Exemestan Actavis

Teva

Filmdragerad tablett 25 mg (Vita, runda, bikonvexa och släta filmdragerade tabletter med jämna kanter)

Antihormoner och relaterade medel, enzymhämmare

Aktiv substans: Exemestan
ATC-kod: L02BG06
Förmån: Alla förpackningar har förmån
Recept: Receptbelagt
Försäkring: Läkemedlet omfattas av Läkemedelsförsäkringen

Genvägar till rubriker:

Information

Texten är baserad på produktresumé: 2018-08-06.

Indikationer

Exemestan Actavis är indicerat för adjuvant behandling av postmenopausala kvinnor med tidig östrogenreceptorpositiv invasiv bröstcancer efter 2-3 års initial adjuvant tamoxifenbehandling.

Exemestan Actavis är indicerat för behandling av avancerad bröstcancer hos kvinnor i naturligt eller inducerat postmenopausalt tillstånd med sjukdomsprogress efter antiöstrogen behandling. Effekt har ej visats hos patienter med negativ östrogenreceptorstatus.

Kontraindikationer

Exemestan Actavis är kontraindicerat hos:

  • Patienter med överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll

  • Premenopausala kvinnor

  • Gravida eller ammande kvinnor

  • Dosering

    Vuxna och äldre patienter

    Den rekommenderade dosen av Exemestan Actavis är en filmdragerad tablett (25 mg) en gång dagligen, efter en måltid.

    Hos patienter med tidig bröstcancer ska adjuvant behandling med Exemestan Actavis pågå under en sammanlagd tid av 5 års kombinerad sekventiell adjuvant hormonbehandling (tamoxifen följt av Exemestan Actavis), eller tills tumörrecidiv inträffar. Hos patienter med avancerad bröstcancer ska behandling med Exemestan Actavis fortsätta tills dess att tumören visar tydliga tecken på progress.

    Dosen behöver ej justeras hos patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion (se Farmakokinetik).

    Pediatrisk population

    Exemestan Actavis rekommenderas ej för behandling av barn.

    Varningar och försiktighet

    Exemestan skall inte ges till premenopausala kvinnor. Därför skall, om det är kliniskt befogat, det postmenopausala tillståndet bekräftas genom bestämning av LH-, FSH- och östradiolnivåer.

    Exemestan skall användas med försiktighet av patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion.

    Exemestan sänker östrogennivåerna kraftigt, och en minskad bentäthet samt en ökad frekvens av frakturer har observerats efter administrering (se avsnitt Farmakodynamik). Vid starten av adjuvant behandling med exemestan ska kvinnor med osteoporos, eller med risk för att få osteoporos, genomgå en undersökning av utgångsvärdet av benmineraler baserat på nuvarande kliniska riktlinjer och praktik. Patienter med långtgående sjukdom ska genomgå undersökning av benmineraldensiteten efter individuell prövning. Även om tillförlitliga data saknas som visar att exemestanbehandling orsakar minskad bentäthet, ska patienter som behandlas med Exemestan Actavis ska följas noga och behandling av och profylax mot osteoporos startas hos riskpatienter.

    På grund av hög prevalens av allvarlig D-vitaminbrist hos kvinnor med tidig bröstcancer bör en rutinundersökning av 25-hydroxy-vitamin D-nivåer övervägas innan behandlingsstart med aromatasinhibitorer. Kvinnor med vitamin D brist bör ges tillskott av vitamin D.

    Interaktioner

    In vitro -studier visade att läkemedlet metaboliseras via cytokrom P450 (CYP) 3A4 och aldoketoreduktaser (se Farmakokinetik) och inte hämmar några av de huvudsakliga CYP-isoenzymerna. I en klinisk farmakokinetikstudie visade den specifika hämningen av CYP3A4 med ketokonazol inga signifikanta effekter på farmakokinetiken för exemestan.

    I en interaktionsstudie med en daglig dos av 600 mg rifampicin, en kraftig CYP450-inducerare, och en singeldos av exemestan 25 mg reducerades AUC för exemestan med 54 % och Cmax med 41 %. Eftersom den kliniska relevansen av denna interaktion inte har utvärderats kan samtidig administrering av läkemedel som rifampicin, antikonvulsiva medel (t ex fenytoin och karbamazepin) och natur­läkemedel innehållande hypericum perforatum (johannesört), kända för att inducera CYP3A4, minska effekten av exemestan.

    Exemestan skall användas med försiktighet tillsammans med läkemedel som metaboliseras via CYP3A4 och har ett smalt terapeutiskt fönster. Det finns ingen klinisk erfarenhet av samtidig behandling med exemestan och andra läkemedel mot cancer.

    Exemestan skall inte ges tillsammans med läkemedel som innehåller östrogen eftersom detta skulle motverka den farmakologiska effekten.

    Graviditet

    Kategori B:3

    Kliniska data från behandling av gravida med exemestan saknas. Djurstudier har visat reproduktionstoxiska effekter (se Prekliniska uppgifter). Därför är Exemestan Actavis kontraindicerat hos gravida kvinnor.

    Amning

    Grupp IVa

    Det är inte känt om exemestan utsöndras i bröstmjölk. Exemestan Actavis skall inte ges till ammande kvinnor.

    Trafik

    Dåsighet, sömnighet, kraftlöshet och yrsel har rapporterats i samband med användning av läkemedlet. Patienter skall informeras om att i de fall då dessa symtom visar sig, kan den fysiska och/eller mentala förmåga som krävs för att hantera maskiner eller köra bil vara försämrad.

    Biverkningar

    Exemestan tolererades i huvudsak väl i samtliga kliniska prövningar med standarddosen 25 mg exemestan per dag och biverkningarna var vanligen lindriga eller måttliga.

    Av de patienter med tidig bröstcancer som erhållit adjuvant behandling med exemestan efter initial adjuvant tamoxifenbehandling avbröt 7,4 % behandlingen på grund av biverkningar. De vanligaste rapporterade biverkningarna var blodvallningar (22 %), ledvärk (18 %) och trötthet (16 %).

    Andelen patienter som avbröt behandlingen på grund av biverkningar var 2,8 % av hela patientpopulationen med avancerad bröstcancer. De vanligaste rapporterade biverkningarna var blodvallningar (14 %) och illamående (12 %).

    De flesta biverkningarna kan tillskrivas de normala farmakologiska konsekvenserna av sänkta nivåer av östrogen (t ex blodvallningar).

    De rapporterade biverkningarna från kliniska prövningar och efter marknadsföring anges nedan efter organsystemklassificering och frekvens. Frekvenserna definieras som:

    mycket vanliga (≥ 1/10)

    vanliga (≥ 1/100, < 1/10)

    mindre vanliga (≥ 1/1000, < 1/100)

    sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1000)

    mycket sällsynta (< 1/10 000)

    ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

    Tabell över biverkningar

    Blodet och lymfsystemet

    Mindre vanliga

    Leukopeni (**)

    Sällsynta

    Trombocytopeni (**)

    ingen känd frekvens

    Minskat lymfocytantal (**)

    Immunsystemet

    Mindre vanliga

    Överkänslighet

    Metabolism och nutrition

    Vanliga

    Anorexi

    Psykiska störningar

    Mycket vanliga

    Insomnia

    Vanliga

    Depression

    Centrala och perifera nervsystemet

    Mycket vanliga

    Huvudvärk

    Vanliga

    Yrsel, karpaltunnelsyndrom, paraesthesia

    Mindre vanliga

    Somnolence

    Blodkärl

    Mycket vanliga

    Vallningar

    Magtarmkanalen

    Mycket vanliga

    Illamående

    Vanliga

    Buksmärta, kräkningar, förstoppning, dyspepsi, diarré

    Lever och gallvägar

    Mindre vanliga

    Hepatit(†), kolestatisk hepatit(†) ökade leverenzymer (†), ökat bilirubin I blod(†),förhöjd nivå av alkaliskt fosfatas i blodet (†)

    Hud och subkutan vävnad

    Mycket vanliga

    Ökade svettningar

    Vanliga

    Utslag, alopecia, urtikaria, klåda

    Mindre vanliga

    Akut generaliserad exantematös pustulos (†)

    Muskuloskeletala systemet och bindväv

    Mycket vanliga

    Led- och muskuloskeletal smärta (*)

    Vanliga

    Osteoporos, fraktur

    Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

    Mycket vanliga

    Trötthet

    Vanliga

    Smärta, perifert ödem

    Mindre vanliga

    Asteni

    (*) Inkluderar: ledvärk och mindre frekvent smärta i extremiteter, osteoartrit, ryggsmärta, artrit, myalgi och ledstelhet.

    (**)

    Hos patienter med avancerad bröstcancer har trombocytopeni och leukopeni rapporterats i sällsynta fall. En tillfällig minskning av lymfocyter har observerats hos ungefär 20 % av de patienter som fått exemestan, särskilt hos patienter som tidigare haft lymfopeni. Medelvärdet av antalet lymfocyter hos dessa patienter förändrades emellertid inte signifikant över tiden och ingen motsvarande ökning av virusinfektioner observerades. Dessa effekter har inte observerats i studier hos patienter som behandlades för tidig bröstcancer.

    (†) Frekvens uträknad med regeln 3/X

    Tabellen nedan visar den rapporterade frekvensen av i förväg specificerade biverkningar och sjukdomar i studien på tidig bröstcancer (IES), oberoende av orsak, hos patienter under behandling i studien och upp till 30 dagar efter avslutad behandling.

    Biverkningar samt sjukdomar

    Exemestan (N = 2249)

    Tamoxifen (N = 2279)

    Blodvallningar

    491 (21,8 %)

    457(20,1 %)

    Trötthet

    367 (16,3 %)

    344 (15,1 %)

    Huvudvärk

    305 (13,6 %)

    255 (11,2 %)

    Sömnlöshet

    290 (12,9 %)

    204 (9,0 %)

    Ökad svettning

    270 (12,0 %)

    242 (10,6 %)

    Gynekologiska

    235 (10,5 %)

    340 (14,9 %)

    Yrsel

    224 (10,0 %)

    200 (8,8 %)

    Illamående

    200 (8,9 %)

    208 (9,1 %)

    Osteoporos

    116 (5,2 %)

    66 (2,9 %)

    Vaginal blödning

    90 (4,0 %)

    121 (5,3 %)

    Annan primär cancer

    84 (3,6 %)

    125 (5,3 %)

    Kräkningar

    50 (2,2 %)

    54 (2,4 %)

    Synstörningar

    45 (2,0 %)

    53 (2,3 %)

    Tromboembolism

    16 (0,7 %)

    42 (1,8 %)

    Osteoporotisk fraktur

    14 (0,6 %)

    12 (0,5 %)

    Hjärtinfarkt

    13 (0,6 %)

    4 (0,2 %)

    I IES-studien var frekvensen ischemiska hjärthändelser 4,5 % och 4,2 % vid behandling med exemestan respektive tamoxifen. Ingen signifikant skillnad noterades för enskilda kardiovaskulära händelser inklusive hypertoni (9,9 % respektive 8,4 %), hjärtinfarkt (0,6 % respektive 0,2 %) och hjärtsvikt (1,1 % respektive 0,7 %).

    I IES-studien var behandling med exemestan förenat med en ökad incidens av hyperkolesterolemi jämfört med behandling med tamoxifen (3,7 % respektive 2,1 %).

    I en annan, dubbelblind och randomiserad studie, där postmenopausala kvinnor med tidig bröstcancer och låg risk behandlades med exemestan (N = 73) eller placebo (N = 73) i 24 månader, var den genomsnittliga reduktionen av plasma-HDL-kolesterol 7-9 % vid behandling med exemestan jämfört med en ökning med 1 % vid placebobehandling. Dessutom minskade apolipoprotein A1 med 5-6 % hos exemestangruppen jämfört med 0-2 % för placebo. Effekten på andra analyserade lipidparametrar (totalkolesterol, LDL-kolesterol, triglycerider, apolipoprotein-B och lipoprotein-a) var likvärdiga för de två behandlingsgrupperna. Den kliniska signifikansen av dessa resultat är oklar.

    I IES-studien observerades att magsår inträffade i högre grad vid behandling med exemestan jämfört med tamoxifen (0,7 % respektive < 0,1 %). Majoriteten av patienterna som behandlades med exemestan och som fick magsår behandlades samtidigt med NSAID och/eller hade gjort det tidigare.

    Överdosering

    I kliniska prövningar har upp till 800 mg exemestan givits som engångsdos till friska frivilliga kvinnor och upp till 600 mg dagligen till postmenopausala kvinnor med avancerad bröstcancer. Dessa doser tolererades väl. Den engångsdos av exemestan som skulle kunna förorsaka livshotande symtom är inte känd. Hos råtta och hund observerades dödlighet efter orala engångsdoser motsvarande 2 000 respektive 4 000 gånger den rekommenderade humana dosen baserat på mg/m2. Det finns ingen specifik antidot vid överdosering och behandlingen måste vara symtomatisk. Allmän understödjande behandling, inklusive frekvent övervakning av vitala funktioner och noggrann observation av patienten, är indikerad.

    Farmakodynamik

    Exemestan är en irreversibel, steroid aromatashämmare, strukturellt besläktad med det naturligt förekommande ämnet androstendion. Hos postmenopausala kvinnor produceras östrogener primärt genom omvandling av androgener till östrogener med hjälp av enzymet aromatas i perifer vävnad. Östrogenminskning via aromatashämning är en effektiv och selektiv behandling av hormonberoende bröstcancer hos postmenopausala kvinnor. Hos postmenopausala kvinnor minskade peroralt exemestan östrogenkoncentrationen i serum signifikant, i doser från 5 mg och med en maximal minskning (> 90 %) vid en dos på 10-25 mg. Hos postmenopausala bröstcancerpatienter som behandlades med en daglig dos på 25 mg minskade helkroppsaromatiseringen med 98 %.

    Exemestan har inte någon progestogen- eller östrogenaktivitet. En liten androgenaktivitet, troligen beroende på 17-hydroderivatet, har observerats huvudsakligen vid höga doser. I försök med multipla dagliga doser hade exemestan ingen detekterbar effekt på biosyntesen av kortisol eller aldosteron i binjuren, varken före eller efter ACTH-stimulering. Detta visar därför att exemestan är selektivt med avseende på övriga enzymer involverade i steroidsyntesen.

    Glukokortikoid- eller mineralokortikoidersättning behövs därför inte. En icke dosberoende lätt ökning av serumnivåer av LH och FSH har observerats även vid låga doser. Denna effekt förväntas emellertid för denna farmakologiska klass och är troligen resultatet av en feedback på hypofysnivå där de sänkta östrogennivåerna stimulerar hypofysutsöndringen av gonadotropiner också hos postmenopausala kvinnor.

    Adjuvant behandling av tidig bröstcancer

    I en multicenter, randomiserad, dubbelblind klinisk prövning med 4 724 postmenopausala patienter med positiv östrogenreceptorstatus eller okänd primär bröstcancer, vilka varit sjukdomsfria efter att ha fått adjuvant tamoxifenbehandling i 2-3 år, randomiserades till att få 3-2 års behandling med exemestan (25 mg/dag) eller tamoxifen (20 eller 30 mg/dag) för en total hormonbehandlingstid på 5 år.

    Efter en mediantid av 30 månaders behandling och en medianuppföljningsperiod på ca 52 månader, visade resultaten att en sekventiell behandling med exemestan efter 2-3 års adjuvant tamoxifenbehandling gav en klinisk och statistisk signifikant förbättring av sjukdomsfri överlevnad (DFS) jämfört med fortsatt tamoxifenbehandling. Analyser visade att exemestan under den observerade studieperioden minskade risken för bröstcancerrecidiv med 24 % jämfört med tamoxifen (hazard ratio 0,76; p= 0,00015). Exemestans fördel vad gäller effekt mätt i DFS jämfört med tamoxifen var tydlig oavsett nodstatus eller tidigare kemoterapi.

    Exemestan minskade även signifikant risken för kontralateral bröstcancer (hazard ratio 0,57, p = 0,04158).

    I hela studiepopulationen noterades en tendens till förlängd överlevnad vid behandling med exemestan (222 dödsfall) jämfört med tamoxifen (262 dödsfall), hazard ratio 0,85 (log-ranktest: p = 0,07362), vilket motsvarar 15 % reduktion av risken för dödsfall med exemestan jämfört med tamoxifen. En statistiskt signifikant 23 % ig minskning av risken för dödsfall (hazard ratio för total överlevnad 0,77; Wald chi square test: p = 0,0069) observerades för exemestan jämfört med tamoxifen när justering för i förväg specificerade prognostiska faktorer hade gjorts (dvs. ER-status, nodstatus, tidigare kemoterapi, användning av HRT och användning av bisfosfonater).

    De huvudsakliga effektresultaten för hela patientgruppen (intention to treat-populationen) och patienter med positiv östrogenreceptorstatus är summerade i nedanstående tabell:

    Effektmått Population

    Exemestan

    Händelser/N (%)

    Tamoxifen

    Händelser /N (%)

    Hazard Ratio

    ( 95 % KI)

    p-värde*

    Sjukdomsfri överlevnada

    Samtliga patienter

    ER(+)-patienter

    354/2352 (15,1 %)

    289/2023 (14,3 %)

    453/2372 (19,1 %)

    370/2021 (18,3 %)

    0,76 (0,67–0,88)

    0,75 (0,65–0,88)

    0,00015

    0,00030

    Kontralateral bröstcancer

    Samtliga patienter ER(+)-patienter

    20/2352 (0,9 %)

    18/2023 (0,9 %)

    35/2372 (1,5 %)

    33/2021 (1,6 %)

    0,57 (0,33–0,99)

    0,54 (0,30–0,95)

    0,04158

    0,03048

    Bröstcancerfri överlevnadb

    Samtliga patienter ER(+)-patienter

    289/2352 (12,3 %)

    232/2023 (11,5 %)

    373/2372 (15,7 %)

    305/2021 (15,1 %)

    0,76 (0,65–0,89)

    0,73 (0,62–0,87)

    0,00041

    0,00038

    Metastasfri överlevnadc

    Samtliga patienter

    ER(+)-patienter

    248/2352 (10,5 %)

    194/2023 (9,6 %)

    297/2372 (12,5 %)

    242/2021 (12,0 %)

    0,83 (0,70–0,98)

    0,78 (0,65–0,95)

    0,02621

    0,01123

    Total överlevnadd

    Samtliga patienter

    ER(+)-patienter

    222/2352 (9,4 %)

    178/2023 (8,8 %)

    262/2372 (11,0 %)

    211/2021 (10,4 %)

    0,85 (0,71–1,02)

    0,84 (0,68–1,02)

    0,07362

    0,07569

    * Log-ranktest; ER(+)-patienter = patienter med positiv östrogenreceptorstatus

    a Sjukdomsfri överlevnad definieras som första förekomst av lokal eller distalt recidiv, kontralateral bröstcancer eller död oavsett orsak.

    b Bröstcancerfri överlevnad definieras som första förekomst av lokal eller distalt recidiv, kontralateral bröstcancer eller död i bröstcancer.

    c Metastasfri överlevnad definieras som första förekomst av distalt recidiv eller död i bröstcancer.

    d Total överlevnad definieras som död oavsett orsak.

    Vid ytterligare analys av undergruppen av patienter med östrogenreceptorpositiv eller okänd status,var hazard ratio 0,83 (log-ranktest: p = 0,04250) för icke korrigerad total överlevnad, vilket motsvarar en kliniskt och statistiskt signifikant 17 % reduktion av risken för dödsfall.

    Resultat från en delstudie på bentäthet visade att kvinnor som behandlades med exemestan efter 2-3 års tamoxifenbehandling hade en måttlig reduktion av bentätheten. I den övergripande studien var den behandlingsrelaterade incidensen av frakturer under den 30 månader långa behandlingsperioden högre hos patienter som behandlades med exemestan jämfört med tamoxifen (4,5 % respektive 3,3 %, p = 0,038).

    I en delstudie av endometrietjocklek observerades en genomsnittlig reduktion på 33 % i endometriets slemhinnetjocklek efter 2 års behandling hos patienter som behandlades med exemestan, jämfört med en icke detekterbar variation hos patienter som behandlades med tamoxifen. Den endometrieförtjockning som rapporterats vid behandlingens insättning gick tillbaka den normala (< 5 mm) hos 54 % av patienterna som behandlades med exemestan.

    Behandling av avancerad bröstcancer

    I en randomiserad granskad kontrollerad klinisk prövning visade exemestanbehandling i en daglig dos på 25 mg en statistiskt signifikant förlängning av överlevnad, tid till progression och tid till behandlingssvikt jämfört med standardhormonbehandling med megestrolacetat hos postmenopausala kvinnor med avancerad bröstcancer i progress efter eller under pågående behandling med tamoxifen, antingen som adjuvant eller som förstahandsbehandling för avancerad bröstcancer.

    Farmakokinetik

    Absorption. Efter oral administrering absorberas exemestan snabbt. Den del av dosen som absorberas från magtarmkanalen är hög. Den absoluta biotillgängligheten hos människa är okänd, men den antas vara begränsad av en betydande första passageeffekt. En liknande effekt hos råtta och hund ledde till en absolut biotillgänglighet på 5 %. Efter en engångsdos på 25 mg uppnås maximala plasmanivåer på 18 ng/ml efter 2 timmar. Samtidigt intag av föda ökar biotillgängligheten med 40 %.

    Distribution. Distributionsvolymen för exemestan, ej korrigerad för oral biotillgänglighet, är ca 20 000 l. Kinetiken är linjär och den terminala eliminationshalveringstiden är 24 timmar. Plasmaproteinbindningen är 90 % och är oberoende av koncentrationen. Exemestan och dess metaboliter binds inte till röda blodkroppar. Ingen oväntad ackumulation av exemestan sker efter upprepad dosering.

    Metabolism och exkretion. Exemestan metaboliseras genom oxidation av metylengruppen i position 6 via isoenzym CYP3A4 och/eller reduktion av 17-ketogruppen via aldoketoreduktas följt av konjugering. Clearance av exemestan är ca 500 l/timme, ej korrigerat för oral biotillgänglighet.

    Metaboliterna är antingen inaktiva eller mindre aktiva än modersubstansen vad beträffar hämning av aromatas. Mängden läkemedel som utsöndras oförändrat i urinen är 1 % av dosen. Lika stora andelar (40 %) av 14C-märkt exemestan eliminerades i urin och feces under en vecka.

    Speciella patientgrupper

    Ålder. Inget signifikant samband mellan systemisk exponering av exemestan och ålder har observerats.

    Nedsatt njurfunktion. Hos patienter med allvarligt nedsatt njurfunktion (CLkr < 30 ml/min) var den systemiska exponeringen för exemestan 2 gånger högre jämfört med hos friska frivilliga.

    På grund av exemestans säkerhetsprofil anses ingen justering av dosen vara nödvändig.

    Nedsatt leverfunktion. Hos patienter med måttligt eller allvarligt nedsatt leverfunktion är exponeringen för exemestan 2-3 gånger större än hos friska frivilliga. På grund av exemestans säkerhetsprofil anses ingen justering av dosen vara nödvändig.

    Prekliniska uppgifter

    Toxikologiska studier: I toxicitetsstudier med upprepad dosering till råtta och hund sågs effekter på reproduktionsorganen, vilka i allmänhet kunde relateras till exemestans farmakologiska aktivitet. Andra toxiska effekter (på lever, njurar eller centrala nervsystemet) sågs endast vid exponeringar som var avsevärt högre än den maximala exponeringen hos människa. Dessa effekter bedöms därför sakna klinisk relevans.

    Mutagenicitet: Exemestan var inte gentoxiskt i bakterier (Ames test), i V79-celler (hamster), i råtthepatocyter eller i mikrokärntest i mus. Även om exemestan var klastogent i lymfocyter in vitro , var det inte klastogent i två in vivo -studier.

    Reproduktionstoxikologi: Exemestan var embryotoxiskt hos råtta och kanin vid systemiska exponeringsnivåer jämförbara med dem som uppnåddes hos människa vid 25 mg/dag. Det fanns inga tecken på teratogenicitet.

    Karcinogenicitet : I en tvåårig karcinogenicitetsstudie på honråttor observerades inga behandlingsrelaterade tumörer. Studien avslutades vecka 92 på hanråttor på grund av tidig död orsakad av kronisk nefropati. I en tvåårig karcinogenicitetsstudie på möss observerades en ökad incidens av levercancer hos båda könen vid måttliga och höga doser (150 och 450 mg/kg/dag). Detta fynd anses vara relaterat till en induktion av hepatiska mikrosomala enzymer, en effekt som observerats hos möss men inte i kliniska studier. En ökad incidens av adenom i njurtubuli noterades även hos hanmöss vid den höga dosen (450 mg/kg/dag). Denna förändring anses vara art- och könsspecifik och uppkom vid en dos som representerar en 63-faldigt högre exponering än den som uppkommer vid terapeutisk dosering till människa. Inga av dessa observerade effekter anses ha klinisk relevans för exemestanbehandling av patienter.

    Innehåll

    Varje filmdragerad tablett innehåller 25 mg exemestan.

    Tablettkärna: Povidon K30, majsstärkelse (blekt), stärkelse (delvis förgelatiniserad), natriumstärkelseglykolat typ A, cellulosa (mikrokristallin typ 101), talk, kiseldioxid (kolloidal vattenfri), magnesiumstearat, polysorbat 80.

    Filmdragering: Polyvinylalkohol – delvis hydrolyserad, titandioxid (E171), makrogol 3350, talk.

    Förpackningsinformation

    Exemestan Actavis
    Filmdragerad tablett 25 mg Vita, runda, bikonvexa och släta filmdragerade tabletter med jämna kanter
    100 styck blister, 802:49, F