Komplikationer
Biverkningar är relativt vanliga vid metadonbehandling, medan buprenorfin har en mer gynnsam biverknings- och säkerhetsprofil.
Metadon kan ge upphov till en rad olika biverkningar, vilka nämns i avsnitt Metadon på sidan Behandling. I likhet med andra fulla opioidagonister kan överdosering av metadon ge upphov till livshotande andningsdepression.
Risken ökar vid samtidigt intag av lugnande medel som bensodiazepiner. För patienter med ett fortgående intag av bensodiazepiner är därför buprenorfin att föredra. Eftersom buprenorfin fungerar som en partiell agonist kan patienten också ta en mångfaldigt högre dos än den ordinerade utan att det orsakar någon andningsdepression, även om risken fortfarande finns om buprenorfin skulle kombineras med höga doser av lugnande medel. Det är angeläget att opioidberoende patienter får tydlig information om dessa risker, och att de utrustas med naloxon för att kunna häva opioidöverdoser.
Långsiktiga biverkningar
Även långsiktiga biverkningar är mer vanligt förekommande med metadon. Eftersom behandlingen med dessa läkemedel oftast sträcker sig över många år, och inte sällan är livslång, är det viktigt att man följer upp eventuella biverkningar och hanterar dem på ett adekvat sätt. Inte minst metabola och endokrina biverkningar kan försämra livskvaliteten, och på längre sikt öka risken för exempelvis kardiovaskulära komplikationer.
Beakta andra hälsorisker
Många patienter i läkemedelsassisterad rehabilitering för opioidberoende (LARO) har även andra kroniska sjukdomar och ohälsosamma levnadsvanor, vilket gör det angeläget med ett brett perspektiv på deras hälsa. Det är bland annat viktigt att beakta risken för hepatit C, hiv och annan blodsmitta, och de olika följdverkningar som dessa infektioner leder till. Exempel finns på hur man framgångsrikt kan integrera primärvård i LARO, och det är viktigt att utveckla sådana samarbeten utifrån lokala förutsättningar
(11).