Tarmkanalens funktionsrubbningar
Funktionella tarmsymtom är mycket vanliga tillstånd med varierande symtomgrad. Hos de individer där symtomen är mer besvärliga leder detta ofta till ett stort lidande och nedsatt livskvalitet. Dessa besvär är ofta kroniska men man kan göra mycket för att lindra symtomen.
Funktionella tarmbesvär drabbar upp till 40 procent av den vuxna befolkningen, men bara en mindre andel har så pass uttalade besvär att man behöver hjälp av sjukvården. IBS (Irritable Bowel Syndrome) är den diagnos som allmänheten är mest bekant med, men i prevalensstudier är funktionell förstoppning den vanligaste diagnosen i denna grupp av tarmbesvär, men även funktionell diarré, och funktionell uppblåsthet ingår i sjukdomsgruppen.
De bakomliggande sjukdomsmekanismerna är inte helt klarlagda. Sannolikt är uppkomstmekanismen multifaktoriell. Forskning har visat att en förändrad neurologisk kommunikation mellan tarm och hjärna är central men stöd finns även för:
- avvikande sensorisk-motorisk funktion
- immunologiska avvikelser
- dysbios
- störd barriärfunktion i tarmen
- känslighet för kostkomponenter.
Psykosociala faktorer är av betydelse för sjukvårdsbehovet, symtomens intensitet samt hur väl man kan hantera sina symtom.
Man ställer diagnosen via internationella diagnoskriterier (Rome IV). Om patientens symtom uppfyller diagnoskriterierna utan att det förekommer alarmsymtom (se Alarmsymtom – Faktaruta 2) krävs endast ett fåtal utredande åtgärder innan diagnos kan ställas med hög säkerhet.
En tydligt förmedlad och förklarad diagnos är en första behandlande åtgärd. Man inriktar symtomlindrande behandling mot dominanta symtom, där det är klokt att behandla ett besvär i taget. Behandlingen är symtomlindrande och kan bestå av farmakologisk behandling, kostbehandling eller psykologisk behandling. Många patienter har associerade symtom som till exempel:
- trötthet
- muskelvärk
- huvudvärk
- dysuri.