Texten är baserad på produktresumé: 2015-06-26.

Småcellig och icke-småcellig lungcancer. Akut icke-lymfatisk leukemi. Non-Hodgkin lymfom samt Hodgkins sjukdom. Testikelcancer.

Eposin är kontraindicerat vid:

Behandling med Eposin bör inledas av eller i samråd med läkare med stor erfarenhet av cytostatikabehandling.

Eposin administreras via långsam intravenös infusion. Eposin ska inte ges som en snabb intravenös injektion.

Dosering
50–100 mg/m² kroppsyta dagligen i fem dagar eller 100 mg/m²/dygn i tre dagar var 3–4 vecka i kombination med annan adekvat kemoterapi.

Försiktighetsåtgärder vid administrering:
Hypotoni efter snabb intravenös administrering har rapporterats. Därför rekommenderas det att etoposidlösningen administreras under en 30- till 60-minuters period. Längre infusionstider kan krävas beroende på patientens tolerans. Liksom med andra potentiellt toxiska föreningar ska försiktighet iakttas vid hantering och beredning av etoposidlösningen. Hudreaktioner associerade med oavsiktlig exponering för etoposid kan förekomma. Användning av handskar rekommenderas. Om etoposidlösning kommer i kontakt med hud eller slemhinnor, tvätta omedelbart huden eller slemhinnan noga med tvål och vatten.

Dosjustering
Dosering av etoposid bör anpassas med hänsyn till de benmärgshämmande effekterna av andra läkemedel i kombination, eller effekter av tidigare strålbehandling eller kemoterapi som kan ha äventyrat benmärgsreserven.

Patienter bör inte påbörja en ny behandlingscykel med etoposid om antalet neutrofiler är mindre än 1,5 x 10⁹ celler/L eller om antalet trombocyter är mindre än 100 x 10⁹ celler/L, såvida detta inte orsakas av malign sjukdom.

Doser efterföljande den första dosen bör justeras om antalet neutrofiler är mindre än 0,5 x 10⁹ celler/L i mer än 5 dagar eller om detta är förenat med feber eller infektion, om antalet trombocyter är mindre än 25 x 10⁹ celler/L, om någon annan av grad 3- eller 4-toxicitet utvecklas eller om njurclearance är mindre än 50 ml/min.

Nedsatt njurfunktion
Hos patienter med nedsatt njurfunktion bör följande initiala dosjustering övervägas baserat på uppmätt kreatininclearance.

Efterföljande dosering bör baseras på patientens tolerans och klinisk effekt. Data saknas för patienter med kreatininclearance <15 ml/min och ytterligare dossänkningar bör övervägas hos dessa patienter.

Behandlingskontroll
Kontrollera att kanylspetsen stannar kvar i venen under hela administreringen. Det är mycket viktigt att med korta mellanrum kontrollera att så är fallet.

Leukocytantalet ska bestämmas före och under varje behandlingsomgång. Före behandlingsstart ska leukocytantalet vara normalt eller stigande. Om strålterapi eller cytostatika med effekt på benmärgsfunktionen har givits före behandling med Eposin ska tillräckligt uppehåll göras för återhämtning. Om leukocytantalet sjunker under 2×10⁹/l under behandlingen, ska behandlingen avbrytas tills leukocytantalet normaliserats, vilket vanligtvis sker inom 10 dagar. Om trombocytantalet är < 50×10⁹/l eller neutrofilantalet är < 0,5×10⁹/l ska behandlingen avbrytas tills dessa celltal har återhämtat sig.

Illamående och kräkningar kan lindras med antiemetisk behandling.

Vid anafylaktoid reaktion avbryt administreringen av Eposin och behandla enligt lokala riktlinjer.

Eposin ska ges under tillsyn av en kvalificerad läkare med erfarenhet av användning av cytostatikabehandling. Reaktioner vid injektionsstället kan förekomma under administrering av Eposin. Med tanke på risken för extravasering, rekommenderas noggrann övervakning av infusionsstället, för eventuell infiltration under läkemedelsadministreringen. Någon specifik behandling för extravaseringsreaktioner är idag inte känd.

Allvarlig myelosuppression med åtföljande infektion eller blödning kan uppkomma.
Fatal myelosuppression har rapporterats efter etoposidadministrering. Patienter som behandlas med Eposin måste följas upp noggrant och ofta för myelo­suppression, både under och efter behandlingen. Dosbegränsande benmärgs­hämning är den mest signifikanta biverkningen i samband med behandling med Eposin. Följande undersökningar bör utföras i början av behandlingen och före varje efterföljande dos Eposin: trombocyträkning, hemoglobin, räkning av vita blodkroppar och differentialräkning. Om strålbehandling eller kemoterapi har givits innan etoposidbehandlingen påbörjas, bör ett lämplig intervall avsättas för att låta benmärgen återhämta sig.

Eposin ska inte ges till patienter med ett neutrofilantal mindre än 1,5 x 10⁹ celler/L eller ett trombocytantal mindre än 100 x 10⁹ celler/L, såvida detta inte orsakas av malign sjukdom.
Doser efterföljande den första dosen bör justeras om antalet neutrofiler är mindre än 0,5 x 10⁹ celler/L i mer än 5 dagar eller om detta är förenat med feber eller infektion, om antalet trombocyter är mindre än 25 x 10⁹ celler/L, om någon annan av grad 3- eller 4-toxicitet utvecklas eller om renalt clearance är mindre än 50 ml/min. Doseringen bör anpassas för att ta hänsyn till de myelosuppressiva effekterna av andra läkemedel i kombination, eller effekter av tidigare strålbehandling eller kemoterapi som kan ha äventyrat benmärgsreserven.

Förekomsten av akut leukemi, med eller utan myelodysplastiskt syndrom, har beskrivits hos patienter som behandlats med kemoterapeutiska behandlingsregimer innehållande etoposid.

Varken den kumulativa risken för, eller predisponerande faktorer relaterade till utvecklingen av sekundär leukemi är kända. Betydelsen av både administreringsscheman och kumulativa doser av etoposid har föreslagits, men har inte klart definierats.
En 11q23 kromosomavvikelse har observerats i vissa fall av sekundär leukemi hos patienter som har fått epipodofyllotoxiner. Denna avvikelse har också setts hos patienter som utvecklar sekundär leukemi efter behandling med kemoterapeutiska behandlingsregimer som inte innehåller epipodofyllotoxiner och i leukemier som inträffar de novo. En annan egenskap som har satts i samband med sekundär leukemi hos patienter som fått epipodofyllotoxiner, verkar vara en kort latensperiod, med en genomsnittlig mediantid till utveckling av leukemi på ca 32 månader.

Läkare bör vara medvetna om den eventuella risken för en anafylaktisk reaktion vid behandling med Eposin. Den yttrar sig som frossa, feber, takykardi, bronkospasm, dyspné och hypotoni och kan vara dödlig. Behandlingen är symtomatisk. Infusionen bör avslutas omedelbart, följt av administrering av blodtryckshöjande medel, kortikosteroider, antihistaminer eller volymexpanderare enligt läkarens bedömning. Patienten bör övervakas med avseende på eventuell anafylaktoid reaktion under hela administreringstiden och omedelbart därefter.

Eposin ska endast ges som långsam intravenös infusion (vanligen över en 30- till 60 minuters period), eftersom hypotoni har rapporterats som en möjlig biverkning vid snabb intravenös injektion.
Eposin ska inte injiceras intraarteriellt, intrapleuralt eller intraperitonealt.

I alla fall där användning av Eposin övervägs för kemoterapi, måste läkaren väga behovet och nyttan av läkemedlet mot risken för biverkningar. De flesta sådana biverkningar är reversibla om de upptäcks tidigt. Om allvarliga reaktioner inträffar ska dosen reduceras eller behandlingen avbrytas och lämpliga korrigerande åtgärder bör vidtas i enlighet med läkarens kliniska bedömning. Återinsättning av behandling med Eposin bör ske med försiktighet, och med tillräcklig hänsyn till ytterligare behov av läkemedlet och uppmärksamhet på eventuell återkommande toxicitet.
Illamående och kräkningar kan vanligtvis lindras med antiemetika.

Patienter med lågt serumalbumin kan löpa ökad risk för etoposid-associerad toxicitet. Försiktighet bör iakttas vid nedsatt lever- eller njurfunktion. Patienter med nedsatt lever- och njurfunktion bör regelbundet få sin lever- och njurfunktion kontrollerad på grund av risken för ackumulering.

Bakteriella infektioner bör vara under kontroll före behandling med Eposin.

Med tanke på etoposids mutagena potential, krävs en effektiv preventivmetod för både manliga och kvinnliga patienter under behandlingen och upp till 6 månader efter avslutad behandling. Genetisk konsultation rekommenderas om patienten önskar få barn efter avslutad behandling. Eftersom etoposid kan minska manlig fertilitet, kan bevarande av spermier övervägas för ett senare faderskap (se avsnitt Graviditet).

Eposin innehåller etanol (alkohol). 5 ml injektionsflaska innehåller högst 1,2 g etanol och 25 ml injektionsflaska innehåller högst 6 g etanol. Detta kan vara skadligt för patienter som lider av alkoholism. Detta ska även uppmärksammas när Eposin ges till gravida kvinnor, barn och högriskgrupper såsom patienter med leversjukdom eller epilepsi.

Pediatrisk population
Säkerhet och effekt av Eposin har inte studerats systematiskt hos barn.

Eposin innehåller bensylalkohol som kan ge förgiftningar eller allergiska reaktioner hos barn under 3 år, se även avsnitt Kontraindikationer.

Eposin innehåller polysorbat 80. Hos för tidigt födda barn har ett livshotande syndrom med lever- och njursvikt, försämrad lungkapacitet, trombocytopeni och ascites förknippats med en vitamin-E injektionsberedning innehållande polysorbat 80.

Samtidig behandling med cisplatin kan reducera etoposidclearance.

Samtidig behandling med fenytoin är associerad med ökad etoposidclearance och minskad effekt.

Samtidig behandling med warfarin kan resultera i förhöjt internationellt normaliserat ratio (INR). Noggrann övervakning av INR rekommenderas.

Det finns en ökad risk för dödlig infektion vid användning av gula febern-vaccin. Levande vacciner är kontraindicerade hos patienter med nedsatt immunförsvar. (Se avsnitt Kontraindikationer).

Etoposid kan potentiera den cytotoxiska och myelosuppressiva effekten av andra läkemedel. Samtidig behandling med myelosuppressiva läkemedel (som cyklofosfamid, BCNU, CCNU, 5-fluorouracil, vinblastin, doxorubicin och cisplatin) kan öka effekten av etoposid och/eller det samtidigt administrerade läkemedlet med avseende på benmärgen.

En hög dos ciklosporin, som resulterade i koncentrationer över 2000 ng/ml, administrerad tillsammans med oralt etoposid resulterade i en 80% ökning av etoposid-exponering (AUC) och en 38% minskning av totalt etoposidclearance jämfört med etoposid ensamt. Dosen för etoposid ska reduceras med 50% vid samtidig högdosbehandling med ciklosporin.

Akut leukemi (med eller utan myelodysplastiskt syndrom) har rapporterats hos patienter som erhållit etoposidbehandling tillsammans med andra antineoplastiska medel t ex bleomycin, cisplatin, ifosfamid, metotrexat.
Sekundär leukemi har rapporterats hos enstaka patienter som erhållit etoposidbehandling tillsammans med andra antineoplastiska medel.

Plasmaproteinbindningen in vitro är 97%. Fenylbutazon, natriumsalicylat och acetylsalicylsyra kan tränga undan etoposid från plasmaproteinbindning.

Korsresistens mellan antracykliner och etoposid har rapporterats i prekliniska experiment.

Kategori D

Graviditet och fertila kvinnor
Etoposid kan orsaka fosterskador när det ges till gravida kvinnor. Etoposid har visat sig vara teratogent hos möss och råttor. Det finns inga adekvata och välkontrollerade studier på gravida kvinnor. Kvinnor i fertil ålder bör uppmanas att undvika att bli gravida. Om detta läkemedel används under graviditet eller om patienten blir gravid under behandling med detta läkemedel ska patienten upplysas om den potentiella risken för fostret.

Preventivmetod hos män och kvinnor
Med tanke på etoposids mutagena potential, krävs en effektiv preventivmetod för både manliga och kvinnliga patienter under behandlingen och upp till 6 månader efter avslutad behandling. Genetisk konsultation rekommenderas om patienten önskar få barn efter avslutad behandling. Eftersom etoposid kan minska manlig fertilitet, kan bevarande av spermier övervägas för ett senare faderskap.

Grupp IVa

Det är inte känt om etoposid utsöndras i modersmjölk. Eftersom många läkemedel utsöndras i modersmjölk, och på grund av risken för allvarliga biverkningar av etoposid hos ammande spädbarn, bör ett beslut tas om att antingen avbryta amningen eller behandlingen, med hänsyn till betydelsen av läkemedlet för modern.

Inga studier av effekterna på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts med etoposid. Om patienten upplever biverkningar såsom trötthet och sömnighet bör patienten undvika att köra bil eller använda maskiner.

Biverkningarna har ordnats efter frekvens inom varje organsystem. Under varje frekvens presenteras biverkningarna efter fallande allvarlighetsgrad. Följande definitioner har använts:

• Mycket vanliga (≥ 1/10)

• Vanliga (≥ 1/100, < 1/10)

• Mindre vanliga (≥ 1/1000, < 1/100)

• Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1000)

• Mycket sällsynta (< 1/10 000)

• Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Infektioner och infestationer
Ingen känd frekvens: infektioner har rapporterats för patienter med myelo­suppression.

Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper)
Vanliga: akut och sekundär leukemi

Blodet och lymfsystemet
Mycket vanliga: leukopeni, trombocytopeni, neutropeni, anemi, myelosuppression*

Immunsystemet
Vanliga: anafylaktoida reaktioner** med dyspné
Sällsynta: överkänslighetsreaktioner orsakade av bensylalkohol

Metabolism och nutrition
Sällsynta: hyperurikemi

Centrala och perifera nervsystemet
Vanliga: yrsel
Mindre vanliga: perifera neuropatier, vanligen av begränsad art
Sällsynta: övergående kortikal blindhet, opticusneurit, krampanfall***, parestesier, neurotoxicitet (somnolens, trötthet)

Hjärtat
Vanliga: rytmrubbningar, hjärtinfarkt
Mindre vanliga: cyanos

Blodkärl
Vanliga: tillfälligt blodtrycksfall som följd av snabb intravenös infusion, hypertoni, blödningar till följd av svår myelosuppression

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum
Mindre vanliga: bronkospasm, hosta, laryngospasm
Sällsynta: apné, interstitiell pneumoni, pulmonell fibros

Magtarmkanalen
Mycket vanliga: magsmärtor, förstoppning illamående och kräkningar, anorexi
Vanliga: diarré, mukosit (inklusive stomatit och esofagit)
Sällsynta: dysfagi, dysgeusi

Lever och gallvägar
Mycket vanliga: levertoxicitet
Sällsynta: enzymstegringar, metabolisk acidos

Hud och subkutan vävnad
Mycket vanliga: håravfall, pigmentering
Vanliga: utslag, urtikaria, klåda
Sällsynta: “radiation recall”-dermatit, Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys
Mycket sällsynta: hand- och fotsyndrom

Njurar och urinvägar
Etoposid har visat sig uppnå höga koncentrationer i njurar och därigenom finns risk för ackumulering vid nedsatt funktion.

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället
Mycket vanliga: asteni, sjukdomskänsla
Vanliga: extravasering****, flebit
Sällsynta: somnolens, feber

Undersökningar
Vanliga: förhöjt bilirubin, ASAT och alkaliskt fosfatas

* Myelosuppression med fatal utgång har rapporterats.
** Anafylaktoida reaktioner kan vara fatala.
*** Krampanfall är ibland förenade med allergiska reaktioner.
**** Efter marknadsföring har komplikationer rapporterats i samband med extravasering, innefattande lokal toxicitet i mjukvävnad, svullnad, smärta, cellulitis och nekros, inklusive hudnekros.

Beskrivning av utvalda biverkningar
I avsnitten nedan är förekomsten av biverkningar, angivna i genomsnittlig procent, hämtade från studier som använt etoposid som monoterapi.

Sekundär leukemi
Risken för sekundär leukemi hos patienter med köncells-tumörer är ca 1% efter behandling med etoposid. Denna leukemi karaktäriseras av en relativt kort latensperiod (i medeltal 35 månader), monocytisk eller myelomonocytisk FAB-subtyp, kromosomala abnormaliteter på 11q23 hos ca 50% och ett bra svar på kemoterapi. En total kumulativ dos (etoposid > 2 g/m²) är associerad med en ökad risk.

Hematologisk toxicitet
Myelosuppression med dödlig utgång har rapporterats i samband med administrering av etoposid. Myelosuppression är oftast dosbegränsande. Benmärgen har vanligtvis återhämtat sig dag 20, och ingen kumulativ toxicitet har rapporterats.

Nadir för granulocyter och trombocyter tenderar att uppträda omkring 10-14 dagar efter administrering av etoposid, beroende på administreringsväg och behandlingsschema. Nadir tenderar att uppträda tidigare med intravenös administrering i jämförelse med oral administrering.

Leukopeni och svår leukopeni (färre än 1 x 10⁹ celler/L) observerades hos 60-91% respektive 7-17% för etoposid. Trombocytopeni och svår trobocytopeni (färre än 50 x 10⁹ trombocyter/L) kunde ses hos 28-41% respektive 4-20% för etoposid. Rapporter om feber samt infektion var också mycket vanliga hos patienter med neutropeni som behandlades med etoposid.

Gastrointestinal toxicitet:
Illamående och kräkningar är de vanligaste gastrointestinala biverkningarna av etoposid. Illamående och kräkningar kan vanligtvis kontrolleras med antiemetisk terapi. Detta har noterats hos 31-43% av patienterna som fått intravenös etoposid. Anorexi sågs hos 10 – 13% av patienterna och stomatit hos 1-6% av patienterna som fått intravenös etoposid. Diarré noterades hos 1-13% av dessa patienter.

Håravfall:
Reversibelt håravfall, ibland utvecklat till total skallighet, har observerats i upp till 66% av patienterna som behandlats med etoposid och 44% av patienterna som behandlats med etoposidfosfat.

Blodtrycksförändringar

Hypotoni:
Transitorisk hypotoni till följd av snabb intravenös administrering har rapporterats hos patienter som behandlats med etoposid och har inte associerats med hjärttoxicitet eller EKG-förändringar. Hypotoni svarar vanligtvis på avbrytande av infusionen av etoposid och/eller annan lämplig stödjande terapi. Vid återupptagen infusion bör en lägre administreringshastighet användas.
Ingen fördröjd hypotoni har observerats.

Hypertoni:
I kliniska studier med etoposid, har fall av hypertoni rapporterats. Om kliniskt signifikant hypertoni uppkommer hos patienter som får etoposid, bör lämplig stödjande terapi initieras.

Allergiska reaktioner:
Anafylaktoida reaktioner har också rapporterats uppkomma under, eller omedelbart efter, intravenös administrering av etoposid. Den roll som koncentrationen eller infusionshastigheten spelar vid uppkomsten av anafylaktoida reaktioner är osäker. Blodtrycket normaliseras vanligtvis inom några få timmar efter avslutad infusion. Anafylaktoida reaktioner kan uppkomma vid den initiala dosen av etoposid. Anafylaktiska reaktioner som karakteriserade av feber, rodnad, takykardi, dyspné, bronkospasm och hypotension har rapporterats (frekvens på 0,7-2 %) efter administrering av etoposid. Dessa reaktioner har vanligen svarat på avbrytande av behandlingen med etoposid. En högre frekvens av anafylaktiska reaktioner har rapporterats hos barn som fått infusioner med högre koncentrationer än de rekommenderade.
Erytem, ansikts- och tungödem, hosta, svettning, cyanos, kramper, laryngospasm och hypertoni har också rapporterats.

Akuta dödliga reaktioner förenade med bronkospasmer har rapporteras för etoposid. Ansiktsrodnad rapporterades hos 2% och hudutslag hos 3% av patienterna som behandlades med etoposidfosfat.

Metaboliska komplikationer:
Tumörlyssyndrom (ibland dödlig) har rapporterats följa användandet av etoposid i kombination med andra läkemedel för kemoterapi.

Akut överdos resulterar i svåra former av normalt förekommande biverkningar, särskilt leukopeni och trombocytopeni.

Svår mukosit, förhöjda värden av serumbilirubin, ASAT, alkaliskt fosfatas har rapporterats i samband med administrering av höga doser av etoposid.

Totaldoser om 2,4-3,5 g/m² givna intravenöst under loppet av tre dagar resulterade i svår mukosit och myelotoxicitet. Metabolisk acidos och fall av allvarlig levertoxicitet har rapporterats hos patienter som erhållit högre doser än de rekommenderade.

En specifik antidot är inte tillgänglig. Behandlingen av benmärgssupression är symptomatisk, inkluderande antibiotika och transfusioner. Patienterna bör övervakas noga.
Om överkänslighetsreaktioner mot etoposid uppstår är behandling med antihistamin och intravenöst administrerade kortikosteroider lämplig.

Eposin innehåller ett halvsyntetiskt derivat av podofyllotoxin, etoposid. Etoposid är nära besläktat med teniposid (Vumon). Etoposid har cytostatisk effekt i S-fas och G2-fas i cellens livscykel och skiljer sig från andra kända podofyllinföreningar genom att de ej orsakar ackumulering i metafasen utan hindrar cellerna från mitos eller förstör cellen som förbereder mitos. Etoposid interagerar indirekt med DNA, och framkallar därmed brott på DNA-kedjan.

Den optimala användningen av Eposin är i kombination med andra kemoterapeutiska preparat. Dock är Eposin indicerad som singeldrog vid palliativa behandlingssituationer.

Eposin har doseringsschemaberoende egenskaper. Vanligen uppnås den största effekten vid dosering under 3 till 5 på varandra följande dagar i varje behandlingscykel.

Plasmaproteinbindningsgraden är cirka 97%. Distributionsvolymen vid steady state är 7 till 17 l/m². Fördelningen till CSF är låg och varierande. Etoposid ackumuleras inte i plasma vid en daglig dos på 100 mg/m² givet under 4 till 6 dagar. Plasmanivån efter intravenös tillförsel sjunker biexponentionellt med en terminal halveringstid mellan 4 och 11 timmar. Totalclearence är 16 till 36 ml/minut/m² och är dosoberoende inom intervallet 100–600 mg/m², precis som halveringstiden.
Metabolismen av etoposid är betydande. Metaboliternas farmakologiska egenskaper är ofullständigt kända. Radioaktivt märkt etoposid återfinns i urinen i 42 till 67% av given dos. I feces återfinns 0 till 16%. Mindre än 50% av den intravenösa dosen återfinns som oförändrad substans i urinen.
Nedsatt lever- och njurfunktion kan förmodas ge upphov till ökad etoposidkoncentration i vävnaderna på grund av metabolism- och utsöndringsvägar.

Etoposid är teratogent i djur.

Carcinogenicitetstester i försöksdjur med etoposid har ej utförts. Mot bakgrund av substansens verkningsmekanism kan risk för carcinogena och gentoxiska effekter föreligga hos människa.

Varje ml innehåller etoposid 20 mg, vattenfri citronsyra, bensylalkohol 30 mg, polysorbat 80, makrogol, vattenfri etanol.

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns under avsnitt Hantering, hållbarhet och förvaring.

Etoposid

Miljörisk: Risk för miljöpåverkan av etoposid kan inte uteslutas då ekotoxikologiska data saknas.

Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att etoposid är persistent, då data saknas.

Bioackumulering: Det kan inte uteslutas att etoposid kan bioackumuleras, då data saknas.

Hantering
Beredning av infusionsvätska: Omedelbart före administrering spädes beräknad mängd Eposin koncentrat till infusionsvätska i 250–750 ml glukos infusionsvätska 50 mg/ml eller natriumklorid infusionsvätska 9 mg/ml. Observera att koncentrationen etoposid i färdigberedd infusionsvätska bör vara högst 0,4 mg/ml. Mer koncentrerade lösningar kan ge upphov till utfällning.

Eposin och allt material som används vid spädning och administration skall hanteras enligt lokala riktlinjer för hantering av cytostatika.

Går infusionen extravasalt avbryt omedelbart. Kyl direkt ned och håll kroppsdelen i stillhet och nedkyld under 6–12 timmar. Kontrollera noggrant området kring infusionsstället. Uppstår tecken på nekros behandla som brännskada och kontakta plastikkirurg.

Kommer Eposin på huden, skölj med stora mängder rinnande kallt vatten och tvätta sedan noggrant med tvål och vatten. Vid kvarstående besvär uppsök läkare.

Kommer Eposin i ögonen, skölj mycket noga med stora mängder kallt vatten. Uppsök omedelbart ögonläkare.

Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.

Hållbarhet
Färdigberedd infusionsvätska bör användas omedelbart. Infusionsvätska med koncentrationen 0,2 mg etoposid/ml och 0,4 mg etoposid/ml är hållbar 12 timmar vid förvaring vid högst 25 ºC i skydd mot kyla i både glas- och plastbehållare.

Förvaring
Förvaras vid högst 25 ºC. Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt. Får ej frysas.

pH 3-4

Eposin
Koncentrat till infusionsvätska, lösning 20 mg/ml pH=3-4
5 milliliter injektionsflaska (fri prissättning), EF
25 milliliter injektionsflaska (fri prissättning), EF
10 x 5 milliliter injektionsflaska (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej
10 x 25 milliliter injektionsflaska (fri prissättning), tillhandahålls för närvarande ej