Vägar till mer rationell behandling

Polyfarmaci, biverkningar, interaktioner och farmakologiska åldersförändringar innebär utmaningar som behöver hanteras. Det finns olika sätt att åstadkomma en mer rationell behandling av äldre personers hälsoproblem. Viktiga aspekter att beakta är tydliggörande av behandlingsmål samt effektiv informationsöverföring, medan indikatorer för god läkemedelsterapi och regelbundna läkemedelsgenomgångar kan vara stöd för att nå ökad säkerhet i behandlingen.

Behandlings­mål, ålder och skörhet

Genom delat beslutsfattande ger personalen individanpassad information till patienten om olika behandlingsalternativ, varefter beslut om behandling fattas i samråd med patienten. Behandlingsmålen kan vara generellt annorlunda för äldre sköra personer jämfört med yngre vuxna. Principen att anpassa behandlingen till personens unika behov, förutsättningar och preferenser är dock viktigare än generella skillnader mellan olika ålderskategorier.

Den som behandlar äldre personers hälsoproblem bör som regel fråga sig vilka behandlingsmål som bör prioriteras. I första hand är detta en diskussionsfråga där man behöver fråga patienten om behov och preferenser, samtidigt som sjukvårdspersonal och ibland även anhöriga kan bidra med viktig tilläggsinformation. Läkaren och det övriga vårdteamet har principiellt ett viktigt ansvar att bidra med sin medicinska kompetens för att patienten ska kunna fatta ett välinformerat beslut.

Den välinfor­merade patienten

Patienten har rätt till information om sina hälsoproblem och olika behandlingsalternativ på ett individanpassat sätt. En mer välinformerad patient är ofta bättre motiverad att följa behandlingen och ordinationen, och välinformerade närstående har större möjligheter att stödja patienten i att följa läkemedelsordinationer.

Processen att individanpassa information och involvera patienten i beslut om behandling kallas för delat beslutsfattande, och motsvarar en generell rekommendation till äldre personer, särskilt vid multisjukdom 

(27) (28)

. Hinder för delat beslutsfattande kan vara nedsatt kommunikationsförmåga hos patienten, svårförståeliga och komplexa samband mellan sjukdomar och behandlingar, och tidsbrist hos personalen. Målet att individanpassa utifrån patientens individuella förutsättningar styrks även av Patientlagen 

(29)

.

För att underlätta ett delat beslutsfattande i sjukvårdsarbete med äldre multisjuka personer bör man på organisatorisk nivå överväga vårdmodeller och arbetssätt som motsvarar behoven för denna patientkategori. Det kan handla om att planera in tillräckligt med tidsutrymme för samtal, att vara frekvent och frikostig med skriftlig anpassad patientinformation, samt att säkerställa tillgången till hörselhjälpmedel (till exempel samtalsförstärkare) eller tolkmöjligheter.

Livs­kvalitet och symtom­lindring

För yngre personer är det mer självklart att det outtalat finns ett behandlingsmål att förlänga livet, förutom förhoppningar om att bota sjukdom och lindra lidande. För äldre personer kan det särskilt vid kroniska, obotbara sjukdomar vara rimligt att öppna upp för möjligheten att livskvalitet och symtomlindring upplevs viktigare än livsförlängande behandling, och i detta sammanhang kan man tala om palliativt inriktade behandlingsmål 

(30)

.

Förutom bredare mål som ”livskvalitet” är det ofta meningsfullt att mer i detalj undersöka vad som ger livskvalitet för den enskilda patienten, eftersom det kan påverka både indikationer och relativa kontraindikationer. Exempelvis kan en önskan om att lindra symtomen från hallucinationer gå emot önskan om motorisk rörlighet för en person med Parkinsons sjukdom eller psykossjukdom.

Kronologisk och biologisk ålder

Det är i viss mån rimligt att väga in kronologisk/‌formell ålder tillsammans med biologisk ålder vid valet av behandling, men det vore principiellt fel att basera beslut om behandling endast på kronologisk ålder eftersom det vore att betrakta som åldersdiskriminering. Däremot är det fullt rimligt att beakta biologisk ålder (graden av sjukdomsrelaterade organförändringar och åldersförändringar somatiskt och psykiskt) hos patienten vid behandlingsval, eftersom den biologiska åldern ofta samvarierar med balansen mellan nytta och risker av en behandling 

(31)

.

Graden av skörhet hos en patient har under senare år varit ett sätt att praktiskt väga in biologisk ålder för diagnostik och behandlingsval i både primärvård och sekundärvård. Skörhet motsvarar en sammansatt bedömning av ett flertal variabler som tillsammans korrelerar med både biologisk ålder och prognos på gruppnivå 

(32)

.

I slutändan är det dock viktigt för våra behandlingsval att det är balansen av risk och nytta för den enskilda individen (inklusive personens unika behov och preferenser) som vägs ihop med vetenskaplig evidens och vårdens förutsättningar till den summa som kallas evidensbaserad vård 

(33)

.