Utredning
Psykiskt status och anamnes är grunden för utredningen. Somatisk utredning inklusive blodprover och hjärnavbildning behövs för att utesluta somatiska orsaker till symtomen. Både i utredningsfas och fortlöpande behöver information inhämtas för aktuell risk- och funktionsbedömning.
Patienter som ska utredas för psykossjukdom behöver en noggrann utredning som omfattar:
- psykiatrisk anamnes
- social anamnes
- somatisk anamnes
- status.
Strukturerade intervjuer kan vara värdefulla vid kartläggning av aktuell och tidigare symtombild. Psykossjukdom är ett allvarligt tillstånd där både medicinsk och psykologisk behandling samt stöd i daglig funktion kan optimeras om man tidigt i utredningsskedet har gjort en utförlig kartläggning av patientens livssituation.
Om man misstänker att en patient har psykossjukdom bör man göra ett fördjupat psykiskt status. Förutom sedvanlig bedömning bör man också fokusera extra på:
- perceptioner
- föreställningar
- tankar som är udda. (Se avsnittet Symtom på sidan Bakgrund.)
I anamnesen ingår det att kartlägga:
-
ärftlighet för psykisk och fysisk sjukdom
-
utvecklingsanamnes (somatisk/psykisk)
-
uppnådd akademisk kompetens
-
social/yrkesmässig kompetens
-
familjeförhållanden
-
neuropsykiatriska svårigheter (adhd, autism), affektiv sjukdom, ångest eller personlighetssyndrom
-
substansbruksanamnes.
Anhöriganamnes är av värde och kan ge information om patientens högsta premorbida funktionsnivå samt hur tidsförloppet för insjuknande och funktionsnedsättning såg ut, vilket är viktigt ur prognostisk synvinkel. Man bör också ta reda på eventuell premorbid problematik.
Drogscreening bör göras samt systematisk kartläggning av substansbruksmönster. Särskilt hallucinogena och centralstimulerande substanser kan driva på utvecklingen av positiva symtom och förorsaka återfall i skov av aktiv psykos. “Dubbeldiagnos” med psykossjukdom och substansberoende har vanligen dålig prognos jämfört med enbart psykossjukdom. Samverkan mellan psykiatri och specialiserad beroendevård kan vara av stort värde.
Ur ett riskperspektiv är det viktigt att fastställa eventuellt tidigare eller pågående substansbruk, och om patienten uppvisat tidigare våldsamhet. Det finns en förhöjd risk för våldsamhet hos såväl män som kvinnor med schizofrenispektrumsjukdom
(19). Förekomsten av självmordsförsök i patientens anamnes är central information, samt om patienten har imperativa (befallande) rösthallucinationer, vilka kan leda till ökad risk för såväl självmord som våldsbrott. Självmordsrisken är särskilt hög under sjukdomens inledande fas
(20).
Premorbid begåvningsnivå kan indirekt uppskattas genom uppnådd nivå och betyg i utbildningssystemet. Det är rekommenderat att genomföra kognitiv testning av patienten efter att tillståndet stabiliserats, då psykosprocessen ofta medför att personen får en försämrad kognitiv funktion. Tillsammans med arbetsterapeutisk funktionsbedömning ger detta värdefull information om vilket stöd patienten kan förväntas behöva i vardagen.
Den somatiska utredningen inkluderar både uteslutande av somatisk orsak till symtom och inhämtande av utgångsvärden inför uppföljning av biverkningar. Förutom status bör den somatiska utredningen bland annat innefatta:
-
information om eventuella förlossningskomplikationer
-
sjukdomar/skador som drabbat det centrala nervsystemet (CNS), såsom infektioner, epilepsi och skalltrauma
-
andra somatiska sjukdomar
- blodprov för rutinlabstatus, och vid misstanke:
- prov för HIV
- lues
- borrelia
- neuronala antikroppar (autoimmun encefalit).
För de patienter som insjuknar i högre åldrar blir somatisk samsjuklighet viktig att känna till och behandla, till exempel hjärt-kärlsjukdom. För nyinsjuknade är rekommendationen att göra hjärnavbildning samt elektroencefalografi (EEG) för att utesluta hjärnpatologi och epileptisk aktivitet.