Montelukast Krka

KRKA

Filmdragerad tablett 10 mg (Aprikosfärgade, runda, svagt bikonvexa tabletter med avfasade kanter)

Leukotrienreceptorantagonist

Aktiv substans: Montelukast
ATC-kod: R03DC03
Förmån: Alla förpackningar har förmån
Recept: Receptbelagt
Försäkring: Läkemedlet omfattas av Läkemedelsförsäkringen

Genvägar till rubriker:

Information

Texten är baserad på produktresumé: 2014-03-05.

Indikationer

Montelukast Krka är indicerat vid behandling av astma hos vuxna och ungdomar från 15 år som tilläggsbehandling hos patienter med lindrig till måttlig kronisk astma som ej uppnått fullgod kontroll av behandling med inhalationssteroider och hos vilka vid behovsmedicinering med kortverkande beta-agonister ej givit tillräcklig klinisk kontroll av astman.

Hos de astmatiska patienter där Montelukast Krka är indicerat för astma, kan Montelukast Krka även ge symtomatisk lindring vid säsongsbunden allergisk rinit.

Montelukast Krka är också indicerat som profylax vid astma hos vuxna och ungdomar från 15 år där ansträngningsutlöst bronkkonstriktion är den predominerande komponenten.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne.

Dosering

Allmänna rekommendationer:

Den terapeutiska effekten av Montelukast Krka på parametrar för astmakontroll inträffar inom ett dygn.

Montelukast Krka kan tas med eller utan mat.

Patienterna bör rådas att fortsätta ta Montelukast Krka även då astman är under kontroll såväl som under perioder med försämrad astma.

Montelukast Krka ska inte användas samtidigt med andra produkter som innehåller samma aktiva substans, montelukast.

Ingen dosjustering är nödvändig för äldre eller för patienter med njurinsufficiens eller med mild till måttlig grad av nedsatt leverfunktion. Data för patienter med gravt nedsatt leverfunktion saknas. Dosen är densamma för manliga och kvinnliga patienter.

Behandling med Montelukast Krka i förhållande till andra astmabehandlingar:

Montelukast Krka kan läggas till en patients befintliga behandlingsregim.

Beta-agonist behandling: Montelukast Krka kan läggas till behandlingsregimen för patienter som inte får tillräcklig symptomkontroll med ”vid-behovsmedicinering” med en kortverkande beta-agonist. När den kliniska responsen visar sig (vanligen efter första dosen) kan det bli möjligt för patienten att minska användningen av “vid-behovmedicineringen” med en kortverkande beta-agonist.

Inhalationssteroider: Behandling med Montelukast Krka kan användas som tilläggsbehandling för patienter när andra substanser så som inhalationssteroider inte ger tillräcklig klinisk kontroll. Montelukast Krka får inte abrupt ersätta inhalationssteroider.

Övriga tillgängliga styrkor/läkemedelsformer:

4 mg tuggtabletter finns tillgängliga för barn i åldern 2-5 år.

5 mg tuggtabletter finns tillgängliga för barn i åldern 6-14 år.

Administreringssätt

Doseringen för vuxna och ungdomar från 15 års ålder uppåt med astma eller med astma och säsongsbunden rinit, är en 10 mg tablett dagligen på kvällen.

Varningar och försiktighet

Patienterna skall uppmanas att aldrig använda montelukast oralt för behandling av akuta astmaanfall samt instrueras om att ha sin vanliga akutmedicin tillgänglig för detta ändamål. Om ett akut anfall inträffar skall en kortverkande beta-agonist för inhalation användas. Patienterna skall kontakta läkare så snart som möjligt om de behöver fler inhalationer av kortverkande beta-agonister än vanligt.

Montelukast får inte ersättas med inhalerade eller orala kortikosteroider.

Det finns inga data som visar att den orala kortikosteroiddosen kan reduceras när montelukast ges samtidigt.

I sällsynta fall kan patienter behandlade med läkemedel mot astma, inklusive montelukast, uppvisa systemisk eosinofili, ibland med kliniska tecken på vaskulit överensstämmande med Churg-Strauss syndrom, ett tillstånd som oftast behandlas med systemiska kortikosteroider. Vanligen, men inte alltid, har dessa fall förknippats med en dosminskning eller utsättande av oral kortikosteroidbehandling. Ett orsakssamband mellan leukotrienreceptorantagonister och Churg-Strauss syndrom kan varken uteslutas eller fastställas. Läkare skall vara observanta på om patienter får eosinofili, vaskulitrodnad, förvärrade pulmonella symtom, hjärtkomplikationer och/eller neuropati. Patienter som utvecklar dessa symtom skall utvärderas på nytt och deras behandlingsregim omprövas.

Patienter med acetylsalicylsyrautlöst astma bör undvika att ta acetylsalicylsyra eller andra antiinflammatoriska läkemedel (NSAIDs) under behandlingen med montelukast.

Viktig information om något innehållsämne

Montelukast Krka innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Interaktioner

Montelukast kan ges tillsammans med andra läkemedelsbehandlingar som rutinmässigt används vid såväl förebyggande som kronisk behandling av astma. I interaktionsstudier hade rekommenderad klinisk dos av montelukast ej någon kliniskt betydelsefull effekt på farmakokinetiken hos följande läkemedel: teofyllin, prednison, prednisolon, orala preventivmedel (etinylöstradiol/noretisteron 35/1), terfenadin, digoxin och warfarin.

AUC för montelukast minskade med ca 40 % hos individer som samtidigt behandlades med fenobarbital. Eftersom montelukast metaboliseras via CYP 3A4, 2C8 och 2C9 skall försiktighet iakttas, speciellt hos barn, när montelukast administreras samtidigt med läkemedel som inducerar CYP 3A4, 2C8 och 2C9 såsom fenytoin, fenobarbital och rifampicin.

In-vitro studier har visat att montelukast är en potent hämmare av CYP 2C8. Data från en klinisk läkemedelsinteraktionsstudie där montelukast och rosiglitazon (ett testsubstrat som representerar läkemedel som primärt metaboliseras av CYP2C8) ingick visade dock att montelukast inte hämmar CYP2C8 in vivo . Montelukast förväntas därför inte nämnvärt påverka metabolismen för läkemedel som metaboliseras av detta enzym (såsom paklitaxel, rosiglitazon och repaglinid).

In vitro-studier har visat att montelukast är ett substrat av CYP 2C8, och i en mindre signifikant omfattning, av 2C9 och 3A4. I en klinisk läkemedelsinterationsstudie med montelukast och gemfibrozil (en hämmare av både CYP 2C8 och 2C9) ökade gemfibrozil den systemiska exponeringen av montelukast 4,4-faldigt. Ingen rutinmässig dosjustering av montelukast är nödvändig vid co-administrering med gemfibrozil eller andra potenta hämmare av CYP 2C8, men läkare bör vara uppmärksamma på risken för ökade biverkningar.

Baserat på in vitro data, förväntas inte kliniskt viktiga läkemedelsinteraktioner med mindre potenta hämmare av CYP 2C8 (t ex trimetoprim). Co-administrering av montelukast med itrakonasol, en potent hämmare av CYP 3A4, gav ingen signifikant ökning av den systemiska exponeringen av montelukast.

Graviditet

Kategori B:1

Djurstudier har ej visat några tecken på skadliga effekter avseende graviditet eller embryonal-/fosterutveckling.

Begränsade data från tillgängliga graviditetsdatabaser tyder inte på ett orsakssamband mellan montelukast och missbildningar (d.v.s. defekter av extremiteter) som har rapporterats i sällsynta fall efter marknadsföring i hela världen.

Montelukast Krka får användas under graviditet endast om det är absolut nödvändigt.

Amning

Grupp IVa

Studier på råttor har visat att montelukast utsöndras i bröstmjölk. Det är ej känt om montelukast utsöndras i bröstmjölk hos människa.

Montelukast Krka får användas av ammande mödrar endast om det är absolut nödvändigt.

Trafik

Det finns inga bevis på att montelukast skulle påverka patientens förmåga att köra bil eller hantera maskiner. I mycket sällsynta fall har dock dåsighet och yrsel rapporterats.

Biverkningar

Biverkningar som kan förekomma under behandlingen med montelukast är indelade enligt förekomstfrekvens:

Mycket vanliga (≥1/10)

Vanliga (≥1/100, <1/10)

Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100)

Sällsynta (≥1/10 000, <1/1000)

Mycket sällsynta (<1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Montelukast har utvärderats i kliniska prövningar enligt nedanstående:

  • 10 mg filmdragerade tabletter hos cirka 4000 vuxna astmapatienter från 15 år uppåt.

  • 10 mg filmdragerade tabletter hos ca 400 vuxna astmapatienter med säsongsbunden allergisk rinit från 15 år uppåt.

  • 5 mg tuggtabletter hos 1750 barn med astma i åldern 6-14 år.

Följande läkemedelsrelaterade biverkningar rapporterades i kliniska studier som vanligt förekommande hos astmapatienter som behandlades med montelukast och med en högre incidens än hos patienter som behandlades med placebo:

Organsystem

Vuxna patienter och ungdomar

från 15 år och uppåt

(två 12 veckors studier; n=795)

Barn

6 till 14 år gamla

(en 8-veckors studie; n=201)

(två 56-veckors studier; n=615)

Centrala och perifera nervsystemet

huvudvärk

huvudvärk

Magtarmkanalen

buksmärtor

Vid långtidsbehandling i kliniska studier med ett begränsat antal patienter, upp till 2 år för vuxna och upp till 6 månader för barn mellan 6-14 års ålder, ändrades inte säkerhetsprofilen.

Erfarenhet efter godkännandet för marknadsföring:

Biverkningar som rapporterats efter godkännandet listas efter organsystem och biverkningar i tabellen nedan. Frekvenser har uppskattats från relevanta kliniska studier.

Organsystem

Frekvens

Biverkning

Infektioner och infestationer

Mycket vanliga

övre luftvägsinfektion­†

Blodet och lymfsystemet

Sällsynta

ökad blödningstendens

Immunsystemet

Mindre vanliga

överkänslighetsreaktioner inkluderande anafylaxi

Mycket sällsynta

hepatisk eosinofilinfiltration

Psykiska störningar

Mindre vanliga

förändrat drömmönster inklusive mardrömmar, sömnlöshet, sömngång, irritabilitet, ångest, rastlöshet, agitation inkluderande aggressivt beteende eller fientlighet, depression

Sällsynta

tremor

Mycket sällsynta

hallucinationer, desorientering, suicidala tankar och beteende (suicidalitet) 

Centrala och perifera nervsystemet

Mindre vanliga

yrsel, dåsighet, parestesi/hypestesi, krampanfall

Hjärtat

Sällsynta

palpitationer

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga

epistaxis

Mycket sällsynta

Churg-Strauss syndrom (CSS)

Magtarmkanalen

Vanliga

diarré‡, illamående‡, kräkningar‡

Mindre vanliga

muntorrhet, dyspepsi

Lever och gallvägar

Vanliga

förhöjda nivåer av transaminaser (ALAT och ASAT)

Mycket sällsynta

hepatit (inkluderande kolestatisk, hepatocellulär och leverskada av blandform)

Hud och subkutan vävnad

Vanliga

utslag‡

Mindre vanliga

blåmärken, urtikaria, pruritus

Sällsynta

angioödem

Mycket sällsynta

erythema nodosum, erythema multiforme

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mindre vanliga

artralgi, myalgi inkluderande muskelkramper

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga

feber‡

Mindre vanliga

asteni/trötthet, allmän sjukdomskänsla, ödem

­† Denna biverkning, rapporterad som mycket vanlig hos patienter som behandlats med montelukast, rapporterades även som mycket vanlig hos patienter som erhöll placebo i kliniska studier.

‡ Denna biverkning, rapporterad som vanlig hos patienter som behandlats med montelukast, rapporterades även som vanlig hos patienter som erhöll placebo i kliniska studier.

Överdosering

Ingen specifik information finns tillgänglig gällande behandling vid överdosering med montelukast. I kroniska astmastudier har montelukast getts till patienter i doser upp till 200 mg/dag i 22 veckor och i korttidsstudier upp till 900 mg/dag i cirka en vecka utan kliniskt betydelsefulla biverkningar.

Akut överdosering med montelukast har rapporterats efter godkännande för marknadsföring och under kliniska studier med montelukast. Däribland finns rapporter om vuxna och barn med doser upp till 1000 mg (ca 61 mg/kg hos ett 42 månader gammalt barn). Kliniska och laboratorieobservationer överensstämmer med säkerhetsprofilen hos vuxna samt hos barn. Inga biverkningar förekom i huvuddelen av överdoseringsrapporterna. De vanligast förekommande biverkningarna överensstämmer med säkerhetsprofilen för montelukast och buksmärtor, somnolens, törst, huvudvärk, kräkningar och psykomotorisk hyperaktivitet ingår.

Det är okänt om montelukast är dialyserbart med peritoneal- eller hemodialys.

Farmakodynamik

Verkningsmekanism

Cysteinylleukotrienerna (LTC4, LTD4, LTE4) är potenta inflammatoriska eikosanoider som frigörs från olika celler inklusive mastceller och eosinofiler. Dessa viktiga pro-astmatiska mediatorer binds till cysteinylleukotrienreceptorer (CysLT) som återfinns i luftvägarna hos människa och orsakar reaktioner i luftvägarna inklusive bronkkonstriktion, sekretbildning, vaskulär permeabilitet och rekrytering av eosinofiler.

Montelukast är ett oralt verkande medel, som binds med hög affinitet och selektivitet till CysLT1- receptorn.

Farmakodynamisk effekt

I kliniska studier hämmar montelukast bronkkonstriktion vid inhalation av LTD4 vid doser så låga som 5 mg. Bronkdilatation observerades inom 2 timmar efter peroral tillförsel. Den bronkdilaterande effekten orsakad av en beta-agonist var additiv till den som erhålles av montelukast. Behandling med montelukast hämmade både den tidiga och den sena fasen av bronkkonstriktion på grund av antigen provokation. Montelukast minskade i jämförelse med placebo eosinofiler i perifert blod hos vuxna och barn patienter. I en separat studie minskade behandling med montelukast signifikant eosinofiler i luftvägarna (mätt i sputum) och i perifert blod samtidigt som den kliniska kontrollen av astma förbättrades.

Klinisk effekt och säkerhet

I studier på vuxna visade montelukast 10 mg dagligen i jämförelse med placebo signifikant förbättring av FEV 1 på morgonen (10,4 % vs 2,7 % förändring från utgångsvärdet), högsta utandningshastighet (PEFR) under förmiddagen (24,5 l/min vs 3,3 l/min förändring från utgångsvärdet) och signifikant minskat behov av total beta-agonist användning (-26,1 % vs -4,6 % förändring från utgångsvärdet). Förbättringen av patientrapporterade astmasymtom under dagtid och nattetid var signifikant bättre än för placebo.

Studier på vuxna visade att montelukast har förmågan att förstärka den kliniska effekten av inhalerade kortikosteroider (% förändring från utgångsvärdet för inhalerad beklometason plus montelukast vs beklometason, för FEV 1: 5,43 % vs 1,04 %; beta-agonist användning: -8,70 % vs +2,64 %). I jämförelse med inhalerad beklometason (200 μg två gånger dagligen med andningsbehållare “spacer”) visade montelukast ett snabbare initialt svar medan beklometason under 12-veckorsstudien gav en större genomsnittlig behandlingseffekt (% förändring från utgångsvärdet för montelukast vs beklometason, för FEV 1: 7,49 % vs 13,3 %; beta-agonist användning: -28,28 % vs -43,89 %). I jämförelse med beklometason erhöll emellertid en stor procentandel av patienterna behandlade med montelukast liknande kliniskt svar (t.ex. 50 % av patienterna behandlade med beklometason erhöll en förbättring av FEV 1 på ca 11 % eller mer från utgångsvärdet medan cirka 42 % av patienterna behandlade med montelukast erhöll samma svar).

I en klinisk studie utvärderades montelukast med avseende på symtomatisk behandling av säsongsbunden allergisk rinit hos vuxna astmapatienter från 15 år uppåt med samtidig säsongsbunden allergisk rinit. I studien visade montelukast 10 mg tabletter administrerat en gång dagligen signifikant förbättrade mätvärden på skalan för utvärdering av rinitsymtom dagtid (Daily Rinitis Symptoms score), jämfört med placebo. Mätvärdet på skalan för utvärdering av rinitsymtom dagtid är ett medelvärde av skalan för nasala symptom dagtid (Daytime Nasal Symptoms score) (medelvärde av nästäppa, rinnsnuva, nysningar, klåda i näsan) och skalan för nattliga symptom (Night time symptoms score) (medelvärde av nästäppa vid uppvaknande, insomningssvårigheter och uppvaknande under nattetid). Globalt bedömde både läkare och patienter att den allergiska riniten förbättrades signifikant jämfört med placebo. Skattning av effekt på astma var inte ett primärt effektmått i denna studie.

En signifikant minskning av ansträngningsutlöst bronkkonstriktion (EIB) påvisades i en 12-veckors studie hos vuxna (maximal minskning av FEV 1 22,33 % för montelukast vs 32,40 % för placebo; tid till återhämtning inom 5 % av utgångsvärdet för FEV 1 44,22 minuter vs 60,64 minuter). Denna effekt var bestående under den 12 veckor långa studieperioden. Reduktion av EIB visades också i en korttidsstudie på barn mellan 6 och 14 år (maximal sänkning av FEV 1 18,27 % vs 26,11 %; tid till återhämtning inom 5 % av utgångsvärdet för FEV 1 17,76 minuter vs 27,98 minuter). Effekten i båda studierna demonstrerades vid slutet av doseringsintervallet, en gång per dag.

Hos acetylsalicylsyrakänsliga astmatiska patienter med samtidig inhalations- och/eller oral kortikosteroidbehandling gav montelukast i jämförelse med placebo, en signifikant förbättring av astmakontrollen (FEV 1 +8,55 % vs -1,74 % förändring från utgångsvärdet och minskning i total beta-agonist användning -27,78 % vs +2,09 % förändring från utgångsvärdet).

Pediatrisk population

I en 12-veckors placebokontrollerad studie på barn mellan 2 och 5 år, förbättrade montelukast 4 mg en gång dagligen kontrollparametrarna för astma jämfört med placebo, oberoende av samtidig kontrollbehandling (inhalerade/nebuliserade kortikosteroider eller inhalerad/nebuliserad natriumkromoglikat). 60 % av patienterna använde inte någon annan kontrollterapi. Montelukast förbättrade dagsymtom (inkluderande hosta, pipande, andningssvårighet och aktivitetshämning) samt nattsymtom jämfört med placebo. Montelukast minskade även behovsmedicinering med beta-agonister och akut kortikosteroidbehandling för försämrad astma jämfört med placebo. Patienter behandlade med montelukast hade flera dagar utan astma än de som fick placebo. Behandlingseffekt erhölls efter första dosen.

I en 12-månaders placebokontrollerad studie på 2-5 år gamla barn med lindrig astma och försämringsepisoder (exacerbationsepisoder) minskade 4 mg montelukast en gång dagligen signifikant (p≤0,001) antalet exacerbationsepisoder (EE) per år jämfört med placebo (1,60 EE respektive 2,34 EE). [EE definierad som ≥ 3 på varandra följande dagar med symtom under dagen som krävde beta-agonist eller kortikosteroidbehandling (given oralt eller som inhalation) eller sjukhusvistelse pga. astma]. Minskningen av antalet EE per år var 31,9% (95% KI: 16,9, 44,1).

I en 8-veckors studie på barn mellan 6 och 14 år, förbättrade montelukast 5 mg dagligen i jämförelse med placebo signifikant lungfunktionen (FEV 1 8,71 % vs 4,16 % förändring från utgångsvärdet; PEFR på förmiddagen 27,9 l/min vs 17,8 l/min förändring från utgångsvärdet) och minskade ”vid-behovsmedicinering” med beta-agonist (-11,7 % vs +8,2 % förändring från utgångsvärdet).

I en 12-månaders studie jämfördes effekten av montelukast med flutikason, givet som inhalation för astmakontroll hos barn i åldern 6-14 år med mild kronisk astma. Montelukast var inte sämre än flutikason avseende ökning av procentandelen dagar då ytterligare behandling för att kupera astmaattacker inte behövdes (rescue-free days, RFD). I genomsnitt ökade andelen RFD från 61,6 till 84,0 i montelukastgruppen och från 60,9 till 86,7 i flutikasongruppen under den 12 - månadersperiod som behandlingen pågick. Skillnaden mellan grupperna avseende medelvärde (LS) för ökning i procentandelen RFD var -2,8 (95 % KI: -4,7; -0,9). Både montelukast och flutikason förbättrade också astmakontrollen avseende de sekundära parametrar som utvärderades under 12-månadersperioden:

  • FEV 1 ökade från 1,83 l till 2,09 l i montelukastgruppen och från 1,85 l till 2,14 l i flutikasongruppen. Skillnaden mellan grupperna avseende medelvärde (LS) för ökning i FEV 1 var -0,02 l (95 % KI: -0,06;0,02). Den genomsnittliga ökningen av utgångsvärdet angivet som procent av patientens förväntade FEV 1 var 0,6 % i montelukastgruppen och 2,7 % i flutikasongruppen. Skillnaden mellan grupperna avseende medelvärde (LS) för förändring från utgångsvärdet angivet som procent av patientens förväntade FEV 1 var -2,2 % (95 % KI: -3,6; -0,7).

  • Procentandelen dagar med beta-agonistanvändning minskade från 38,0 till 15,4 i montelukastgruppen och från 38,5 till 12,8 i flutikasongruppen. Skillnaden mellan grupperna avseende medelvärde (LS) för procentandelen dagar med beta-agonistanvändning var 2,7 (95 % KI: 0,9; 4,5).

  • Procentandelen patienter med en astmaattack (astmaattack definierades som en period med försämring av astman som krävde oral steroidbehandling, ett oplanerat läkarbesök, besök på akutmottagning eller sjukhusvistelse) var 32,2 i montelukastgruppen och 25,6 i flutikasongruppen; oddsratiot; 1,38 (95 % KI: 1,04; 1,84).

  • Procentandelen patienter som fick systemisk kortikosteroidbehandling (huvudsakligen peroralt) under studieperioden var 17,8 % i montelukastgruppen och 10,5 % i flutikasongruppen. Skillnaden mellan grupperna avseende medelvärde (LS) var 7,3 % (95 % KI: 2,9; 11,7).

I en placebokontrollerad studie på barn, i åldern 6 månader till 5 år, som hade intermittent astma men som inte hade kronisk astma, administrerades behandling med montelukast under en 12-månaders period, antingen som dosering 4 mg en gång dagligen eller som en serie av 12-dagars kurer som var och en påbörjades när en episod med intermittenta symtom började. Ingen signifikant skillnad observerades mellan patienter behandlade med montelukast 4 mg eller placebo i antalet astmaepisoder som kulminerade i en astmaattack, definierad som en astmaepisod som kräver utnyttjande av sjukvårdsresurser såsom akuta besök hos läkare, på akutmottagning eller sjukhus; eller behandling med oral, intravenös eller intramuskulär kortikosteroid.

Farmakokinetik

Absorption

Montelukast absorberas snabbt efter oral administrering. För den filmdragerade 10 mg filmdragerade tabletten uppnås maximal medelplasmakoncentration (Cmax) 3 timmar (Tmax) efter administrering åt vuxna som är fastande. Genomsnittlig oral biotillgänglighet är 64 %. Den orala biotillgängligheten och Cmax påverkas ej av en standardmåltid. Säkerhet och effekt visades i kliniska studier där den filmdragerade 10 mg tabletten administrerades utan hänsyn till intag av föda.

För 5 mg tuggtabletten uppnås Cmax inom 2 timmar efter administrering till vuxna som är fastande. Genomsnittlig oral biotillgänglighet är 73 % vilken minskade till 63 % av en standardmåltid.

Efter administrering av en 4 mg tuggtablett till fastande barn mellan 2 och 5 års ålder nåddes Cmax efter 2 timmar. Medelvärdet för Cmax är 66 % högre medan medelvärdet för Cmin är lägre än hos vuxna som får 10 mg tabletten.

Distribution

Montelukast är över 99 % bundet till plasmaproteiner. Distributionsvolymen för montelukast vid steady state är i genomsnitt 8-11 liter. Studier på råtta med radioaktivt märkt montelukast tyder på minimal distribution över blod-hjärnbarriären. Dessutom var koncentrationerna av radioaktivt märkt material, 24 timmar efter administrering av dosen, minimala i alla andra vävnader.

Metabolism

Montelukast metaboliseras i hög grad. I studier med terapeutiska doser är plasmakoncentrationerna av montelukastmetaboliterna omöjliga att spåra vid steady-state hos vuxna och barn.

In vitro studier, där mikrosomer från humana leverceller använts, tyder på att cytokrom P450 3A4, 2A6 och 2C9 är involverade i metabolismen av montelukast. Baserat på ytterligare in vitro resultat från levermikrosomer på människa hämmar terapeutiska plasmakoncentrationer för montelukast inte cytokromerna P450 3A4, 2C9, 1A2, 2A6, 2C19 eller 2D6. Metaboliternas bidrag till montelukasts effekt är minimal.

Eliminering

Plasmaclearance för montelukast är i genomsnitt 45 ml/min hos friska vuxna. Efter en peroral dos av radioaktivt märkt montelukast återfanns 86 % av radioaktiviteten i avföring samlad under 5 dagar och < 0,2 % återfanns i urinen. Detta, tillsammans med uppskattningar av peroral biotillgänglighet för montelukast, tyder på att montelukast och dess metaboliter så gott som uteslutande utsöndras via gallan.

Patientfaktorer:

Ingen dosjustering är nödvändig för äldre patienter eller för patienter med lindrig till måttlig leverinsufficiens. Studier på patienter med nedsatt njurfunktion har ej genomförts. Eftersom montelukast och dess metaboliter utsöndras via gallan torde en dosjustering inte vara nödvändig hos patienter med nedsatt njurfunktion. Det finns inga farmakokinetiska data för montelukast hos patienter med grav leverinsufficiens (Child-Pugh score > 9).

Vid höga doser montelukast (20 och 60 gånger rekommenderad dos till vuxna), observerades en minskning i plasmakoncentrationen för teofyllin. Denna effekt sågs inte vid den rekommenderade dosen på 10 mg dagligen.

Prekliniska uppgifter

I toxicitetsstudier på djur sågs mindre, biokemiska förändringar av övergående natur i serum ALAT, glukos, fosfat och triglycerider. Toxiska symtom hos djuren var ökad salivavsöndring, gastrointestinala symtom, lös avföring och rubbningar i jonbalansen. Dessa sågs vid doser > 17 gånger den systemiska exponeringen vid klinisk dos. Hos apor sågs biverkningar vid doser från 150 mg/kg/dag (> 232 gånger systemiska exponeringen vid klinisk dos). I djurstudier påverkade montelukast inte fertilitets- eller reproduktionsförmågan vid systemisk exponering som översteg den kliniska systemiska exponeringen med mer än 24 gånger. En lätt minskning i ungarnas kroppsvikt noterades i fertilitetsstudien på honråttor vid 200 mg/kg/dag (> 69 gånger den kliniska systemiska exponeringen). I studier på kaniner sågs, jämfört med samtida kontrolldjur, en ökad incidens av ofullständig förbening vid systemisk exponering > 24 gånger den kliniska systemiska exponeringen vid klinisk dos. Inga förändringar sågs hos råttor. Montelukast har visats passera placentabarriären och utsöndras i bröstmjölk hos djur.

Inga dödsfall inträffade efter en oral engångsdos av montelukastnatrium vid doser upp till 5 000 mg/kg till möss och råttor (15 000 mg/m2 hos mus respektive 30 000 mg/m2 hos råtta), vilket är den högsta testade försöksdosen. Denna dos motsvarar 25 000 gånger den rekommenderade dagliga dosen hos vuxna människor (baserat på en vuxen patient med en vikt på 50 kg).

Montelukast visades inte vara fototoxiskt hos möss för UVA, UVB eller synligt ljusspektra vid doser upp till 500 mg/kg/dag (cirka > 200 gånger baserat på systemisk exponering).

Montelukast var inte mutagent i in vitro och in vivo tester, ej heller tumörframkallande hos gnagare.

Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Varje filmdragerad tablett innehåller 10 mg montelukast (som montelukastnatrium).

Hjälpämnen med känd effekt:

Varje filmdragerad tablett innehåller 81,94 mg laktos.

Fullständig förteckning över hjälpämnen:

Tablettkärnan:

laktosmonohydrat

cellulosapulver

mikrokristallin cellulosa

kroskarmellosnatrium

magnesiumstearat

Filmdrageringen:

hypromellos (E464)

titandioxid (E171)

talk

propylenglykol

järnoxid, röd (E172)

järnoxid, gul (E172)

Blandbarhet

Ej relevant.

Miljöpåverkan

Montelukast

Miljörisk: Användning av montelukast har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.

Nedbrytning: Montelukast är potentiellt persistent.

Bioackumulering: Montelukast har hög potential att bioackumuleras.

Hantering, hållbarhet och förvaring

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

Förpackningsinformation

Montelukast Krka
Filmdragerad tablett 10 mg Aprikosfärgade, runda, svagt bikonvexa tabletter med avfasade kanter
30 tablett(er) blister, 162:90, F
100 tablett(er) blister, 408:63, F

Liknande preparat inom:

Montelukast