Enteral och parenteral nutrition
Sjukdomsrelaterad undernäring är vanligt, särskilt hos äldre med kronisk sjukdom. Patienten utvecklar undernäring när förbrukning av näring över tid är större än intaget. Nutritionsbehandling syftar till att återställa näringstillståndet, vilket man ofta kan göra med anpassad mat och näringsdrycker. När detta inte går används artificiell näringstillförsel, enteral och parenteral nutrition.
Behandlingen av sjukdomsrelaterad undernäring bygger på förmågan att äta vanlig mat, och anpassas till tillståndet. Artificiell näringstillförsel används för att tillgodose energi- och näringsbehov när förmågan att äta är så nedsatt att anpassad mat och näringsdrycker inte räcker till. När mag-tarmkanalen fungerar använder man i första hand enteral nutrition. Om mag-tarmkanalens funktion är otillräcklig ger man den resterande mängden av näring parenteralt.
Man ger enteral näringstillförsel genom något av följande:
- en sond i näsan
- en stomi till magsäck eller tarm.
Sondnäringar
Sondnäringar ska innehålla komplett näring och vara tunnflytande. Standardsondnäring passar de flesta, men man kan behöva anpassa sammansättning till tillståndet. Följsamhet till noggranna vårdrutiner är bästa sättet att förebygga komplikationer orsakade av sonden och biverkningar från mag-tarmkanalen.
Parenteral näringstillförsel
Parenteral näringstillförsel används när funktionen i mag-tarmkanalen är otillräcklig för att kunna tillgodose behoven av vätska och näring. Man tillför näringen i blodbanan genom en venkateter, som kan läggas i en perifer eller central ven. Den parenterala näringstillförseln ska tillgodose behov av energi och näringsämnen.
Utnyttjandet av näringen är bättre när man ger alla näringsämnen samtidigt. Därför används oftast blandade näringslösningar i trekammarpåsar. Behandlingen är förknippad med risker för komplikationer som kan vara livshotande, och måste ges under förhållanden där strikta vårdrutiner kan följas.
När man inleder nutritionsbehandling hos svårt nedgångna, kraftigt avmagrade patienter måste man vidta speciella försiktighetsåtgärder för att undvika metabol överbelastning med utveckling av refeedingsyndrom.