Febril urinvägsinfektion (UVI) hos barn
Barn under ett år med febril UVI bör handläggas på barnklinik. Intravenös eller peroral behandling med antibiotika kan vara aktuellt beroende på tillståndets svårighetsgrad.
Symtombilden varierar med barnets ålder och infektionens lokalisation. Infektion i njurarna hos små barn kan ge upphov till förvärvade njurskador och risken ökar vid fördröjd behandling och vid avvikelser i urinvägarna såsom obstruktion eller dilaterad reflux.
Vanligaste symtomet vid febril UVI hos barn är hög feber men under de första levnadsmånaderna kan symtomen vara diskreta med dålig viktökning, slöhet eller låggradig feber. Febril UVI är den dominerande infektionstypen under de två första levnadsåren, därefter blir akut cystit vanligare och dominerar helt från skolåldern.
Barn kan före 4–5 års ålder sällan ange rygg- eller flanksmärta och även bland äldre barn saknas detta tecken på njurengagemang i mer än hälften av fallen. Ofta saknas symtom från de nedre urinvägarna. Större barn uppger ofta ont i magen eller ryggen.
Utredning
Ta urinodling frikostigt vid oklar feber. Ta även blododling vid kraftig allmänpåverkan. Säkraste urinprovsmetoden för barn under ett år är blåspunktion där bakteriefynd oavsett mängd är patologiskt. Kastat urinprov, helst mittstråleportion, har numera blivit den dominerande provtagningsmetoden också hos de minsta barnen. Som alternativ kan kateterprov användas. Påsprov rekommenderas ej utifrån kontaminationsrisken med medföljande risk för överdiagnostik och onödig utredning och behandling.
C-reaktivt protein (CRP) är som regel förhöjt vid febril UVI men provet bör upprepas efter ett dygn vid CRP <70 mg/l. Komplettering med S-Kreatinin bör göras vid förstagångsinfektion.
Behandling
Barnklinik bör handlägga mindre barn (<1 år) med febril UVI.
Intravenös behandling är aktuellt vid allmänpåverkan eller kräkningar och då i första hand cefotaxim givet intravenöst i adekvat dos. Byt till peroral behandling när tillståndet stabiliserats.
För patienter som ska behandlas peroralt väljs i första hand ceftibuten eller cefixim, som båda är licensläkemedel, och i andra hand trimetoprim-sulfametoxazol (efter resistensbestämning). Ciprofloxacin är ett alternativ för barn äldre än två år.
Komplikationer och uppföljning av febril UVI hos barn
Det är viktigt att identifiera barn med anatomiska eller funktionella avvikelser i urinvägarna. Dessa barn har en högre risk för återkommande cystit och febril UVI, samt mer omfattande njurskador efter urinvägsinfektion.
För barn under 2 år gör som regel barnkliniker utredningen och vanligen med ett stegvis förfarande. Ultraljud är basundersökning. Miktionsanamnes tas på alla barn. För barn upp till 2 års ålder rekommenderas DMSA-skintigrafi (dimercaptosuccinic acid) vid högt CRP (≥70 mg/L). Endast om det finns patologiska fynd vid ultraljud (framför allt dilatation av njurbäcken och urinledare) eller DMSA-skintigrafi går man vidare med blåsröntgen. För barn över 2 års ålder rekommenderas DMSA-scintigrafi vid patologiskt ultraljud och vid recidiv av febril UVI. Antibiotikaprofylax kan i sällsynta fall bli aktuellt och bedömningen görs av barnläkare.