Regeringen har gett Läkemedelsverket i uppdrag att uppdatera, förvalta och tillgängliggöra Läkemedelsboken. Arbetet beräknas vara klart i början av 2024. Texterna i Läkemedelsboken kommer att uppdateras och tillgängliggöras successivt när den nya webbplatsen har byggts. Innehållet på denna webbplats uppdateras därför inte.

Surlid®

Sanofi AB

Filmdragerad tablett 150 mg (vita, runda, märkta 164)

Makrolider

Aktiv substans: Roxitromycin
ATC-kod: J01FA06
Förmån: Alla förpackningar har förmån
Recept: Receptbelagt
Försäkring: Läkemedlet omfattas av Läkemedelsförsäkringen

Genvägar till rubriker:

Information

Texten är baserad på produktresumé: 2018-01-08.

Indikationer

Pneumoni orsakad av Mycoplasma pneumoniae, Chlamydia psittaci (ornitos) eller Chlamydia pneumoniae (TWAR). Urogenitala infektioner orsakade av Chlamydia trachomatis. Vid följande indikationer bör Surlid förbehållas patienter med penicillinöverkänslighet eller där penicillin är olämpligt av andra skäl: Faryngotonsillit. Akut otitis media. Samhällsförvärvad pneumoni. Hud- och mjukdelsinfektioner.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen, mot andra makrolider eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt innehåll.

Samtidig behandling med vasokonstriktiva ergotalkaloider (se avsnitt Interaktioner).

Samtidig behandling med läkemedel som har ett smalt terapeutiskt fönster och som är CYP3A4‑substrat (t ex astemizol, cisaprid, pimozid och terfenadin) (se avsnitten Varningar och försiktighet, och Interaktioner).

Dosering

Normaldosering är 1 tablett à 150 mg 2 gånger dagligen (var 12:e timme).

Patienter med nedsatt njurfunktion

Vid njurinsufficiens behövs ingen förändring i dosering.

Patienter med nedsatt leverfunktion

Användning vid mild-måttlig leverinsufficiens bör ske med försiktighet.

Behandling med roxitromycin rekommenderas inte vid kraftigt nedsatt leverfunktion (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Äldre:

För äldre personer behövs ingen förändring i dosering.

Administreringssätt

Tabletten bör intas minst 15 minuter före måltid.

Varningar och försiktighet

Allvarlig vasokonstriktion
Allvarlig vasokonstriktion (”ergotism”) med möjlig nekros av extremiteterna har rapporterats när makrolidantibiotika har administrerats med vasokonstriktiva ergotalkaloider. Innan roxitromycin förskrivs måste behandling med dessa alkaloider uteslutas (se avsnitt Kontraindikationer).

Allvarliga bullösa reaktioner
Fall av allvarliga bullösa hudreaktioner såsom Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys och akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP) har rapporterats med roxitromycin (se avsnitt Biverkningar). Om symtom eller tecken på AGEP, Stevens-Johnsons syndrom eller toxisk epidermal nekrolys (t ex progressiva hudutslag ofta med blåsor eller slemhinneskador) uppträder, ska behandlingen med Surlid avbrytas.

Nedsatt leverfunktion
Behandling med roxitromycin rekommenderas inte vid kraftigt nedsatt leverfunktion.
Roxitromycin ska användas med försiktighet hos patienter med mild till måttlig leverfunktionsnedsättning.

Nedsatt njurfunktion
Utsöndring av roxitromycin och dess metaboliter via njurarna uppgår till endast ca 10 % av en peroral dos. Roxitromycin kan ges i oförändrad dos vid nedsatt njurfunktion.
Lever- och njurfunktion samt blodvärden bör följas upp vid långtidsbehandling dvs. längre tid än 2 veckor (se avsnitt Biverkningar).

Äldre
Det är inte nödvändigt att justera dosen till äldre.

Pediatrisk population
Inga data finns tillgängliga.

Pseudomembranös kolit
Diarré/pseudomembranös kolit orsakad av Clostridium difficile förekommer. Diarré i samband med eller efter roxitromycinbehandling, särskilt om den är svår, ihållande och/eller blodig, kan vara tecken på pseudomembranös kolit (se avsnitt Biverkningar). Vid misstanke om pseudomembranös kolit måste behandlingen med roxitromycin omedelbart avbrytas.

Förlängt QT-intervall
Beroende på risk för ökat QT-intervall, ska Surlid liksom andra makrolider användas med försiktighet hos patienter med kranskärlssjukdom, sjukdomshistoria med ventrikulära arytmier, icke-korrigerad hypokalemi och/eller hypomagnesemi, bradykardi (<50 bpm), medfött långt QT-syndrom eller då långt QT-syndrom finns i släkten (om ej exkluderat av EKG) samt hos patienter med känd förvärvad QT-förlängning.
Försiktighet bör iakttas när roxitromycin ges till patienter som behandlas med läkemedel som kan förlänga QT-intervallet (se avsnitt Interaktioner). Dessa inkluderar klass IA (t ex kinidin, prokainamid, disopyramid) och klass III antiarytmika (t ex dofetilid, amiodaron), citalopram, tricykliska antidepressiva, metadon, vissa antipsykotiska medel (t ex fentiaziner), fluorokinoloner (t ex moxifloxacin), vissa antimykotika (t ex flukonazol, pentamidin) och vissa antivirala medel (t ex telaprevir). För kontraindicerade kombinationer se även avsnitt Kontraindikationer.

Myasthenia gravis
Det finns rapporter om att makrolider kan förvärra symtomen vid myasthenia gravis varför försiktighet bör iakttas även vid användning av roxitromycin hos dessa patienter.

Varning innehållsämnen
Detta läkemedel innehåller glukos. Patienter med följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: glukos-galaktosmalabsorption.

Interaktioner

Kontraindicerade kombinationer

CYP3A4 substrat
Roxitromycin är en svag hämmare av CYP3A4. Vid samtidigt intag av roxitromycin (300 mg dagligen) och midazolam (15 mg oralt) ökade AUC för midazolam (ett känsligt CYP3A4 substrat) med 47 %. Samtidig administrering av cisaprid, derivat av ergotalkaloider, pimozid, astemizol och terfenadin är därför kontraindicerad och försiktighet bör iakttas vid användning av roxithromycin i kombination med andra läkemedel som har ett smalt terapeutisk fönster och som metabolieras via CYP3A4.

Astemizol, cisaprid, pimozid
Behandling med makrolidantibiotika i kombination med astemizol, cisaprid eller pimozid, som metaboliseras av CYP3A4 isoenzym i levern, har associerats med QT-intervallförlängning och/eller hjärtarytmier såsom torsade de pointes. Detta är ett resultat av ökade serumkoncentrationer. Fastän roxitromycin saknar eller har begränsad förmåga att bilda komplex med CYP3A4 och därigenom att hämma metabolismen av andra läkemedel, som metaboliseras via detta isoenzym, kan en sådan klinisk interaktion inte uteslutas. En kombination med roxitromycin och dessa läkemedel är därför kontraindicerad (se avsnitt Kontraindikationer).

Terfenadin
Vissa makrolider interagerar med terfenadin, vilket leder till en ökad serumkoncentration av terfenadin. Detta kan resultera i allvarlig ventrikulär arytmi såsom torsade de pointes. Trots att en sådan reaktion inte demonstrerats med roxitromycin och studier med ett begränsat antal friska frivilliga inte har visat någon farmakokinetisk interaktion eller relevanta EKG-förändringar, är kombinationen av roxitromycin och terfenadin kontraindicerad (se avsnitt Kontraindikationer).

Ergotalkaloidderivat (t ex ergotamin och dihydroergotamin)

Samtidig medicinering med roxitromycin och ergotalkaloidderivat kan leda till allvarlig vasokonstriktion (”ergotism”) med nekros av extremiteter som följd. Kombinationen är kontraindicerad (se avsnitt Kontraindikationer).

Kombinationer som inte rekommenderas

Läkemedel som kan förlänga QT-intervallet
Försiktighet bör iakttas när roxitromycin ges till patienter som behandlas med läkemedel som kan förlänga QT-intervallet (se avsnitt Varningar och försiktighet). Dessa inkluderar klass IA (t ex kinidin, prokainamid, disopyramid) och klass III antiarytmika (t ex dofetilid, amiodaron), citalopram, tricykliska antidepressiva, metadon, vissa antipsykotiska medel (t ex fentiaziner), fluorokinoloner (t ex moxifloxacin), vissa antimykotika (t ex flukonazol, pentamidin) och vissa antivirala medel (t ex telaprevir).

Vitamin K-antagonister
Ingen interaktion med warfarin har påvisats i studier hos friska frivilliga försökspersoner. Dock har ökning i protrombintid eller International Normalized Ratio (INR) rapporterats, vilket kan förklaras antingen av en interaktion med roxitromycin eller av infektionen i sig, hos patienter behandlade med roxitromycin och vitamin K antagonister. Som en försiktighetsåtgärd ska INR övervakas under samtidig behandling med roxitromycin och vitamin K antagonister.

Disopyramid
En in-vitrostudie har visat att roxitromycin kan tränga bort proteinbundet disopyramid. En sådan effekt in vivo kan resultera i ökade serumnivåer av fri disopyramid. Därför bör EKG och, om möjligt, serumnivåerna av disopyramid kontrolleras.

Försiktighetsåtgärder för användning

Digoxin och andra hjärtglykosider
En studie på friska frivilliga har visat att roxitromycin kan öka absorptionen av digoxin. Ett liknande fenomen har beskrivits för andra makrolider och kan i sällsynta fall resultera i hjärtglycosidtoxicitet. Detta kan ge symtom som illamående, kräkningar, diarré, huvudvärk eller yrsel. Hjärtglykosidtoxicitet kan också orsaka överledningsrubbningar och/eller rytmrubbningar. Patienter som behandlas med roxitromycin och digoxin eller någon annan hjärtglykosid skall därför monitoreras med EKG och, om möjligt, skall även serumnivån av hjärtglykosider kontrolleras. Dessa kontroller är obligatoriska om symtom som tyder på överdosering av hjärtglykosid uppkommer.

HMG-CoA reduktashämmare
När roxitromycin och en HMG-CoA reduktashämmare (statin) kombineras, finns det potentiell risk för muskelrelaterade biverkningar, såsom rabdomyolys på grund av en möjlig ökning av statinexponeringen.
Försiktighet bör iakttas när en statin kombineras med roxitromycin och patienterna skall monitoreras för tecken och symtom på myopati.

Försiktighetsåtgärder som skall beaktas

Midazolam

Behandling med roxitromycin (300 mg per dag) i kombination med midazolam (15 mg oralt) ökade midazolams (ett känsligt CYP3A4-substrat) AUC med 47 %, vilket kan leda till förstärkta effekter av midazolam.

Bromokriptin
Roxitromycin kan öka AUC och plasmakoncentrationer av bromokriptin, vilket medför en ökad risk för biverkningar.

Rifabutin

Roxitromycin kan öka plasmakoncentrationen av rifabutin.

Teofyllin

En lätt förhöjning av serumkoncentrationen av teofyllin har noterats, men detta kräver i allmänhet ingen dosändring.

Ciklosporin
I en klinisk studie erhöll 8 hjärttransplanterade patienter, som behandlats med ciklosporin i minst 1 månad, roxitromycin 150 mg två gånger dagligen i 11 dagar. Roxitromycin ökade plasmakoncentrationen av ciklosporin med 50 %, men denna minskade progressivt när roxitromycin sattes ut.

Andra kombinationer

Det finns inga kliniskt signifikanta interaktioner med karbamazepin, ranitidin, aluminiumhydroxid eller magnesiumhydroxid.

Graviditet

Kategori B:1

Djurstudier visar inga direkta eller indirekta skadliga reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

Säkerheten vid användning av roxitromycin under graviditet har inte fastställts.

Amning

Grupp IVb

Små mängder av roxitromycin passerar över i modersmjölk. Därför bör antingen amningen avbrytas eller modern om möjligt avstå från behandlingen.

Trafik

Yrsel, nedsatt syn och dimsyn kan påverka patientens förmåga att framföra fordon och använda maskiner (se avsnitt Biverkningar).

Biverkningar

Totalfrekvensen biverkningar är cirka 4 %. 3 av dessa utgör gastrointestinala biverkningar. Biverkningsfrekvensen ökar vid dosering en gång om dagen.

Biverkningar klassificerade efter organsystem. Frekvensen definieras enligt följande: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Organsystem

Vanliga

(≥1/100, <1/10)

Mindre vanliga

(≥1/1000, <1/100)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Infektioner och infestationer

Superinfektioner (vid långtidsanvändning)

Clostridium difficile kolit

(pseudo-membranös kolit)

Blodet och lymfsystemet

Eosinofili

Agranulocytos

Neutropeni

Trombocytopeni

Immunsystemet

Anafylaktisk chock

Psykiska störningar

Hallucinationer

Förvirring

Centrala och perifera nervsystemet

Yrsel

Huvudvärk

Parestesier

Smakrubbningar (ageusi, dysgeusi)

Störning av luktsinnet (parosmi, anosmi)

Ögon

Nedsatt syn, dimsyn

Öron och balansorgan

Tillfällig dövhet

Något försämrad hörsel

Yrsel

Tinnitus

Hjärtat 1

QT-förlängning

Ventrikulär takykardi

Torsade de pointes

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Bronkospasm

Magtarmkanalen

Illamående

Kräkningar

Dyspepsi

(smärta i epigastriet)

Diarré

Blodiga diarréer

Pankreatit

Lever och gallvägar

Kolestatisk hepatit

(kolestatisk eller hepatocellulär

akut hepatit)

Hud och subkutan vävnad

Hudutslag

Erythema multiforme

Urtikaria

Angioödem

Purpura

Stevens-Johnsons syndrom (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Toxisk epidermal nekrolys (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP) (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Undersökningar

Förhöjda transaminaser (ASAT, ALAT)

Förhöjda alkaliska fosfataser

1) Liksom för andra makrolider har QT-förlängning, ventrikulär takykardi och torsade de pointes rapporterats i sällsynta fall för roxitromycin.

Överdosering

Toxicitet:

Låg akut toxicitet men begränsad erfarenhet av överdosering. 600 mg under 1 dygn till 4‑åring gav kräkningar.

Symptom

Illamående, kräkningar, diarré. Huvudvärk och yrsel liksom i preparattexten beskrivna biverkningar kan tänkas förekomma och bli förstärkta vid överdosering.

Hantering

Om befogat ventrikeltömning, kol. Symptomatisk behandling. Specifik antidot saknas.

Farmakodynamik

Roxitromycin är en semisyntetisk makrolid, till sin struktur nära besläktad med erytromycin.
Roxitromycin är syrastabilt och har huvudsakligen bakteriostatisk effekt.
Den antibakteriella effekten utövas genom bindning till bakteriernas ribosomer, varigenom dessas proteinsyntes hämmas.

Antibakteriellt spektrum

Känsliga

Streptokocker och pneumokocker

Staphylococcus aureus och koagulasnegativa stafylokocker

Arcanobacterium haemolyticum

Corynebacterium diphteriae

Moraxella catarrhalis

Campylobacter

Chlamydia trachomatis , pneumoniae och psittaci.

Mycoplasma pneumoniae

Ureaplasma urealyticum

Clostridium perfringens

Resistenta

Enterokocker

Haemophilus influenzae

Pasteurella multocida

Gramnegativa tarmbakterier och Pseudomonas

Clostridium difficile

Anaeroba gramnegativa stavar

Mycoplasma hominis

Resistens förekommer (1-10 %) hos betahemolytiska streptokocker, pneumokocker samt Staphylococcus aureus och är vanlig (>10 %) hos koagulasnegativa stafylokocker.

Korsresistens förekommer mellan alla makrolider och azitromycin. Viss korsresistens mellan makrolider och klindamycin.

Erytromycinresistens hos streptokocker och pneumokocker är vanligt i vissa delar av övriga Europa.

Resistenssituationen varierar geografiskt och information om de lokala resistensförhållandena bör inhämtas via lokalt mikrobiologiskt laboratorium.

Farmakokinetik

Molvikten för roxitromycin är 837,07 och pKa är 9,2.

Absorption
För maximal absorption bör tabletten intagas minst 15 minuter före måltid. Roxitromycin har icke-linjär kinetik. AUC och Cmax ökar mindre än proportionellt till dos. Maximal plasmakoncentration uppnås efter cirka 1-2 timmar.

Bindningen till plasmaproteiner vid kliniskt relevanta koncentrationer är 80-96 %. Roxitromycin binder med hög affinitet huvudsakligen till alfa-glykoproteiner (mättad bindning) och med låg affinitet till albumin (omättad bindning). Bindningen är koncentrationsberoende över cirka 4 mg/l.

Distribution
Roxitromycin har god penetration till olika vävnader och kroppsvätskor. Speciellt höga vävnadskoncentrationer har observerats i lungor, tonsiller, sinusslemhinna, prostata och uterus, 6 och 12 timmar efter administrering i multipeldosstudier. Roxitromycin passerar i liten utsträckning genom blod-hjärnbarriären.

Halveringstiden i plasma är ca 12 timmar. Rekommenderad dosering resulterar därmed i terapeutisk plasmakoncentration.

Metabolism
Mer än hälften av dosen utsöndras oförändrat. Roxitromycin metaboliseras huvudsakligen i levern. Tre metaboliter har identifierats i faeces och urin: deskladinos roxitromycin, N-monodemetylroxitromycin och N-didemetylroxitromycin.

Eliminering

Efter oral dosering, sker utsöndringen till största del via faeces och en del utsöndras genom lungorna. Endast en liten del utsöndras via urinen, varför roxitromycin kan ges i oförändrad dos till patienter med nedsatt njurfunktion.

Hos patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion, förlängs halveringstiden till ca 25 timmar och Cmax ökar efter intag av oral dos på 150 mg, se avsnitt Dosering.

Prekliniska uppgifter

Djurexperimentella data talar ej för ökad risk för teratogen eller fosterskadande effekt vid doser upp till 200 mg/kg/dag eller 40 gånger den terapeutiska dosen för människa.

Det finns inga andra prekliniska data avseende allmäntoxicitet och genotoxicitet som är relevanta för förskrivaren utöver de som är inkluderade under andra rubriker i produktresumén.

Roxitromycin, i likhet med erytromycin, har in vitro visats framkalla en koncentrationsberoende förlängning av durationen av hjärtats aktionspotential. En sådan effekt har inte setts hos människa, men bedöms vara möjlig vid klinisk användning.

Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

En tablett innehåller roxitromycin 150 mg.

Hjälpämnen med känd effekt:

En tablett innehåller 1,12 mg glukos.

Förteckning över hjälpämnen

Hydroxypropylcellulosa, poloxamer, povidon, vattenfri kolloidal kiseldioxid, magnesiumstearat, talk, majsstärkelse, hypromellos, vattenfri glukos, titandioxid (E171), propylenglykol.

Miljöpåverkan

Roxitromycin

Miljörisk: Användning av roxitromycin har bedömts medföra försumbar risk för miljöpåverkan.

Nedbrytning: Det kan inte uteslutas att roxitromycin är persistent, då data saknas.

Bioackumulering: Roxitromycin har låg potential att bioackumuleras.

Hantering, hållbarhet och förvaring

Förvaring

Förvaras vid högst 25 ºC.

Hantering

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar

Förpackningsinformation

Surlid®
Filmdragerad tablett 150 mg (vita, runda, märkta 164)
20 tablett(er) blister, 142:92, F, Övriga förskrivare: tandläkare