Utredning vid urinerings­besvär

BPH står för benign prostatahyperplasi. Tillståndet är mycket vanligt bland äldre män (50 % av män i åldrarna 50‍–‍60 år har BPH och 90 % av män över 80 år har histologisk BPH) 

. Hyperplasin vid BPH innebär en förstoring av de delar av prostatakörteln som sitter runt urinröret. Ju större prostata desto vanligare är det att patienten har vattenkastningsbesvär, men det är inte ovanligt med avsaknad av symtom trots mycket förstorad prostata liksom uttalade besvär trots endast liten förstoring.

Uretrastriktur

Uretrastriktur är en förträngning av urinröret, ofta orsakat av skada tidigare i livet. Besvären kan komma mycket lång tid efter själva skadan, till exempel efter en gränslingsskada mot en cykelram. Infektion kan också orsaka strikturer i urinröret. Strikturer är ärrbildningar vilket innebär en stelhet i förändringen, vilket i sin tur leder till ett jämnt långsamt flöde förbi strikturen när symtomen börjar orsaka besvär. Behandlingen vid uretrastriktur går ut på att öppna upp förträngningen på olika sätt. Recidivrisken är hög.

Meatusstenos

Meatusstenos är en förträngning av öppningen av urinröret. Då öppningen blir tillräckligt liten hindras urinflödet trots ett i övrigt normalt urinrör. Förutom hindret för urinflödet blir strålen ofta duschande och spridande. Behandlingsstrategin är likartad den vid uretrastriktur.

Blåshalsskleros

Blåshalsskleros är en förträngning i övergången mellan urinblåsan och urinröret. Detta tillstånd leder till att blåshalsen inte öppnar sig som den ska vid påbörjad urinering vilket i sin tur leder till förlångsammat flöde och sekundärt ofullständig tömning av blåsan. Behandlingen är transuretral incision av förträngningen. 

Urinretention innebär ofullständig tömning från urinblåsan. Om urinretentionen är kronisk kvarstannar urin i blåsan efter tömning, det vill säga residualurin. En vanlig orsak till residualurin är en förstorad obstruerande prostata som hindrar den sista tömningen. En annan orsak till residualurin är att urinblåsan av olika anledningar (såsom läkemedel, diabetes, neurologiska sjukdomar, övertänjning) försvagats och inte orkar tömma hela urinvolymen. 

Residualurin kan leda till en känsla av ofullständig tömning men utvecklas oftast utan att personen känner någonting. Residualurin kan leda till urinvägsinfektioner, stenbildning och allvarlig njursvikt. Residualvolymer över omkring 300 ml bör medföra remiss till urolog, även om patienten (ännu) inte har drabbats av någon av dessa komplikationer.

Den akuta urinretentionen inträffar plötsligt och innebär att patienten inte kan tömma urinblåsan alls. Blåsan spänns ut och trycket ökar, vilket är mycket smärtsamt och stressande. En kronisk urinretention kan akut försämras och kallas då “akut på kronisk”. I båda fallen blir resultatet till slut en överfylld urinblåsa med stigande tryck som till slut rinner över, så kallad överflödesinkontinens (ischuria paradoxa).

I svåra fall av höga tryck i urinblåsan kan njurfunktionen påverkas negativt med bland annat stigande kreatinin och kalium. Behandlingen är omedelbar avlastning med kateter. Därefter kan man sätta in behandling mot grundorsaken till retentionen (se sidan Behandling av LUTS).

Se kapitlet Urinvägsinfektioner.

Överaktiv blåsa definieras som att man på grund av trängningar tömmer sin urinblåsa fler än åtta gånger per dygn och besväras av detta. Diagnosen kan enbart ställas då andra vanliga orsaker har uteslutits, till exempel UVI, diabetes, hjärtsvikt, cancer, överkonsumtion av vätska med mera. Behandlingsmetoderna vid överaktiv urinblåsa går ut på att hjälpa den drabbade att stå emot urinträngningarna och detta kan göras både medicinskt och icke-medicinskt.

Maligna sjukdomar såsom urinblåsecancer orsakar också LUTS. Blod i urinen räknas inte som LUTS. Så fort en individ har sett blod i urinen ska man snarast utreda orsaken (se sidan Blod i urinen). 

Ett annat vanligt symtom vid urinblåsecancer är trängningar som orsakas av att cancern påverkar urinblåsans muskulatur. Detta är ett allvarligt symtom. Sådana trängningar kan förekomma utan hematuri. Anamnesen är i dessa fall extra viktig för utredningsgången.

Prostatacancer ger sällan LUTS förrän i ett lokalt avancerat skede. Cancer i urinröret kan orsaka hinder för flödet och blod i urinen vid urineringens början, så kallad initial hematuri.

Blåssten bildas då kristaller i urinen i urinblåsan klumpar ihop sig. En ökad risk finns vid främmande kropp i urinblåsan (exempelvis katetrar av olika slag) samt stillastående urin (residualurin) eller urin i fickor (divertiklar) i urinblåsan.

Blåsstenar kan orsaka skada på urinblåsans slemhinna och orsaka blödningar samt härbärgera bakterier som ökar risken för återkommande urinvägsinfektioner. Om en blåssten hamnar i blåshalsen vid urinering kan ett plötsligt stopp i urinflödet uppkomma, ofta med smärtor.