Bäcken­resistenser

Det är vanligt att upptäcka myom i samband med att man av annan orsak undersöker patienten. Tillståndet förekommer hos 30 % av alla kvinnor över 30 år. Myom sitter normalt i livmoderväggen, men de kan även vara skaftade och består av muskelvävnad och bindväv. De kan växa fram till klimakteriet men minskar sedan i storlek. Det bildas inga nya myom efter klimakteriet och de som finns går tillbaka spontant när mängden östrogen sjunker i kroppen. Man kan ställa diagnos med palpation, men ultraljudsundersökning brukar användas för att konfirmera fyndet.

Behandling myom

Myom finns ofta utan att ge symtom, men de kan ge långvariga och rikliga menstruationer. Blödningarna behandlas medicinskt med tranexamsyra och hormonspiral när patienten inte vill bli gravid.

Myom kan också ge lokala trycksymtom och neuralgiliknande smärtor. Om symtomen är svåra finns medicinsk behandling med GnRH‍-‍receptorantagonist.

Om patienten inte längre vill kunna bli gravid, är ett alternativ att operera bort livmodern (hysterektomi). När myomet sitter inuti livmodern ger det ofta blödningsrubbningar. Kirurgiskt kan man ta bort ett sådant myom med hjälp av ett hysteroskop och man opererar via slidan inuti livmodern.

Ultraljudsverifierade myom utan symtom behöver ingen uppföljning, men vid rikliga blödningar är det bra att kontrollera blodvärdet (hemoglobin, Hb)  för att utesluta anemi.

Cysta med vätska i en äggstock, enrummig och som är mindre än fem centimeter, är nästan alltid godartade ägg- eller gulkroppscystor. De cystorna är fysiologiska och ska finnas när ägglossningarna fungerar. När man vid undersökning finner en slät, rörlig och mindre resistens motsvarande en äggstock hos kvinnor yngre än 40 år, kan man avvakta. Om besvär av cystan kvarstår efter sex till åtta veckor bör man fortsätta utredningen med ultraljud. Remittera till gynekolog vid osäkerhet eller större resistenser, som inte är en tidigare känd muskelknuta.

Behandling äggstockscysta

Ofta går cystan tillbaka spontant och man behöver inte avlägsna den med operation. Blodfyllda cystor vid endometrios (endometriom) går att behandla med hjälp av hormonella preventivmedel eller andra läkemedel som minskar aktiviteten i äggstocken.

När cystorna ger tilltagande smärtor, kan man operera bort dem och då i första hand med titthålsteknik. Vävnadsanalys av den bortopererade cystan ger diagnos.

Äggstockscancer är antingen epitelial eller icke‍-‍epitelial. Före 35 års ålder är tillståndet sällsynt. Risken ökar med ökad ålder, färre graviditeter och ärftlighet. Knappt 20 % av all äggstockscancer är ärftlig och ofta kan man koppla cancern till genmutationerna BRCA1 eller BRCA2. BRCA ökar även risken för bröstcancer. Däremot halveras risken för äggstockscancer när kvinnor använder kombinerade p‍-‍piller. Kvinnor med ärftlighet  bör få rekommendation om förebyggande kirurgi (salpingooforektomi bilateralt).

På grund av diffusa symtom upptäcker man ofta äggstockscancer i ett sent stadium. Symtom som förekommer vid äggstockscancer är:

• smärta i buken
• uppblåsthet
• urinträngningar
• ökat bukomfång
• aptitförlust
• olaga blödningar.

När patienten väl får diagnosen har sjukdomen redan spritt sig i två tredjedelar av fallen, med sämre prognos som följd.

Diagnos ställs med ultraljud där det finns särskilda kriterier för vad som ökar risken för cancer. Risken för cancer ökar också vid förhöjda värden av tumörmarkörer i blodet, främst CA125.

Behandling äggstockscancer

Primärbehandling är kirurgi med målsättning att uppnå tumörfrihet och kompletteras med cytostatika.

Endometriecancer manifesterar sig sällan som en palpabel tumör i buken. I stället hittar man cancern på grund av vaginala postmenopausala blödningar som utreds med ultraljud och vävnadsprover från slemhinnan (endometriebiopsi).

Se avsnittet Endometrios på sidan Låga buksmärtor.

Se avsnittet Kroniska bäckensmärtor på sidan Låga buksmärtor.