Behandling
På senare år har flera nya alternativ tillkommit när det gäller behandling och prevention av kronisk njursjukdom. Dessutom är ytterligare alternativ på väg.
Det övergripande målet är att förhindra försämring av njurfunktionen och skydda mot hjärtkärlsjukdomar eftersom dessa är vanligaste orsaken till död hos njursjuka patienter
(10).
Många kroniska njursjukdomar har gemensamma skademekanismer och behandling av dessa ger ett allmänt skydd mot försämring av njursjukdomen och även hjärtsjukdomar. Det är viktigt med optimal behandling av hypertoni, diabetes mellitus och hjärtkärlsjukdom för prevention av kronisk njursjukdom. Ofta behövs både läkemedel och hälsosamma levnadsvanor såsom:
- rökstopp
- fysisk träning
- normalt body mass index (BMI)
- måttlig alkoholkonsumtion.
Preventiva åtgärder för njursjukdomar är likartade de vid hjärt-kärlsjukdomar.
Det finns nu flera olika grupper av läkemedel som har skyddande effekt mot försämring av ett stort antal njursjukdomar. De ger även skydd mot hjärtkärlsjukdom. Vidare räknas kronisk njursjukdom (CKD) som en riskfaktor för hjärtkärlsjukdomar, vilket innebär att statiner har skyddande effekt. För information om respektive läkemedel, se avsnitt Läkemedel med allmän effekt vid olika njursjukdomar.
Läkemedel med allmän effekt vid olika njursjukdomar
ACE-hämmare och ARB
Angiotensin converting-enzyme (ACE)-hämmare och angiotensin II (AII)-receptorantagonister (ARB) minskar proteinuri och sänker blodtrycket vilket skyddar njurfunktionen. Dessa läkemedel har en skyddande effekt mot de flesta njursjukdomar och ofta bäst effekt vid albuminuri
(11) (12). Se sidan Hypertoni.
SGLT2-hämmare
Sodium-glucose cotransporter-2 inhibitors (SGLT2-hämmare) lanserades först som antidiabetika genom att öka glukosutsöndringen i urin. Emellertid har dessa läkemedel visat sig effektiva att sakta ner försämringen av njurfunktionen och minska risken för hjärtkärlsjukdom
(13). Den blodsockersänkande effekten avtar vid glomerulär filtration (GFR) <45 mL/minut/1,73 m2 men den njur- och hjärtskyddande effekten kvarstår och man kan sätta in SGLT2-hämmare ända ned till GFR >20 mL/minut/1,73 m2 och kvarstå till dialysstart.
SGLT2-hämmare är därför rekommenderade vid kronisk njursjukdom som tillägg till högsta tolerabla dos ACE-hämmare/ARB om U-albumin/kreatinin kvarstår >30 mg/mmol alternativt vid GFR <45 mL/min/1,73 m2 oavsett albuminurigrad. På grund av risk för dehydrering kan man behöva justera ner diuretikadoser vid behandling med SGLT2-hämmare.
SGLT2-hämmare ökar risken för ketoacidos och man bör därför undvika SGLT2-hämmare vid diabetes typ 1, fasta och dehydrering. Rekommendationen vid typ 2-diabetes är insättning av SGLT2-hämmare redan vid lägre grad av albuminuri. Se även sidan Diabetesnefropati.