Sjukdomar och läkemedel under graviditet och amning
Under en graviditet behöver hänsyn tas till kvinnans förändrade fysiologi och läkemedels potentiellt fosterskadande effekter innan man påbörjar läkemedelsbehandling. Graviditet kan medföra behandlingskrävande tillstånd, till exempel graviditetsillamående eller preeklampsi. Läkemedel kan passera över via bröstmjölk och barnets förmåga att ta upp och eliminera läkemedlet kan skilja sig från vuxnas.
I samband med läkemedelsförskrivning till fertila kvinnor bör man alltid ta upp frågan om familjeplanering och antikonception, särskilt om läkemedlet inte anses vara lämpligt under graviditet. Fertila kvinnor som tar läkemedel på grund av kronisk sjukdom ska i samband med insättning och receptförnyelse av potentiellt fosterskadliga läkemedel tillfrågas om barnönskan och antikonception. Detta så att den fertila kvinnan vet hur hon ska tänka och vart hon ska vända sig om hon har en önskan om att bli gravid. I bästa fall ska kroniska sjukdomar hos kvinnor i barnafödande ålder vara välkontrollerade med läkemedel som kan användas även under graviditet. Kvinnor ska också få information om läkemedelsanvändning i samband med graviditet.
De flesta gravida och ammande kvinnor är mycket medvetna om, och oroliga för, riskerna med att ta läkemedel under graviditet och amning. Men att avsluta en pågående behandling med läkemedel som kvinnan bör ta på grund av sin sjukdom kan också innebära stora risker för både kvinnan och fostret. Enstaka doser av ett tänkbart fosterskadande läkemedel i tidig graviditet innebär oftast inte att kvinnan rekommenderas att avbryta graviditeten. Kvinnan ska inte avsluta behandlingen självmant utan alltid i samråd med sin läkare.
Exempel på relativt vanligt förekommande behandlingskrävande sjukdomstillstånd i den gravida populationen är:
- astma/allergi
- diabetes
- hypertoni
- epilepsi
- depression
- Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder (adhd)
- autoimmuna sjukdomar.
Basprogram eller specialistmödravård
I Sverige följer de flesta gravida mödrahälsovårdens basprogram, vilket innebär att barnmorskan vid inskrivning gör en individuell riskbedömning utifrån medicinska, obstetriska, sociala och psykologiska riskfaktorer. I de flesta fall kan den gravida kvinnan skötas av barnmorska, men vid manifest eller befarad komplikation kontaktas obstetriker och ibland överförs vården till specialistmödravården. Dit kan man också vända sig för rådgivning inför planerad graviditet, till exempel vid läkemedelsbehandling på grund av kronisk sjukdom, där frågan om risker med såväl kronisk sjukdom som insatt behandling och möjligt terapibyte inför graviditet kan aktualiseras.