Utredning
Vid en smärtbedömning ska man ta hänsyn till den situation som individen befinner sig i. Som en del av bedömningen ingår mätning av smärtintensitet. Hos mindre barn är självskattning inte möjlig att utföra och då används olika objektiva beteendeskalor som underlag för att skatta smärtintensitet.
Smärta är en subjektiv upplevelse och självrapportering anses som det vedertagna alternativet.
Hos barn som ännu inte kan kommunicera verbalt måste man lita på indirekta mått som fysiologiska parametrar, till exempel:
- puls
- blodtryck
- andningsfrekvens.
Fysiologiska parametrar kan användas vid skattning av procedursmärta men lämpar sig inte för att bedöma pågående smärta.
Kliniskt används olika beteendeskalor för att skatta smärta hos icke verbala individer. Det mest validerade verktyget i detta sammanhang är FLACC (Face, Legs, Activity, Cry, Consolability). Denna skala är validerad på svenska (se faktaruta 1 på denna sida) och kan användas från noll till sju år. R-FLACC är en reviderad form av skalan som kan användas till äldre personer med kognitiva eller kommunikativa hinder
(6). Den reviderade formen tar hänsyn till mer individuella beteenden hos individen.
Tolkning av smärta
Tolkning av smärta hos barn enligt FLACC (Face, Legs, Activity, Cry, Consolability)
-
Barnet observeras och man bestämmer för varje del (ansikte, ben etcetera) vilken poäng (0, 1 eller 2) som barnets beteende överensstämmer med.
-
Poängen summeras och resultatet kan variera mellan 0 och 10, som för en vanlig visuell analog skala (VAS)-skala.
Ansikte
- neutralt ansikte eller ler - 0 poäng
- bister uppsyn, rynkar pannan av och till, tillbakadragen, ointresserad - 1 poäng
- frekvent eller konstant rynkad panna - 2 poäng
Ben
- normal ställning eller avslappnad - 0 poäng
- oroliga, rastlösa eller spända ben - 1 poäng
- sparkar eller har uppdragna ben - 2 poäng
Aktivitet
- ligger lugnt, normal position, rör sig obehindrat - 0 poäng
- skruvar sig, ändrar ofta ställning, spänd - 1 poäng
- sprättbåge, rycker till eller är stel - 2 poäng
Gråt
- ingen gråt (vaken eller sover) - 0 poäng
- gnäller eller jämrar sig, klagar av och till - 1 poäng
- gråter ihållande, skriker eller snyftar, klagar ofta - 2 poäng
Tröstbarhet
- nöjd, avslappnad - 0 poäng
- kan lugnas med beröring, kramar eller prat, avledbar - 1 poäng
- svår att trösta eller lugna - 2 poäng
Följande ansiktsskalor används för barn i åldrarna från cirka fyra upp till sexton år:
Faces Pain Scale – Revised (FPS-R)
FPS-R
(7)är den mest använda och validerade. Skalan och en svensk text kan hämtas hem från International Association for the Study of Pain (IASP).
Visuell analog skala (VAS)
VAS-skalan kan användas för tolkning av smärta hos barn från cirka sju år.
Colored Analogue Scale (CAS)
CAS-skalan är en variant av VAS-skalan. CAS är ett instrument som med röd färg och en konform skapar en extra tydlighet i graderingen av smärtintensitet.
Verbal numerisk skattningsskala
Till många ungdomar fungerar även en verbal numerisk skattningsskala graderad från 0-10.
Bedömning av smärta
En smärtskattning behöver sättas i en kontext. Det är framför allt viktigt när beteendeskalor används. Förändrat beteende kan även vara uttryck för andra typer av stress. Även på andra sätt kan barns beteende ändras om de har ont.
De beteenden som är förknippade med smärta hos små barn är framför allt:
- dålig aptit eller matvägran
- gråter mer än vanligt
- jämrar sig mer än vanligt
- klagar mer än vanligt
- minskad aktivitet
- leker mindre än vanligt
- vill inte bli lämnad på egen hand.
Ett beteende som förekommer hos en tonåring som har ont är att vara ovanligt tyst och still.