Behandling med opioidanalgetika
Opioider kan användas vid behandling av nociceptiva smärttillstånd där övriga analgetika inte har haft en tillräcklig effekt. Det är viktigt att opioiden titreras till lämplig dos. Obstipation och illamående är vanligt och risken att utveckla andningsdepression är störst i början. Behandlingen ska skötas av specialist på grund av opioidernas beroendepotential.
Morfin och opioider
Vid parenteral behandling av barn ska man ge läkemedlet intravenöst för att undvika smärtsamma subkutana och intramuskulära injektioner. Den analgetiska effekten efter en intravenös injektion uppkommer efter cirka fem minuter och maximal effekt uppnås efter tio till femton minuter. Genom att ge den intravenösa injektionen långsamt under tio till femton minuter undviker man illamående, nackstelhet och minskar risken för andningsdepression. Om smärtlindringen fortfarande är otillräcklig kan man ge ytterligare doser. Vid akut smärta är intravenös behandling att föredra för att snabbt bryta tillståndet.
Alternativ till morfin är intravenöst ketobemidon eller oxikodon. Ekvipotens föreligger för dessa tre opioider vid intravenös tillförsel. Dosförslag finns i produktresumé och vid dosering utanför produktresuméer finns dosförslag i ePed. Det råder stora individuella skillnader mellan olika patienter för behovet av dosering.
Administrering av perorala opioider är lämpligt när den initiala akuta smärtan har behandlats eller för att komplettera en otillräcklig pågående multimodal smärtbehandling. Lämplig dosering titreras ut tills man når en acceptabel smärtnivå för individen. I produktresumé finns doseringsförslag för oral smärtbehandling med oxikodon från 12 års ålder. Utanför produktresuméerna finns doseringsförslag i ePed. De olika opioiderna är inte ekvipotenta peroralt. Eftersom morfin har sämre absorption behövs en något högre dos jämfört med oxikodon för motsvarande smärtlindring.
Alternativ till morfin vid akuta svåra smärttillstånd
Vid akut svår smärta, som till exempel vid frakturer, är det standard att ge intravenöst morfin. Problemet kan uppstå om venös infart saknas. Att etablera en sådan infart på ett barn kan vara besvärligt, framför allt om man inte har tid att ge topikal analgesi.
Om intravenös infart saknas finns möjligheten att tillföra opioiden fentanyl via nässpray. Denna möjlighet är tänkt för akutmottagningar och bör skötas av akutläkare som kan hantera förväntade biverkningar i form av andningsdepression samt muskelrigiditet i bröstkorgen som kan försvåra eller omöjliggöra ventilation
(13).
Behandling av andningsdepression orsakad av opioider
Liksom vid all tillförsel av opioider måste det finnas beredskap och kunskap för att ta hand om biverkningar i form av andningsdepression. Om man behandlar patienten med andra sedativa läkemedel ökar risken för andningsdepression.
Andningspåverkan kräver att kunskap och utrustning för att upprätthålla fri luftväg och ventilera barnet finns omedelbart tillgängligt. Intravenös behandling med antidoten naloxon kan behövas. Om infart saknas kan man ge naloxon nasalt som spray med hjälp av sprayflaska eller MAD applikator ansluten till 1 milliliter (ml) spruta.
Kodein
Kodein metaboliseras till morfin och i befolkningen finns både hypo- och hypermetaboliserare. Vid en hypermetabolism kan akut andningsdepression uppkomma på grund av de höga nivåer av morfin som bildas i blodet. Kodein ska inte längre användas till barn och ungdomar. I stället väljs andra opioider som morfin eller oxikodon.
Tramadol
Tramadol har en mycket svag opioideffekt. Läkemedlet används ibland som ett alternativ vid akut smärta av neurogen typ. Tramadol har ingen plats vid behandling av smärttillstånd hos barn och ungdomar. I stället väljs andra opioider som morfin eller oxikodon.