Regeringen har gett Läkemedelsverket i uppdrag att uppdatera, förvalta och tillgängliggöra Läkemedelsboken. Arbetet beräknas vara klart i början av 2024. Texterna i Läkemedelsboken kommer att uppdateras och tillgängliggöras successivt när den nya webbplatsen har byggts. Innehållet på denna webbplats uppdateras därför inte.

Lansoprazol Krka

KRKA

Enterokapsel, hård 30 mg (Vit gelatinkapsel, fylld med vita till svagt bruna eller rosafärgade enterodragerade korn.)

Protonpumpshämmare

Aktiv substans: Lansoprazol
ATC-kod: A02BC03
Förmån: Alla förpackningar har förmån
Recept: Receptbelagt
Försäkring: Läkemedlet omfattas av Läkemedelsförsäkringen

Genvägar till rubriker:

Information

Texten är baserad på produktresumé: 2017-06-30.

Indikationer

  • Behandling av duodenalsår och ventrikelsår

  • Behandling av refluxesofagit

  • Profylax av refluxesofagit

  • Behandling av NSAID-relaterade ventrikelsår och duodenalsår hos patienter som behöver fortsatt NSAID-behandling

  • Eradikering av Helicobacter pylori (H. pylori) i kombination med lämplig antibiotikaterapi för behandling av H. pylori-relaterade sår

  • Profylax till patienter med ökad risk för NSAID-relaterade ventrikelsår och duodenalsår, vilka behöver fortsatt NSAID-behandling

  • Symtomatisk behandling av gastroesofagal refluxsjukdom

  • Zollinger-Ellisons syndrom.

Lansoprazol Krka är indicerat för vuxna.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne.

Dosering

För optimal effekt skall Lansoprazol Krka tas en gång dagligen på morgonen, utom när det används för H. pylori-eradikering då behandling skall ske två gånger per dag, en gång på morgonen och en gång på kvällen.

Behandling av duodenalsår:

Rekommenderad dos är 30 mg en gång dagligen under 2 veckor. För de patienter vars sår inte läkts inom denna tid, fortsätter behandling med samma dos i ytterligare två veckor.

Behandling av ventrikelsår:

Rekommenderad dos är 30 mg en gång dagligen under 4 veckor. Såret läks vanligen inom 4 veckor, men för de patienter vars sår inte läkts inom denna tid, kan behandling med samma dos fortsätta i ytterligare 4 veckor.

Behandling av refluxesofagit:

Rekommenderad dos är 30 mg en gång dagligen under 4 veckor. För de patienter vars sår inte läkts inom denna tid, kan behandling med samma dos fortsätta i ytterligare 4 veckor.

Profylax av refluxesofagit:

15 mg en gång dagligen. Dosen kan vid behov ökas upp till 30 mg dagligen.

Eradikering av Helicobacter pylori:

Vid val av lämplig kombinationsbehandling bör hänsyn tas till officiella lokala riktlinjer för bakterieresistens, behandlingstid (vanligen 7 dagar, men ibland upp till 14 dagar) och lämplig användning av antibakteriella medel.

Rekommenderad dos är 30 mg av Lansoprazol Krka två gånger dagligen under 7 dagar i kombination med något av följande:

  • klaritromycin 250–500 mg två gånger dagligen + amoxicillin 1 g två gånger dagligen

  • klaritromycin 250 mg två gånger dagligen + metronidazol 400–500 mg två gånger dagligen.

  • Resultaten av H. pylori-eradikering då klaritromycin har kombinerats med antingen amoxicillin eller metronidazol ger eradikeringsgrader på upp till 90 %, då det används i kombination med Lansoprazol Krka.

    Sex månader efter framgångsrik eradikeringsbehandling är risken för återinfektion låg och återfall är därför osannolikt.

    Behandlingsregimer med lansoprazol 30 mg två gånger dagligen, amoxicillin 1 g två gånger dagligen och metronidazol 400–500 mg två gånger dagligen har också undersökts. Lägre eradikeringsgrader observerades med denna kombination än med behandlingsregimer som omfattade klaritromycin. Den kan vara lämplig för patienter som inte kan ta klaritromycin som del av en eradikeringsbehandling, då den lokala resistensen mot metronidazol är låg.

    Behandling av NSAID-relaterade ventrikelsår och duodenalsår hos patienter som behöver fortsatt NSAID-behandling:

    30 mg en gång dagligen under fyra veckor. Hos patienter vars sår inte har läkt helt kan behandlingen fortsätta ytterligare fyra veckor. Patienter med ökad risk eller med sår som har svårt att läka bör troligen behandlas under längre tid och/eller med högre dos.

    Profylax till patienter med ökad risk för NSAID-relaterade ventrikelsår och duodenalsår (såsom patienter > 65 år eller med anamnes på ventrikelsår eller duodenalsår), vilka behöver fortsatt NSAID-behandling:

    15 mg en gång dagligen. Om behandlingen misslyckas bör dosen 30 mg en gång dagligen användas.

    Symtomatisk behandling av gastroesofagal refluxsjukdom:

    Rekommenderad dos är 15 mg eller 30 mg dagligen. Symtomlindring uppnås snabbt. Individuell dosjustering bör övervägas. Om symtomen inte lindras inom 4 veckor med en daglig dos på 30 mg, rekommenderas ytterligare undersökningar.

    Zollinger-Ellisons syndrom:

    Rekommenderad initial dos är 60 mg dagligen. Dosen bör anpassas individuellt och behandlingen bör fortsätta så länge behov kvarstår. Dagliga doser på upp till 180 mg har använts. Om doser högre än 120 mg dagligen krävs, bör dosen fördelas på två doseringstillfällen.

    Nedsatt njurfunktion:

    Det behövs ingen dosjustering för patienter med nedsatt njurfunktion.

    Nedsatt leverfunktion:

    Patienter med måttlig eller allvarlig leversjukdom skall kontrolleras regelbundet och 50 % reduktion av den dagliga dosen rekommenderas.

    Äldre patienter:

    På grund av reducerad clearance av lansoprazol hos äldre kan det vara nödvändigt med en dosjustering baserad på individuella behov. Till äldre bör en daglig dos på 30 mg inte överskridas om det inte finns tvingande kliniska indikationer.

    Pediatrisk population:

    Lansoprazol Krka rekommenderas inte till barn beroende på otillräckliga kliniska data. Behandling med detta läkemedel till barn under 1 år ska undvikas eftersom tillgängliga data inte visar på önskad effekt för behandling av gastroesofagal refluxsjukdom.

    Administreringssätt

    Lansoprazol Krka skall tas minst 30 minuter före maten. Kapslarna skall sväljas hela med vätska.

    När det gäller patienter som har svårt att svälja; kapslarna kan tömmas men innehållet får ej tuggas eller malas.

    Varningar och försiktighet

    Liksom när det gäller andra behandlingar mot magsår skall möjligheten för malign ventrikeltumör uteslutas vid behandling av ventrikelsår med lansoprazol, eftersom lansoprazol kan maskera symtomen och fördröja diagnosen.

    Samtidig behandling rekommenderas inte för lansoprazol och HIV-proteashämmare vars absorption är beroende av intragastriskt pH-värde, såsom atazanavir och nelfinavir, på grund av påtagligt minskad biotillgänglighet.

    Lansoprazol skall användas med försiktighet till patienter med måttligt och allvarligt nedsatt leverfunktion.

    Lansoprazol kan, i likhet med alla protonpumpshämmare, förväntas öka mängden bakterier som normalt finns i mag-tarmkanalen. Detta kan leda till ökad risk för gastrointestinala infektioner orsakade av bakterier såsom Salmonella, Campylobacter och C. difficile.

    Hos patienter med ventrikel-/duodenalsår bör övervägas om H. pylori-infektion kan vara en etiologisk faktor.

    Om lansoprazol används i kombination med antibiotika för eradikering av H. pylori, skall även anvisningarna för användning av dessa antibiotika följas.

    Eftersom det finns begränsade säkerhetsdata på patienter som fått underhållsbehandling under längre tid än 1 år, skall regelbunden omprövning av behandlingen och noggrann bedömning av risker och fördelar göras hos dessa patienter.

    Mycket sällsynta fall av kolit har rapporterats hos patienter som tagit lansoprazol. Vid allvarlig och/eller ihållande diarré bör därför avbrytande av behandling övervägas.

    Behandling för att förebygga peptiska sår hos patienter som behöver kontinuerlig NSAID-behandling skall begränsas till högriskpatienter (t.ex. tidigare mag-tarmblödning, perforering eller ulcus, framskriden ålder, samtidig användning av läkemedel kända att öka sannolikheten för övre gastrointestinala biverkningar [t.ex. kortikosteroider eller antikoagulantia], förekomst av en allvarlig komorbiditetsfaktor eller långvarig användning av NSAID i högsta rekommenderade doser).

    Allvarlig hypomagnesemi har rapporterats hos patienter som behandlats med protonpumpshämmare såsom lansoprazol. Patienterna hade behandlats under minst tre månader och i de flesta fall under ett år. Allvarliga tecken på hypomagnesemi såsom utmattning, tetani, delirium, kramper, yrsel och ventrikulär arrytmi kan förekomma, men symtomen kan komma smygande och kan därför förbises. De flesta patienter med hypomagnesemi, förbättrades efter substitutionsbehandling med magnesium och genom att avbryta behandlingen med protonpumpshämmare.

    När patienter förväntas behandlas med protonpumpshämmare under längre tid eller när patienter tar protonpumpshämmare i kombination med digoxin eller andra läkemedel som kan orsaka hypomagnesemi (t.ex. diuretika) bör magnesiumnivåerna mätas innan behandling med protonpumpshämmare påbörjas och följas under behandlingen.

    Protonpumpshämmare, särskilt om de används i höga doser och under längre tid (över 1 år) kan leda till en något ökad risk för höft-, handleds- och kotfrakturer, framför allt hos äldre eller hos patienter med andra kända riskfaktorer. Observationella studier tyder på att protonpumpshämmare kan öka den totala risken för frakturer med 10-40 %. Denna ökning kan delvis bero på andra riskfaktorer. Patienter med risk för osteoporos ska behandlas enligt gällande kliniska riktlinjer och ett adekvat intag av vitamin D och kalcium ska tillgodoses.

    Subakut kutan lupus erythematosus (SCLE)

    Protonpumpshämmare är förknippade med mycket sällsynta fall av SCLE. Om lesioner uppstår, särskilt på solexponerade hudområden, och om dessa åtföljs av artralgi, ska patienten söka vård snarast och läkaren ska överväga att sätta ut Lansoprazol Krka. SCLE efter föregående behandling med en protonpumpshämmare kan öka risken för SCLE med andra protonpumpshämmare.

    Interferens med laboratorietester

    Ökad kromogranin A (CgA)-nivå kan störa undersökningar för neuroendokrina tumörer. För att undvika denna störning ska behandling med Lansoprazol Krka avbrytas minst fem dagar före CgA-mätningar. Om nivåerna av CgA och gastrin inte har återgått till referensintervallet efter den första mätningen ska mätningarna upprepas 14 dagar efter att behandlingen med protonpumpshämmare avbröts.

    Lansoprazol Krka innehåller sackaros. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: fruktosintolerans, glukos-galaktosmalabsorption eller sukras-isomaltasbrist.

    Interaktioner

    Lansoprazols effekter på andra läkemedel

    Läkemedel med pH-beroende absorption

    Lansoprazol kan störa absorptionen av läkemedel för vilka ventrikelns pH är en viktig faktor för oral biotillgänglighet.

    HIV-proteashämmare

    Samtidig behandling rekommenderas inte för lansoprazol och HIV-proteashämmare vars absorption är beroende av intragastriskt pH-värde, såsom atazanavir och nelfinavir, på grund av betydligt minskad biotillgänglighet.

    Ketokonazol och itrakonazol:

    Absorptionen av ketokonazol och itrakonazol från mag-tarmkanalen förbättras av närvaro av magsyra.

    Administrering av lansoprazol kan leda till subterapeutiska koncentrationer av ketokonazol och itrakonazol och kombinationen bör undvikas.

    Digoxin:

    Samtidig administrering av lansoprazol och digoxin kan leda till förhöjda plasmanivåer av digoxin.

    Plasmanivåerna av digoxin bör därför kontrolleras och digoxindosen vid behov justeras vid insättande och utsättande av lansoprazolbehandling.

    Metotrexat:

    Samtidig användning av höga doser metotrexat kan höja och förlänga serumnivåerna av metotrexat och/eller dess metabolit, vilket eventuellt kan leda till metotrexattoxicitet. Vid administrering av höga doser metotrexat kan ett tillfälligt uppehåll i lansoprazolbehandlingen behöva övervägas.

    Warfarin:

    Samtidig administrering av lansoprazol 60 mg och warfarin påverkade inte warfarins farmakokinetik eller INR. Det har dock funnits rapporter om ökat INR och ökad protrombintid hos patienter med samtidig användning av protonpumpshämmare och warfarin. Ökat INR och ökad protrombintid kan leda till onormal blödning och till och med dödsfall. Patienter med samtidig lansoprazol- och warfarinbehandling kan behöva kontrolleras avseende ökat INR och ökad protrombintid, särskilt vid insättning eller utsättning av lansoprazol.

    Läkemedel som metaboliseras av cytokrom P450-enzymer

    Lansoprazol kan höja plasmakoncentrationerna av läkemedel som metaboliseras av CYP3A4.

    Försiktighet bör iakttas om lansoprazol kombineras med läkemedel som metaboliseras av detta enzym och som har ett smalt terapeutiskt fönster.

    Teofyllin:

    Lansoprazol sänker plasmakoncentrationerna av teofyllin, vilket kan minska den förväntade kliniska effekten av dosen. Patienter bör övervakas vid samtidig behandling med lansoprazol och teofyllin.

    Takrolimus:

    Samtidig administrering av lansoprazol höjer plasmakoncentrationerna av takrolimus (ett CYP3A- och P-gp-substrat). Lansoprazolexponering ökade den genomsnittliga exponeringen för takrolimus med upp till 81 %. Kontroll av plasmakoncentrationerna av takrolimus rekommenderas vid insättande och utsättande av samtidig behandling med lansoprazol.

    Läkemedel som transporteras av P-glykoprotein

    Lansoprazol har observerats hämma transportproteinet P-glykoprotein (P-gp) in vitro . Den kliniska relevansen för detta är inte känd.

    Andra läkemedels effekter på lansoprazol

    Läkemedel som hämmar CYP2C19

    Fluvoxamin:

    Dosreduktion kan övervägas vid kombination av lansoprazol och CYP2C19-hämmaren fluvoxamin.

    Plasmakoncentrationerna av lansoprazol ökar upp till 4 gånger.

    Läkemedel som inducerar CYP2C19 och CYP3A4

    Enzyminducerare som påverkar CYP2C19 och CYP3A4 såsom rifampicin och johannesört (Hypericum perforatum) kan sänka plasmakoncentrationerna av lansoprazol markant.

    Övriga

    Sukralfat/antacida:

    Sukralfat/antacida kan minska lansoprazols biotillgänglighet. Därför bör lansoprazol tas minst 1 timme efter intag av dessa läkemedel.

    Inga kliniskt signifikanta interaktioner av lansoprazol med icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel har visats, även om inga formella interaktionsstudier har genomförts.

    Graviditet

    Kategori B:1

    För lansoprazol saknas data från behandling av gravida kvinnor. Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter vad gäller graviditet, embryonal-/fosterutveckling, förlossning eller utveckling efter födsel.

    Användning av lansoprazol under graviditet rekommenderas därför inte.

    Amning

    Grupp IVa

    Det är inte känt om lansoprazol utsöndras i bröstmjölk. Djurstudier har visat utsöndring av lansoprazol i mjölk.

    Vid beslut om huruvida amning ska fortsätta/avbrytas eller om behandling med lansoprazol ska fortsätta/avbrytas skall amningens nytta för barnet vägas mot lansoprazolbehandlingens nytta förmodern.

    Trafik

    Biverkningar såsom yrsel, svindel, synstörningar och somnolens kan förekomma. Vid dessa besvär kan reaktionsförmågan vara nedsatt.

    Biverkningar

    Frekvenserna definieras som vanliga (> 1/100, < 1/10); mindre vanliga (> 1/1 000, < 1/100); sällsynta (>1/10 000, <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

    Vanliga

    Mindre vanliga

    Sällsynta

    Mycket sällsynta

    Ingen känd frekvens

    Blodet och lymfsystemet

    Trombocytopeni, eosinofili, leukopeni

    Anemi

    Agranulocytos, pancytopeni

    Metabolism och nutrition

    Hypomagnesemi

    Psykiska störningar

    Depression

    Sömnlöshet, hallucinationer, förvirring

    Centrala och perifera nervsystemet

    Huvudvärk, yrsel

    Rastlöshet, svindel, parestesi, somnolens, tremor

    Ögon

    Synstörningar

    Magtarmkanalen

    Illamående, diarré, magsmärtor, förstoppning, kräkningar, flatulens, torr mun eller hals, funduskörtelpolyper (godartade)

    Glossit, candidiasis i esofagus, pankreatit, smakstörningar

    Kolit, stomatit

    Lever och gallvägar

    Förhöjda leverenzymnivåer

    Hepatit, ikterus

    Hud och subkutan vävnad

    Urticaria, klåda, hudutslag

    Petekier, purpura, håravfall, erythema multiforme, ljuskänslighet

    Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys

    Subakut kutan lupus erythematosus

    Muskulo-skeletala systemet och bindväv

    Artralgi, myalgi, höft-, handleds- eller kotfrakturer

    Njurar och urinvägar

    Interstitiell nefrit

    Reproduktionsorgan och bröstkörtel

    Gynekomasti

    Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

    Trötthet

    Ödem

    Feber, hyperhidros, angioödem, anorexi, impotens

    Anafylaktisk chock

    Undersökningar

    Förhöjda kolesterol- och triglyceridnivåer, hyponatremi

    Överdosering

    Effekterna av överdosering av lansoprazol hos människa är inte kända (även om den akuta toxiciteten troligen är låg) och följaktligen kan anvisningar om behandling inte lämnas. Dagliga doser på upp till 180 mg lansoprazol oralt och upp till 90 mg lansoprazol intravenöst har emellertid administrerats i prövningar utan några signifikanta biverkningar.

    Vid misstänkt överdosering skall patienten övervakas. Lansoprazol elimineras inte i någon betydande grad vid hemodialys. Vid behov rekommenderas ventrikeltömning, kol och symtomatisk behandling.

    Farmakodynamik

    Lansoprazol är en protonpumpshämmare. Det hämmar det sista steget vid bildningen av magsyra genom att hämma aktiviteten hos H+/K+ ATPas i ventrikelns parietalceller. Hämningen är dosberoende och reversibel och effekten gäller både basal och stimulerad sekretion av magsyra. Lansoprazol koncentreras i parietalcellerna och blir aktivt i den sura miljön, varpå det reagerar med sulfhydrylgruppen i H+/K+ATPas, vilket medför hämning av enzymaktiviteten.

    Effekt på magsyrasekretionen:

    Lansoprazol är en specifik hämmare av parietalcellens protonpump. En oral engångsdos av 30 mg lansoprazol hämmar pentagastrinstimulerad sekretion av magsyra med ca 80 %. Efter upprepad daglig administrering i sju dagar, uppnås ca 90 % hämning av magsyrasekretionen. Det har motsvarande effekt på den basala sekretionen av magsyra. En oral engångsdos på 30 mg minskar den basala sekretionen med ca 70 % och patientens symtom lindras följaktligen redan efter första dosen. Efter åtta dagars upprepad administrering är reduktionen ca 85 %. Snabb symtomlindring uppnås med en kapsel (30 mg) dagligen. De flesta patienter med duodenalsår tillfrisknar inom 2 veckor och patienter med ventrikelsår och refluxesofagit inom 4 veckor. Genom att sänka surhetsgraden i ventrikeln, skapar lansoprazol en miljö i vilken lämpliga antibiotika kan ha effekt mot H. pylori.

    Under behandling med sekretionshämmande läkemedel ökar gastrin i serum som svar på den minskade syrasekretionen. Dessutom ökar CgA på grund av en sänkt gastrisk surhetsgrad. Den ökade CgA-nivån kan störa undersökningar för neuroendokrina tumörer.

    Tillgängliga publicerade data tyder på att behandling med protonpumpshämmare ska avbrytas mellan 5 dagar och 2 veckor före CgA-mätningar. Detta gör det möjligt för CgA-nivåerna, som kan vara falskt förhöjda efter PPI-behandling, att återgå till referensintervallet.

    Farmakokinetik

    Lansoprazol är ett racemat av två aktiva enantiomerer, som metaboliseras till den aktiva formen i parietalcellernas sura miljö. Eftersom lansoprazol snabbt inaktiveras av magsyra, sker oral administrering i enterodragerad form för att få systemisk absorption.

    Absorption och distribution

    Lansoprazol har hög (80–90 %) biotillgänglighet efter en engångsdos. Maximala plasmakoncentrationer uppnås inom 1,5–2,0 timmar. Intag av föda sänker absorptionshastigheten för lansoprazol och minskar biotillgängligheten med ca 50 %. Plasmaproteinbindningen är 97 %.

    Metabolism och eliminering

    Lansoprazol metaboliseras i stor utsträckning i levern och metaboliterna utsöndras via både njur- och gallvägar. Lansoprazols metabolism katalyseras huvudsakligen av enzymet CYP2C19. Enzymet CYP3A4 bidrar också till metabolismen. Halveringstiden för eliminering i plasma varierar mellan 1 och 2 timmar efter engångsdoser eller upprepade doser hos friska försökspersoner. Det finns inget belägg för ackumulering efter upprepade doser hos friska försökspersoner. Sulfon-, sulfid- och 5-

    hydroxylderivat av lansoprazol har identifierats i plasma. Dessa metaboliter har mycket liten eller ingen antisekretorisk effekt.

    En studie med 14C-märkt lansoprazol visade att ungefär en tredjedel av den administrerade radioaktiva dosen utsöndrades i urinen och två tredjedelar återfanns i feces.

    Farmakokinetik hos äldre patienter

    Elimineringen av lansoprazol är reducerad hos äldre, med en ökad elimineringshalveringstid på ca 50–100 %. De maximala plasmanivåerna var inte förhöjda hos äldre.

    Farmakokinetik hos barn

    Utvärdering av farmakokinetiken hos barn i åldern 1–17 år visade likartad exponering som hos vuxna i doser på 15 mg hos barn med en kroppsvikt under 30 kg och 30 mg hos dem med högre kroppsvikt.

    Undersökning av en dos på 17 mg/m2 kroppsyta eller 1 mg/kg kroppsvikt medförde också en exponering för lansoprazol hos barn i åldern 2–3 månader och upp till 1 år, vilken var jämförbar med den hos vuxna.

    Högre exponering för lansoprazol, jämfört med hos vuxna, har observerats hos barn under 2–3 månaders ålder i doser på 1,0 mg/kg och 0,5 mg/kg kroppsvikt givet som engångsdos.

    Farmakokinetik vid leverinsufficiens

    Exponeringen för lansoprazol är fördubblad hos patienter med lindrigt nedsatt leverfunktion och ännu mycket större hos patienter med måttligt och allvarligt nedsatt leverfunktion.

    Långsamma CYP2C19-metaboliserare

    CYP2C19 uppvisar genetisk polymorfism och 2–6 % av populationen, som kallas långsamma metaboliserare, är homozygota för en muterad CYP2C19-allel och saknar därför ett funktionellt CYP2C19-enzym. Exponeringen för lansoprazol är flerfaldigt högre hos långsamma metaboliserare än hos snabba metaboliserare.

    Prekliniska uppgifter

    Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet och reproduktionseffekter visade inte några särskilda risker för människa.

    I två karcinogenicitetsstudier på råtta gav lansoprazol dosrelaterad ECL-cellshyperplasi och ECLcellskarcinoider i magsäcken i samband med hypergastrinemi på grund av hämmad syrasekretion. Även intestinal metaplasi observerades, liksom Leydigcellhyperplasi och benigna Leydigcellstumörer. Efter 18 månaders behandling observerades retinal atrofi. Detta har ej setts hos apa, hund eller mus.

    I karcinogenitetsstudier på mus utvecklades dosrelaterad ECL-cellshyperplasi liksom levertumörer och adenom i rete testis.

    Den kliniska relevansen av dessa fynd är oklar.

    Innehåll

    Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

    En enterokapsel innehåller lansoprazol 15 mg

    En enterokapsel innehåller lansoprazol 30 mg

    Hjälpämne med känd effekt:

    En 15 mg enterokapsel innehåller 80,6 mg sackaros.

    En 30 mg enterokapsel innehåller 161,2 mg sackaros.

    Fullständig förteckning över hjälpämnen

    Sockersfärer (sackaros, majsstärkelse)

    Povidon

    Dinatriumvätefosfatdihydrat

    Natriumlaurilsulfat

    Metakrylsyra- etyl-akrylatsampolymer (1:1), dispersion 30 %

    Talk

    Makrogol

    Titandioxid (E171)

    Polysorbat 80

    Kapselskal:

    Gelatin

    Titandioxid (E171)

    Röd järnoxid (endast i 15 mg) (E172).

    Miljöpåverkan

    Lansoprazol

    Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av lansoprazol kan inte uteslutas då ekotoxikologiska data saknas.

    Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att lansoprazol är persistent, då data saknas.

    Bioackumulering: Det kan inte uteslutas att lansoprazol kan bioackumuleras, då data saknas.

    Hantering, hållbarhet och förvaring

    Plastburk (HDPE): Hållbarheten av bruten förpackning är 3 månader.

    Särskilda förvaringsanvisningar

    Förvaras vid högst 25° C.

    Förvaras i originalförpackningen.

    Tillslut förpackningen (burken) väl. Fuktkänsligt.

    Förpackningsinformation

    Lansoprazol Krka
    Enterokapsel, hård 15 mg Vit/röd-brunaktig gelatinkapsel, fylld med vita till svagt bruna eller rosafärgade enterodragerade korn.
    98 kapsel/kapslar burk, 124:80, F
    14 kapsel/kapslar blister, receptfri (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
    14 kapsel/kapslar burk (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
    28 kapsel/kapslar blister, receptfri (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
    28 kapsel/kapslar burk (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
    56 kapsel/kapslar burk (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
    Enterokapsel, hård 30 mg Vit gelatinkapsel, fylld med vita till svagt bruna eller rosafärgade enterodragerade korn.
    14 kapsel/kapslar blister, 84:-, F
    28 kapsel/kapslar blister, 90:-, F
    56 kapsel/kapslar blister, 141:27, F
    98 kapsel/kapslar burk, 161:87, F

    Liknande preparat inom:

    Lansoprazol