Latent tuberkulosinfektion
Latent tuberkulos (tbc)-infektion är vanligt i världen men är inte smittsam och tecken på aktiv sjukdom saknas. Latent tbc kan reaktivera och livstidsrisken att insjukna i aktiv sjukdom är cirka 5–10 %. Screening syftar till att hitta individer med hög risk för reaktivering då förebyggande behandling avsevärt minskar risken för framtida progress till sjukdom.
Latent tbc-infektion, eller “TB infection” i anglosaxisk litteratur, definieras som ett tillstånd med påvisat immunsvar mot M. tuberculosis-antigener utan tecken på aktiv tbc-sjukdom
(5). Det innebär frånvaro av symtom och bekräftad tbc-sjukdom, men positivt immunsvar i PPD eller interferon-gamma release assay (IGRA).
Ungefär en fjärdedel av jordens befolkning beräknas ha infekterats med tuberkelbakterier men de flesta människor kommer inte att utveckla aktiv tbc-sjukdom
(6). För riskfaktorer för tbc-smitta, se faktaruta 5
(2).
Risk för utveckling av aktiv tbc
Personer som smittas med tbc löper endast en livstidsrisk på 5–10 % att insjukna i tbc, men risken är högre vid:
- nysmitta (inom de första 2 åren)
- nedsatt immunförsvar såsom vid
- obehandlad hiv
- immunhämmande läkemedel (kortison, TNF-alfa-hämmare, PD-1-hämmare)
- organtransplantation
- hematologisk malignitet (lymfom, leukemi)
- undernäring
- diabetes
- kronisk njursvikt och hemodialys
- silikos
- graviditet och postpartum
- ung ålder såsom barn <5 år och tonåringar.
-
Född före 1950
-
Ursprung i högdemiskt land, det vill säga tbc-incidens >100/100 000 invånare
-
Resor >3 månader och/eller vistelse i riskmiljöer som sjukhus, häkte/fängelse eller migrationsförläggning i högendemiska länder (riskländer)
-
Tidigare obehandlad aktiv eller latent tbc
-
Kontak med person med högsmittsam tbc >8 timmar eller lågsmittsam tbc >40 timmar.