Esomeprazol ratiopharm

Teva

Enterokapsel, hård 20 mg (svagt ljusröd innehållande vitt eller nästan vitt granulat. Kapselstorlek: nummer 3)

Protonpumpshämmare

Aktiv substans: Esomeprazol
ATC-kod: A02BC05
Förmån: Vissa förpackningar har förmån
Recept: Receptbelagt
Försäkring: Läkemedlet omfattas av Läkemedelsförsäkringen

Genvägar till rubriker:

Information

Texten är baserad på produktresumé: 2017-05-16.

Indikationer

Esomeprazol ratiopharm enterokapslar är avsedda för vuxna för:

Gastroesofageal refluxsjukdom (GERD)

  • behandling av erosiv refluxesofagit

  • långtidsbehandling efter läkning för att förebygga återfall av esofagit

  • symtomatisk behandling av gastroesofageal refluxsjukdom (GERD)

  • I kombination med lämpliga antibiotika för eradikering av Helicobacter pylori och:

  • läkning av duodenalsår hos patienter infekterade med Helicobacter pylori och

  • förebyggande av återfall av peptiska sår hos patienter infekterade med Helicobacter pylori .

  • Vid kontinuerlig NSAID-behandling

  • läkning av NSAID-relaterade ventrikelsår

  • förebyggande behandling av NSAID-relaterade ventrikel- och duodenalsår hos högriskpatienter.

  • Fortsatt behandling efter inledande i.v.-behandling för att förebygga återblödning av peptiska sår

    Behandling av Zollinger-Ellisons syndrom

    Esomeprazol ratiopharm enterokapslar är avsedda för ungdomar från 12 års ålder för:

    Gastroesofageal refluxsjukdom (GERD).

  • behandling av erosiv refluxesofagit

  • långtidsbehandling efter läkning för att förebygga återfall av esofagit

  • symtomatisk behandling av gastroesofageal refluxsjukdom (GERD).

  • I kombination med antibiotika vid behandling av duodenalsår orsakade av Helicobacter pylori

    Kontraindikationer

    Överkänslighet mot esomeprazol, den aktiva substansen, mot substituerade benzimidazoler eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

    Esomeprazol får inte användas samtidigt med nelfinavir (se avsnitt Interaktioner).

    Dosering

    Vuxna
    Gastroesofageal refluxsjukdom (GERD)

  • Behandling av erosiv refluxesofagit
    40 mg en gång per dag i 4 veckors tid.
    En fortsatt behandling på 4 veckor rekommenderas till patienter vars esofagit inte läkts, eller vilka fortfarande uppvisar symtom efter 4 veckor.

  • Långtidsbehandling efter läkning av esofagit för att förebygga återfall
    20 mg en gång dagligen.

  • Symtomatisk behandling av gastroesofageal refluxsjukdom (GERD)
    20 mg en gång dagligen till patienter som ej har esofagit.
    Om symtomen kvarstår efter 4 veckors behandling rekommenderas vidare utredning. När symtomen försvunnit kan eventuella återkommande symtom kontrolleras med hjälp av 20 mg en gång dagligen. En vid-behovsdosering på 20 mg en gång dagligen kan ordineras. Patienter som behandlas med NSAID och har risk att utveckla ventrikel- och duodenalsår rekommenderas inte att själva kontrollera eventuella återkommande symtom med vid-behovsdosering.

  • I kombination med lämpliga antibiotika för eradikering av Helicobacter pylori och:

  • läkning av duodenalsår hos patienter infekterade med Helicobacter pylorit och

  • förebyggande av återfall av peptiska sår hos patienter infekterade med Helicobacter pylori .
    En kombination av 20 mg Esomeprazol ratiopharm, 1 g amoxicillin och 500 mg klaritromycin två gånger dagligen i 7 dagars tid.

  • Bruk vid kontinuerlig NSAID-behandling

  • För läkning av NSAID-relaterade ventrikelsår
    En vanlig dosering är 20 mg en gång dagligen i 4-8 veckor.

  • Som förebyggande behandling av NSAID-relaterade ventrikel- och duodenalsår hos högriskpatienter
    20 mg en gång dagligen.

  • Fortsatt behandling efter inledande i.v.-behandling för att förebygga återblödning av peptiska sår

  • 40 mg en gång dagligen i 4 veckors tid efter inledande i.v.-behandling med avsikt att förebygga återblödningar av peptiska sår.

  • Behandling av Zollinger-Ellisons syndrom

  • Rekommenderad startdos är Esomeprazol ratiopharm 40 mg två gånger dagligen. Doseringen bör sedan anpassas individuellt och behandlingen fortsättas så länge det är kliniskt indicerat. Baserat på tillgängliga kliniska data kan majoriteten av patienterna kontrolleras med doser på mellan 80 och 160 mg esomeprazol dagligen. Doser på över 80 mg dagligen bör delas och ges som två deldoser per dag.

  • Särskilda populationer

    Nedsatt njurfunktion
    Dosjustering är inte nödvändig för patienter med nedsatt njurfunktion. Eftersom erfarenheten med esomeprazol är begränsad vid behandling av patienter med starkt nedsatt njurfunktion, bör sådana patienter behandlas med försiktighet (se avsnitt Farmakokinetik).

    Nedsatt leverfunktion
    Dosjustering är inte nödvändig vid behandling av patienter med lindrigt eller måttligt nedsatt leverfunktion. För patienter med gravt nedsatt leverfunktion får en maximaldos på 20 mg inte överskridas (se avsnitt Farmakokinetik).

    Äldre
    Ingen dosjustering krävs vid behandling av äldre patienter.

    Pediatrisk population

    Ungdomar från 12 års ålder

    Gastroesofageal refluxsjukdom (GERD)

  • erosiv refluxesofagit

    40 mg 1 gång dagligen i 4 veckor.

    I de fall där esofagiten inte läkt eller där symtom kvarstår rekommenderas ytterligare 4 veckors behandling.

  • långtidsbehandling efter läkning för att förebygga återfall av esofagit

    20 mg 1 gång dagligen.

  • symtomatisk behandling av gastroesofageal refluxsjukdom (GERD)

    20 mg 1 gång dagligen till patienter, som ej har esofagit.

    Om symtomen kvarstår efter 4 veckors behandling, rekommenderas vidare utredning.

    När symtomen försvunnit kan eventuella återkommande symtom kontrolleras med 20 mg 1 gång dagligen.

  • Behandling av duodenalsår orsakade av Helicobacter pylori

    Vid val av lämplig kombinationsbehandling ska hänsyn tas till officiella nationella, regionala och lokala riktlinjer för bakterieresistens, behandlingstid (vanligen 7 dagar, men ibland upp till 14 dagar) och lämplig användning av antibakteriella medel. Behandlingen ska övervakas av en specialist.

    Doseringsrekommendationen är:

    Vikt 30-40 kg:

    kombination av esomeprazol 20 mg med två antibiotika: t.ex. amoxicillin 750 mg och klaritromycin 7,5 mg/kg kroppsvikt. Samtliga administreras samtidigt två gånger dagligen i en vecka.

    Vikt >40 kg:

    kombination av esomeprazol 20 mg med två antibiotika: t.ex. amoxicillin 1 gram och klaritromycin 500 mg. Samtliga administreras samtidigt två gånger dagligen i en vecka.

    Barn under 12 år

    Esomeprazol ratiopharm ska inte användas av barn under 12 år. Inga data finns tillgängliga.

    Administreringssätt

    Kapslarna skall sväljas hela med lite vatten och de får varken tuggas eller krossas.

    För patienter med sväljsvårigheter kan kapslarna också öppnas och granulatet blandas i ett halvt glas vatten (ej kolsyrat). Ingen annan vätska får användas, eftersom den magsaftresistenta drageringen kan lösas upp. Vätskan med granulatet skall drickas upp genast, eller allra senast inom 30 minuter. Glaset skall sedan sköljas med ytterligare ett halvt glas vatten för att få med allt granulat (och även denna vätska drickas upp). Granulatet får inte tuggas eller krossas.

    Till patienter som är oförmögna att svälja kan kapslarna öppnas, granulatet blandas i vatten (ej kolsyrat) och läkemedlet ges via ventrikelsond. Det är viktigt att sprutans och sondens lämplighet testas innan detta administreringssätt används (Anvisningar för iordningställande och administrering finns i avsnitt Hantering, hållbarhet och förvaring).

    Kapseln med torkmedel får inte sväljas.

    Varningar och försiktighet

    Om patienten uppvisar något alarmerande symtom (t.ex. markant oavsiktlig viktminskning, upprepade kräkningar, dysfagi, hematemes eller melena) samt vid misstanke om, eller diagnos på ventrikelsår skall malignitet uteslutas, eftersom en behandling med Esomeprazol ratiopharm kan lindra symtomen och därmed fördröja korrekt diagnos.

    Långtidsbehandling

    Patienter som långtidsbehandlas (särskilt de som behandlas i mer än ett års tid) skall följas upp regelbundet.

    Vid-behovsbehandling

    Patienter som ordinerats vid-behovsdosering skall uppmanas kontakta sin läkare om symtomens karaktär förändras.

    Eradikering av Helicobacter pylori

    Vid behandling med esomeprazol för eradikering av Helicobacter pylori skall interaktioner med alla läkemedel som ingår i trippelbehandlingen beaktas. Klaritromycin är en potent hämmare av CYP3A4, och därför bör kontraindikationer och interaktioner för klaritromycin beaktas när trippelterapi används till patienter som samtidigt tar andra läkemedel som metaboliseras via CYP3A4 (såsom cisaprid).

    Gastrointestinala infektioner

    Behandling med protonpumpshämmare kan leda till en något ökad risk för gastrointestinala infektioner, såsom Salmonella och Campylobacter (se avsnitt Farmakodynamik).

    Absorption av vitamin B12

    Esomeprazol kan, liksom alla syrehämmande läkemedel, minska absorption av vitamin B12 (cyanokobalamin) på grund av hypo- eller aklorhydri. Detta bör beaktas hos patienter med minskade kroppsdepåer eller riskfaktorer för minskad absorption av vitamin B12 vid långtidsbehandling.

    Hypomagnesemi

    Allvarlig hypomagnesemi har rapporterats hos patienter som behandlats med protonpumpshämmare såsom esomeprazol. Patienterna hade behandlats under minst tre månader och i de flesta fall under ett år. Allvarliga tecken på hypomagnesemi såsom utmattning, tetani, delirium, kramper, yrsel och ventrikulär arytmi kan förekomma, men symtomen kan komma smygande och kan därför förbises. De flesta patienter med hypomagnesemi, förbättrades efter substitutionsbehandling med magnesium och genom att avbryta behandlingen med protonpumpshämmare. När patienter förväntas behandlas med protonpumpshämmare under längre tid eller när patienter tar protonpumpshämmare i kombination med digoxin eller andra läkemedel som kan orsaka hypomagnesemi (t.ex. diuretika) bör magnesiumnivåerna mätas innan behandling med protonpumpshämmare påbörjas och följas under behandlingen.

    Risk för frakturer

    Protonpumpshämmare, särskilt om de används i höga doser och under längre tid (över 1 år) kan leda till en något ökad risk för höft-, handleds- och kotfrakturer, framför allt hos äldre eller hos patienter med andra kända riskfaktorer. Observationella studier tyder på att protonpumpshämmare kan öka den totala risken för frakturer med 10–40 %. Denna ökning kan delvis bero på andra riskfaktorer. Patienter med risk för osteoporos ska behandlas enligt gällande kliniska riktlinjer och ett adekvat intag av vitamin D och kalcium ska tillgodoses.

    Subakut kutan lupus erythematosus (SCLE)

    Protonpumpshämmare är förknippade med mycket sällsynta fall av SCLE. Om lesioner uppstår, särskilt på solexponerade hudområden, och om dessa åtföljs av artralgi, ska patienten söka vård snarast och läkaren ska överväga att sätta ut Esomeprazol rathiopharm. SCLE efter föregående behandling med en protonpumpshämmare kan öka risken för SCLE med andra protonpumpshämmare.

    Kombination med andra läkemedel

    Samtidig administrering av esomeprazol och atazanavir rekommenderas inte (se avsnitt Interaktioner). I fall där kombinationen av atazanavir och en protonpumpshämmare bedöms vara oundviklig, rekommenderas noggrann klinisk övervakning samt en ökning av dosen atazanavir till 400 mg tillsammans med 100 mg ritonavir. En esomeprazoldos på 20 mg bör inte överskridas.

    Esomeprazol är en CYP2C19-hämmare. När behandlingen med esomeprazol inleds eller avslutas bör hänsyn tas till möjliga interaktioner med andra läkemedel metaboliserade via CYP2C19. En interaktion observeras mellan klopidogrel och esomeprazol (se avsnitt Interaktioner). Den kliniska relevansen för denna interaktion är osäker. Som en försiktighetsåtgärd bör samtidig användning av esomeprazol och klopidogrel förhindras.

    Vid förskrivning av vid-behovsbehandling skall inverkan av interaktioner med andra läkemedel beaktas, eftersom plasmakoncentrationen av esomeprazol då kan fluktuera (se avsnitt Interaktioner).

    Interferens med laboratorietester

    Ökad kromogranin A (CgA)-nivå kan störa undersökningar för neuroendokrina tumörer. För att undvika denna störning ska behandling med Esomeprazol ratiopharm avbrytas minst fem dagar före CgA-mätningar (se avsnitt Farmakodynamik). Om nivåerna av CgA och gastrin inte har återgått till referensintervallet efter den första mätningen ska mätningarna upprepas 14 dagar efter att behandlingen med protonpumpshämmare avbröts.

    Sackaros

    Esomeprazol ratiopharm innehåller sackaros. Patienter med något av följande sällsynta, ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: fruktosintolerans, glukos-galaktosmalabsorption eller sukras-isomaltasbrist.

    Interaktioner

    Effekter av esomeprazol på andra läkemedels farmakokinetik

    Proteashämmare

    Omeprazol har rapporterats interagera med en del proteashämmare. Den kliniska betydelsen av, och mekanismerna bakom, dessa rapporterade interaktioner är inte alltid kända. Ökat pH i magen under omeprazolbehandling kan förändra absorptionen av proteashämmarna. Andra möjliga interaktionsmekanismer är via hämning av CYP 2C19.

    För atazanavir och nelfinavir har minskade serumnivåer rapporterats när de givits tillsammans med omeprazol, och samtidig administrering rekommenderas därför inte. Samtidig administrering av omeprazol (40 mg en gång dagligen) och atazanavir 300 mg/ritonavir 100 mg till friska frivilliga försökspersoner resulterade i en påtagligt minskad exponering för atazanavir (cirka 75 % minskning av AUC, Cmax och Cmin). En ökning av atazanavirdosen till 400 mg kompenserade inte för omeprazols inverkan på exponeringen för atazanavir. Samtidig administrering av omeprazol (20 mg en gång dagligen) med atazanavir 400 mg/ritonavir 100 mg till friska frivilliga resulterade i cirka 30 % minskad exponering för atazanavir jämfört med exponeringen som observerats med atazanavir 300 mg/ritonavir 100 mg en gång dagligen utan omeprazol. Samtidig administrering av omeprazol (40 mg en gång dagligen) minskade medelvärdena för AUC, Cmax och Cmin för nelfinavir med 36-39 %, och medelvärdena för AUC, Cmax och Cmin för den farmakologiskt aktiva metaboliten M8 av nelfinavir med 75-92 %. På grund av liknande farmakodynamiska effekter och farmakokinetiska egenskaper av omeprazol och esomeprazol rekommenderas inte samtidig administrering av esomeprazol och atazanavir (se avsnitt Varningar och försiktighet) och samtidig administrering av esomeprazol och nelfinavir är kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).

    För saquinavir (med samtidig ritonavir) har ökade serumnivåer (80-100 %) rapporterats vid samtidig omeprazolbehandling (40 mg en gång dagligen). Behandling med omeprazol 20 mg en gång dagligen hade ingen effekt på exponeringen för darunavir eller amprenavir (då dessa administrerades med samtidig ritonavir). Behandling med esomeprazol 20 mg en gång dagligen hade ingen effekt på exponeringen för amprenavir (med och utan samtidig ritonavir). Behandling med omeprazol 40 mg en gång dagligen hade ingen effekt på exponeringen för lopinavir (med samtidig ritonavir).

    Metotrexat

    När metotrexat ges tillsammans med någon protonpumpshämmare har metotrexatnivåerna ökat hos vissa patienter. Vid administrering av höga doser metotrexat kan ett tillfälligt uppehåll i esomeprazolbehandlingen behöva övervägas.

    Takrolimus

    Samtidig administrering av esomeprazol har rapporterats öka serumnivåerna av tacrolimus. Förstärkt övervakning av takrolimuskoncentrationerna liksom njurfunktionen (kreatininclearance) bör ske, och doseringen av takrolimus justeras vid behov.

    Läkemedel med pH-beroende absorption

    Minskad intragastrisk surhetsgrad under behandling med esomeprazol och andra protonpumpshämmare kan minska eller öka absorptionen av läkemedel med absorption beroende på pH. Liksom med andra läkemedel som minskar den intragastriska surhetsgraden kan absorptionen av ketokonazol, itrakonazol och erlotinib minska och absorption av digoxin kan öka vid behandling med esomeprazol. Samtidig behandling av friska försökspersoner med omeprazol (20 mg dagligen) och digoxin ökade biotillgängligheten av digoxin med 10 % (upp till 30 % hos två av tio försökspersoner). Digoxintoxicitet har sällan rapporterats. Dock skall försiktighet utövas när esomeprazol ges i höga doser till äldre patienter. Den terapeutiska läkemedelsmonitorering av digoxin skall då utökas.

    Läkemedel som metaboliseras via CYP2C19

    Esomeprazol hämmar CYP2C19, vilket är det viktigaste enzymet i metabolismen av esomeprazol. När esomeprazol kombineras med andra läkemedel som också metaboliseras via CYP2C19 (t.ex. diazepam, citalopram, imipramin, klomipramin, fenytoin o.s.v.), kan plasmakoncentrationen av dessa läkemedel öka och en dossänkning kan behövas. Detta skall särskilt beaktas då esomeprazol förskrivs som vid-behovsbehandling.

    Diazepam

    Samtidig administrering av 30 mg esomeprazol och diazepam ledde till en 45 % minskning av clearance av CYP2C19-substratet diazepam.

    Fenytoin

    Samtidig administrering av 40 mg esomeprazol och fenytoin resulterade i en 13 % ökning av lägsta plasmanivå av fenytoin hos patienter med epilepsi. Kontroll av plasmakoncentrationerna av fenytoin rekommenderas därför när behandling med esomeprazol påbörjas eller sätts ut.

    Vorikonazol

    Omeprazol (40 mg en gång dagligen) ökade Cmax och AUC τ för vorikonazol (ett CYP2C19-substrat) med 15 % respektive 41 %.

    Cilostazol

    Omeprazol så väl som esomeprazol fungerar som hämmare av CYP2C19. Givet i doserna 40 mg till friska försökspersoner i en cross-over studie ökade omeprazol Cmax och AUC för cilostazol med 18 % respektive 26 %, och en av dess aktiva metaboliter med respektive 29 % och 69 %.

    Cisaprid

    Samtidig administrering av 40 mg esomeprazol och cisaprid till friska försökspersoner resulterade i en 32 % ökning av ytan under plasmakoncentrations-tidskurvan (AUC) och en 31 % förlängning av eliminationsfasens halveringstid (t1/2), medan ingen signifikant ökning av maximal plasmanivå av cisaprid kunde observeras. Det något förlängda QTc-intervall som observerats då cisaprid gavs som monoterapi förlängdes inte ytterligare då cisaprid gavs i kombination med esomeprazol (se avsnitt Varningar och försiktighet).

    Warfarin

    Samtidig administrering av 40 mg esomeprazol till patienter, som behandlades med warfarin, visade i en klinisk studie att koagulationstiden låg innanför terapeutiskt riktområde. Efter godkännande för försäljning har ett fåtal isolerade fall av förhöjt INR med klinisk betydelse rapporterats vid samtidig behandling. Kontroll rekommenderas om behandling med esomeprazol påbörjas eller avbryts vid samtidig behandling med warfarin eller andra kumarinderivat.

    Klopidogrel

    Resultat från studier på friska försökspersoner har visat en farmakokinetisk/farmakodynamisk interaktion mellan klopidogrel (300 mg laddningsdos/75 mg daglig underhållsdos) och esomeprazol (40 mg p.o. dagligen), vilket resulterade i minskad exponering för klopidogrels aktiva metabolit med i genomsnitt 40 %, och minskad maximal hämning av (ADP-inducerad) trombocytaggregation med i genomsnitt 14 %.

    När klopidogrel gavs tillsammans med en fast kombinationsdos av esomeprazol (20 mg) och acetylsalicylsyra (81 mg) i en studie på friska försökspersoner minskades exponering för klopidogrels aktiva metabolit med nästan 40 % jämfört med enbart klopidogrel. Den maximala hämningen av (ADP‑inducerad) trombocytaggregation hos dessa försökspersoner var dock densamma i båda grupperna.

    Det har rapporterats motstridiga data både från observationsstudier och kliniska studier avseende de kliniska konsekvenserna av en farmakokinetisk/farmakodynamisk interaktion med esomeprazol när det gäller större kardiovaskulära händelser. För säkerhets skull ska samtidig användning av klopidogrel undvikas.

    Undersökta läkemedel utan kliniskt relevant interaktion

    Amoxicillin och kinidin

    Inga kliniskt relevanta interaktioner med amoxicillin eller kinidin har identifierats.

    Naproxen eller rofecoxib

    Studier som utvärderade samtidig administrering av esomeprazol och antingen naproxen eller rofecoxib identifierade inte några kliniskt relevanta farmakokinetiska interaktioner under korttidsbehandling.

    Andra läkemedels effekter på esomeprazols farmakokinetik

    Läkemedel som hämmar CYP2C19 och/eller CYP3A4

    Esomeprazol metaboliseras via CYP2C19 och CYP3A4. Samtidig administrering av esomeprazol och en CYP3A4-hämmare, nämligen klaritromycin (500 mg 2 gånger dagligen), resulterade i att exponeringen (AUC) för esomeprazol dubblerades. Samtidig administrering av esomeprazol och någon kombinerad hämmare av CYP2C19 och CYP3A4 kan resultera i mer än en fördubbling av exponeringen för esomeprazol. CYP2C19- och CYP3A4-hämmaren vorikonazol ökade AUC τ för omeprazol med 280 %. Dosjustering av esomeprazol är vanligtvis inte nödvändig i något av dessa fall. Dosjustering av esomeprazol bör dock övervägas för patienter med gravt nedsatt leverfunktion samt då långtidsbehandling är indicerad.

    Läkemedel som inducerar CYP2C19 och/eller CYP3A4

    Läkemedel kända för att inducera CYP2C19 eller CYP3A4 eller båda (såsom rifampicin och johannesört) kan leda till minskade serumnivåer av esomeprazol genom att öka metabolismen av esomeprazol.

    Pediatrisk population

    Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

    Graviditet

    Kategori B:1

    Kliniska data beträffande användning av esomeprazol under graviditet är otillräckliga. Epidemiologiska data från en större mängd gravida kvinnor tyder inte på risk för missbildningstoxicitet och inte heller på fostertoxicitet av racematet omeprazol. Djurstudier med esomeprazol tyder inte på några direkta eller indirekta ogynnsamma effekter avseende embryonal/fetal utveckling. Djurstudier med racematet tyder inte på några direkta eller indirekta ogynnsamma effekter avseende graviditet, förlossning eller postnatal utveckling. Försiktighet bör iakttas när esomeprazol förskrivs till gravida kvinnor.

    En måttlig mängd data från gravida kvinnor (mellan 300 och 1 000 graviditeter) tyder inte på någon missbildnings- eller foster/neonatal toxicitet av esomeprazol.

    Djurstudier visar inga direkta eller indirekta skadliga reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

    Amning

    Grupp IVa

    Det är okänt om esomeprazol utsöndras i bröstmjölk hos människa. Inga studier har utförts med ammande kvinnor. Esomeprazol ratiopharm bör därför inte användas under amningsperioden.

    Trafik

    Esomeprazol har mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Biverkningar såsom yrsel (mindre vanlig) och synstörningar (sällsynta) har förekommit (se avsnitt Biverkningar). Om patienterna påverkas ska de inte köra bil eller använda maskiner.

    Biverkningar

    Sammanfattning av säkerhetsprofilen

    Huvudvärk, buksmärtor, diarré och illamående är bland de biverkningar som oftast har rapporterats i kliniska prövningar (och även vid användning efter godkännande för försäljning). Dessutom är säkerhetsprofilen likartad för olika formuleringar, behandlingsindikationer, åldersgrupper och patientpopulationer. Inga dosrelaterade biverkningar har identifierats.

    Tabell över biverkningar

    Följande biverkningar har identifierats eller misstänkts i samband med det kliniska prövningsprogrammet samt vid klinisk användning efter marknadsintroduktion. Inga av dessa biverkningar har befunnits vara dosrelaterade.

    Biverkningarna har klassificerats enligt följande frekvenser:

  • Mycket vanliga (≥1/10)

  • Vanliga (≥1/100, <1/10)

  • Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100)

  • Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)

  • Mycket sällsynta (<1/10 000)

  • Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

  • Organsystem

    Frekvens

    Biverkningar

    Blodet och lymfsystemet

    Sällsynta

    Leukopeni, trombocytopeni

    Mycket sällsynta

    Agranulocytos, pancytopeni

    Immunsystemet:

    Sällsynta

    Överkänslighetsreaktioner t.ex. feber, angioödem och anafylaktiska reaktioner/anafylaktisk chock

    Metabolism och nutrition

    Mindre vanliga

    Perifert ödem

    Sällsynta

    Hyponatremi

    Ingen känd frekvens

    Hypomagnesemi (se avsnitt Varningar och försiktighet). Svår hypomagnesemi kan korrelera med hypokalcemi. Hypomagnesemi kan också associeras med hypokalemi.

    Psykiska störningar

    Mindre vanliga

    Sömnlöshet

    Sällsynta

    Agitation, förvirring, depression

    Mycket sällsynta

    Aggression, hallucinationer

    Centrala och perifera nervsystemet

    Vanliga

    Huvudvärk

    Mindre vanliga

    Yrsel, parestesi, sömnighet

    Sällsynta

    Smakförändringar

    Ögon

    Sällsynta

    Dimsyn

    Öron och balansorgan

    Mindre vanliga

    Yrsel

    Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

    Sällsynta

    Bronkospasm

    Magtarmkanalen

    Vanliga

    Buksmärta, förstoppning, diarré, gasbildning, illamående/kräkningar, funduskörtelpolyper (godartade)

    Mindre vanliga

    Muntorrhet

    Sällsynta

    Stomatit, gastrointestinal candidiasis

    Ingen känd frekvens

    Mikroskopisk kolit

    Lever och gallvägar

    Mindre vanliga

    Förhöjning av leverenzymer

    Sällsynta

    Hepatit med eller utan gulsot

    Mycket sällsynta

    Leversvikt, encefalopati hos leversjuka patienter

    Hud och subkutan vävnad

    Mindre vanliga

    Dermatit, klåda, hudutslag, nässelutslag

    Sällsynta

    Håravfall, fotosensitivitet

    Mycket sällsynta

    Erythema multiforme, Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys (TEN)

    Ingen känd frekvens

    Subakut kutan lupus erythematosus (se avsnitt Varningar och försiktighet)

    Muskuloskeletala systemet och bindväv

    Mindre vanliga

    Höft-, handleds- eller kotfrakturer (se avsnitt Varningar och försiktighet)

    Sällsynta

    Artralgi, myalgi

    Mycket sällsynta

    Muskelsvaghet

    Njurar och urinvägar

    Mycket sällsynta

    Interstitiell nefrit, hos somliga patienter kan njursvikt förekomma samtidigt

    Reproduktionsorgan och bröstkörtel

    Mycket sällsynta

    Gynekomasti

    Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

    Sällsynta

    Allmän sjukdomskänsla, ökad svettning

    Överdosering

    Erfarenhet av avsiktlig överdosering är mycket begränsad. Symtom som beskrivits i samband med 280 mg är gastrointestinala symtom och allmän svaghet. Singeldoser på 80 mg har inte gett några symtom.

    Ingen specifik antidot är känd. Esomeprazol är i hög grad proteinbundet, och därför svårt att eliminera med hjälp av dialys. Som vid all annan överdosering skall behandlingen vara symtomatisk, och allmänt stödjande åtgärder skall vidtas.

    Farmakodynamik

    Esomeprazol, S-isomeren av omeprazol, hämmar syrasekretionen i ventrikeln genom en målstyrd verkningsmekanism, och hämmar specifikt syrapumpen i parietalcellerna. Både R- och S-isomeren har likartad farmakodynamisk aktivitet.

    Verkningsmekanism
    Esomeprazol är en svag bas som koncentreras och omvandlas till sin aktiva form i den mycket sura miljön i parietalcellernas sekretoriska kanaler, där den hämmar enzymet H+K+-ATPas (d.v.s. det sista steget i syrasekretionsprocessen) och ger en hämning av såväl basal som stimulerad syrasekretion.

    Farmakodynamisk effekt
    Peroral dosering med esomeprazol 20 mg och 40 mg leder till en hämning av syrasekretionen inom en timme. Vid upprepad administrering med 20 mg esomeprazol en gång dagligen i 5 dagar minskas den maximala syraproduktionen efter pentagastrinstimulering med i genomsnitt 90 %; uppmätt 6-7 timmar efter dosering på dag 5.

    Efter peroral dosering med 20 mg och 40 mg esomeprazol i 5 dagar hos patienter med symtomatisk GERD bibehålles intragastriskt pH på över 4 under i genomsnitt 13 respektive 17 timmar av en 24-timmars period. Andelen patienter hos vilka ett intragastriskt pH på över 4 bibehålls i minst 8, 12 respektive 16 timmar är för esomeprazol 20 mg 76 %, 54 % respektive 24 %. Motsvarande siffror för esomeprazol 40 mg är 97 %, 92 % och 56 %.

    Sambandet mellan syrasekretionshämning och exponering har påvisats med AUC som surrogatparameter.

    Med esomeprazol 40 mg uppnås läkning av refluxesofagit för ca 78 % av patienterna inom 4 veckor, och för ca 93 % av patienterna inom 8 veckor.

    Med en behandling på en vecka med esomeprazol 20 mg, som ges två gånger dagligen tillsammans med lämpliga antibiotika, erhålls eradikering av Helicobacter pylori hos ca 90 % av patienterna.

    Efter en eradikeringsbehandling på en vecka behövs ingen uppföljande behandling med antisekretoriska läkemedel för att uppnå sårläkning och symtomfrihet vid okomplicerade duodenalsår.

    I en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad klinisk studie randomiserades patienter med endoskopiskt verifierade, blödande peptiska sår (klassificerade som Forrest Ia, Ib, IIa eller IIb hos 9 %, 43 %, 38 % respektive 10 % av patienterna) att få antingen esomeprazol i form av en lösning för infusion (n=375) eller placebo (n=389). Efter endoskopisk hemostas fick patienterna antingen 80 mg esomeprazol som en intravenös infusion under 30 minuter följt av en kontinuerlig infusion av 8 mg per timme eller placebo under en period på 72 timmar. Efter den inledande 72-timmarsperioden fick alla patienter (open-label) oralt esomeprazol 40 mg under 27 dagar för syrahämning. Förekomsten av återblödningar inom 3 dagar var 5,9 % i gruppen som behandlats med esomeprazol jämfört med 10,3 % i placebogruppen. Efter en behandling på 30 dagar var förekomsten av återblödningar i gruppen som behandlats med esomeprazol jämfört med placebogruppen 7,7 % vs 13,6 %.

    Under behandling med sekretionshämmande läkemedel ökar gastrin i serum som svar på den minskade syrasekretionen. Dessutom ökar CgA på grund av en sänkt gastrisk surhetsgrad. Den ökade CgA-nivån kan störa undersökningar för neuroendokrina tumörer.

    Tillgängliga publicerade data tyder på att behandling med protonpumpshämmare ska avbrytas mellan 5 dagar och 2 veckor före CgA-mätningar. Detta gör det möjligt för CgA-nivåerna, som kan vara falskt förhöjda efter PPI-behandling, att återgå till referensintervallet.

    Ett ökat antal ECL-celler (enterochromaffin-lika celler), möjligen relaterat till de ökade serumgastrinnivåerna, har observerats hos både barn och vuxna under långtidsbehandling med esomeprazol. Fynden anses vara utan klinisk betydelse.

    Vid långtidsbehandling med syrasekretionshämmande läkemedel har en något ökad frekvens av glandulära cystor i ventrikeln rapporterats. Dessa förändringar är en fysiologisk konsekvens av den uttalade hämningen av syrasekretionen och förändringarna är godartade samt tycks vara reversibla.

    Minskad surhetsgrad i magen oavsett orsak, inklusive användning av protonpumpshämmare, ökar mängden av de bakterier som normalt finns i mage och tarm. Behandling med protonpumpshämmare kan leda till en något ökad risk för gastrointestinala infektioner, såsom Salmonella och Campylobacter samt, hos patienter inlagda på sjukhus, möjligen också Clostridium difficile .

    Klinisk effekt

    I två studier med ranitidin som aktiv jämförelsesubstans visade esomeprazol bättre effekt än ranitidin vid läkning av ventrikelsår hos patienter som använde NSAID, inklusive COX-2 selektiva NSAID-läkemedel.

    I två studier uppvisade esomeprazol bättre effekt än placebo vid förebyggande behandling av NSAID-relaterade ventrikel- och duodenalsår hos högriskpatienter (äldre än 60 och med eller utan tidigare ventrikel- och duodenalsår) som använde NSAID, inklusive COX-2 selektiva NSAID-läkemedel.

    Pediatrisk population

    I en studie fick pediatriska patienter med GERD (i åldern <1–17 år) långtidsbehandling med protonpumpshämmare. 61 % av barnen utvecklade lägre grader av ECL-cellshyperplasi utan känd klinisk relevans och utan utveckling av atrofisk gastrit eller karcinoida tumörer.

    Farmakokinetik

    Absorption

    Esomeprazol är instabilt i sur miljö och administreras därför peroralt i form av magsaftresistenta granulatkorn. Inversion till R-isomeren in vivo , är negligerbar. Absorptionen av esomeprazol är snabb, och maximala plasmanivåer uppnås cirka 1-2 timmar efter dos. Den absoluta biotillgängligheten är 64 % efter en singeldos av 40 mg, och den ökar till 89 % efter upprepad dosering en gång dagligen. Motsvarande siffror för 20 mg är 50 % respektive 68 %.

    Samtidigt intag av föda både minskar och fördröjer absorptionen av esomeprazol, men har ingen signifikant inverkan på esomeprazols effekt på den intragastriska surhetsgraden.

    Distribution

    Distributionsvolymen vid steady-state hos friska försökspersoner är cirka 0,22 l/kg kroppsvikt. Esomeprazol är proteinbundet till 97 %.

    Metabolism

    Esomeprazol metaboliseras fullständigt via cytokrom P450-systemet (CYP). Huvuddelen av dess metabolism är beroende av det polymorfa isoenzymet CYP2C19, vilket katalyserar bildningen av hydroxi- och desmetyl-metaboliterna av esomeprazol. Den återstående delen är beroende av ett annat isoenzym, CYP3A4, vilket bildar esomeprazolsulfon, d.v.s. huvudmetaboliten i plasma.

    Eliminering

    De farmakokinetiska parametrar som beskrivs nedan gäller huvudsakligen för individer med ett fungerande CYP2C19-enzym, s.k. snabba metaboliserare:

    Total plasmaclearance är cirka 17 l/timme efter en singeldos och cirka 9 l/timme efter upprepad dosering. Eliminationshalveringstiden i plasma är cirka 1,3 timmar efter upprepad dosering en gång dagligen. Vid dosering 1 gång dagligen elimineras esomeprazol fullständigt från plasma mellan dostillfällena utan tendens till ackumulering.

    Esomeprazols huvudmetaboliter har ingen effekt på syrasekretionen. Närmare 80 % av en peroral dos av esomeprazol utsöndras som metaboliter i urinen, resterande i faeces. Mindre än 1 % av modersubstansen återfinns i urin.

    Linjäritet/icke-linjäritet

    Esomeprazols farmakokinetik har studerats vid doser på upp till 40 mg två gånger dagligen. Ytan under plasmakoncentrations-tidskurvan (AUC) ökar efter upprepad dosering av esomeprazol. Denna ökning är dosberoende och resulterar i en mer än dosproportionell ökning av AUC i samband med upprepad dosering. Detta tids- och dosberoende orsakas av en reduktion av såväl första-passage-metabolism som systemisk clearance av esomeprazol, vilka sannolikt beror på en hämning av CYP2C19 orsakad av esomeprazol och/eller dess sulfonmetabolit.

    Särskilda patientgrupper

    Långsamma metaboliserare

    Ungefär 2,9 ± 1,5 % av populationen saknar ett fungerande CYP2C19-enzym och kallas långsamma metaboliserare. Hos dessa personer katalyseras metabolismen av esomeprazol förmodligen främst av CYP3A4. Efter upprepad dosering med 40 mg esomeprazol en gång dagligen var medelvärdet för ytan under plasmakoncentrations-tidskurvan ca 100 % högre hos långsamma metaboliserare än hos individer med ett fungerande CYP2C19-enzym (snabba metaboliserare). Maximal plasmakoncentration ökade med ca 60 %. Dessa fynd föranleder inga dosjusteringar av esomeprazol.

    Kön

    Efter en singeldos på 40 mg esomeprazol är medelvärdet för ytan under plasmakoncentrations-tidskurvan ca 30 % högre hos kvinnor än hos män. Ingen könsskillnad ses efter upprepad dosering en gång per dag. Dessa fynd föranleder inga dosjusteringar av esomeprazol.

    Nedsatt leverfunktion

    Metabolismen av esomeprazol hos patienter med lindrigt eller måttligt nedsatt leverfunktion kan vara sämre än normalt. Metabolismen är långsammare än vanligt hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion, vilket resulterar i en fördubbling av ytan under plasmakoncentrations-tidskurvan för esomeprazol. Därför bör en maximal dos på 20 mg inte överskridas vid behandling av patienter med gravt nedsatt leverfunktion. Esomeprazol eller dess huvudmetaboliter visar inga tendenser till att ackumuleras i samband med dosering en gång dagligen.

    Nedsatt njurfunktion

    Patienter med nedsatt njurfunktion har inte studerats i kliniska prövningar. Eftersom njurarna svarar för utsöndringen av esomeprazols metaboliter, men inte för eliminationen av modersubstansen, förväntas ingen förändring av esomeprazols metabolism hos patienter med nedsatt njurfunktion.

    Äldre

    Metabolismen av esomeprazol ändras inte signifikant hos äldre personer (71–80 år gamla).

    Pediatrisk population

    Ungdomar 12-18 år

    Efter upprepad dosering av 20 mg och 40 mg esomeprazol till ungdomar i åldern 12-18 år, visade sig totalexponeringen (AUC) och tiden till maximal plasmakoncentration (tmax) vara likvärdig för ungdomar och vuxna (för bägge doserna).

    Prekliniska uppgifter

    Preklinisk data baserad på konventionella studier på säkerhetsfarmakologi, toxicitet vid upprepad dosering, genotoxicitet, karcinogen potential samt toxicitet på reproduktion och utveckling visade inte några speciella risker för människa. Biverkningar som inte observerades i kliniska studier, men som sågs hos djur vid exponeringsnivåer motsvarande kliniska exponeringsnivåer, och med möjlig relevans för klinisk användning, var följande:

    Karcinogenicitetsstudier på råtta med racematet orsakade ECL-cellshyperplasi och karcinoider i ventrikeln. Dessa effekter i magsäcken hos råtta orsakas av en uttalad och betydande hypergastrinemi under lång tid, vilken är sekundär till en minskad syraproduktion, och kan ses hos råtta vid långtidsadministrering av syrasekretionshämmare.

    Innehåll

    20 mg respektive 40 mg esomeprazol (i form av esomeprazolmagnesiumdihydrat). Granulat: sockersfärer (28,46-32,56 mg respektive 56,93-65,11 mg sackaros, majsstärkelse), povidon K30, natriumlaurilsulfat, poly(vinylalkohol), titandioxid (E 171), makrogol 3000, makrogol 6000, talk (E 553b), magnesiumsubkarbonat (tungt), polysorbat 80 (E 443), metakrylsyra-etylakrylatsampolymer (1:1) dispersion 30%. Kapselskal: gelatin (E 441), titandioxid (E 171), röd järnoxid (E 172).

    Blandbarhet

    Ej relevant.

    Miljöpåverkan

    Esomeprazol

    Miljörisk: Användning av esomeprazol har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.

    Nedbrytning: Esomeprazol bryts ned långsamt i miljön.

    Bioackumulering: Esomeprazol har låg potential att bioackumuleras.

    Hantering, hållbarhet och förvaring

    Blisterförpackning/tablettburk: 2 år

    Tablettburk
    Används inom 6 månader efter att tablettburken öppnats.

    Blisterförpackning (OPA/AL/PE + DES film/Aluminiumfolie)
    Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt.

    eller

    Blisterförpackning (OPA/Al/PE + Aluminiumfolie)
    Förvaras vid högst 30°C. Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt.

    Tablettburk av HDPE
    Tillslut tablettburken väl. Fuktkänsligt.

    Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.

    Administrering via ventrikelsond

    • Öppna kapseln och häll över granulatet i en lämplig spruta. Dra upp cirka 25 ml vatten och cirka 5 ml luft i sprutan. För vissa sonder krävs 50 ml vatten för att förhindra att granulatet klumpar ihop sig och täpper sonden.

    • Skaka sprutan så att granulatet fördelas jämnt i hela suspensionen.

    • Håll sprutan med spetsen uppåtriktad och kontrollera att spetsen inte täppts till.

    • Koppla sprutan till sonden (fortfarande med sprutspetsen riktad uppåt).

    • Skaka sprutan och rikta den med spetsen nedåt. Injicera omedelbart 5-10 ml genom sonden och vänd sprutan med spetsen uppåt igen (sprutan måste hållas med spetsen uppåtriktad för att undvika att spetsen täpps till).

    • Vänd sprutan med spetsen nedåt och injicera ytterligare 5-10 ml genom sonden. Upprepa proceduren tills sprutan är tom.

    • Dra upp 25 ml vatten och 5 ml luft i sprutan och upprepa steg 5 för att skölja ner eventuella sediment. För vissa sonder behövs det 50 ml vatten.

    Förpackningsinformation

    Esomeprazol ratiopharm
    Enterokapsel, hård 20 mg (svagt ljusröd innehållande vitt eller nästan vitt granulat. Kapselstorlek: nummer 3)
    98 kapsel/kapslar burk (endast för dosdispensering), 252:98, F
    28 kapsel/kapslar blister (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
    56 kapsel/kapslar blister (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
    100 kapsel/kapslar blister (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
    Enterokapsel, hård 40 mg (tydligt ljusröda innehållande vitt eller nästan vitt granulat. Kapselstorlek: nummer 1)
    98 kapsel/kapslar burk (endast för dosdispensering), 447:98, F
    56 kapsel/kapslar blister (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
    100 kapsel/kapslar blister (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej

    Liknande preparat inom:

    Esomeprazol