Regeringen har gett Läkemedelsverket i uppdrag att uppdatera, förvalta och tillgängliggöra Läkemedelsboken. Arbetet beräknas vara klart i början av 2024. Texterna i Läkemedelsboken kommer att uppdateras och tillgängliggöras successivt när den nya webbplatsen har byggts. Innehållet på denna webbplats uppdateras därför inte.

Privigen®

CSL Behring

Infusionsvätska, lösning 100 mg/ml (Klar eller lätt opaliserande, färglös till blekgul lösning.)

Humant normalt immunoglobulin (IVIg)

Aktiv substans: Immunglobulin, humant normalt, för intravenös administrering
ATC-kod: J06BA02
Förmån: Ingen förpackning har förmån
Recept: Receptbelagt
Försäkring: Läkemedlet omfattas av Läkemedelsförsäkringen

Genvägar till rubriker:

Information

Texten är baserad på produktresumé: 11/2017.

Indikationer

Substitutionsterapi för vuxna samt barn och ungdomar (0-18 år) vid:

  • primära immunbristsjukdomar (PID) med försämrad antikropps­produktion (se Varningar och försiktighet).

  • hypogammaglobulinemi och återkommande bakteriella infektioner hos patienter med kronisk lymfatisk leukemi, där profylaktiska antibiotika varit verkningslösa.

  • hypogammaglobulinemi och återkommande bakteriella infektioner i platåfasen hos patienter med multipelt myelom som inte svarat på pneumokock­immunisering.

  • hypogammaglobulinemi hos patienter efter allogen hematopoetisk stamcellstransplantation (HSCT).

  • medfödd AIDS med återkommande bakteriella infektioner.

Immunmodulering hos vuxna samt barn och ungdomar (0-18 år) vid:

  • primär immunologisk trombocytopeni (ITP) hos patienter med stor blödningsrisk eller för korrigering av trombocytantalet före kirurgi.

  • Guillain-Barrés syndrom.

  • Kawasakis sjukdom.

  • Kronisk inflammatorisk demyeliniserande polyneuropati (CIDP). Erfarenheten av användning av intravenösa immunglobuliner till barn med CIDP är begränsad.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i Innehåll (se även Varningar och försiktighet).

Överkänslighet mot humana immunglobuliner, särskilt hos patienter med antikroppar mot IgA.

Patienter med hyperprolinemi typ I eller II.

Dosering

Substitutionsterapi ska påbörjas och följas under överinseende av läkare med erfarenhet av behandling av immunbristtillstånd.

Dosering

Dosen och doseringen beror på indikationen.

Vid substitutionsterapi kan dosen behöva anpassas individuellt till varje patient beroende på det farmakokinetiska och kliniska svaret. Följande doseringar ges som vägledning.

Substitutionsterapi vid primära immunbristsjukdomar (PID)

Doseringen bör uppnå en lägsta IgG-nivå (uppmätt före nästa infusion) på minst 5 till 6 g/l. Det tar tre till sex månader från behandlingsstart innan jämvikt uppnås.

Rekommenderad startdos är 0,4 till 0,8 g/kg kroppsvikt som engångsdos, följd av minst 0,2 g/kg kroppsvikt var tredje till fjärde vecka.

Den dos som krävs för att uppnå en lägsta nivå på 5 till 6 g/l är i storleksordningen 0,2 till 0,8 g/kg kroppsvikt/månad. Doseringsintervallet vid uppnådd jämvikt varierar mellan 3 till 4 veckor. Lägsta nivåer bör mätas och bedömas tillsammans med patientens kliniska svar. Beroende på det kliniska svaret (t.ex. infektionsfrekvensen) kan justering dos och/eller doseringsintervall övervägas, för att uppnå högre miniminivåer.

Hypogammaglobulinemi och återkommande bakteriella infektioner hos patienter med kronisk lymfatisk leukemi där profylaktiska antibiotika varit verkningslösa; hypogammaglobulinemi och återkommande bakteriella infektioner i platåfasen hos multipelt myelom-patienter som inte svarat på pneumokockimmunisering; medfödd AIDS med återkommande bakteriella infektioner.

Rekommenderad dos är 0,2 till 0,4 g/kg kroppsvikt var tredje till var fjärde vecka.

Hypogammaglobulinemi hos patienter efter allogen hematopoetisk stamcellstransplantation

Den rekommenderade dosen är 0,2 till 0,4 g/kg kroppsvikt var tredje till var fjärde vecka. De lägsta nivåerna ska hållas över 5 g/l.

Primär immunologisk trombocytopeni (ITP)

Det finns två alternativa behandlingsregimer:

  • 0,8 till 1 g/kg kroppsvikt på dag 1; denna dos kan upprepas en gång inom 3 dagar

  • 0,4 g/kg kroppsvikt dagligen i 2 till 5 dagar.

Behandlingen kan upprepas vid återfall.

Guillain-Barrés syndrom

0,4 g/kg kroppsvikt/dag under 5 dagar.

Kawasakis sjukdom

1,6 till 2,0 g/kg kroppsvikt ska administreras i uppdelade doser under 2 till 5 dagar eller 2,0 g/kg kroppsvikt som en engångsdos.

Patienterna bör samtidigt behandlas med acetylsalicylsyra.

Kronisk inflammatorisk demyeliniserande polyneuropati (CIDP)*

Den rekommenderade startdosen är 2 g/kg kroppsvikt fördelat på 2 till 5 dagar i följd, följt av underhållsdoser på 1 g/kg kroppsvikt under 1 till 2 dagar i följd var tredje vecka.

Dosrekommendationerna sammanfattas i följande tabell:

Indikation

Dos

Injektionsfrekvens

Substitutionsterapi vid primär immunbrist (PID)

startdos:

0,4–0,8 g/kg

kroppsvikt

därefter:

0,2–0,8 g/kg

kroppsvikt

var tredje till var fjärde vecka för att uppnå en lägsta IgG-nivå på minst 5–6 g/l

Substitutionsterapi vid sekundär immunbrist

0,2–0,4 g/kg

kroppsvikt

var tredje till var fjärde vecka för att uppnå en lägsta IgG-nivå på minst 5–6 g/l

Medfödd AIDS

0,2–0,4 g/kg

kroppsvikt

var tredje till var fjärde vecka

Hypogammaglobulinemi (< 4 g/l) hos patienter efter allogen hematopoetisk stamcellstransplantation

0,2–0,4 g/kg kroppsvikt

var tredje till var fjärde vecka för att uppnå en lägsta IgG-nivå över 5 g/l

Immunmodulering:

Primär immunologisk trombocytopeni (ITP)

0,8–1 g/kg

kroppsvikt

dag 1, eventuellt upprepat en gång inom 3 dagar

eller

0,4 g/kg

kroppsvikt/dag

i 2 till 5 dagar

Guillain-Barrés syndrom

0,4 g/kg

kroppsvikt/dag

i 5 dagar

Kawasakis sjukdom

1,6–2 g/kg

kroppsvikt

uppdelat på flera doser i 2 till 5 dagar tillsammans med acetylsalicylsyra

eller

2 g/kg kroppsvikt

som en dos tillsammans med acetylsalicylsyra

Kronisk inflammatorisk demyeliniserande polyneuropati (CIDP)*

startdos:

2 g/kg kroppsvikt

uppdelat på flera doser i 2 till 5 dagar

underhållsdos: 1 g/kg kroppsvikt

var tredje vecka i 1 till 2 dagar

*Dosen baseras på den dos som användes i de kliniska studierna av Privigen. Läkaren avgör om behandlingen kan pågå i mer än 25 veckor, baserat på patientens behandlingssvar och svar på en längre tids underhålls­behandling. Dosering och doseringsintervall kan behöva anpassas med hänsyn till sjukdomsutvecklingen hos den enskilde patienten.

Pediatrisk population

Doseringen för barn och ungdomar (0–18 år) skiljer sig inte från den för vuxna, eftersom doseringen för varje indikation bestäms av kroppsvikten och justeras efter det kliniska svaret under ovan nämnda omständigheter.

Administreringssätt

För intravenöst bruk.

Humant, normalt immunglobulin ska infunderas intravenöst med en initial infusionshastighet på 0,3 ml/kg kroppsvikt/timme i ungefär 30 minuter. Om detta tolereras väl (se Varningar och försiktighet) kan administrerings­hastigheten gradvis ökas till maximalt 4,8 ml/kg kroppsvikt/timme.

Hos PID-patienter, som tolererat en infusionshastighet på 4,8 ml/kg kroppsvikt/timme väl, kan hastigheten gradvis ökas ytterligare till högst 7,2 ml/kg kroppsvikt/timme.

Om utspädning önskas före infusionen kan Privigen spädas ut med en 5-procentig glukoslösning till en slutlig koncentration på 50 mg/ml (5 %). Se Hantering, hållbarhet och förvaring för anvisningar.

Varningar och försiktighet

Vissa allvarliga biverkningar kan bero på infusions­hastigheten. Den rekommenderade infusions­hastighet som anges i Dosering, måste noggrant följas. Patienterna måste noggrant övervakas och observeras avseende eventuella symtom under hela infusions­perioden.

Vissa biverkningar kan förekomma oftare:

  • vid hög infusionshastighet

  • hos patienter med hypogammaglobulinemi eller agammaglobulinemi, med eller utan IgA-brist

  • hos patienter som får humant normalt immunglobulin för första gången eller, i sällsynta fall, när den humana normala immunglobulinprodukten byts eller när det har gått lång tid sedan den senaste infusionen.

  • Eventuella komplikationer kan ofta undvikas genom att säkerställa att patienterna:

  • inte är känsliga för humant normalt immunglobulin genom att initialt infundera produkten långsamt (0,3 ml/kg kroppsvikt/timme)

  • noggrant övervakas med avseende på eventuella symtom under hela infusions­perioden. Särskilt patienter som första gången får humant normalt immunglobulin, patienter som byter från en annan IVIg-produkt, eller när det har gått lång tid sedan föregående infusion, ska övervakas under den första infusionen och i en timme därefter, för att man ska upptäcka eventuella tecken på biverkningar. Alla andra patienter ska observeras i minst 20 minuter efter administrering.

  • Om biverkningar uppträder, måste antingen infusionshastigheten minskas eller infusionen avbrytas. Den behandling som blir nödvändig är avhängig av biverkningarnas typ och svårighetsgrad.

    Vid chock ska standardbehandling härför insättas.

    Hos alla patienter kräver IVIg-administrering

  • adekvat hydrering före inledningen av IVIg-infusionen

  • övervakning av urinproduktionen

  • övervakning av serumkreatininnivåer

  • undvikande av samtidig tillförsel av loopdiuretika.

  • För patienter som lider av diabetes mellitus och kräver spädning av Privigen till lägre koncentration bör förekomsten av glukos i den rekommenderade spädningsvätskan tas i beaktande.

    Överkänslighet

    Äkta överkänslighetsreaktioner är sällsynta. De kan förekomma hos patienter med anti-IgA-antikroppar.

    IVIg är inte indicerat hos patienter med selektiv IgA-brist, där IgA-bristen är den enda relevanta abnormaliteten.

    I sällsynta fall kan humant normalt immunglobulin inducera blodtrycksfall med en anafylaktoid reaktion även hos patienter som tolererat tidigare behandling med humant normalt immunglobulin.

    Hemolytisk anemi

    IVIg-produkter kan innehålla blodgruppsantikroppar som kan verka som hemolysiner och inducera in vivo-beläggning av immunglobulin på röda blodkroppar, vilket leder till en positiv direkt antiglobulinreaktion (Coombs test) och i sällsynta fall till hemolys. Hemolytisk anemi kan utvecklas efter IVIg-behandling på grund av ökad sekvestrering av röda blodkroppar.

    Isolerade fall av hemolysrelaterad renal dysfunktion/njursvikt eller disseminerad intravasal koagulation samt dödsfall har inträffat.

    Följande riskfaktorer har associerats med utvecklingen av hemolys: höga doser, administrering av enstaka dos eller doser fördelade över flera dagar, annan blodgrupp än 0 och underliggande inflammationstillstånd. Eftersom denna händelse rapporterats ofta hos patienter med annan blodgrupp än 0 som får höga doser på andra indikationer än PID, rekommenderas ökad vaksamhet. Hemolys har i sällsynta fall rapporterats för patienter som fått substitutionsterapi av PID.

    IVIg-mottagare ska övervakas för kliniska tecken och symtom på hemolys. Om tecken och/eller symtom på hemolys uppkommer under eller efter en IVIg-infusion, ska behandlande läkare överväga att avbryta IVIg-behandlingen (se även Biverkningar).

    Aseptiskt meningitsyndrom (AMS)

    Aseptiskt meningitsyndrom har rapporterats förekomma i samband med IVIg-behandling. Utsättande av IVIg-behandling har medfört remission av AMS inom några dagar utan följdtillstånd. Syndromet debuterar vanligen några timmar upp till 2 dagar efter IVIg-behandlingen. Likvor­analyser visar ofta pleocytos med upp till flera tusen celler per mm3, framför allt celler i granulocytserien, samt förhöjda proteinnivåer upp till flera hundra mg/dl.

    AMS kan förekomma med högre frekvens i samband med IVIg-behandling med höga doser (2 g/ kg).

    Tromboembolism

    Det finns kliniska belägg för ett samband mellan IVIg-administrering och tromboemboliska händelser såsom myokardinfarkt, cerebrovaskulär incident (inklusive stroke), lungemboli och djupa ventromboser, vilka antas ha samband med en relativ ökning av blodets viskositet genom det höga inflödet av immunglobulin hos riskpatienter. Försiktighet bör iakttas vid förskrivning och infusion av IVIg till överviktiga patienter och till patienter med preexisterande riskfaktorer när det gäller trombotiska händelser (såsom hög ålder, hypertoni, diabetes mellitus, och vaskulär sjukdom eller trombotiska episoder i anamnesen, patienter med förvärvade eller ärftliga trombofila störningar, patienter med långa perioder av orörlighet, svårt hypovolemiska patienter och patienter med sjukdomar som ökar blodets viskositet).

    Hos patienter med risk för tromboemboliska biverkningar ska IVIg-produkter administreras med lägsta praktiskt möjliga infusionshastighet och dos.

    Akut njurinsufficiens

    Fall av akut njursvikt har rapporterats hos patienter som får IVIg-terapi. I de flesta fall har riskfaktorer identifierats, såsom preexisterande njurinsufficiens, diabetes mellitus, hypovolemi, övervikt, samtidig behandling med nefrotoxiska läkemedel eller ålder över 65 år.

    Vid nedsatt njurfunktion skall utsättande av IVIg övervägas. Medan rapporterna om nedsatt njurfunktion och akut njursvikt har haft samband med användning av många av de registrerade IVIg-produkter som innehåller olika hjälpämnen såsom sukros, glukos och maltos, har de som innehåller sukros som stabiliseringsmedel stått för en oproportionerligt stor andel av det totala antalet. Hos riskpatienter kan användning av IVIg-produkter som inte innehåller sukros övervägas. Privigen innehåller inte sukros, maltos eller glukos.

    Hos patienter med risk för akut njurinsufficiens bör IVIg-produkter administreras med lägsta praktiskt möjliga infusionshastighet och dos.

    Transfusionsrelaterad akut lungskada (TRALI)

    Icke-kardiogent lungödem kan i mycket sällsynta fall uppträda efter behandling med IVIg-produkter, inklusive Privigen. TRALI karaktäriseras av svår andnöd, lungödem, hypoxemi, normal vänsterkammarfunktion och feber. Symtomen uppträder vanligtvis inom 1 till 6 timmar efter behandling.

    Övervaka patienter för lungbiverkningar. TRALI kan behandlas med syrgas och adekvat andningsstöd.

    Inverkan på serologiska tester

    Efter injektion av immunglobulin kan den transitoriska ökningen i halten av de olika passivt överförda antikropparna i patientens blod medföra falskt positiva resultat vid serologisk testning.

    Passiv överföring av antikroppar mot erytrocytantigen, t.ex. A, B, D, kan interferera med vissa serologiska tester på antikroppar mot erytrocyter, t.ex. det direkta antiglobulintestet (DAT, direkt Coombs test).

    Överförbara agens

    Privigen tillverkas av human plasma. Standardåtgärder för att förhindra infektioner till följd av användning av läkemedel som är tillverkade av humant blod eller plasma omfattar urval av givare, test av individuella donationer och plasmapooler för specifika infektionsmarkörer samt att effektiva åtgärder för att inaktivera eller eliminera virus är en del av tillverkningsprocessen. Trots detta kan risken för överföring av infektiösa agens inte helt uteslutas när läkemedel som framställts från humant blod eller human plasma ges. Detta gäller även nya hittills okända virus och andra patogener.

    Vidtagna åtgärder anses vara effektiva mot höljeförsedda virus, såsom humant immunbristvirus (HIV), hepatit B-virus (HBV) och hepatit C-virus (HCV), och mot icke-höljeförsedda virus såsom hepatit A-virus (HAV) och parvovirus B19.

    Det finns övertygande klinisk erfarenhet av att hepatit A eller parvovirus B19 inte överförs med immunglobuliner, och det antas också att antikroppsinnehållet ger ett viktigt bidrag till virussäkerheten.

    Det rekommenderas bestämt att varje gång Privigen ges till en patient ska produktnamn och satsnummer noteras för att upprätthålla en koppling mellan patienten och produktens satsnummer.

    Natriuminnehåll

    Privigen är näst intill natriumfritt.

    Pediatrisk population

    Även om data är begränsade förväntas samma varningar, försiktighets­åtgärder och riskfaktorer gälla för den pediatriska populationen. I rapporter efter godkännandet för försäljning noteras att indikationer för högdosbehandling med IVIg av barn, i synnerhet Kawasakis sjukdom, har samband med fler rapporter om hemolytiska reaktioner än andra IVIg-indikationer hos barn.

    Interaktioner

    Levande, försvagade virusvacciner

    Administrering av immunglobuliner kan under en period på minst 6 veckor och upp till 3 månader försämra effekten av levande, försvagade virusvacciner som t.ex. mässling, röda hund, påssjuka och vattkoppor. Efter administrering av detta läkemedel bör det vara ett intervall på 3 månader före vaccination med levande, försvagade virusvacciner. När det gäller mässling kan risken för försämrat anslag kvarstå i upp till ett år. Därför bör patienter som vaccineras mot mässling få sin antikroppsstatus kontrollerad.

    Pediatrisk population

    Även om data är begränsade förväntas samma interaktioner kunna uppträda hos den pediatriska populationen.

    Graviditet

    Kategori B:2

    Säkerheten hos detta läkemedel vid användning under graviditet hos människa har inte fastställts i kontrollerade kliniska prövningar, och det ska därför endast ges med försiktighet till gravida kvinnor och ammande mödrar. IVIg-läkemedel har visats passera placenta och detta i ökad omfattning under den tredje trimestern. Klinisk erfarenhet av immunglobuliner tyder på att inga skadliga effekter på graviditetsförloppet eller på fostret och det nyfödda barnet förväntas.

    Experimentella studier på hjälpämnet L-prolin som gjorts på djur visade inte på någon direkt eller indirekt toxicitet som påverkar graviditet, embryonal eller fetal utveckling.

    Amning

    Grupp II

    Immunglobuliner utsöndras i mjölken och kan bidra till att skydda det nyfödda barnet mot patogener som invaderar via slemhinnan.

    Trafik

    Förmågan att framföra fordon och använda maskiner kan försämras av vissa biverkningar som har samband med Privigen. Patienter som upplever biverkningar under behandlingen bör inte framföra fordon eller använda maskiner förrän dessa gått över.

    Biverkningar

    Sammanfattning av säkerhetsprofilen

    Biverkningar såsom frossbrytningar, huvudvärk, yrsel, feber, kräkningar, allergiska reaktioner, illamående, artralgi, lågt blodtryck och måttlig smärta i nedre delen av ryggen kan emellanåt förekomma i samband med intravenös administrering av humant immunoglobulin såsom Privigen.

    I sällsynta fall kan humana normala immunglobuliner såsom Privigen orsaka ett plötsligt blodtrycksfall och i enstaka fall anafylaktisk chock, även om patienten inte har visat överkänslighet vid tidigare administrering.

    Fall av reversibel aseptisk meningit och sällsynta fall av övergående hudreaktioner har observerats med humant normalt immunglobulin såsom Privigen.

    Reversibla hemolytiska reaktioner har vid immunmodulerande behandling observerats hos patienter, speciellt hos dem med en annan blodgrupp än 0. I enstaka fall kan hemolytisk anemi, som kräver transfusioner, utvecklas efter höga doser IVIg såsom Privigen (se avsnitt Varningar och försiktighet).

    Förhöjning av serumkreatininnivån och/eller akut njursvikt har observerats.

    Mycket sällsynt: Transfusionsrelaterad akut lungskada och tromboemboliska reaktioner såsom myokardinfarkt, stroke, lungemboli och djup ventrombos.

    Förteckning över biverkningar

    Sex kliniska studier genomfördes med Privigen, som inkluderade patienter med primär immunbristsjukdom (PID), immunologisk trombocytopeni (ITP) och CIDP. I den pivotala PID-studien rekryterades 80 patienter, som behandlades med Privigen. Av dessa fullföljde 72 patienter behandlingen på 12 månader. I den utvidgade PID-studien rekryterades 55 patienter, och behandlades med Privigen. De två ITP-studierna genomfördes med 57 patienter vardera. De två CIDP-studierna genomfördes med 28 respektive 207 patienter.

    De flesta biverkningar som observerades i de sex kliniska studierna var av lindrig till måttlig karaktär.

    Tabellen nedan visar en översikt av de biverkningar som rapporterades i de sex studierna kategoriserade enligt MedDRA-systemets klassificering av organ (SOC), Preferred Term Level (PT) och frekvens. Frekvenserna har utvärderats med hjälp av följande kriterier: Mycket vanliga (≥1/10), Vanliga (≥1/100, <1/10), Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), Mycket sällsynta (<1/10 000). För spontanrapportering av biverkningar efter marknadsintroduktion kategoriseras rapporteringsfrekvensen som ingen känd frekvens.

    Inom varje frekvensgruppering presenteras biverkningarna enligt fallande frekvens.

    MedDRA-klassificering av organsystem (SOC)

    Biverkning

    Frekvens

    Infektioner och infestationer

    Aseptisk meningit

    Mindre vanliga

    Blodet och lymfsystemet

    Anemi, hemolys (inklusive hemolytisk anemi), leukopeni

    Vanliga

    Anisocytos (inklusive mikrocytos), trombocytos

    Mindre vanliga

    Immunsystemet

    Överkänslighet

    Vanliga

    Anafylaktisk chock

    Ingen känd frekvens

    Centrala och perifera nervsystemet

    Huvudvärk (inklusive sinushuvudvärk, migrän, obehag i huvudet, spänningshuvudvärk)

    Mycket vanliga

    Yrsel (inklusive svindel)

    Vanliga

    Somnolens, tremor

    Mindre vanliga

    Hjärtat

    Palpitationer, takykardi

    Mindre vanliga

    Blodkärl

    Hypertoni, rodnad (inklusive vallningar, hyperemi), hypotoni

    Vanliga

    Tromboemboliska händelser, vaskulit (inklusive perifer vaskulär sjukdom)

    Mindre vanliga

    Transfusionsrelaterad akut lungskada

    Ingen känd frekvens

    Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

    Dyspné (inklusive bröstsmärta, obehag i bröstet, smärtsam andning)

    Vanliga

    Magtarmkanalen

    Illamående

    Mycket vanliga

    Kräkningar, diarré, buksmärtor

    Vanliga

    Lever och gallvägar

    Hyperbilirubinemi

    Vanliga

    Hud och subkutan vävnad

    Hudsjukdom (inklusive hudutslag, klåda, urtikaria, makulopapulärt utslag, erytem, fjällning)

    Vanliga

    Muskuloskeletala systemet och bindväv

    Myalgi (inklusive muskelspasmer, muskuloskeletal stelhet, muskuloskeletal smärta)

    Vanliga

    Njurar och urinvägar

    Proteinuri, ökning av blodkreatinin

    Mindre vanliga

    Akut njursvikt

    Ingen känd frekvens

    Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

    Smärta (inklusive ryggsmärta, smärta i extremiteter, artralgi, nacksmärta, ansiktssmärta), pyrexi (inklusive frossbrytningar), influensaliknande sjukdom (inklusive nasofaryngit, faryngolaryngeal smärta, orofaryngeala blåsor, åtstramningskänsla i halsen)

    Mycket vanliga

    Trötthet, asteni (inklusive muskelsvaghet)

    Vanliga

    Smärta vid injektionsstället

    Mindre vanliga

    Undersökningar

    Minskning av hemoglobin (inklusive minskat antal röda blodkroppar, minskat hematokrit), positivt Coombs test (direkt), ökning av alaninaminotransferas, ökning av aspartataminotransferas, ökning av laktatdehydrogenas i blodet

    Vanliga

    För säkerhet rörande överförbara agens och ytterligare information om riskfaktorer, se Varningar och försiktighet.

    Pediatrisk population

    I kliniska studier av Privigen med pediatriska patienter skiljde sig inte biverkningarna i frekvens, natur och allvarlighetsgrad mellan barn och vuxna. I rapporter efter godkännandet för försäljning noteras att andelen hemolysfall i samtliga fallrapporter som gäller barn är något högre än hos vuxna. I Varningar och försiktighet finns information om riskfaktorer och rekommendationer för kontroller.

    Överdosering

    Överdosering kan leda till vätskeöverbelastning och hyperviskositet, särskilt hos riskpatienter, däribland äldre patienter eller patienter med nedsatt hjärt- eller njurfunktion.

    Farmakodynamik

    Humant normalt immunoglobulin innehåller huvudsakligen immunoglobulin G (IgG) med ett brett spektrum av antikroppar mot smittämnen.

    Humant normalt immunglobulin innehåller de IgG-antikroppar som finns hos normalpopulationen. Det bereds vanligen från poolad plasma från minst 1 000 donatorer. Det har en fördelning av immunglobulin G-subklasser, som nästan motsvarar den hos naturlig human plasma. Adekvata doser av detta läkemedel kan återställa onormalt låga nivåer av immunglobulin G till normalnivån.

    Verkningsmekanismen vid andra indikationer än substitutionsterapi är inte helt klarlagd, men innefattar immunmodulerande effekter.

    Privigens säkerhet och effekt utvärderades i 6 prospektiva, öppna, multicenterstudier med en enda behandlingsarm, vilka genomfördes i Europa (ITP-, PID- och CIDP studierna) och USA (PID-studien).

    PID

    Den pivotala PID-studien innefattade totalt 80 patienter i åldern 3 till 69 år. Nitton barn (3 till 11 år), 12 ungdomar (12 till 16 år) och 49 vuxna behandlades med Privigen i 12 månader. 1 038 infusioner administrerades, 272 (till 16 patienter) i 3-veckorsschemat och 766 (till 64 patienter) i 4-veckorsschemat. De administrerade mediandoserna för de 3 respektive 4 veckor långa behandlingsschemana var nästan identiska med varandra (428,3 mot 440,6 mg IgG/kg kroppsvikt).

    PID-förlängningsstudien innefattade totalt 55 patienter i åldern 4 till 81 år. Tretton barn (3 till 11 år), 8 ungdomar (12 till 15 år) och 34 vuxna behandlades med Privigen i 29 månader. 771 infusioner administrerades och den administrerade mediandosen var 492,3 mg IgG/kg kroppsvikt.

    ITP

    I den pivotala ITP-studien behandlades totalt 57 patienter i åldern 15 till 69 år med 2 infusioner av Privigen, totalt 114 infusioner. Den schemalagda dosen på 1 g/kg kroppsvikt per infusion följdes noga för alla patienter (median 2 g/IgG/kg kroppsvikt).

    I den andra ITP-studien behandlades 57 patienter med ITP (baslinje för trombocyter ≤ 30×109 / l) i åldern 18 till 65 år med Privigen 1 g/kg kroppsvikt. På dag 3 kunde patienterna få en andra dos av på 1 g / kg kroppsvikt, för patienter med ett trombocytvärde < 50×109 / l på dag 3 var en andra dos obligatorisk. Totalt sett ökade trombocytvärdet hos 42 patienter (74 %) åtminstone en gång till ≥ 50×109 / l inom 6 dagar efter första infusionen, vilket stämde väl överens med det förväntade intervallet. En andra dos som gavs till patienter med trombocytvärde ≥ 50×109 / l efter den första dosen ledde till en relevant ytterligare förbättring sett till högre och långvarigare ökning av trombocytvärden jämfört med en enda dos. Hos patienter med trombocytvärde < 50×109 / l efter den första dosen, visade 30% en trombocytrespons på ≥ 50×109 / l efter den obligatoriska andra dosen.

    CIDP

    I den första CIDP studien, en prospektiv, öppen multicenterstudie (PRIMA – Privigen impact on mobility and autonomy), behandlades 28 patienter (13 deltagare som tidigare fått IVIg och 15 deltagare som inte fått IVIg) med en laddningsdos av Privigen på 2 g/kg kroppsvikt fördelat på 2–5 dagar följt av sex underhållsdoser på 1 g/kg kroppsvikt under 1–2 dagar var tredje vecka. Tidigare behandlade patienter avbröt sin IVIg-behandling tills försämring konstaterats innan de började med Privigen. På en justerad 10-punkts INCAT-skala (Inflammatory Neuropathy Cause and Treatment) observerades en kliniskt betydelsefull förbättring motsvarande minst 1 poäng från baslinjen till behandlingsvecka 25 hos 17 av 28 patienter. INCAT-svarsfrekensen var 60,7 % (95 % konfidensintervall (42,41; 76,4). 9 patienter svarade på behandlingen vid vecka 4 efter att ha fått den initiala induktionsdosen, 16 patienter svarade vid vecka 10.

    Muskelstyrka uppmätt enligt MRC-skalan (Medical Research Council) förbättrades hos samtliga patienter med 6,9 poäng (95 % konfidensintervall (4,11; 9,75), hos tidigare behandlade patienter med 6,1 poäng (95 % konfidensintervall (2,72; 9,44) och hos obehandlade patienter med 7,7 poäng (95 % konfidensintervall (2,89; 12,44). MRC-responsfrekvens, en ökning med minst 3 poäng, var 84,8 % och var likartad hos tidigare behandlade (81,5 % (58,95; 100,00) och obehandlade patienter (86,7 % (69,46; 100,00). Hos patienter definierade som INCAT-ickeresponders förbättrades muskelstyrkan med 5,5 poäng (95 % konfidensintervall (0,6; 10,2) och hos INCAT-responders med 7,4 poäng (95 % konfidensintervall (4,0; 11,7).

    I ytterligare en prospektiv, randomiserad, placebokontrollerad multicenterstudie (Polyneuropathy and Treatment with Hizentra, PATH-studien), behandlades 207 patienter med CIDP med Privigen i före studiens randomiseringsfas. Deltagarna som alla hade förbehandlats med IVIg i minst 8 veckor och var beroende av IVIg vilket bekräftats av kliniskt signifikant försämring under en utsättningsfas av IVIg på upp till 12 veckor, fick en laddningsdos Privigen på 2 g/kg kroppsvikt följt av 4 underhållsdoser med Privigen på 1 g/kg kroppsvikt var 3:e vecka i upp till 13 veckor.

    Efter klinisk försämring under utsättning av IVIg, definierades förbättring av CIDP primärt som en minskning med ≥ 1 poäng av det justerade INCAT-värdet. Andra mått på förbättring av CIDP var ökning av R-ODS-värdet (Rasch-built Overall Disability Scale) med ≥ 4 poäng, en genomsnittlig ökning av gripstyrkan på ≥ 8 kPa, eller en ökning av totalt MRC-värde med ≥ 3 poäng. Totalt sett uppvisade 91 % av deltagarna (188 patienter) förbättring av minst ett av kriterierna ovan vid vecka 13.

    Responsfrekvensen vid vecka 13 var enligt justerat INCAT-värde 72,9 % (151/207 patienter), där 149 patienter svarat på behandlingen redan vid vecka 10. Totalt fick 43 av de 207 patienterna bättre CIDP-status bedömt efter justerat INCAT-värde, jämfört med deras CIDP-status vid studiens början.

    Genomsnittlig förbättring i slutet av behandlingsperioden jämfört med vid referensbesöket var 1,4 poäng i PRIMA-studien (1,8 poäng hos IVIg-förbehandlade deltagare) och 1,2 poäng i PATH-studien.

    I PRIMA var procentandelen som svarade på behandling angivet som MRC-värde (Medical Research Council) (definierat som en ökning med ≥ 3 poäng) 85 % (87 % för de som inte behandlats med IVIg och 82 % för de som förbehandlats med IVIg), och i PATH var den 57 %. Total mediantid till första respons med totalt MRC-värde i PRIMA var 6 veckor (6 veckor för de som inte behandlats med IVIg och 3 veckor för de som förbehandlats med IVIg) och 9,3 veckor i PATH. Totalt MRC-värde i PRIMA förbättrades med 6,9 poäng (7,7 poäng för de som inte behandlats med IVIg och 6,1 poäng för de som förbehandlats med IVIg) och med 3,6 poäng i PATH.

    Greppstyrkan i den dominanta handen förbättrades med 14,1 kPa (17,0 kPa för de som inte behandlats med IVIg och 10,8 kPa för de som förbehandlats med IVIg) i PRIMA-studien, medan greppstyrkan i den dominanta handen i PATH förbättrades med 12,2 kPa. För den icke-dominanta handen var resultaten likartade i både PRIMA- och PATH-studierna.

    Effekt- och säkerhetsprofilerna hos CIDP-patienterna var jämförbara i PRIMA- och PATH-studierna.

    Pediatrisk population

    Inga skillnader sågs i de farmakodynamiska egenskaperna mellan vuxna och pediatriska studiepatienter.

    Farmakokinetik

    Absorption

    Humant, normalt immunglobulin är omedelbart och fullt biotillgängligt i mottagarens cirkulation efter intravenös administrering.

    Distribution

    Det fördelas relativt snabbt mellan plasma och extravaskulär vätska. Efter ungefär tre till fem dagar uppnås jämvikt mellan intra- och extravaskulära kompartment.

    Eliminering

    IgG och IgG-komplex bryts ned i cellerna i det retikuloendoteliala systemet. Halveringstiden kan variera från patient till patient. De farmakokinetiska parametrarna för Privigen bestämdes i en klinisk studie på PID-patienter (se Farmakodynamik). Tjugofem patienter (i åldern 13 till 69 år) deltog i den farmakokinetiska (PK) utvärderingen. I denna studie var medianhalveringstiden för Privigen hos PID-patienter 36,6 dagar. I en utvidgning av studien deltog 13 PID-patienter (från 3 till 65 år gamla) i en PK-substudie. I denna studie var medianhalveringstiden för Privigen 31,1 dagar (se tabell nedan).

    Farmakokinetiska parametrar för Privigen hos PID-patienter

    Parametrar

    Pivotalstudie (N = 25)

    ZLB03_002CR

    median (spridning)

    Utvidgad studie (N = 13)

    ZLB05_006CR

    median (spridning)

    Cmax (högsta nivå, g/l)

    23,4 (10,4–34,6)

    26,3 (20,9–32,9)

    Cmin (lägsta nivå, g/l)

    10,2 (5,8–14,7)

    12,3 (10,4–18,8)
    (3 veckors schema)

    9,4 (7,3–13,2)
    (4 veckors schema)

    t½ (dagar)

    36,6 (20,6–96,6)

    31,1 (14,6–43,6)

    Cmax, maximal serumkoncentration; Cmin, lägsta (miniminivå) serum­koncentration; t½, elimineringshalveringstid

    Pediatrisk population

    Inga skillnader sågs i de farmakokinetiska parametrarna mellan vuxna och pediatriska studiepatienter med PID. Data saknas om de farmako­kinetiska egenskaperna hos pediatriska patienter med CIDP.

    Prekliniska uppgifter

    Immunglobuliner är normala beståndsdelar i den mänskliga kroppen. L‑prolin är en fysiologisk, icke-essentiell aminosyra.

    Privigens säkerhet har utvärderats i flera prekliniska studier, speciellt med avseende på hjälpämnet L‑prolin. Vissa publicerade studier avseende hyperprolinemi har visat att långtidsbehandling med höga doser L‑prolin påverkar hjärnans utveckling hos mycket unga råttor. I studier där doseringen var utformad för att återspegla de kliniska indikationerna för Privigen sågs dock inga effekter på hjärnans utveckling. Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi och toxicitet visade inte några särskilda risker för människa.

    Innehåll

    Humant normalt immunglobulin (IVIg)
    En ml innehåller: humant normalt immunglobulin 100 mg (renhet minst 98 % IgG).
    Varje injektionsflaska med 25 ml lösning innehåller: 2,5 g humant normalt immunglobulin. Varje injektionsflaska med 50 ml lösning innehåller 5 g humant normalt immunglobulin. Varje injektionsflaska med 100 ml lösning innehåller 10 g humant normalt immunglobulin. Varje injektionsflaska med 200 ml lösning innehåller 20 g humant normalt immun­globulin. Varje injektionsflaska med 400 ml lösning innehåller: 40 g humant normalt immunglobulin

    Fördelning av IgG-subklasser (ungefärliga värden):

    IgG1

    ca 67,8 %

    IgG2

    ca 28,7 %

    IgG3

    ca 2,3 %

    IgG4

    ca 1,2 %

    Maximalt IgA-innehåll är 25 mikrogram/ml.

    Framställt av plasma från humana donatorer.

    Hjälpämnen med känd effekt:

    Privigen innehåller cirka 250 mmol/l (mellan 210 och 290) L-prolin, vatten för injektionsvätskor.

    Blandbarhet

    Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel, spädningsvätskor eller lösningar förutom de som nämns i avsnitt Hantering, hållbarhet och förvaring.

    Miljöpåverkan

    Immunglobulin, humant normalt, för intravenösadministrering

    Miljörisk: Användning av aminosyror, proteiner och peptider bedöms inte medföra någon miljöpåverkan.

    Hantering, hållbarhet och förvaring

    Stabilitet efter första öppnande: När injektionsflaskan väl öppnats bör dess innehåll omgående användas. Eftersom lösningen inte innehåller något konserveringsmedel, bör Privigen infunderas omedelbart.

    Stabilitet efter spädning: Om produkten späds ut till lägre koncentrationer (se nedan) rekommenderas omedelbar användning efter utspädningen. Privigens bruksstabilitet efter utspädning med 5-procentig glukoslösning till en slutlig koncentration på 50 mg/ml (5 %) har påvisats för 10 dagar vid 30 °C. Den mikrobiella kontaminationsaspekten har emellertid inte studerats.

    Förvaras vid högst 25 °C.

    Får ej frysas.

    Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

    Privigen levereras som bruksfärdig lösning i injektionsflaskor för engångsbruk. Produkten bör värmas till rumstemperatur (25 °C) innan den används. En infusionsslang med ventil bör användas för administrering av Privigen. Spolning av infusionsslangen med fysiologisk saltlösning eller 5 % glukoslösning är tillåten.

    Stick alltid in nålen i proppens mitt, inom det markerade området.

    Lösningen ska vara klar eller lätt opaliserande, färglös eller blekgul. Lösningar som är grumliga eller innehåller partiklar ska inte användas.

    Om utspädning önskas bör en 5-procentig glukoslösning användas. För att erhålla en immunglobulinlösning på 50 mg/ml (5 %), bör Privigen 100 mg/ml (10 %) spädas med en lika stor volym 5-procentig glukoslösning. Strikt aseptisk teknik bör iakttas under utspädningen av Privigen.

    Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

    Egenskaper hos läkemedelsformen

    Privigen är isotoniskt, med en ungefärlig osmolalitet på 320 mosmol/kg.

    Förpackningsinformation

    Privigen®
    Infusionsvätska, lösning 100 mg/ml Klar eller lätt opaliserande, färglös till blekgul lösning.
    25 milliliter flaska (fri prissättning), EF
    50 milliliter flaska (fri prissättning), EF
    100 milliliter flaska (fri prissättning), EF
    200 milliliter flaska (fri prissättning), EF
    400 milliliter flaska (fri prissättning), EF


    Följande produkter har även parallelldistribuerade förpackningar:
    Infusionsvätska, lösning 100 mg/ml