budesonid bör således undvikas.

    - CYP3A4-inducerare:

    Substanser eller läkemedel, som karbamazepin och rifampicin, som inducerar CYP3A4, kan minska den systemiska men även den lokala exponeringen av budesonid i tarmslemhinnan. En justering av budesoniddosen kan bli nödvändig.

    - CYP3A4-substrat:

    Substanser eller läkemedel som metaboliseras av CYP3A4 kan konkurrera med budesonid. Detta kan leda till ökad plasmakoncentration av budesonid om den konkurrerande substansen har en högre affinitet till CYP3A4, eller, om budesonid binder starkare till CYP3A4, kan den konkurrerande substansen öka i plasma och en anpassning/minskning av dosen av denna substans kan bli nödvändig.

    Förhöjda plasmakoncentrationer och ökade effekter av glukokortikosteroider har rapporterats hos kvinnor som också använder östrogen eller p-piller. Detta har dock inte observerats med perorala lågdos kombinerade p-piller.

    Cimetidin i rekommenderade doser i kombination med budesonid har en liten men obetydlig effekt på farmakokinetiken för budesonid. Omeprazol har ingen effekt på farmakokinetiken för budesonid.

    Steroidbindande substanser

    Teoretiskt kan eventuella interaktioner med steroidbindande syntetiska hartser, t.ex. kolestyramin och antacida inte uteslutas. Om dessa administreras samtidigt som Budenofalk 3 mg kan sådana interaktioner leda till en minskad effekt av budesonid. Dessa läkemedel bör således inte tas samtidigt, utan med minst två timmars mellanrum.

    Eftersom binjurens funktion kan hämmas vid behandling med budesonid kan ett ACTH-stimulationstest för diagnostisering av hypofyssvikt ge falska svar (låga värden).

    Graviditet

    Kategori B:3

    Graviditet

    Administrering under graviditet skall undvikas, om det inte finns tvingande skäl för behandling med Budenofalk 3 mg. Det finns få data om graviditetsresultat efter peroral administrering av budesonid till människa. Även om data om användningen av inhalerat budesonid hos ett stort antal exponerade graviditeter inte indikerar några biverkningar, kan den maximala koncentrationen av budesonid i plasma förväntas vara högre vid behandling med Budenofalk 3 mg än vid behandling med inhalerat budesonid. Hos dräktiga djur har budesonid, liksom andra glukokortikosteroider, visat sig leda till missbildningar hos foster (se Prekliniska säkerhetsuppgifter). Relevansen av detta för människa är inte fastställd.

    Amning

    Grupp IVa

    Budesonid utsöndras i bröstmjölk (data om utsöndring efter inhalation är tillgänglig).

    Endast mindre effekter hos det ammade barnet förväntas dock efter intag av Budenofalk 3 mg inom det terapeutiska intervallet. Ett beslut måste fattas om amningen skall avbrytas eller om behandlingen med budesonid skall avbrytas, genom att beakta nyttan av amning för barnet och nyttan av behandlingen för kvinnan.

    Trafik

    Inga studier har utförts.

    Biverkningar

    Möjliga biverkningar anges nedan ordnade efter organsystem och frekvens. Frekvenserna definieras som:

    Mycket vanliga (≥1/10)

    Vanliga (≥1/100, <1/10)

    Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100)

    Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)

    Mycket sällsynta (<1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

    Organsystem

    Frekvens

    Biverkning

    Metabolism och nutrition

    Vanligt

    Cushings syndrom: t.ex. med månansikte, bålfetma, nedsatt glukostolerans, diabetes mellitus, hypertoni, natriumretention med ödembildning, ökad kaliumutsöndring, inaktivitet eller atrofi av binjurebarken, röda stria och steroidakne, rubbad utsöndring av könshormon (t.ex. amenorré, hirsutism, impotens).

    Mycket sällsynt

    Tillväxthämning hos barn

    Ögon

    Sällsynt

    Glaukom, katarakt, dimsyn (se även Varningar och försiktighet)

    Magtarmkanalen

    Vanligt

    Dyspepsi

    Mindre vanligt

    Gastroduodenalsår

    Sällsynt

    Pankreatit

    Mycket sällsynt

    Förstoppning

    Immunsystemet

    Vanligt

    Ökad infektionsrisk

    Muskuloskeletala systemet och bindväv

    Vanligt

    Muskel- och ledvärk, muskelsvaghet, muskelryckningar, osteoporos

    Sällsynt

    Osteonekros

    Centrala och perifera nervsystemet

    Vanligt

    Huvudvärk

    Mycket sällsynt

    Pseudotumor cerebri (inklusive papillödem) hos ungdomar

    Psykiska störningar

    Vanligt

    Depression, irritation, eufori

    Mindre vanligt

    Psykomotorisk hyperaktivitet, ångest

    Sällsynt

    Aggression

    Hud och subkutan vävnad

    Vanligt

    Allergiskt exantem, petekier, fördröjd sårläkning, kontaktdermatit

    Sällsynt

    Ekkymos

    Blodkärl

    Mycket sällsynt

    Ökad trombosrisk, vaskulit (utsättningssyndrom efter långvarig behandling)

    Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

    Mycket sällsynt

    Trötthet, olustkänsla

    Biverkningar vid kliniska studier hos pediatriska patienter

    Crohns sjukdom

    Vid kliniska studier med Budenofalk 3 mg kapslar hos 82 pediatriska patienter med Crohns sjukdom var adrenal suppression och huvudvärk de mest frekventa biverkningarna. Biverkningar som är typiska för glukokortikosteroider rapporterades såväl som andra sällsynta reaktioner t.ex. yrsel, illamående, kräkningar och hyperakusi (se även Farmakodynamik).

    Autoimmun hepatit:

    I en klinisk studie vid autoimmun hepatit visade säkerhetsdata från en undergrupp av totalt 42 pediatriska patienter att rapporterade biverkningar inte skiljde sig eller förekom mer frekvent i jämförelse med den vuxna populationen i denna studie (se även Farmakodynamik).

    Överdosering

    I nuläget finns inga kända fall av överdosering med budesonid.

    Farmakodynamik

    Den exakta mekanismen av budesonid vid behandling av Crohns sjukdom är inte helt klarlagd. Data från klinisk-farmakologiska studier och kontrollerade kliniska prövningar ger starka hållpunkter för att verkningsmekanismen av Budenofalk 3 mg kapslar huvudsakligen baseras på en lokal effekt i tarmen. Budesonid är en glukokortikosteroid med hög lokal antiinflammatorisk effekt. Vid doser som är kliniskt ekvivalenta med systemiskt verkande glukokortikosteroider hämmar budesonid HPA-axeln signifikant mindre och har en svagare effekt på inflammatoriska markörer.

    Budenofalk 3 mg kapslar uppvisar en dosberoende påverkan på plasmakortisolnivåerna, som vid den rekommenderade dosen 9 mg budesonid/dag är signifikant lägre än efter klinisk ekvivalenta effektiva doser av systemiska glukokortikosteroider.

    Klinisk effekt och säkerhet

    Kliniska studier hos patienter med Crohns sjukdom

    I en randomiserad, dubbelblind, dubbel-dummy studie på patienter med mild till måttlig Crohns sjukdom (200 <CDAI <400) som påverkar terminala ileum och / eller colon ascendens jämfördes effekten av 9 mg budesonid i en enda daglig dos (9 mg OD) mot behandling med3 mg budesonid givettre gånger dagligen (3 mg tre gånger dagligen). Det primära effektmåttet var andelen patienter i remission (CDAI <150) vid vecka 8. Totalt ingick 471 patienter i studien(fullständigt analys-set, FAS) varav 439 patienter ingick i per protokoll (PP) analysen. Det fanns inga relevanta skillnader i patientkaraktäristik vid baseline i de båda behandlingsgrupperna. Den bekräftandeanalysen visade att 71,3% av patienterna var i remission i 9 mg OD-gruppen och 75,1% i 3mg tre gånger dagligen gruppen (PP) (p = 0,01975) vilket visar non-inferiority av 9 mgbudesonid OD till3 mg budesonidTID.

    Inga allvarliga läkemedelsrelaterade biverkningar rapporterades.

    Kliniska studier hos patienter med autoimmun hepatit

    I en prospektiv, dubbelblind, randomiserad multicenterstudie behandlades 207 patienter, med autoimmun hepatit (AIH) utan cirros, initialt med en daglig dos av 9 mg/d budesonid (n=102) i upp till 6 månader eller 40 mg/d prednison (gradvis reducerad till 10 mg/d, n=105). Vid biokemisk remission reducerades budesoniddosen till 6 mg/d. Patienterna fick även 1-2 mg/kg/d azatioprin under hela studien. Primär sammansatt endpoint var fullständig biokemisk remission (dvs. normala serumnivåer av aspartat och alaninaminotransferas) utan förekomst av predefinierade steroid-specifika biverkningar vid 6 månader. Denna primära endpoint uppnåddes hos 47 % av patienterna i budesonidgruppen samt hos 18 % av patienterna i prednisongruppen (p<0,001).

    Beträffande sekundära effektvariabler, vid 6 månader, inträffade fullständig biokemisk remission hos 60 % av patienterna i budesonidgruppen respektive 39 % av patienterna i prednisongruppen (p=0,001). 72 % av patienterna i budesonidgruppen respektive 47 % av patienterna i prednisongruppen utvecklade inte steroid-specifika biverkningar (p<0,001). Den genomsnittliga minskningen i IgG och γ-globulin koncentrationer samt minskning i andel patienter med förhöjda IgG och γ-globulin koncentrationer uppvisade ingen skillnad mellan behandlingsgrupperna. En öppen uppföljningsbehandling i ytterligare 6 månader erbjöds till alla patienter efter den kontrollerade dubbelblinda fasen. Totalt fortsatte 176 patienter till den öppna uppföljningsstudien och erhöll 6mg/d budesonid i kombination med 1-2 mg/kg/d azatioprin. Andel patienter med biokemisk remission samt andel patienter med complete response (andelen patienter som svarar på behandlingen) (inte statistiskt signifikant) var alltjämt högre i den ursprungliga budesonidgruppen (fullständig svars frekvens 60 % och biokemisk remission 68,2 % i slutet av den öppna fasen) än den ursprungliga prednisongruppen (fullständig svarsfrekvens 49 % och biokemisk remission 50,6 % i slutet av den öppna fasen).

    Pediatrisk population

    Klinisk studie vid autoimmun hepatit

    Säkerhet och effekt för budesonid hos 46 pediatriska patienter (11 manliga och 35 kvinnliga) i åldern 9 till 18 år studerades som en undergrupp till ovan nämnda kliniska studie. 19 pediatriska patienter behandlades med budesonid och 27 fick den aktiva kontrollen (prednison) för induktion av remission med en daglig dos på 9 mg budesonid. Efter 6 månader i studien fortsatte 42 pediatriska patienter till en öppen studie med ytterligare 6 månaders uppföljningsbehandling med budesonid.

    Andel complete responders (definierat som biokemisk svar, dvs normalisering av lever transaminaser (ASAT, ALAT) och inga steroidspecifika biverkningar) hos patienter ≤ 18 år var betydligt lägre än hos vuxna patienter. Ingen signifikant skillnad kunde ses mellan behandlingsgrupperna. Efter uppföljningsbehandling med budesonid i ytterligare 6 månader var andelen pediatriska patienter med fullständigt svar alltjämt något lägre jämfört med vuxna patienter, dock var skillnaden mellan åldersgrupperna mycket mindre. Det var ingen signifikant skillnad i andelen complete responders mellan de som ursprungligen behandlats med prednison eller de som kontinuerligt behandlats med budesonid.

    Kliniska studier vid Crohns sjukdom

    Två randomiserade kontrollerade studier med Budenofalk 3 mg kapslar inkluderade patienter i åldrarna 8 till 19 år med mild till måttlig aktiv Crohns sjukdom (PCDAI [paediatric CD activity index ] 12,5-40) med inflammation i ileum, ileocolon eller enbart i colon.

    I en studie behandlades totalt 33 patienter med 9 mg budesonid (3 mg tre gånger dagligen) dagligen under 8 veckor följt av 6 mg budesonid dagligen under vecka 9 samt med 3 mg budesonid dagligen i vecka 10 eller med prednison (40 mg/d i två veckor, reducerad till noll i steg om 5 mg/vecka). Remission (PCDAI ≤ 10) uppnåddes hos 9/19 (47, 3%) av patienterna i budesonidgruppen (både i vecka 4 och 12) samt hos 8/14 (57,1%, vid vecka 4) och 7/14 (50 %, vid vecka 12) av patienterna i prednisongruppen.

    I en andra studie som inkluderade 70 barn med CD jämfördes två doseringscheman av budesonid: Patienter i grupp 1 behandlades i 7 veckor med 9 mg budesonid/dagligen (3 mg tre gånger dagligen) följt av 6 mg budesonid/dagligen (3 mg två gånger dagligen) i ytterligare 3 veckor. I grupp 2 behandlades patienterna i 4 veckor med 12 mg budesonid/dagligen (3 mg tre gånger dagligen samt 3 mg en gång dagligen) därefter 3 veckor med 9 mg budesonid/dagligen (3 mg tre gånger dagligen) följt av 3 veckor med 6 mg budesonid/dagligen (3 mg två gånger dagligen). Genomsnittlig minskning av PCDAI vid vecka 7 definierades som primär effekt endpoint. En relevant minskning i PCDAI kunde ses i båda behandlingsgrupperna. Minskningen var mer uttalad i grupp 2 men skillnaden mellan grupperna uppnådde inte statistisk signifikans (n.s). Sekundära effekt endpoints: Förbättring (definierad som minskad PCDAI≥10 points) sågs hos 51,4 % av patienterna i grupp 1 samt hos 74,3 % av patienterna i grupp 2 (n.s.); remission (PCDAI ≤ 12,5) sågs hos 42,9 % av patienterna i den första gruppen mot 65,7 % i den andra gruppen (n.s.).

    Farmakokinetik

    Absorption

    Budenofalk 3 mg kapslar, som innehåller magsaftresistenta granulat, har på grund av granulatens specifika hölje en fördröjning i frisättningen, vilken startar efter 2-3 timmar. Hos friska försökspersoner, liksom hos patienter med Crohns sjukdom, uppnåddes en genomsnittlig maximal plasmakoncentration av budesonid på 1-2 ng/ml cirka 5 timmar efter en peroral dos av Budenofalk kapslar, tagit som en 3 mg singeldos före måltid. Den maximala frisättningen sker således i terminala ileum och i caecum, som är det huvudsakliga området för inflammation vid Crohns sjukdom.

    Hos ileostomipatienter är frisättningen av budesonid från Budenofalk 3 mg jämförbar med den hos friska individer och hos patienter med Crohns sjukdom. Hos ileostomipatienter har det visats att cirka 30-40% av frisatt budesonid återfinns i ileostomipåsen, vilket visar att en väsentlig mängd budesonid från Budenofalk 3 mg transporteras på sedvanligt sätt till colon.

    Samtidigt intag av föda kan fördröja tömningen av kulorna från magsäcken med 2-3 timmar, vilket förlänger den fördröjda frisättningen upp till cirka 4-6 timmar utan att absorptionshastigheten förändras.

    Distribution

    Budesonid har en hög distributionsvolym (cirka 3 l/kg). Plasmaproteinbindningen är i genomsnitt mellan 85 och 90%.

    Metabolism

    Budesonid genomgår en omfattande metabolism i levern (cirka 90%) till metaboliter med låg glukokortikosteroid aktivitet. Glukokortikosteroidaktiviteten av huvudmetaboliterna, 6-beta-hydroxibudesonid och 16-alfa-hydroxiprednisolon, är mindre än 1% av den för budesonid.

    Eliminering

    Den genomsnittliga halveringstiden är cirka 3-4 timmar. Den systemiska tillgängligheten hos friska försökspersoner liksom hos fastande patienter med Crohns sjukdom är cirka 9-13%. Clearance är cirka 10-15 l/min för budesonid, mätt med HPLC-baserade metoder.

    Specifika patientgrupper

    Leversjukdomar

    En betydande del av budesonid metaboliseras i levern. Den systemiska expositionen av budesonid kan öka hos patienter med nedsatt leverfunktion, detta beroende på minskad budesonidmetabolism av CYP3A4. Detta är beroende på typ samt allvarlighetsgrad av leversjukdom.

    Pediatriska patienter

    Budesonids farmakokinetik utvärderades hos 12 pediatriska patienter med Crohns sjukdom (i åldrarna 5 till 15 år). Efter multipel dosadministrering av budesonid (3 x 3 mg budesonid i en vecka) var genomsnittlig AUC för budesonid under doseringintervallet ungefär 7 ng h/ml, och Cmax ungefär 2 ng/ml. Dispositionen av peroralt budesonid (3 mg, singel dos) hos pediatriska patienter var liknande som hos vuxna.

    Prekliniska uppgifter

    I akuta, subkroniska och kroniska toxikologiska studier med budesonid visade prekliniska data på atrofi av tymus och binjurebark och en reduktion av lymfocyter. Dessa effekter var mindre uttalade eller av samma omfattning som de som ses med andra glukokortikosteroider. Dessa steroideffekter kan, liksom för andra glukokortikosteroider, vara relevanta för människa beroende på dos, behandlingstid och sjukdom.

    Budesonid visade inga mutagena effekter i ett antal in vitro och in vivo försök.

    Ett lindrigt ökat antal av basofila foci i levern sågs i långtidsstudier på råtta med budesonid. I karcinogenicitetsstudier sågs en ökad förekomst av primära levercellstumörer, astrocytom (hos hanråttor) och brösttumörer (honråttor). Dessa tumörer orsakas sannolikt av den specifika steroidreceptoreffekten, ökad metabolisk belastning på levern och anabola effekter, effekter som också ses med andra glukokortikosteroider i råttstudier och därför representerar en klasseffekt. Liknande effekter har aldrig setts hos människa för budesonid, varken i kliniska prövningar eller i spontanrapporter.

    Gängse studier avseende allmäntoxicitet, gentoxicitet och karcinogenicitet visade i allmänhet inte några särskilda risker för människa.

    Liksom andra glukokortikosteroider har budesonid i djurförsök visat sig orsaka missbildningar, men den kliniska relevansen hos människa har inte fastställts (se även avsnitt Graviditet).

    Innehåll

    Visa innehåll

    Liknande preparat inom:

    Budesonid