Livmoderkroppscancer (corpuscancer/endometriecancer)
Årligen insjuknar knappt 1 400 kvinnor i Sverige i livmoderkroppscancer. Det är den vanligaste gynekologiska cancern och medianåldern vid diagnos är 71 år. Den är vanligare hos kvinnor med högre östrogennivåer utan gulkroppshormon (progesteron) till exempel vid fetma, diabetes, hypertoni och östrogenbehandling utan gestagentillägg samt vid behandling med tamoxifen.
Livmoderkroppscancer är en sällsynt cancerform före 50 års ålder. Postmenopausal blödning är det vanligaste debutsymtomet. Illaluktande blodiga flytningar kan förekomma, liksom menstruationsliknande smärtor. Förstadier till cancer i livmoderkroppen är hyperplasi med olika grader av cellförändringar. Behandlingen vid precancerösa tillstånd och vid konstaterad cancer i livmoderkroppen är bortoperation av livmoder, i vissa fall även lymfkörtlar samt äggstockar och äggledare. Ibland kompletterar man operationen med strålbehandling eller cytostatika. Prognosen vid tidig upptäckt är god och relativ femårsöverlevnad är 85 %.
Screening mot livmoderhalscancer (cervixcancer) och HPV
Alla kvinnor i Sverige från 23 till 70 år kallas regelbundet till provtagning eller får ett test hemskickat för självprovtagning med varierande tidsintervall. I första hand utreder man förekomst av humant papillomvirus (HPV) av de typer som förorsakar cellförändringar (dysplasi) och livmoderhalscancer. Förekomst av virus och typ av virus i tidigare prover styr intervallen mellan provtagningarna.
Införandet av den gynekologiska hälsokontrollen med cytologprov på 60-talet har halverat insjuknandet i cervixcancer. Tidigare togs enbart cellprov (cytologi) från livmodertappen, men succesivt har testning för HPV tagit över. HPV-infektion är den viktigaste orsaken till cellförändringar i slidan och livmoderhalsen, och HPV kan återfinnas i majoriteten av cervixcancrar. Förekomst av HPV-typerna 16, 18 och 45 ger störst risk för cellförändringar, när infektionen inte spontant läker ut. Cellprov (vaginalcytologi) kan påvisa cellförändringar, och förändringar av viruset är ofta synliga efter pensling med ättiksyra och jod. Undersökningen där man tittar på livmodertappen i ett mikroskop kallas kolposkopi och utförs i de fall då man misstänker cellförändringar.
HPV är ett mycket vanligt virus och det finns mer än 200 typer. De ofarliga typerna av viruset orsakar vårtor på händer och fötter, medan typerna 6 och 11 ger kondylom (könsvårtor) på de yttre könsorganen. Observera att de HPV-test som man använder vid screening normalt sett inte ger utslag vid HPV 6 och 11 och om patienten endast har spetsiga kondylom är extra cytologprovskontroller inte nödvändiga.
Vaccination mot HPV
Skolvaccinationsprogrammet erbjuder två doser vaccin mot humant papillomvirus till flickor i åldrarna 9 till 14 år (sedan år 2012) och även till pojkar i samma åldrar (sedan år 2020). Vaccinet har getts med sex månaders mellanrum och vaccinationen gör bäst nytta om den tas före sexualdebut, det vill säga innan exponering för HPV. Nuvarande vaccin har god effekt mot nio olika typer av HPV. Viktigast är skyddet mot HPV 16/18/45 samt ytterligare fem så kallade medelonkogena typer, men skydd finns även mot HPV 6/11 vilka ger könsvårtor. För äldre barn, vuxna och immunsupprimerade individer är det rekommenderat att ge fler doser vaccin.
Senaste åren har kvinnor i samband med sina första HPV-tester i screeningprogrammet fått erbjudande om vaccination i en kampanj att utrota livmoderhalscancer. I samband med excisionsbehandling av höggradiga dysplasier diskuteras också vaccination. Utanför skolvaccinationsprogrammet och utrotningsprojektet skriver man ut vaccin på recept sedan år 2006.
Provtagningsteknik för cytologi eller dubbelanalys med HPV-test
Livmodertappen (portio) ska inte torkas av och använd begränsat med glidslem på instrumenten. Bara vatten kan fungera bra. Alltför blodrikt preparat försvårar bedömningen, så undvik att ta cytologprov under pågående menstruation och undvik att få med framkallad blödning i provet. Ta prov med spatel och/eller borste från portioytan och cervixkanalen. Rör ner spatel och/eller borsten i burk med särskild preparatlösning. Provet är inte fullständigt utan celler ifrån cervixkanalen, så kallade endocervikala celler. Även om det kan vara svårt, behöver man ta provet tillräckligt långt in i cervixkanalen, och helst med borste. Vid dubbelanalys gör man också ett HPV-test på samma provburk.
Vad betyder cytologprovsvaret?
Avvikelser (atypier) går ofta tillbaka efter en tid och kan då ha berott på en HPV-infektion som läkt ut. Atypin kan också orsakas av bakterier eller atrofi på grund av östrogenbrist. Cytologprovet blir ofta normalt spontant, men ibland behövs behandling mot bakterie- eller svampinfektion eller en längre tids lokal östrogenbehandling. Nytt prov kan tas igen efter 1–2 månader.
Utredning vid dysplasi
Om atypin och HPV-infektionen kvarstår, ska en gynekolog utreda patienten med hjälp av kolposkopi. Utredning av dysplasier (låg- respektive höggradiga) genomförs med kolposkopi och riktade biopsier.
Behandling av dysplasi
Om misstanken på höggradiga dysplasier (HSIL) blir bekräftad, lyfter man av förändringarna på livmodertappens yta (slyngexcision med diatermi), vilket är en enklare operation som ofta går bra att genomföra med lokalbedövning.