Inflammatoriska artärsjukdomar
Tromboangiitis obliterans, Takayasus sjukdom och jättecellsarterit är exempel på inflammatoriska artärsjukdomar.
Tromboangiitis obliterans ger svår distal extremitetsischemi med sårbildning och gangränutveckling, både i övre och nedre extremiteterna, främst hos unga storrökande män. Prevalensen varierar globalt, och risken är starkt associerad med rökning men det finns möjligen en ärftlig etiologisk komponent. Detta är en segmentell icke-arteriosklerotisk inflammation i små och medelstora artärer och vener som kan uppkomma i både armar och ben. Ibland förekommer även upprepade migrerande tromboflebiter i anamnesen.
Det finns inga specifika biokemiska eller röntgenologiska karakteristika vid tromboangiitis obliterans. Det som avgör diagnosen är symtombild och anamnes med uppfyllande av fem kliniska kriterier. Man kan särskilt notera att patienten ofta har sjukdom i både armar och ben, anamnes av tidigare venös trombos, avsaknad av annan kardiovaskulär sjukdom inklusive storkärlssjukdom. Patienterna utreds och behandlas vanligen inom reumatologin. Patienten kan bedömas med tanke på kirurgisk/endovaskulär åtgärd, men behandlingen blir oftast symtomatisk då patienten har sjukdom i de mer distala, icke behandlingsbara små artärerna.
Den enskilt mest betydelsefulla åtgärden är komplett och omedelbart rökstopp, detta är grundläggande för att hindra sjukdomens utveckling. Antiinflammatorisk behandling har inte någon påvisad effekt. Svåra fall kan ibland behandlas med infusion av prostacyklinanalogen iloprost, vilket kan ge en symtomlindring och möjligen bidra till sårläkning temporärt
(34). Amputationsrisken är mycket hög.
Takayasus sjukdom är en inflammation i aortabågen och de stora kärlen som avgår därifrån. Sjukdomen kan även angripa de stora kärlen i buken. Sjukdomen, som har sin största förekomst i Ostasien, är vanligast hos yngre kvinnor. I det akuta skedet är inflammationsmarkörer som C-reaktivt protein (CRP) och sänkningsreaktionen (SR) förhöjda. Påbörja antiinflammatorisk och/eller immunmodulerande behandling så tidigt som möjligt för att begränsa sjukdomsutbredningen. Det är därför angeläget att man känner igen den kliniska bilden med frånvaro av puls eller blodtryck i armen, ensidigt eller dubbelsidigt, i kombination med tecken på inflammation och remitterar till specialist i reumatologi eller vaskulär medicin.
Vaskuliter kan förekomma som delsymtom vid sjukdomar inom gruppen inflammatoriska systemsjukdomar. Den vanligaste vaskuliten är jättecellsarterit (temporalisarterit och polymyalgia rheumatica), se vidare i kapitlet Reumatiska sjukdomar, sidan Vaskulitsjukdomar.
Primära och sekundära vasospastiska artärsjukdomar speglar en överreaktivitet i extremiteternas blodkärl vid kyla, vilket medför svår smärta.
Symtomet Raynauds fenomen är vanligast i händerna bortsett från tummarna som av oklar anledning oftast är undantagna. Tillståndet förekommer också i tår, nässpets och öronsnibbar. Den angripna kroppsdelen blir vit och kall, därefter blåcyanotisk och sedan röd. Attackerna är likartade från gång till gång och är oftast symmetriska när händer eller fötter är involverade. Det är särskilt angeläget att dessa patienter undviker rökning och nikotinprodukter eftersom dessa bidrar till vasospasm och ökad viskositet.
Om patienten står på något läkemedel som kan förvärra symtomen (exempelvis betablockerare) är det lämpligt att överväga om det är möjligt att sätta ut. Informera patienten om förebyggande och egenvårdande åtgärder. Det finns inget läkemedel med godkänd indikation för Raynauds fenomen. I de fall då patienten har svåra besvär trots ovanstående åtgärder använder man i klinisk praxis nitroglycerinkräm (APL lagerberedning) och kalciumflödeshämmare
(35).