Sexuella problem
Kvinnors sexuella funktion kan både påverka och påverkas av flera olika gynekologiska problem. Därtill kommer psykologiska aspekter, där exempelvis rädsla för obehag och bristande lust kan framkomma vid möten i vården.
Utredning
En kortfattad sexualanamnes bör alltid vara en del i den gynekologiska konsultationen, även om kvinnan inte söker för problem med samlivet. På grund av ovana och tidspress i vården, berör de konsultationer som sker inom vården alltför sällan patientens sexliv.
I samband med den gynekologiska undersökningen kan man utesluta kroppsliga tillstånd eller sjukdomar. Exempel på sådana är:
- sköra slemhinnor
- infektioner
- lichen sclerosus
- medfödda tillstånd
- komplikationer efter förlossning
- kirurgi i underlivet.
Sexualanamnes
En strukturerad samtalsmodell för sexualanamnes, kan vara till hjälp. Vanligt är att indela samtalet i en öppen fråga, beskrivning och avslutning:
-
En öppen fråga som ”Hur fungerar det sexuella?” har fördelen att patienten får beskriva sitt huvudproblem först, använda ett språk som läkaren kan anpassa sig till och att könet på partnern framgår.
-
Under den beskrivande fasen ställs frågor om lust, upphetsning och orgasm.
-
Under avslutningen sammanfattar man problemet och tar ställning till om det kan vara aktuellt med remiss till sexologisk expert.
Man får inte underskatta effekten av ett bra samtal kring sexuella problem och ibland är det tillräckligt för att underlätta patientens situation.
Om sexuella problem eller kroniska bäckensmärtor föreligger, bör man tänka på tidigare sexuella övergrepp som möjlig bidragande orsak. Det kan vara svårt få kännedom om det enbart genom anamnesen, men när patienten värjer sig vid den gynekologiska undersökningen är det en öppning för samtal. Det kan då vara första gången patienten vågar berätta och det är viktigt att veta var patienten kan få fortsatt kontakt, om patienten så önskar. Många vårdenheter har tillgång till kuratorer eller psykologer. På andra orter finns speciella mottagningar som ger behandling till kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp eller har andra sexologiska problem.
Vanliga orsaker till bristande sexuell lust är relaterade till partnern samt relaterade till obehag. För att bedöma om det kan finnas andra orsaker än partnern, kan man fråga om sexuella fantasier. Om fantasierna också har försvunnit, kan orsaken vara en depression, somatisk sjukdom eller smärta. Även läkemedel mot depression, andra psykofarmaka, alkohol eller vissa läkemedel mot högt blodtryck kan försämra lusten.
Behandling
Sexologisk rådgivning till paret kan bli aktuell och behandling av multidisciplinära team på särskilda mottagningar har förbättrat vården av de här patienterna.
Kvinnor i klimakteriet eller som har fått äggstockarna bortopererade kan uppleva nedsatt sexuell lust. Menopausal hormonbehandling (MHT) och lokal östrogenbehandling kan förbättra lusten för många kvinnor. Det är oklart om lägre östrogennivåer i sig försämrar lusten, eller om det i stället är sekundärt till besvär med svettningar, sömnstörningar och torra slemhinnor.
Lägre nivåer av manligt könshormon, testosteron, som också tillverkas i äggstockarna kan ha betydelse, men på grund av oönskade biverkningar har efterfrågan av de läkemedlen minskat i den här patientgruppen. I utlandet finns MHT med östrogen tillsammans med testosteron. Som alternativ kan man pröva ett lågdos slidpiller innehållande prasteron som lindrar lokala besvär. Lokala östrogener stärker slemhinnan och underlättar samlag med mindre obehag. Ofta behöver patienten en kombination av MHT och behandling med lokala östrogener för att få tillräcklig effekt på både systemiska och lokala besvär. Om enbart östrogener inte ger tillräckligt förbättrad sexuell lust, kan man pröva tibolon som alternativ till konventionell MHT.
Smärta i vulva (vulvodyni) och/eller vagina kan orsaka samlagssmärta. Smärtan är ytlig eller djup. Akuta tillstånd med infektion eller sår som får adekvat behandling ger sällan bestående problem.
Kroniska smärtor däremot kan ge en reflexmässig kramp i slidan (vaginism) och omöjliggöra penetrerande samlag under lång tid. Alla typer av smärta vid samlag kan medföra påfrestningar på parrelationen. I samband med rådgivande samtal vid vårdbesöket, är det ofta lämpligt att både kvinnan och partnern deltar. Även om grundorsaken till kvinnans samlagssmärta inte är sexuellt tvång, hamnar hon ändå lätt i en situation där hon ”ställer upp” på samlag utan att egentligen vilja på grund av smärtan. Det kan därför vara nödvändigt att avstå från penetrerande samlag under en period för att bryta smärtcirkeln.
Behandling
Sexologisk rådgivning till paret kan bli aktuell och behandling av multidisciplinära team på särskilda mottagningar har förbättrat vården för patientgruppen.
Exempel på andra åtgärder är samlagsuppehåll, ofta under lång tid för att bryta smärtcirkeln, och smörjövningar där gel med lokalanestetika kan underlätta.
Peroral behandling med i första hand tricykliska antidepressiva läkemedel typ amitryptylin under lång tid kan hjälpa vid kroniska smärttillstånd. Rehabilitering av bäckenbotten med knip- respektive avslappningsövningar används för bättre kroppskontroll och kan bryta smärtcirkeln, särskilt vid vaginism.