Njurfunktionsorsakad läkemedelsbiverkning
Läkemedel med renal eliminering kan ackumuleras vid nedsatt njurfunktion, med ökad risk för olika biverkningar och toxicitet.
För att undvika ackumulation och biverkningar måste man vid akut och kronisk njurfunktionsnedsättning anpassa dosen av en rad olika läkemedel. Behandling med morfin och flera andra opioider ger ansamling av metaboliter vid njursvikt. Detta ökar risken för medvetandepåverkan och försvårar en bra smärtbehandling.
Om en diabetespatient med pågående metforminbehandling får en akut njurfunktionsförsämring vid undersökning med röntgenkontrastmedel kan den akuta njurfunktionsförsämringen leda till ackumulation av metformin och utveckling av livshotande laktatacidos. Kontroll av P/S-kreatinin och utsättning av metformin behöver därför ske inför röntgenkontrastundersökning av dessa patienter. Om möjligt bör detta ske 48 timmar före undersökningen om eGFR är <60 mL/min/1,73 m2. Återinsättning av metformin kan ske 48 timmar efter undersökningen om njurfunktionen inte har påverkats.
Nefrogen systemisk fibros har observerats efter användning av gadoliniumbaserade kontrastmedel vid magnetkameraundersökningar hos patienter med njursvikt, främst dialyspatienter. Kliniska bilden karakteriseras av invalidiserande skleroserande hudförändringar som kan ge kontrakturer, men även andra organ kan drabbas. Gadolinumkontrastmedlen klassificeras i tre grupper efter risken för denna biverkning, där de med hög risk ska undvikas vid GFR under 30 mL/min/1,73 m2 och de med måttlig och låg risk kan användas med försiktighet vid lägre njurfunktion. Dialysbehandling efter undersökningen kan då övervägas för att minska risken för nefrogen systemisk fibros.