Huvudvärk av spänningstyp
Huvudvärk av spänningstyp är mycket vanligt och sällan särskilt besvärande. Undantaget är den kroniska formen som innebär att individen får huvudvärk under minst hälften av månadens dagar. Behandlingens inriktning bör i första hand vara att undvika bakomliggande faktorer såsom stress. Amitriptylin är förstahandsvalet bland förebyggande läkemedel.
Huvudvärk av spänningstyp är den vanligaste huvudvärkstypen och förekommer i en episodisk och en kronisk form. Det är oklart hur spänningshuvudvärk uppstår, men man anser att perifera smärtmekanismer kan förklara tillfällig huvudvärk, medan centrala störningar i smärthanteringssystemen kan spela en roll vid kronisk huvudvärk av spänningstyp.
När patienten söker läkarvård finns det ofta en sjukdomshistoria som sträcker sig månader eller år tillbaka. Värken är tryckande, molande till sin karaktär och ofta bandformad eller bilateralt lokaliserad till panna-nacke och bakhuvud (se faktaruta 4). Värken kan förekomma flera dagar i rad och den varierar i intensitet. Många gånger vaknar patienten med ingen eller lätt huvudvärk som blir värre framåt dagen.
Det är viktigt att tillsammans med patienten genom anamnesen försöka komma fram till bakomliggande orsaker. Kronisk bettproblematik eller käkledsaffektion bör föranleda remiss till tandläkare och eventuell bettfysiolog. Det är inte ovanligt med spänningshuvudvärk till följd av felaktig arbetsställning, felaktiga belysningsförhållanden eller okorrigerat synfel.
Spänningshuvudvärk är ofta en ingående komponent vid tillstånd av stress, oro eller ångest, varför det alltid är lämpligt att ställa orienterande frågor runt livssituation, sömnproblem och förekomst av tidigare psykiska trauman. Nydebuterad huvudvärk hos en äldre patient bör man alltid utreda för att utesluta symtomatisk huvudvärk. Huvudvärk av spänningstyp brukar avta efter 50 års ålder.
Behandling av huvudvärk av spänningstyp
Huvudvärk av spänningstyp är den vanligaste primära huvudvärksformen. Dess exakta genes är inte klarlagd. Den förekommer i en episodisk och en kronisk form. Den senare engagerar smärtmodulerande neurogena strukturer.
Noggrann anamnes och status är ett viktigt första steg i kartläggningen och behandlingen. Behandlingen är i första hand inriktad på att fånga upp och informera om hur man kan undvika eller motverka utlösande faktorer, till exempel genom minipauser och aktiva avslappningsövningar och stretching. I möjligaste mån ska patienten undvika värktabletter samt inte använda dem regelbundet. Patienten kan vid enstaka tillfällen använda paracetamol, acetylsalicylsyra (ASA) eller annan cyklooxygenas (COX)-hämmare, se faktaruta 5.
Nästa steg kräver att läkaren sätter sig in i patientens föreställningar och tankar om sin sjukdom, vilket kan göra det lättare att på ett bra sätt anpassa informationen till patienten för att bidra till en god egenvårdsförmåga. Förutsättningarna för att patienten aktivt ska kunna medverka i behandlingen ökar om läkare och patient i samband med konsultationen når en samsyn kring huvudvärksproblematiken. Detta är helt avgörande om huvudvärksproblematiken visar sig bero på livsstilsfaktorer. Det är relativt vanligt att en kaotisk läkemedelsanvändning leder till en ond cirkel med ett försämrat huvudvärksläge, se avsnitt Huvudvärk orsakad av en överanvändning av läkemedel.
En viktig del i behandlingen är att hjälpa patienten identifiera stressmoment och därefter strukturera och hitta lämpliga delmål för att minska påfrestningarna, se vidare faktaruta 5.
Ta ordentlig anamnes, gör status och ta ställning till eventuella bakomliggande faktorer. Det bidrar aktivt till ökat förtroende och behandlingsframgång.
Genomför adekvat behandling av bakomliggande faktorer. Identifiera möjliga effektiva specifika åtgärder som:
- bettskena
- tandbehandling
- hörapparat
- synkorrektion.
Stimulera till förändringar i livsstil och överväg kognitiv beteendeterapi (KBT), läs mer om KBT i kapitel Smärta hos vuxna, avsnitt Behandling. För en god sjukdomskontroll är det värdefullt med tidiga insatser för att stärka patientens egenvårdsförmåga.
Var försiktig med att sätta in regelbunden medicinering med analgetika eftersom läkemedel ibland kan bidra till försämrad situation, se avsnitt Huvudvärk orsakad av en överanvändning av läkemedel (LÖH). Noggrann läkemedelsanamnes är viktig.
Fysioterapeutisk behandling med avspänningsteknik och kroppskännedom. Evidensgraden för behandlingsformen är låg men kan eventuellt vara till hjälp för den enskilde individen.
KBT för stresshantering. Evidensgraden för behandlingsformen är låg men kan eventuellt vara till hjälp för den enskilde individen
(5).
Behandlingsformerna akupunktur och TNS kan ibland ha effekt. Evidensgraden är dock låg och det saknas större, kontrollerade studier
(6).
Tricykliska antidepressiva kan ha effekt utan att det finns en depressiv sjukdomsbild. Psykoterapeutiska insatser kan vara av betydelse. Amitriptylin och nortriptylin har dokumenterad effekt vid spänningshuvudvärk. Dokumentation saknas för selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI).