Texten är baserad på produktresumé: 2017-05-19.

Vinorelbin är avsett för vuxna för behandling av:

Endast för intravenös administrering efter lämplig utspädning

Intratekal administrering är kontraindicerat och kan vara dödligt.

För instruktioner angående spädning av produkten före administrering och annan hantering, se avsnitt Hantering, hållbarhet och förvaring.

Vinorelbin Actavis ska ges i samråd med läkare med stor erfarenhet av cytostatikaterapi.

Dosering

Icke småcellig lungcancer

Vid monoterapi är den vanliga dosen 25-30 mg/m², som administreras en gång i veckan. Vid kombinationsterapi beror behandlingsregimen av protokollet. Den vanliga dosen bibehålls (25-30 mg/m²) medan administreringsfrekvensen minskas till exempelvis dag 1 och 5 var tredje vecka eller dag 1 och 8 var tredje vecka enligt behandlingsprotokoll.

Avancerad eller metastaserad bröstcancer

Den vanliga dosen är 25-30 mg/m², som administreras en gång i veckan.

Maximal tolererad dos per administreringstillfälle: 35,4 mg/m² kroppsyta.

Speciella populationer

Äldre

Klinisk erfarenhet har inte visat relevanta skillnader i behandlingssvar hos äldre patienter, men större känslighet hos vissa av dessa patienter kan inte uteslutas. Ålder påverkar inte farmakokinetiken för vinorelbin.

Patienter med nedsatt leverfunktion

Farmakokinetiken för vinorelbin ändras inte hos patienter med måttligt till allvarligt nedsatt leverfunktion. Men som en säkerhetsåtgärd bör en dos minskad till 20 mg/m2 ges till patienter med allvarligt nedsatt leverfunktion och noggrann övervakning av hematologiska parametrar rekommenderas (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmkokinetik).

Patienter med nedsatt njurfunktion

Då utsöndringen via njurarna är liten, finns det ingen farmakokinetisk grund för att minska dosen vinorelbin hos patienter med nedsatt njurfunktion.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt hos barn har inte fastställts och administrering till barn rekommenderas därför inte.

Administreringssätt

Endast för intravenöst bruk.

Anvisningar om spädning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering.

Vinorelbin Actavis kan ges som en långsam bolusdos (6-10 min) efter utspädning i 20-50 ml 9 mg/ml (0,9 %) natriumkloridlösning för injektion eller 50 mg/ml (5 %) glukoslösning för injektion eller som en kortvarig infusion (20-30 min) efter utspädning i 125 ml 9 mg/ml (0,9 %) natriumkloridlösning för injektion eller 50 mg/ml (5 %) glukoslösning för injektion. Efter avslutad administrering ska venen alltid sköljas med minst 250 ml 9 mg/ml (0,9 %) natriumkloridlösning för injektion.

Endast för intravenös användning. Vinorelbin Actavis bör administreras under överinseende av en läkare med erfarenhet av kemoterapi.

Behandlingen ska utföras under noggrann hematologisk kontroll (bestämmande av hemoglobinhalt, leukocyt-, neutrofil- och trombocytantal innan varje ny infusion) eftersom hämning av det hematopoetiska systemet är den största risken vid behandling med vinorelbin.

Den dosbegränsande biverkningen är huvudsakligen neutropeni som är icke-kumulativ och har sin nadir mellan dag 7 och 14 efter administrering, samt är snabbt reversibel inom 5-7 dagar. Om antalet neutrofila granulocyter är under 1 500/mm³ och/eller antalet trombocyter är under 100 000/mm³, bör behandlingen uppskjutas till återhämtning skett.

Om patienter uppvisar tecken eller symtom på infektion bör en omedelbar utredning ske.

Interstitiell lungsjukdom har rapporterats oftare hos den japanska befolkningen. Särskild uppmärksamhet bör iakttas för denna specifika befolkning.

Speciell försiktighet bör iakttas vid behandling av patienter som haft ischemisk hjärtsjukdom (se avsnitt Biverkningar).

Klinisk relevans av nedsatt metabolisk leverfunktion har inte fastställts. Därför kan ingen exakt doseringsrekommendation ges, men den högsta dos som administrerades till patienter med allvarlig leverdysfunktion i den farmakokinetiska studien var 20 mg/m2 (se avsnitt Farmakokinetik). För patienter med allvarligt nedsatt leverfunktion rekommenderas därför särskild försiktighet och noggrann övervakning av hematologiska parametrar. Dosreduktion kan vara nödvändig (se avsnitt Dosering).

Vinorelbin Actavis bör inte administreras samtidigt som patienten strålbehandlas över ett fält omfattande levern.

Vinorelbin Actavis får ej komma i kontakt med ögat: risk för allvarlig irritation eller t o m ulceration av hornhinnan om läkemedlet påförs under tryck. Om detta skulle inträffa, skölj omedelbart ögat med fysiologisk koksaltlösning och kontakta ögonspecialist.

Detta läkemedel är speciellt kontraindicerat med gula febern-vaccin, och samtidig användning med andra levande försvagade vacciner rekommenderas inte.

Starka hämmare eller inducerare av CYP3A4 kan påverka vinorelbinkoncentrationen och försiktighet bör därför iakttagas (se avsnitt Interaktioner, interaktioner specifika för vinorelbin), och dess kombination med fenytoin (liksom alla cytostatika) och med itrakonazol (som alla vincaalkaloider) rekommenderas inte.

För information om graviditet, amning och fertilitet se avsnitt Graviditet och amning.

För att undvika risken för bronkospasm, särskilt vid kombinationsbehandling med mitomycin C, bör lämplig förebyggande behandling övervägas. Patienter som inte ligger inlagda ska uppmanas att kontakta läkare vid dyspné.

Interaktioner som är gemensamma för alla cytostatika

På grund av den ökade risken för trombos vid tumörsjukdom, är samtidig behandling med antikoagulantia vanligt förekommande. Hög intra-individuell variation av koagulationsförmågan vid sjukdom, och risken för interaktion mellan perorala antikoagulantia och kemoterapi kräver, om det är bestämt att patienten ska behandlas med perorala antikoagulantia, att frekvensen av INR (International Normalised Ratio)-mätningarna ökas.

Samtidig användning kontraindicerad

Gula febern-vaccin: risk för fatal systemisk vaccinationssjukdom (se avsnitt Kontraindikationer).

Samtidig användning ej rekommenderad

Levande, försvagade vacciner (för vaccin mot gula febern, se Samtidig användning kontraindicerad): risk för systemisk, möjligtvis fatal, vaccinationssjukdom. Risken är ökad hos patienter som redan är immunsupprimerade på grund av sin underliggande sjukdom. Använd inaktiverade vacciner när sådana finns (poliomyelit) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Fenytoin: risk för förvärrade kramper till följd av minskad absorption av fenytoin i magtarmkanalen orsakad av cytotoxiskt läkemedel, eller utebliven effekt av det cytotoxiska läkemedlet på grund av att fenytoin orsakar ökad hepatisk metabolism.

Samtidig användning att ta i beaktande

Ciklosporin, takrolimus: uttalad immunosuppression med risk för lymfoproliferation.

Interaktioner specifika för vincaalkaloider

Samtidig användning ej rekommenderad

Itrakonazol: ökad neurotoxicitet av vincaalkaloider på grund av minskning av levermetabolismen.

Samtidig användning att ta i beaktande

Mitomycin C: ökad risk för bronkospasm och dyspné. I sällsynta fall har interstitiell pneumonit observerats.

Vincaalkaloider är kända som substrat för P-glykoprotein. I avsaknad av specifika studier, bör försiktighet iakttas vid kombination av Vinorelbin Actavis med starka modulatorer av denna membrantransportör.

Interaktioner specifika för vinorelbin

Kombination av vinorelbin med andra läkemedel med känd benmärgstoxicitet kan sannolikt öka de myelosuppressiva biverkningarna.

CYP3A4 är det huvudsakliga enzymet involverat i metabolismen av vinorelbin, varför kombination med inducerare (såsom fenytoin, fenobarbital, rifampicin, karbamazepin, Hypericum perforatum) eller hämmare (såsom itrakonazol, ketokonazol, HIV-proteashämmare, erytromycin, klaritromycin, telitromycin, nefadazon) av detta isoenzym kan påverka koncentrationen av vinorelbin (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Kombinationen vinorelbin-cisplatin (en mycket vanlig kombination) ger inte upphov till förändring av de farmakologiska parametrarna för vinorelbin. Vinorelbinbehandling i kombination med cisplatin är dock förknippat med en högre incidens av granulocytopeni än vinorelbin i monoterapi.

Resultaten från en klinisk fas I-studie tyder på en ökad incidens av neutropeni grad 3/4 vid kombination av intravenöst vinorelbin och lapatinib. I denna studie var den rekommenderade dosen av vinorelbin i intravenös form givet i ett 3-veckors schema på dag 1 och dag 8 22,5 mg/m² i kombination med lapatinib 1 000 mg dagligen. Denna typ av kombination skall ges med försiktighet.

Kategori D

Graviditet

Otillräckliga data föreligger vid användning av vinorelbin hos gravida kvinnor. Studier på djur har visat embryotoxicitet och teratogenicitet (se avsnitt Prekliniska uppgifter). På grundval av resultaten från djurstudier och läkemedlets farmakologiska verkan, finns det en potentiell risk för embryonala skador och fosterskador.

Vinorelbin ska därför inte användas under graviditet, såvida inte den individuella förväntade nyttan klart överväger de potentiella riskerna. Om graviditet uppstår under behandling bör patienten informeras om riskerna för det ofödda barnet och följas noggrant. Möjligheten till genetisk rådgivning bör övervägas.

Grupp IVa

Uppgift saknas om vinorelbin passerar över i modersmjölk. Utsöndringen av vinorelbin i mjölk har inte undersökts i djurstudier. En risk för det ammade barnet kan inte uteslutas, och därför måste amning avslutas innan behandling med vinorelbin påbörjas (se avsnitt Kontraindikationer).

Inga studier har utförts vad gäller effekterna på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. På grundval av den farmakodynamiska profilen påverkar inte vinorelbin förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Försiktighet skall dock iakttas hos patienter som behandlas med vinorelbin med tanke på vissa av läkemedlets biverkningar.

Biverkningar som rapporterats som mer än enstaka fall är listade nedan efter organsystem och frekvens. Frekvenserna definieras enligt följande:

mycket vanlig (>1/10), vanlig (>1/100,<1/10), mindre vanlig (>1/1 000, <1/100), sällsynt (>1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynt (<1/10 000). Ytterligare biverkningar från erfarenhet efter introduktion på marknaden har lagts till i enlighet med MedDRA:s klassificering med frekvensen Ingen känd frekvens.

De vanligaste rapporterade läkemedelsbiverkningarna är benmärgsdepression med neutropeni, anemi, neurologiska störningar, gastrointestinal toxicitet med illamående, kräkningar, stomatit och förstoppning, tillfälligt förhöjda leverfunktionsprover, alopeci samt lokal flebit.

Detaljerad information om biverkningar: Biverkningar beskrivs med hjälp av WHO:s klassificering (grad 1 = G1, grad 2 = G2, grad 3 = G3, grad 4 = G4, grad 1-4 = G1-4, grad 1-2 = G1-2, grad 3-4 = G3-4).

Infektioner och infestationer

Vanlig: Bakterie-, virus- eller svampinfektion på olika ställen (luftvägar, urinvägar, magtarmkanalen), lindriga till måttliga och vanligtvis övergående med lämplig behandling

Mindre vanlig: Svår sepsis med annan organsvikt, septikemi

Mycket sällsynt: Komplicerad septikemi, letal septikemi

Ingen känd frekvens: Neutropen sepsis med risk för dödlig utgång

Blodet och lymfsystemet

Mycket vanlig: Benmärgsdepression som främst yttrar sig som neutropeni (G3: 24,3 %, G4: 27,8 %), som är övergående inom 5–7 dagar och icke-kumulativ över tidanemi (G3–4: 7,4 %)

Vanlig: Trombocytopeni (G3–4: 2,5 %) kan uppträda men är sällan allvarlig

Ingen känd frekvens: Febril neutropeni, pancytopeni

Immunsystemet

Ingen känd frekvens: Systemiska allergiska reaktioner (anafylaktisk reaktion eller chock, anafylaktoid reaktion)

Endokrina systemet

Ingen känd frekvens: Påverkad sekretion av antidiuretiskt hormon (SIADH)

Metabolism och nutrition

Sällsynt: Svår hyponatremi

Ingen känd frekvens: Anorexi

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanlig: Neurologiska störningar (G3-4: 2,7 %) inklusive förlust av djupa senreflexer. Svaghet i de nedre extremiteterna har rapporterats efter långvarig kemoterapi.

Mindre vanlig: Svår parestesi med sensoriska och motoriska symtom. Dessa symtom är i allmänhet övergående.

Hjärtat

Sällsynt: Ischemisk hjärtsjukdom (angina pectoris och/eller övergående EKG-förändringar, hjärtinfarkt, ibland med dödlig utgång)

Mycket sällsynt: Takykardi, palpitationer och hjärtrytmrubbningar

Blodkärl

Mindre vanlig: Hypotoni, hypertoni, rodnad och perifer kyla

Sällsynt: Svår hypotoni, kollaps

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanlig: Dyspné och bronkospasm kan förekomma i samband med vinorelbinbehandling liksom med andra vincaalkaloider

Sällsynt: Interstitiell lungsjukdom, ibland med dödlig utgång, har rapporterats

Magtarmkanalen

Mycket vanlig: Stomatit (G1-4: 15 % med vinorelbin i monoterapi). Illamående och kräkningar (G1-2: 30,4 % och G3-4: 2,2 %). Antiemetisk behandling kan reducera förekomsten.

Förstoppning är det huvudsakliga symtomet (G3-4: 2,7 %) som i sällsynta fall utvecklas till paralytisk ileus med vinorelbin i monoterapi och (G3-4: 4,1 %) i kombination med annan kemoterapi. Esofagit

Vanlig: Diarré, vanligtvis mild till måttlig, kan förekomma

Sällsynt: Paralytisk ileus, behandlingen kan återupptas vid återställd normal tarmfunktion, pankreatit

Lever och gallvägar

Mycket vanlig: Tillfälligt förhöjda leverfunktionsvärden (G1-2) utan kliniska symtom har rapporterats (ASAT hos 27,6 %, ALAT hos 29,3 %)

Hud och subkutan vävnad

Mycket vanlig: Alopeci, vanligtvis mild, kan förekomma (G3–4: 4,1 % med vinorelbin i monoterapi)

Sällsynt: Allmänna hudreaktioner såsom utslag, klåda (pruritus) och nässelfeber (urtikaria) har rapporterats med vinorelbin

Ingen känd frekvens: Palmoplantar erytrodysestesi

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Vanlig: Myalgi, artralgi inklusive käksmärta

Njurar och urinvägar

Vanlig: Förhöjt kreatinin

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mycket vanlig: Reaktioner vid injektionsstället kan innefatta erytem, brännande smärta, missfärgning av venen och lokal flebit (G3-4: 3,7 % med vinorelbin i monoterapi)

Vanlig: Asteni, trötthet, feber, smärta på olika ställen inklusive bröstsmärta och smärta vid tumörstället

Sällsynt: Lokal nekros vid injektionsstället. Korrekt placering av intravenös kanyl eller kateter och bolusinjektion följt av riklig sköljning av venen kan begränsa dessa effekter.

Liksom andra vincaalkaloider kan vinorelbin leda till blåsbildning.

Symptom

Överdosering kan leda till kraftig benmärgsdepression med feber och infektion, även paralytisk ileus har rapporterats. Symtomatisk behandling med blodtransfusion och bredspektrumantibiotika rekommenderas. Specifik antidot saknas.

Åtgärder vid nödsituation

Eftersom det inte finns någon specifik antidot vid överdosering av intravenöst tillfört vinorelbin, är symtomatiska åtgärder nödvändiga vid en överdos, t ex:

Vinorelbin är ett cytostatikum ur gruppen vincaalkaloider.

Vinorelbin hämmar polymerisering av tubulin och binder företrädesvis till mitotiska mikrotubuli, och påverkar axonala mikrotubuli endast vid höga koncentrationer. Induktion av spiralisering av tubulin är mindre än den för vinkristin. Vinorelbin blockerar mitosen i fas G2-M och åstadkommer celldöd vid interfas eller vid följande mitos.

Säkerhet och effekt för vinorelbin för pediatriska patienter har inte fastställts. Kliniska data från två enarmade fas II-studier där vinorelbin administrerades intravenöst till 33 och 46 pediatriska patienter med recidiverande solida tumörer, inklusive rabdomyosarkom, andra sarkom i mjukvävnad, Ewings sarkom, liposarkom, synovialt sarkom, fibrosarkom, cancer i centrala nervsystemet, osteosarkom och neuroblastom med doserna 30 till 33,75 mg/m² på dag 1 och dag 8 var tredje vecka eller en gång i veckan under 6 veckor var åttonde vecka uppvisade ingen betydande klinisk aktivitet. Toxicitetsprofilen var jämförbar med den som rapporterats för vuxna patienter (se avsnitt Dosering).

Efter intravenös administrering uppvisar blodkoncentration-tids profilen en trifasisk elimination.

Den terminala halveringstiden var i medeltal ca 40 timmar. Clearance i blod var hög, närmade sig leverblodflödet, och var i medeltal 0,72 l/tim/kg (intervall: 0,32-1,26 l/tim/kg), medan distributionsvolymen vid steady-state var stor, i medeltal 21,2 l/kg och visade på en stor vävnadsdistribution. Plasmaproteinbindningen är svag (13,5 %) medan däremot bindningen till blodceller är stark och speciellt till trombocyter (78 %). Farmakokinetiken för intravenöst vinorelbin har visats vara linjär upp till dosnivån 45 mg/m².

Vinorelbin metaboliseras huvudsakligen av CYP3A4 och den huvudsakliga metaboliten är 4-O-deacetylvinorelbin.

Den renala utsöndringen är låg (<20 % av dosen) och består mest av modersubstansen. Utsöndring via gallan är den viktigaste eliminationsvägen både för metaboliter och oförändrat vinorelbin. Effekten av nedsatt njurfunktion på vinorelbindispositionen har inte utvärderats, men en dosreduktion är inte nödvändig på grund av den låga renala utsöndringen.

Hos patienter med levermetastaser sågs en förändring av medelvärdet för vinorelbinclearance först när mer än 75 % av levern var involverad. Hos 6 cancerpatienter med måttlig leverdysfunktion (bilirubin ≤2 x övre normalgränsen och aminotransferaser <5 x övre normalgränsen) som behandlades med upp till 25 mg/m² och 8 cancerpatienter med allvarlig leverdysfunktion (bilirubin >2 x övre normalgränsen och/eller aminotransferaser >5 x övre normalgränsen) som behandlades med upp till 20 mg/m² var medelvärdet för totalclearance i de båda grupperna liknande det för patienter med normal leverfunktion. Det är möjligt att dessa data inte är representativa för patienter med reducerad kapacitet för elimination av läkemedel i levern och därför rekommenderas försiktighet hos patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion. Noggrann monitorering av hematologiska parametrar är nödvändigt (se avsnitt Dosering och 4.4).

En stark relation mellan exponering i blod och nedgång i leukocyter eller polynukleära leukocyter demonstrerades.

Mutagen och karcinogen potential

I djurstudier inducerar vinorelbin aneuploidi och polyploidi. Det kan antas att vinorelbin kan orsaka genotoxiska effekter (aneuploidi och polyploidi) också i människa. Resultaten från studier av den carcinogena potentialen hos mus och råtta var negativa, men endast låga doser har testats.

Reproduktionseffekter

I reproduktionsstudier på djur observerades effekter vid subterapeutiska dosnivåer. Toxiska effekter på embryon och foster registrerades, t ex intrauterin tillväxthämning och försenad benbildning. Teratogenicitet (kotfusion, saknade revben) observerades vid doser toxiska för modern. Därtill kom att spermatogenes och sekretionen från prostata och sädesblåsan var nedsatt, medan fertiliteten hos råtta ej var minskad.

Säkerhetsfarmakologi

Studier av säkerhetsfarmakologin hos hund och apa visade inga negativa effekter på hjärtkärlsystemet.

1 ml koncentrat till infusionsvätska, lösning innehåller 10 mg vinorelbin motsvarande 13,85 mg vinorelbintartrat.

Varje injektionsflaska à 1 ml innehåller 10 mg vinorelbin (som tartrat).

Varje injektionsflaska à 5 ml innehåller 50 mg vinorelbin (som tartrat).

Vatten för injektionsvätskor.

Vinorelbin Actavis ska ej spädas i alkaliska lösningar (risk för utfällning).

Då blandbarhetsstudier saknas ska detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

Vinorelbin

Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av vinorelbin kan inte uteslutas då ekotoxikologiska data saknas.

Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att vinorelbin är persistent, då data saknas.

Bioackumulering: Det kan inte uteslutas att vinorelbin kan bioackumuleras, då data saknas.

I obruten förpackning

3 år.

Efter öppnande

Innehållet i injektionsflaskan ska användas omedelbart efter öppnandet.

Hållbarhet efter spädning

Kemisk, fysikalisk och mikrobiologisk stabilitet efter spädning med rekommenderade lösningar för infusion har visats för 24 timmar vid 2-8°C och 25°C.

Från mikrobiologisk synpunkt ska produkten användas omedelbart. Om den inte används omedelbart är förvaringstiden och förvaringsvillkoren före administrering användarens ansvar och ska normalt inte vara mer än 24 timmar vid 2-8°C, såvida inte spädning har ägt rum under kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden.

Obruten förpackning

Förvaras i kylskåp (2-8°C). Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Får ej frysas.

Beredning och administrering av cytotoxiska lösningar ska endast göras av kompetent personal som har kännedom om läkemedlet och under förhållanden som garanterar skydd för omgivningen och särskilt skydd för personal som hanterar lösningen. Det krävs en speciell anpassad yta för detta. Det är förbjudet att röka, äta och dricka inom detta område. Personal ska vara försedd med tillbörlig skyddsutrustning såsom långärmad skyddsrock, ansiktsmask, mössa, skyddsglasögon, sterila engångshandskar, skyddsdukar för arbetsområdet och uppsamlingspåsar för avfall.

Sprutor och infusionsset ska sättas ihop noggrant för att undvika läckage (användande av Luer-Lock-fattning rekommenderas).

Spill och läckage måste torkas upp.

Åtgärder ska vidtagas för att undvika att gravid personal exponeras.

All kontakt med ögat måste undvikas. Om detta ändå inträffar ska ögat omedelbart sköljas med rikligt med fysiologiskt koksaltlösning. Vid irritation ta kontakt med ögonspecialist. Om hud exponeras för lösningen ska hudområdet sköljas med stora mängder vatten.

Efter avslutad användning ska all exponerad yta rengöras noggrant och händer och ansikte tvättas.

Det finns ingen interaktion mellan Vinorelbin Actavis och glasflaskor, påsar av PVC, polyeteninjektionsflaskor eller polypropensprutor.

Vinorelbin Actavis kan ges som långsam bolusdos (6-10 min) efter utspädning i 20-50 ml 9 mg/ml (0,9%) natriumkloridlösning för injektion eller 50 mg/ml (5 %) glukoslösning för injektion eller som en kortvarig infusion (20-30 min) efter utspädning i 125 ml 9 mg/ml (0,9%) natriumkloridlösning för injektion eller 50 mg/ml (5 %) glukoslösning för injektion. Efter administrering ska venen alltid sköljas med minst 250 ml av 9 mg/ml (0,9%) natriumkloridlösning för injektion.

Vinorelbin Actavis ska endast ges strikt intravenöst. Det är mycket viktigt att försäkra sig om att nålen förs in korrekt i venen innan injektionen påbörjas. Om Vinorelbin Actavis infiltrerar den omgivande vävnaden under den intravenösa tillförseln kan preparatet åstadkomma avsevärd irritation. I sådant fall bör injektionen avbrytas, venen sköljas med koksaltlösning och resterande dos administreras i en annan ven. Vid extravasering kan glukokortikoider ges intravenöst för att minska risken för flebit.

Avföring och kräkningar ska hanteras med försiktighet.

Ej använt läkemedel och avfall ska hanteras enligt gällande anvisningar.

Vinorelbin Actavis
Koncentrat till infusionsvätska, lösning 10 mg/ml klar, färglös eller lätt gulfärgad lösning
1 milliliter injektionsflaska (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
5 milliliter injektionsflaska (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej