Utredning
Begreppet benartärsjukdom omfattar patientgrupper med asymtomatisk benartärsjukdom, claudicatio intermittens och kronisk kritisk ischemi. Anamnes och kärlstatus utgör basen i utredningen.
Diagnosen benartärsjukdom går att ställa efter en strukturerad anamnesupptagning följt av ett riktat kärlstatus med pulspalpation, hudinspektion och ankeltrycksmätning. Dessa undersökningar utgör basen inför en eventuell remiss till kärlkirurgspecialist.
Det förekommer regionala variationer för hur patienter ska utredas inför en remiss till kärlkirurgspecialist. Många kärlkirurgkliniker önskar genomfört duplexultraljud av benens artärer, ankel-tåtrycksmätning och gångmatta-test.
Diagnostik
Benartärsjukdom delas in i tre stadier:
-
asymtomatisk benartärsjukdom (diagnoskod enligt International Statistical Classification of Diseases (ICD) I70.2E)
-
claudicatio intermittens (diagnoskod enligt ICD: I73.9B)
-
kronisk kritisk ischemi, vilket omfattar vilosmärta (diagnoskod enligt ICD: I70.2D), svårläkta fotsår (vanligen tå eller häl), eller oförmåga att läka traumatiska sår (I70.2C).
Symtombild
Patienter med benartärsjukdom beskriver ofta gångrelaterade smärtor, så kallad claudicatio intermittens, fönstertittarsjuka. Lokalisationen av de gångrelaterade smärtorna är centrala för att förstå var patientens kärlsjukdom är lokaliserad. Stenoser eller ocklusion av artärer lokaliserade ovan inguinalligamentet (ljumsken) ger smärta i glute, lår och höft. Stenos eller ocklusion i lårartärer kan ge smärta i vaden. Stenoser och ocklusion distalt i underbenens kärl förekommer ofta vid diabetes och hos patienter med kritisk ischemi.
Majoriteten av patienterna har gångrelaterade smärtor. De som utvecklar kronisk kritisk ischemi med vilovärk eller svårläkta sår utgör en minoritet.
Kvinnor med perifer artärsjukdom har oftare diffus smärta, snarare än klassisk claudicatio intermittens, vilket kan bidra till en ökad risk för underdiagnostisering av sjukdomen. Perifer artärsjukdom kan drabba övre extremiteten, även om det är ovanligt.
Kärlstatus
Kärlstatusundersökning hos en patient med höga ocklusiva hinder (sjukdom på arteria iliakanivå) visar:
-
ingen eller svag puls i ljumsken
-
sänkt ankelbrachialindex (ABI) i vila
-
kraftig sänkning av ankelblodtryck efter provokation med benövningar.
Ofta kan man även auskultera ett blåsljud över iliakakärlen.
Patienter med infrainguinal stenos, ofta i arteria femoralis superficialis, har vanligen en välpalpabel ljumskpuls, men ingen popliteapuls, och sänkt ankelbrachialindex (ABI).
ABI baseras på en ankeltrycksmätning, som kan genomföras i primärvården med en blodtrycksmanschett i lämplig storlek, enkel doppler och gel. Patienten undersöks i liggande.
ABI går att beräkna genom att dividera det högsta blodtrycket mätt i arteria dorsalis pedis och arteria tibialis posterior med det högsta armblodtrycket
(2).
Ett ABI-värde ≤0,9 eller ≥1,4 (inkompressibla kärl) indikerar benartärsjukdom. Om claudicatio intermittens föreligger är ABI ofta mellan 0,5–0,9, medan ett värde mellan 0–0,5 indikerar kritisk benischemi.
ABI-metoden är inte tillförlitlig hos patienter med diabetes, svår njursvikt eller vid mycket hög ålder eftersom dessa patienter utvecklar en stelhet i blodkärlen på underbensnivå. Man bör erbjuda denna patientgrupp utökad diagnostik med tåtrycksmätning
(2) (9).
Det är kombinationen av symtombild, kärlstatus och ABI som ger stöd för diagnosen.