Läkemedels­relaterad informations­överföring

Brister i kommunikationen mellan vårdpersonal och patient respektive mellan olika vårdgivare är viktiga anledningar till läkemedelsrelaterade problem hos äldre personer. Informationsöverföring vid byte av vårdform är också ett kritiskt moment för en välfungerande och effektiv läkemedelsbehandling. Det finns metoder för att förbättra förutsättningarna.

Väl­informerad patient

Det är av största vikt, och även reglerat i lag, att patienter får individanpassad information som syftar till att sätta in dem i behandlingsmålen och som hjälper dem att hantera sin medicinering. Då god följsamhet är nödvändig för att uppnå önskvärd effekt, måste tid för adekvat information till patienten prioriteras 

(61)

. Alldeles särskilt gäller detta vid nyinsättning av läkemedel.

Den muntliga informationen bör åtföljas av tydligt läsbar skriftlig information om ordinerade läkemedel, doser, indikation och viktiga saker att vara uppmärksam på. För dem som inte kan tillgodogöra sig information på grund av kognitiv svikt är det viktigt att närstående och eventuell omvårdnadspersonal är välinformerade om läkemedelsbehandlingen, dess syfte, möjliga biverkningar samt hur behandlingen ska följas upp. Det är då extra viktigt med skriftliga komplement till den muntliga informationen.

Samarbete mellan regional och kommunal sjukvård

Multisjuka äldre personer är i allmänhet beroende av åtminstone tre olika aktörer: primärvård, slutenvård och kommun (eller privata bolag), som driver särskilda boenden och hemsjukvård. På många håll i landet använder dessa tre vårdgivare olika dokumentationssystem. I många fall tar kommunens sjuksköterska över ansvaret för läkemedelshantering från patienten. Det är då extra viktigt att information överförs mellan aktörerna i samband med läkemedelsförändringar för en ändamålsenlig administrering och adekvat utvärdering.

I kommunal sjukvård, till exempel vid särskilda boenden, är även undersköterskan delaktig i läkemedelshanteringen genom delegerat ansvar, och är den som arbetar närmast den äldre personen. Tyvärr kan kompetensen ibland vara bristfällig hos personal som fått delegering 

(62)

. Det är viktigt att uppmärksamma undersköterskans roll för att bibehålla god läkemedelssäkerhet för den äldre patienten. Därför behöver läkare sträva efter att involvera yrkesgruppen i exempelvis ronder och hembesök för kompetensutveckling, fortlöpande information om varför läkemedelsförändringar genomförs, vad som behöver observeras vid uppföljning och hur risk-nytta-värderingar görs. Samarbete under ronder innebär också att undersköterskans kännedom om vårdtagarnas mående tillvaratas för en god läkemedelsuppföljning.

Läkemedels­berättelse

Vårdövergångar mellan slutenvård och primärvård är en risksituation för läkemedelsfel 

(63) (64) (65)

. Eftersom äldre personer oftare vårdas på sjukhus och även använder fler läkemedel än yngre personer är risken för läkemedelsfel större bland äldre. När det väl blir fel har äldre personer dessutom mindre marginaler och därmed en större risk att drabbas av läkemedelsbiverkningar. Läkemedelsberättelse är en metod som minskar risken för läkemedelsfel i samband med utskrivning från sjukhus. Syftet är att säkra kommunikationen mellan patient och vårdgivare samt mellan de olika aktörerna i vården.

Läkemedelsberättelsen sammanställs av den sjukhusläkare som skriver ut en patient från sjukhuset och delges patient/‌närstående, primärvårdsläkare samt eventuell sjuksköterska inom hemsjukvård/‌särskilt boende. Den ska innehålla information om:

• vilka läkemedel patienten tar efter sjukhusvistelsen

• vilka läkemedelsförändringar som genomförts under vårdtiden och varför.

När man skriver utskrivningsinformation som innehåller en aktuell läkemedelslista och läkemedelsberättelse minskar antalet överföringsfel och antalet vårdkontakter under efterföljande månader 

(66) (67)

. En förutsättning för korrekt utskrivningsinformation är att man gör en läkemedelsavstämning i början av vårdtiden.

Det finns potential att ytterligare förbättra såväl utskrivningsprocessen som andra steg under slutenvårdstillfället för äldre personer genom att mer involvera kliniska farmaceuter i olika faser av informationsöverföringen 

(68) (69)

. Kliniska farmaceuter har hittills sällan varit integrerade i slutenvårdens verksamhet, så här finns en förbättringspotential 

(70)

.