Prolaps
Prolaps är en buktning av slidans vägg eller en sänkning av livmodern. Symtom kan vara blåstömningssvårigheter, urininkontinens, svårigheter med tarmtömningen eller tyngdkänsla. Behandlingen kan vara kirurgisk eller konservativ.
Med ökad ålder ökar tendensen till buktning av slidans framvägg (cystocele) respektive bakvägg (rektocele). Enterocele är ett tillstånd där övre bakre slidvägg med fossa Douglasi buktar neråt. Uterusprolaps innebär en sänkning av livmodern, och avståndet mellan introitus och cervix vid krystning är ett mått på hur uttalad prolapsen är. Om totalprolaps av uterus föreligger är det nödvändigt med akut remiss då tillståndet kan orsaka urinretention och stora smärtor.
Över hälften av kvinnor i åldrarna 50–59 år har något eller några av dessa fynd vid undersökning, men oftast har kvinnorna inte några symtom och fynden ska då inte heller ha någon åtgärd. Symtomen brukar komma först när prolapsen buktar utanför slidmynningen, något som inte alltid är synligt i liggande ställning utan krystning. Under dagen kan patienten få förvärrade besvär. I samband med undersökning är det viktigt att be kvinnan öka buktrycket (krysta) för att få korrekt information. Ibland kan kvinnan behöva ställa sig upp.
Ett cystocele kan ge blåstömningssvårigheter med residualurin. Urininkontinens och recidiverande urinvägsinfektioner kan förekomma. Ett rektocele kan försvåra tarmtömning, och patienten kan behöva trycka tillbaka rektocelet i samband med toalettbesök. Uterusprolaps ger ofta symtom i form av dragande tyngdkänsla, ibland låg ryggvärk.
Behandling vid prolaps
Behandlingen är kirurgisk eller konservativ. Om patienten har prolaps med medicinska komplikationer eller uttalade besvär bör man snabbt inleda behandling. Sådana komplikationer kan vara till exempel trycksår, njurfunktionsnedsättning eller upprepade nedre urinvägsinfektioner på grund av blåstömningssvårigheter vid cystocele. I eventuell väntan på ytterligare utredning och annan behandling (operation) bör man initiera behandling med prolapsring omedelbart. Placeringen av prolapsringen ska vara på den plats där vagina har sitt längsta mått, det vill säga från bakre fornix fram till under symfysen. Placeringen är likadan oavsett om det är en cysto- eller rectocele alternativt sänkning av livmodern. Om patienten endast har mindre besvär utan medicinska komplikationer kan man inleda behandlingen med bäckenbottenträning under 3–4 månader samt lokal östrogenbehandling.
Man rekommenderarar kirurgisk behandling när det inte fungerar med prolapsring, exempelvis om ringen inte passar, skaver, trillar ut etcetera. Patienten bör i möjligaste mån få instruktioner om hur man tar ut och sätter in ringen själv, exempelvis för att kunna möjliggöra sexuellt samliv eller sätta den på plats igen ifall den faller ut. Detta fungerar ofta, även hos yngre kvinnor som då inte behöver opereration.