Texten är baserad på produktresumé: 2015-10-27.

Hyperprolaktinemi (idiopatisk eller orsakad av ett prolaktin­producerande hypofysärt mikro- eller makroadenom).

Kraftigt nedsatt lever- eller njurfunktion.

Då dopaminerg stimulering kan leda till symtom på ortostatisk hypotension, bör doseringen av Norprolac inledas gradvis med hjälp av upptrappningsförpackningen, och intas en gång dagligen på kvällen tillsammans med föda. Den optimala dosen ska fastställas individuellt på basis av den prolaktin­sänkande effekten och toleransen.

Vuxna: Med upptrappningsförpackningen påbörjas behandlingen med 25 mikrogram/dag de 3 första dagarna följt av 50 mikrogram/dag i ytterligare 3 dagar. Från och med dag 7 rekommenderas 75 mikrogram/dag.

Vid behov kan den dagliga dosen ökas stegvis med 75 mikrogram med minst en veckas mellanrum tills den optimala dosen uppnåtts. Vanlig underhållsdos är 75 mikrogram/dag eller 150 mikrogram/dag. Enstaka patienter kan kräva dagliga doser om 300 mikrogram och däröver. För dessa patienter kan den dagliga dosen ökas stegvis med 75-150 mikrogram med minst 4 veckors mellanrum tills tillfredsställande terapeutisk effekt uppnåtts eller minskad tolerans begränsar ytterligare dosökning.

Äldre: Erfarenhet från användning hos äldre är begränsad.

Barn: Erfarenhet från användning hos barn är begränsad.

Hyperprolaktinemi kan dels vara fysiologisk (graviditet, amning), dels bero på andra orsaker bl a tumörer i hypotalamus eller hypofys samt av en rad läkemedel. Det är därför viktigt att orsaken till en hyperprolaktinemi klarläggs så långt som möjligt och att kausal behandling insättes.

Ortostatisk hypotension kan i sällsynta fall resultera i synkope och därför bör blodtrycket kontrolleras, både liggande och stående, under de första dagarna samt efter dosökning. Dessutom kan ortostatiska blodtrycksförändringar med reflexmässiga ökningar i hjärtfrekvensen vara relevanta för patienter med svår hjärtsjukdom.

Hos kvinnor med nedsatt fertilitet relaterad till prolaktinnivån, kan fertiliteten återställas vid behandling med Norprolac. Kvinnor i fertil ålder som inte önskar bli gravida ska därför rådas till att använda en tillförlitlig antikonceptionsmetod.

I ett fåtal fall, även hos patienter utan mental sjukdom i anamnesen, har behandling med Norprolac associerats med förekomst av akut psykos, vanligen reversibel efter utsättning. Särskild försiktighet ska iakttas hos patienter med psykotiska besvär i anamnesen.

Inga data finns tillgängliga från användning av Norprolac hos patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion.

Norprolac har associerats med somnolens. Övriga dopaminagonister har associerats med plötsliga sömnattacker särskilt hos patienter med Parkinsons sjukdom.

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktos­malabsorption.

Alkohol kan minska toleransen för Norprolac.

Störd impulskontroll: Patienter ska regelbundet kontrolleras för utveckling av störd impulskontroll. Patienter och dess vårdare ska uppmärksammas på att beteendemässiga symtom som tyder på störd impulskontroll såsom patologiskt spelberoende, ökad libido, hypersexualitet, tvångsmässigt spenderande av pengar och tvångsmässigt köpbeteende, hetsätning och tvångsmässigt ätande kan förekomma hos patienter som behandlas med dopaminagonister såsom Norprolac. Dosreduktion/gradvis utsättning bör övervägas om patienten utvecklar dessa symtom.

Ett begränsat antal äldre patienter har behandlats för hypofysadenom och reumatoid artrit med kinagolid i dygnsdoser om 50–300 mikrogram. Behandlingstiden var mellan 6 och 93 månader och behandlingen tolererades väl.

Ett begränsat antal barn i åldern 7-17 år har behandlats med Norprolac för prolaktinom, i dygnsdoser om 75-600 mikrogram, Behandlingstiden var mellan 1 och 5 månader och behandlingen tolererades väl.

Teoretiskt kan en reducering av den prolaktinsänkande effekten förväntas om läkemedel med stark dopaminantagonistisk effekt (t ex neuroleptika) ges samtidigt.

Eftersom kinagolids affinitet för 5-HT1- och 5-HT2-receptorer är omkring 100 gånger lägre än för D2-receptorer, är en interaktion mellan Norprolac och 5-HT1a-receptorer osannolik. Försiktighet ska dock iakttas vid samtidig användning av läkemedel som påverkar dessa receptorer.

På grund av bristfällig information om enzym involverade i metabolismen av kinagolid är risken för kinetiska interaktioner svår att prediktera. Data saknas även avseende kinagolids potential att påverka kinetiken för anda läkemedel, t ex via enzymhämning. Försiktighet rekommenderas därför om kinagolid kombineras med andra läkemedel, i synnerhet läkemedel kända för att vara starka enzymhämmare.

Alkohol kan minska toleransen för Norprolac.

Kategori B:1

Graviditet: Djurstudier visar inte på någon embryotoxisk eller teratogen potential för Norprolac. Klinisk erfarenhet från gravida kvinnor är dock begränsad. Hos patienter som önskar bli gravida, ska Norprolac sättas ut när graviditet är fastställd, såvida det inte finns ett medicinskt skäl för fortsatt behandling. Hittills har ingen ökad abortincidens observerats efter utsättande av läkemedlet. Om graviditet uppstår hos patienter med hypofysärt adenom och Norprolacbehandling har avbrutits, är en noggrann övervakning genom hela graviditeten nödvändig.

Grupp IVa

Amning är vanligen inte möjlig eftersom Norprolac hämmar laktationen. Om laktationen ej upphör under behandlingen, kan amning inte rekommenderas, då det inte är känt huruvida kinagolid passerar över i modersmjölk.

Vid behandling med Norprolac kan, hos vissa patienter, reaktionsförmågan nedsättas under de första dagarna. Detta bör beaktas när skärpt uppmärksamhet krävs, t ex vid bilkörning. Patienter som behandlas med Norprolac som uppvisar somnolens och/eller plötsliga sömn­attacker måste informeras om att avstå från bilkörning och andra aktiviteter där sänkt uppmärksamhet kan utsätta dem själva eller andra för risk för allvarlig skada eller död (t ex hantering av maskiner) till dess att attackerna eller somnolensen har upphört.

Vanligast är illamående. De flesta biverkningar är dosberoende och övergående. Biverkningarna är sällan så allvarliga att behandlingen behöver avbrytas.

Störd impulskontroll: Patologiskt spelberoende, ökad libido, hypersexualitet, tvångsmässigt spenderande av pengar och tvångsmässigt köpbeteende, hets­ätning och tvångsmässigt ätande kan förekomma hos patienter som behandlas med dopaminagonister såsom Norprolac (se Varningar och försiktighet).

Ortostatisk hypotension som rapporterats vid användning av Norprolac kan i sällsynta fall leda till synkope.

Risken för överkänslighetsreaktioner ska inte uteslutas.

Begränsad erfarenhet av överdosering. Tänkbara symtom är illamående, kräkning, huvudvärk, yrsel, slöhet, blodtrycksfall, hallucinationer. Behandlingen vid överdos är symtomlindring. Om befogat ventrikeltömning eller kol.

Kinagolid är en selektiv dopamin D₂ -receptoragonist. Kinagolid har hämmande effekt på sekretionen av prolaktin, men reducerar inte normala nivåer av andra hypofyshormon.
Sänkning av prolaktinnivån inträder inom 2 timmar efter intag, når ett maximum inom 4-6 timmar och kvarstår i ca 24 timmar. Durationen är dosberoende.
Långtidsbehandling med Norprolac har visat sig reducera storleken eller minska tillväxten hos prolaktin­producerande, hypofysära makro- och mikro­adenom.

Då intravenösa studier inte kunnat utföras saknas information om absolut biotillgänglighet, clearance och distributionsvolym. Kinagolid absorberas snabbt. Påverkan på absorptionen vid samtidigt födointag är inte studerat. Vid tillförsel av 75 mikrogram kinagolid uppnåddes efter 30 minuter maximal plasmakoncentration (ca 10 pikogram/ml vid steady state). Substansen är till ca 90% ospecifikt bundet till proteiner. Eliminationshalveringstiden är ca 11 timmar (enkeldos) och 17 timmar vid steady state. Metabolismen av kinagolid är omfattande. Kinagolid och dess N-desetylanalog förekommer i små mängder i blodet, ca en tiondel av totala radioaktiviteten. N-desetylanalogen har farmakologisk effekt liknande modersubstansen men är mindre potent och bidrar troligtvis inte till den kliniska effekten. Glukuronid- och sulfatkonjugeringar motsvarar huvuddelen av metaboliterna i blodet. I urinen är glukuronid- och sulfatkonjugeringar av kinagolid och N-desetyl- och N,N-bidesetylanalogerna huvudmetaboliter. I faeces förekommer de tre komponenterna i okonjugerad form.
Kinetiken är inte studerad hos äldre patienter eller hos patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion.

I omfattande in vitro- och in vivo-studier med kinagolid påvisades ingen mutagen effekt. Karcinogenicitetsstudier visade en ökning av tumörer i reproduktionsorgan hos honmus och av benigna Leydigcell-adenom hos råtta. Dessa fynd beror på de centrala dopaminerga effekterna av den långvariga prolaktinhämningen hos gnagare som har en speciell hormonell fysiologi annorlunda än människans. Följaktligen ses inte dessa effekter som relevanta i klinisk användning.

Kinagolid

Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av kinagolid kan inte uteslutas då ekotoxikologiska data saknas.

Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att kinagolid är persistent, då data saknas.

Bioackumulering: Det kan inte uteslutas att kinagolid kan bioackumuleras, då data saknas.

Förvaras vid högst 25ºC.

Fukt- och ljuskänsligt. Förvaras i originalförpackningen.