Texten är baserad på produktresumé: 2017-03-22.

Subventioneras vid behandling av högt blodtryck endast för patienter som först provat andra läkemedelsklasser.

• Essentiell hypertoni.

• Symtomatisk behandling av benign prostatahyperplasi.

Doxazosin är kontraindicerad i följande fall:

• Känd överkänslighet mot kinazoliner (t.ex. prazosin, terazosin) eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

• Ortostatisk hypotension i anamnesen.

• Benign prostatahyperplasi och samtidig blockering i de övre urinvägarna, kroniska urinvägsinfektioner eller urinstenar.

• Anamnes av esofageal eller gastrointestinal obstruktion eller minskad lumendiameter i magtarmkanalen.

• Amning (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning) ¹

• Hypotension ²

Doxazosin är kontraindicerat som monoterapi för behandling av patienter med antingen överflödesinkontinens eller anuri med eller utan progredierande njursvikt.

¹ Gäller endast indikationen hypertension

² Gäller endast indikationen godartad prostatahyperplasi

Tabletterna kan tas tillsammans med eller utan föda. Tabletterna måste sväljas hela med rikligt med vätska. Tabletterna ska inte tuggas, delas eller krossas.

Den maximala rekommenderade dosen är 8 mg doxazosin en gång dagligen.

Essentiell hypertoni:

Vuxna: Vanligen 4 mg doxazosin en gång dagligen. Det kan ta upp till fyra veckor att uppnå optimal effekt. Om nödvändigt kan dosen ökas till 8 mg doxazosin en gång dagligen.

Doxazosin kan användas som monoterapi eller i kombination med annat läkemedel t.ex. ett tiazid-diuretikum, en beta-adrenoreceptorblockerare, en kalciumantagonist eller en ACE-hämmare.

Symtomatisk behandling av benign prostatahyperplasi:

Vuxna: Vanligen 4 mg doxazosin en gång dagligen. Om nödvändigt kan dosen ökas till 8 mg doxazosin en gång dagligen.

Doxazosin kan användas till patienter med benign prostatahyperplasi (BPH) som antingen har hypertoni eller är normotensiva eftersom blodtrycksförändringar hos normotensiva patienter är kliniskt insignifikanta. Hos patienter med hypertoni behandlas båda tillstånden samtidigt.

Äldre:

Samma dos som för vuxna.

Patienter med nedsatt njurfunktion:

Eftersom det inte sker någon förändring i farmakokinetiken hos patienter med nedsatt njurfunktion, och eftersom det inte finns några tecken på att doxazosin förvärrar existerande nedsatt njurfunktion, kan den normala dosen användas för dessa patienter (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Patienter med nedsatt leverfunktion:

Doxazosin ska ges med särskild försiktighet till patienter med tecken på nedsatt leverfunktion. Klinisk erfarenhet från patienter med gravt nedsatt leverfunktion saknas och därför rekommenderas inte användning av doxazosin (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Pediatrisk population:

Doxazosin rekommenderas inte för användning till barn och ungdomar på grund av brist på klinisk erfarenhet.

Information som ska ges patienten:

Patienterna måste informeras om att doxazosintabletterna bör sväljas hela. Tabletterna får inte tuggas, delas eller krossas.

I några depotformuleringar är den aktiva substansen omsluten av ett inert, icke-absorberbart hölje som har utformats för att reglera frisättandet av läkemedlet över en längre period. Efter passage genom mag-tarmkanalen utsöndras det tomma tablettskalet. Patienterna ska upplysas om att de inte behöver oroa sig om de ibland observerar någonting som liknar en tablett i avföringen.

Onormalt korta passagetider i magtarmkanalen (t.ex. efter kirurgisk resektion) kan leda till ofullständig absorption. Mot bakgrunden av att doxazosin har en lång halveringstid är den kliniska betydelsen av detta oklar.

Inledning av behandlingen:

På grund av de alfablockerande egenskaperna hos doxazosin kan patienter uppleva postural hypotension, vilket yttrar sig som yrsel och svaghet eller i sällsynta fall som medvetandeförlust (synkope), särskilt då behandlingen inleds. Därför är det förenligt med god klinisk praxis att kontrollera patienternas blodtryck när behandlingen inleds i syfte att minimera risken för lägesbetingade effekter. Patienterna bör varnas för situationer där yrsel och svaghet i början av behandlingen kan leda till att de skadar sig.

Patienter med akuta hjärtsjukdomar:

Precis som med andra vasodilaterande antihypertensiva medel är det förenligt med god klinisk praxis att administrera doxazosin med försiktighet till patienter med följande akuta hjärtsjukdomar:

• lungödem som följd av aorta- eller mitralisstenos

• hjärtsvikt med hyperkinetisk cirkulation

• högersidig hjärtsvikt som följd av lungembolism eller perikardiell utgjutning

• vänstersidig ventrikulär hjärtinsufficiens med lågt fyllnadstryck.

Patienter med nedsatt leverfunktion:

Liksom vid alla läkemedel som omsätts helt av levern bör doxazosin administreras med stor försiktighet till patienter som har tecken på leversvikt. Eftersom det inte finns någon klinisk erfarenhet från patienter med gravt nedsatt leverfunktion rekommenderas inte användning till dessa patienter.

Användning med PDE-5-hämmare:

Samtidig administrering av doxazosin med fosfodiesteras-5-hämmare (t.ex. sildenafil, tadalafil och vardenafil) bör ske med försiktighet eftersom båda läkemedlen har vasodilaterande effekt och kan leda till symtomgivande hypotension hos en del patienter. För att minska risken för ortostatisk hypotension rekommenderas att endast inleda behandlingen med fosfodiesteras-5-hämmare om patienten är hemodynamiskt stabiliserad på alfablockerare.

Det är vidare rekommenderat att starta behandlingen med fosfodiesteras-5-hämmare med lägsta möjliga dos och att respektera ett intervall på 6 timmar från intaget av doxazosin. Inga studier har utförts med depotformuleringar av doxazosin.

Användning hos patienter som genomgår kataraktkirurgi:

IFIS-syndromet (Intraoperative Floppy Iris Syndrome, en variant av syndromet liten pupill) har observerats hos en del patienter under gråstarrskirurgi som står eller stått på behandling med tamsulosin. Det har även förekommit enstaka rapporter där andra alfa-1-blockerare använts, och därför kan en klasseffekt inte uteslutas. Eftersom IFIS kan leda till en ökad förekomst av åtgärdsrelaterade komplikationer under gråstarrsoperationen, bör ögonkirurgen före operationen uppmärksammas på att patienten använder eller tidigare har använt alfa-1-blockerare.

Priapism

Förlängda erektioner och priapism har rapporterats vid användning av alfa-1-blockerare, inklusive doxazosin, efter marknadsintroduktionen. Om priapism inte behandlas omedelbart kan det leda till skador på penisvävnaderna och permanent impotens. Patienten ska därför söka vård omedelbart.

Samtidig användning av fosfodiesteras-5-hämmare (t.ex. sildenafil, tadalafil, vardenafil) och doxazosin kan leda till symtomgivande hypotension hos en del patienter (se avsnitt Varningar och försiktighet). Inga studier har gjorts med depotformulering av doxazosin.

Doxazosin binder sig i hög grad till plasmaproteiner (98%). In vitro data i human plasma indikerar att doxazosin inte har någon effekt på proteinbindning av digoxin, warfarin, fenytoin eller indometacin.

I klinisk praxis har doxazosin preparat med omedelbar frisättning administrerats tillsammans med tiaziddiuretika, furosemid, betablockerare, NSAID-preparat, antibiotika, orala hypoglykemiska läkemedel, medel som ökar utsöndringen av urinsyra och antikoagulantia utan oönskade läkemedelsinteraktioner. Det finns dock inga uppgifter från formella interaktionsstudier med olika läkemedel.

Doxazosin potentierar den blodtryckssänkande aktiviteten av andra alfablockerare och andra antihypertensiva läkemedel.

I en öppen, randomiserad, placebokontrollerad studie med 22 friska manliga deltagare resulterade administration av en engångsdos på 1 mg doxazosin under dag 1 av en fyradagars kur med oralt administrerat cimetidin (400 mg två gånger dagligen) i en ökning av det genomsnittliga AUC-värdet på 10 procent. Inga statistiskt signifikanta förändringar i det genomsnittliga C_max-värdet och i den genomsnittliga halveringstiden för doxazosin uppkom. Denna genomsnittliga ökning i AUC-värdet på 10 procent för doxazosin med cimetidin ligger inom variationsvidden mellan deltagarna i studien (27 %) med avseende på det genomsnittliga AUC-värdet för doxazosin med placebo.

Kategori B:3

För indikationen hypertoni:

Eftersom adekvata och välkontrollerade kliniska prövningar med gravida kvinnor saknas, har inte säkerheten av doxazosin under graviditet fastställts. Därför får doxazosin tas under graviditet endast om den eventuella nyttan är större än riskerna. Trots att några teratogena effekter inte konstaterats hos djur, har nedsatt överlevnad av laboratoriedjurs foster konstaterats vid extremt höga läkemedelsdoser (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

Grupp IVa

Doxazosin är kontraindicerat under amning eftersom läkemedlet kumulerar i lakterande råttors mjölk och det inte finns information om läkemedlets utsöndring i bröstmjölken hos ammande kvinnor.

Ett alternativ är att modern avslutar amningen då behandling med doxazosin blir nödvändig (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Förmågan att t.ex. använda maskiner eller köra motorfordon kan försämras, särskilt i början av behandlingen.

Följande biverkningar har observerats och rapporterats under behandling med doxazosin med följande frekvenser:

Mycket vanlig (≥1/10); vanlig (≥1/100, <1/10); mindre vanlig (≥1/1000, < 1/100); sällsynt (≥1/10 000, < 1/1000); mycket sällsynt (<1/10 000)

Om överdosering leder till hypotension, ska patienten omedelbart läggas på rygg med huvudet neråt. Övriga stödåtgärder vidtas med avseende på ändamålsenligheten i varje enskilt fall. Då doxazosin binder sig kraftigt till proteinerna, är dialys inte indicerad.

Hypertoni:

Administrering av doxazosin till hypertensiva patienter ger en kliniskt signifikant sänkning av blodtrycket till följd av en minskning av systemiskt kärlmotstånd. Denna effekt anses bero på selektiv blockad av alfa-1-adrenoreceptorer i kärlsystemet. Med en dos per dag behålls kliniskt signifikant sänkning av blodtrycket under hela dagen och 24 tim efter dosering. Majoriteten av patienterna kontrolleras med initialdosen på 4 mg doxazosin. Hos patienter med hypertoni var minskningen i blodtrycket under behandling med doxazosin liknande både i sittande och upprättstående ställning.

Patienter som behandlas för hypertoni med doxazosintabletter med omedelbar frisättning kan överföras till doxazosintabletter med fördröjd frisättning och dosen titreras uppåt efter behov, under bibehållande av effekt och tolerabilitet.

Tillvänjning har inte observerats under långtidsbehandling med doxazosin. Ökning av plasmareninaktivitet och takykardi har setts i sällsynta fall under långtidsbehandling.

Doxazosin har gynnsam effekt på blodfetter med signifikant ökning av kvoten HDL/totalt kolesterol (ca. 4-13% av utgångsvärdet), och signifikant minskning av totalglycerider och totalkolesterol. Den kliniska relevansen av dessa upptäckter är fortfarande okänd.

Behandling med doxazosin har visats leda till regression av vänsterkammarhypertrofi, hämning av trombocytaggregationen liksom ökad aktivitet av vävnadsplasminogenaktivator. Den kliniska relevansen av dessa upptäckter är fortfarande oklar. Dessutom förbättrar doxazosin insulinkänsligheten hos patienter med sänkt känslighet för insulin, men även för denna upptäckt är den kliniska relevansen fortfarande oklar.

Doxazosin har visats vara fri från metaboliska biverkningar och är lämplig för behandling av patienter med samtidig astma, diabetes, vänsterkammardysfunktion eller gikt.

Prostatahyperplasi:

Administrering av doxazosin till patienter med prostatahyperplasi ger en signifikant förbättring i urodynamik och symtom som ett resultat av selektiv blockad av alfa-adrenoreceptorer lokaliserade i prostatas glatta muskulatur och prostatakapseln samt blåshalsen.

De flesta patienter med prostatahyperplasi kontrolleras med initialdosen.

Doxazosin har visats vara en effektiv blockerare av 1A subtyp av alfa-adrenoreceptorer, som utgör mer än 70% av de adrenerga subtyperna i prostata.

Inom hela det rekommenderade dosintervallet har doxazosin ingen eller endast liten effekt på blodtrycket hos normotensiva patienter med benign prostatahyperplasi (BPH).

Absorption:

Efter oral administrering i terapeutiska doser absorberas doxazosin i Doxazosin Sandoz 4 mg depottablett väl och maximala blodnivåer uppnås gradvis 6 till 8 tim. efter dosering. Maximala plasmanivåer är ca en tredjedel av de för samma dos av doxazosintabletter med omedelbar frisättning. Dalvärdena vid 24 tim. är emellertid jämförbara. De farmakokinetiska egenskaperna hos doxazosin leder till små variationer i plasmakoncentration. Kvoten mellan topp- och dalvärden för doxazosintabletter med fördröjd frisättning är mindre än hälften av den för doxazosintabletter med omedelbar frisättning.

Vid steady-state var den relativa biotillgängligheten för doxazosin från doxazosintabletter med fördröjd frisättning jämfört med tabletter med omedelbar frisättning 54% vid dosen 4 mg och 59% vid dosen 8 mg.

Distribution:

Cirka 98% av doxazosin är proteinbundet i plasma.

Metabolism:

Doxazosin metaboliseras i stor utsträckning och <5 % utsöndras i oförändrad form. Doxazosin metaboliseras primärt genom O-demetylering och hydroxylering.

Eliminering:

Eliminationen i plasma är bifasisk med en terminal eliminationshalveringstid på 22 tim, vilket utgör grunden för dosering en gång per dag.

Äldre:

Farmakokinetiska studier med doxazosintabletter till äldre har inte visat några signifikanta förändringar jämfört med yngre patienter.

Nedsatt njurfunktion:

Farmakokinetiska studier med doxazosin hos patienter med nedsatt njurfunktion visade inte heller några signifikanta förändringar jämfört med patienter med normal njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion:

Det finns endast begränsade data för patienter med nedsatt leverfunktion och angående effekterna av läkemedel som är kända för att påverka levermetabolismen (t.ex. cimetidin). I en klinisk studie på 12 personer med måttligt nedsatt leverfunktion resulterade en engångsdos av doxazosin i en ökning av AUC med 43% och en minskning i oral clearance med ca. 40%. Doxazosinbehandling hos patienter med nedsatt leverfunktion bör genomföras med försiktighet (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa. Studier på dräktiga kaniner och råttor med dagliga doser som gav plasmakoncentrationer som var 4 respektive 10 gånger högre än mänsklig exponering (C_max och AUC), uppvisade inga bevis för skada på fostret. En dosregim på 82 mg/kg/dag (8 gånger högre än den mänskliga exponeringen) associerades med minskad fosteröverlevnad.

Studier på digivande råttor som gavs en oral enkeldos med radioaktivt doxazosin, ledde till ackumulering i bröstmjölken med en maximal koncentration på cirka 20 gånger större än moderdjurets plasmakoncentration. Man fann att radioaktivitet passerar placenta efter oral administrering av märkt doxazosin till dräktiga råttor.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

En depottablett innehåller 4 mg doxazosin (som mesilat).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Innehåll.

Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna

Makrogol 200

Makrogol 900

Butylhydroxytoluen (E321)

Cellulosa, mikrokristallin

Povidon K30

Alfa-tokoferol (E307)

Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri

Natriumstearylfumarat

Dragering

Metakrylsyra-etylakrylatkopolymer (1:1) dispersion 30%

Kiseldioxid, kolliodal, hydratiserad

Makrogol 1300-1600

Titandioxid (E171)

Ej relevant.

Hållbarhet

5 år.

Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

Doxazosin Sandoz
Depottablett 4 mg vita, runda, bikonvexa och märkta DL
30 tablett(er) blister, 210:43, (F)
100 tablett(er) blister, 253:49, (F)