Bakgrund

Urinvägsinfektion (UVI) är ett samlingsbegrepp för sjukdomstillstånd orsakade av bakterier i urinvägarna och är en av de allra vanligaste infektionerna. UVI drabbar individer i alla åldrar och kan ta sig flera olika kliniska uttryck. Allvarlighetsgrad och behandling skiljer sig åt mellan de olika tillstånden. Därför är diagnostiken viktig.

Hos en ung frisk person innehåller urin i normalfallet mycket små mängder bakterier och brukar därför betraktas som mer eller mindre steril. Bakterier kan även kolonisera urinvägarna i större mängd utan att orsaka sjukdom. Tillståndet kallas då asymtomatisk bakteriuri (ABU). När bakterierna ger symtom talar man om en urinvägsinfektion.

Etiologi

Den vanligaste bakterien som orsakar UVI är tarmbakterien Escherichia coli, vilken orsakar mer än 80 % av all UVI. Tillsammans med Staphylococcus saprophyticus, som framför allt drabbar kvinnor i fertil ålder under senare halvan av sommaren, utgör dessa bakteriearter så kallade primärpatogener. Det innebär att bakterierna kan infektera individer som har normala urinvägar. Andra bakterier som orsakar UVI och i större utsträckning ses hos personer med tidigare urinvägs­besvär kallas sekundärpatogener. Exempel på sekundärpatogener är bland andra arter av Klebsiella, Enterobacter, Proteus, Pseudomonas, Morganella och enterokocker. Dessa bakterier förekommer i ökad utsträckning vid komplicerade, recidiverande och vårdrelaterade infektioner. Tveksamt patogena arter är de som tillhör normalfloran i underlivet, exempelvis stafylokocker och streptokocker.

ABU – asymtomatisk bakteriuri

ABU betecknar ett tillstånd där urinblåsan är koloniserad av bakterier. Om patienten har ABU har personen inga symtom från urinvägarna. Det finns indikationer på att de bakterier som utgör kolonisations­floran vid ABU kan utgöra ett skydd mot etablering av mer sjukdomsframkallande bakterier och därigenom förebygga akut cystit.

Behandling av ABU är inte aktuellt i normalfallet. Enda undantagen är under graviditet och inför vissa kirurgiska ingrepp i urinvägarna, eller vid fynd av stenbildande bakterier (se Bakterier som kan bilda urinvägsstenar - Faktaruta 1) hos en individ med känd stenproblematik.

Makroskopisk hematuri

Makroskopisk hematuri förekommer hos omkring en tredjedel av alla urinvägsinfektioner och detta symtom kräver ett särskilt beaktande av hälso- och sjukvården. Vissa bakterier som orsakar UVI är mer benägna att medföra en blödning i urinblåsans slemhinna, exempelvis Staphylococcus saprophyticus.

Samtliga patienter med makroskopisk hematuri ska remitteras för vidare utredning i enlighet med standardiserat vårdförlopp för cancer i urinblåsa och övre urinvägar 

.

Det gäller oavsett vilken bakterieart urinodlingen visar eller om patienten står på blodförtunnande läkemedel, och oberoende av om hematurin försvinner när infektionen är färdigbehandlad.