Ditropan

Orifarm (Parallelimport ESP)

Tablett 5 mg (ljusblå, rund, kupad tablett med brytskåra, märkt OXB 5.)

Tillhandahålls ej

Antikolinergikum

Aktiv substans: Oxibutynin
ATC-kod: G04BD04
Förmån: Ingen förpackning har förmån
Recept: Receptbelagt
Försäkring: Läkemedlet omfattas av Läkemedelsförsäkringen

Genvägar till rubriker:

Information

Texten är baserad på produktresumé: 2016-12-12.

Indikationer

Vuxna

Frekventa och kraftiga urinträngningar eller trängningsinkontinens vid instabil urinblåsa.

Neurogena blåsrubbningar, ex ohämmad blåsa och reflexblåsa.

Barn

Ditropan är indicerat för barn över 5 år för:

  • Urininkontinens, frekventa och kraftiga urinträngningar vid instabil blåsa orsakad av idiopatisk överaktiv blåsa eller neurogena blåsrubbningar (detrusor­överaktivitet).

  • Nattlig enures associerad med urinträngningar, i samband med läkemedelsfri behandling, när annan behandling ej varit framgångsrik.

  • Kontraindikationer

  • Överkänslighet mot oxybutynin eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll

  • Trångvinkelglaukom eller grund bakre ögonkammare

  • Myasthenia gravis

  • Gastrointestinal obstruktion, paralytisk ileus eller intestinal atoni

  • Urinretention orsakad av obstruktiv uropati eller prostatahypertrofi

  • Täta trängningar även på natten orsakade av hjärt- eller njursjukdom

  • Svår ulcerös kolit

  • Toxisk megacolon

  • Dosering

    Vuxna:

    Doseringen bör bestämmas individuellt, med en initialdos på 2,5 mg tre gånger dagligen. Därefter bör lägsta effektiva dos väljas. Den dagliga dosen kan variera mellan 10 och 15 mg per dygn (maximaldosen är 20 mg per dygn) fördelad på 2 - 3 (max. 4) doser.

    Barn över 5 år:

    Doseringen bör bestämmas individuellt, med en initialdos på 2,5 mg två gånger dagligen. Därefter bör lägsta effektiva dos väljas. Den maximala doseringen, vilken relateras till kroppsvikten (0,3 - 0,4 mg/kg/dygn), är angiven i följande tabell:

    Ålder

    Dosering

    5 - 9 år

    2,5 mg 3 gånger dagligen

    9-12 år

    5 mg 2 gånger dagligen

    över 12 år

    5 mg 3 gånger dagligen

    Äldre:

    Halveringstiden kan vara längre hos vissa äldre personer. Därför bör dosen bestämmas individuellt, med en initialdos på 2,5 mg två gånger dagligen.

    Tabletterna kan intas på fastande mage.

    Tabletterna smakar illa och bör sväljas hela eller delade med ett halvt glas vatten/vätska.

    Varningar och försiktighet

    På grund av större risk för biverkningar ska oxybutynin användas med försiktighet hos barn, äldre, patienter med Parkinsons sjukdom, autonom neuropati, hiatusbråck eller annan svår gastrointestinal sjukdom, och vid lever- eller njursjukdomar.

    Antikolinergika skall användas med försiktighet hos äldre patienter på grund av risken för kognitiv nedsättning.

    Gastrointestinala sjukdomar: Antikolinerga läkemedel kan minska den gastrointestinala motiliteten och skall användas med försiktighet hos patienter med gastrointestinala obstruktiva sjukdomar, intestinal atoni och ulcerös kolit.

    Antikolinerga läkemedel bör användas med försiktighet till patienter som har diafragmabråck/gastroesofagal reflux och/eller vilka samtidigt tar läkemedel (t.ex. bisfosfonater) som kan orsaka eller förvärra esofagit.

    Symtom som härrör från hypertyreoidism, kongestiv hjärtinsufficiens, hjärtarrytmier, takykardi, hypertension, kognitiva störningar och prostatahypertrofi kan förvärras av oxybutynin.

    Antikolinerga CNS- effekter (såsom hallucinationer, agitation, förvirring, sömnstörningar) har rapporterats. Övervakning rekommenderas särskilt under de första månaderna av behandlingen eller vid ökning av dosen. Om antikolinerga CNS-effekter utvecklas kan avbrytande av behandlingen eller minskning av dosen övervägas.

    Eftersom oxybutynin kan orsaka trångvinkelglaukom bör patienterna uppmanas att omedelbart kontakta läkare om de erfar plötslig förlust av synskärpan eller ögonsmärta.

    Då oxybutynin används vid hög temperatur, kan det förorsaka värmeutmattning på grund av minskad svettutsöndring.

    Vid urinvägsinfektion under oxybutyninbehandling skall lämplig antibakteriell behandling sättas in.

    Oxybutynin kan minska salivutsöndringen, vilket kan leda till karies, parodontit eller oral candidainfektion. Regelbundna tandläkarkontroller rekommenderas därför vid långtidsbehandling.

    Ditropan innehåller vattenfri laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

    Barn

    Oxybutynin rekommenderas inte till barn under 5 år, då information om säkerhet och effekt till denna åldersgrupp är otillräcklig.

    Det finns begränsat med data som stödjer behandling med oxybutynin av barn med monosymtomatisk nattlig enures (ej relaterad till detrusoröveraktivitet).

    Hos barn över 5 år skall oxybutynin användas med försiktighet eftersom de kan vara mer känsliga för produktens effekter, särskilt biverkningar i centrala nervsystemet och psykiska biverkningar.

    Interaktioner

    Försiktighet bör iakttas om andra antikolinerga läkemedel används tillsammans med oxybutynin, eftersom den antikolinerga effekten kan förstärkas. Samtidig behandling kan också leda till förvirring hos äldre.

    Den antikolinerga effekten av oxybutynin ökar vid samtidig användning av andra antikolinergika eller läkemedel med antikolinerg aktivitet, exempelvis amantadin och andra antikolinerga läkemedel mot Parkinsons sjukdom (t.ex. biperidon, levodopa), antihistaminer, antipsykotika (t.ex. fentiaziner, butyrofenoner, klozapin), kinin, digitalis, tricykliska antidepressiva läkemedel, atropin och liknande substanser såsom spasmolytika och dipyridamol.

    Oxybutynin kan, såsom ett antikolinergikum, motverka effekten av prokinetiska behandlingar.

    Samtidig behandling med kolinesterashämmare kan leda till minskad effekt av kolinesterashämmaren.

    Patienter bör informeras om att alkohol kan öka dåsighet orsakad av antikolinerga medel såsom oxybutynin (se avsnitt Trafik).

    Genom minskad gastrointestinal motilitet kan oxybutynin påverka absorptionen av andra läkemedel. Oxybutynin kan också motverka den gastrointestinala effekten av metoklopramid och domperidon.

    Oxybutynin metaboliseras av cytokrom P450 via isoenzymet CYP3A4. Samtidig behandling med CYP3A4 inhibitorer kan hämma metabolismen av oxybutynin och öka oxybutynin exponering.

    Detta bör man ta hänsyn till när antimykotika (azolderivater, t ex ketokonazol) eller makrolidantibiotika (t ex erytromycin) används samtidigt med oxybutynin.

    Förmågan för sublinguala nitrater att smälta under tungan kan försämras på grund av muntorrhet. Patienter som tar sublinguala nitrater skall därför informeras om att de bör fukta munnen med tungan eller med lite vatten innan de tar en sublingual tablett.

    En interaktion har påvisats mellan oxybutynin och itrakonazol, som leder till en fördubbling av oxybutyninnivåerna i plasma, men endast till en 10% ökning av den aktiva metaboliten. Detta förefaller vara av mindre klinisk betydelse.

    Graviditet

    Kategori B:3

    Relevanta data saknas från behandling av gravida kvinnor. Djurstudier är otillräckliga avseende effekt på graviditet, embryonal/fetal utveckling, födsel eller postnatal utveckling (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Risken för människa är okänd.

    Oxybutynin skall ej användas under graviditet om inte absolut nödvändigt.

    Amning

    Grupp III

    Små mängder oxybutynin passerar över i modersmjölken. Amning bör undvikas vid behandling med Ditropan.

    Trafik

    Vid behandling med oxybutynin kan dåsighet och dimsyn uppträda. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs, t.ex. vid bilkörning eller precisionsbetonat arbete.

    Biverkningar

    I kliniska studier inkluderande fler än 3000 patienter som exponerades för oxybutynin, orsakades biverkningarna huvudsakligen av oxybutynins antikolinerga effekter. Muntorrhet var den vanligast rapporterade biverkningen.

    Biverkningsfrekvenserna baseras på säkerhetsdata från kliniska studier med oxybutyninhydroklorid 2,5 mg och 5 mg samt på erfarenheter som erhållits efter att läkemedlet har börjat marknadsföras.

    Reaktionerna har rangordnats under rubrikerna för organsystemen och efter frekvens.

    Nedanstående biverkningar (märkta med en asterisk*), som inte har observerats i kliniska studier utan rapporterats efter att läkemedlet har börjat marknadsföras, har rangordnats under frekvensen ”Sällsynta”.

    Mycket vanliga

    (≥1/10)

    Centrala och perifera nervsystemet: yrsel, huvudvärk, somnolens

    Magtarmkanalen: förstopp­ning, illa­mående, muntorrhet

    Hud och subkutan vävnad: torr hud

    Vanliga

    (≥1/100 och <1/10)

    Psykiska störningar: förvirring

    Ögon: torra ögon

    Magtarmkanalen: diarré, kräkningar

    Hud och subkutan vävnad: ansiktsrodnad

    Njurar och urinvägar: urinretention

    Mindre vanliga

    (≥1/1000 och <1/100)

    Centrala och perifera nervsystemet: dåsighet

    Magtarmkanalen: abdominalt obehag/smärta, anorexi, minskad aptit, dysfagi

    Sällsynta (≥1/10 000 och <1/1000)

    Psykiska störningar: excitation, rastlöshet*

    Hud och subkutan vävnad: fototoxicitet

    Reproduktionsorgan och bröstkörtel: erektil dysfunktion*

    Ingen känd frekvens

    (kan inte beräknas från tillgängliga data).

    Infektioner och infestationer: urinvägsinfektion

    Immunsystemet: överkänslighet

    Psykiska störningar: agitation, ångest, hallucinationer, mardrömmar, paranoia, kognitiva störningar hos äldre, beroende av oxybutynin (hos patienter med tidigare känt drogmissbruk), symtom på depression

    Centrala och perifera nervsystemet: konvulsioner, kognitiva störningar

    Ögon: mydriasis, trångvinkelglaukom, högt intraokulärt tryck, dimsyn

    Hjärtat: takykardi, hjärtarytmier

    Magtarmkanalen: gastroesofageal reflux,pseudoobstruktion hos riskpatienter (äldre eller patienter med förstoppning som behandlas med andra läkemedel som minskar tarmmotiliteten)

    Hud och subkutan vävnad: angioödem, hudutslag, urtikaria, hypohidros

    Skador, förgiftningar och behandlingskomplikationer: värmeslag

    Överdosering

    Symtomen vid överdosering kännetecknas av en intensifiering av de vanligaste effekterna vid rubbningar i CNS (från rastlöshet och excitation till psykotiskt beteende), cirkulationsrubbningar (rodnad, blodtrycksfall, cirkulationssvikt, osv.), andningsdepression, paralys och medvetslöshet.

    Följande åtgärder vidtas: (1) Omedelbar magsköljning och (2) fysostigmin som långsam intravenös injektion;

    För vuxna: 0,5 till 2,0 mg långsamt intravenöst. Vid behov kan dosen upprepas efter 5 minuter upp till totalt 5 mg.

    För barn: 30 mikrog/kg långsamt intravenöst. Vid behov kan dosen upprepas till totalt 2 mg.

    Feber skall behandlas symptomatiskt. Vid uttalad rastlöshet eller excitation kan 10 mg diazepam injiceras intravenöst. Takykardi kan behandlas med intravenös propranolol och urinretention med urinblåsekateter.

    Om den curareliknande effekten progredierar till förlamning av andningsmusklerna, krävs mekanisk ventilation.

    Farmakodynamik

    Oxybutynin är en syntetisk tertiär amin, som har direkt spasmolytisk och antikolinerg effekt på den glatta muskulaturen i urinblåsans detrusor-muskel, vilket ökar urinblåsans kapacitet, minskar frekvensen av ohämmad kontraktion av detrusor-muskeln och fördröjer behovet att tömma blåsan. På detta sätt minskas symtomen på urininkontinens.

    Farmakokinetik

    Oxybutynin absorberas snabbt från mag-tarmkanalen efter en oral dos och påverkas ej av samtidigt födointag. Första-passage effekten är hög och därför når mindre än 10 % av dosen blodcirkulationen oförändrad. Maximal koncentration i plasma uppnås inom 1 - 1,5 timmar och uppvisar stor interindividuell variabilitet. Oxybutynin elimineras snabbt; halveringstiden är 2 - 3 timmar. Oxybutynin metaboliseras huvudsakligen via cytokrom P450 systemet i levern, primärt via isoenzymet CYP3A4, som finns i levern och i magslemhinnan. Clearance uppskattas till 30L/h. Distributionsvolymen är 100-200 liter. Hos äldre patienter har oxybutynin högre biotillgänglighet (1-2 gånger högre AUC efter singeldoser och 2-4 gånger högre AUC vid upprepad behandling) och längre halveringstid (3-5 timmar). Dosen av oxybutyninhydroklorid till dessa patienter bör därför sättas lägre.

    Endast en liten mängd utsöndras oförändrat i urinen.

    N‑desethyloxybutynin är en aktiv metabolit, som når högre koncentration i plasma än oförändrad substans. Metaboliterna utsöndras i urinen.

    Prekliniska uppgifter

    Inga genotoxiska eller karcinogena effekter påvisades.

    Embryofetala studier hos dräktiga råttor, med doser som antas ge betydligt högre systemexponering än rekommenderade doser till människa, visade reproduktionstoxicitet endast vid samtidig graviditetstoxicitet hos modern; missbildning av hjärtat, extra torakolumbala revben, ökad neonatal mortalitet och förlängd dräktighet. Då exponeringsdata saknas, kan betydelsen av dessa observationer inte fastställas.

    Innehåll

    Visa innehåll

    Miljöpåverkan

    Oxibutynin

    Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av oxybutynin kan inte uteslutas då ekotoxikologiska data saknas.

    Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att oxybutynin är persistent, då data saknas.

    Bioackumulering: Oxybutynin har hög potential att bioackumuleras.

    Hantering, hållbarhet och förvaring

    Förvaras vid högst 25°C.