Lugnande medel
Lugnande medel är en bred kategori, som i detta sammanhang avser ett antal narkotikaklassade substanser med ångestdämpande eller sömngivande effekt. Flertalet lugnande medel kan förskrivas som läkemedel, men för att minska risken för iatrogent beroende bör man vara restriktiv med sådan förskrivning.
Under 1960-talet lanserades bensodiazepiner för behandling av ångest, oro och sömnsvårigheter, och under de efterföljande decennierna användes de ofta för långsiktig behandling av sådana symtom. Idag rekommenderas dock andra typer av behandling för motsvarande indikationer, framför allt antidepressiva medel och psykologisk behandling. Bensodiazepiner är fortfarande användbara vid vissa akuta tillstånd, men i nationella riktlinjer för ångesttillstånd avråds i dag från långsiktig behandling med bensodiazepiner och liknande medel. Förskrivningen minskar därför successivt, och bensodiazepiner förskrivs idag framför allt till äldre människor, som ofta haft dem ordinerade sedan lång tid och nu har svårt att sluta.
Verkningsmekanismer för lugnande medel
Bensodiazepiner utövar sin verkan genom att stärka GABA-signalering i hjärnan. De så kallade z-preparaten (zopiklon och zolpidem) är kemiskt sett inte bensodiazepiner, men har liknande verkningsmekanism. Genom sin korta halveringstid har de använts som insomningsmedel, med begränsad risk för sedation dagen efter användning. Även för dessa medel finns dock risk för tolerans- och beroendeutveckling, varför långtidsanvändning inte rekommenderas.
En substans med annan verkningsmekanism men delvis överlappande effekter är pregabalin. Detta läkemedel har bland annat indikation neuropatisk smärta och generaliserat ångestsyndrom, även om andra läkemedel har högre rekommendationsgrad vid dessa tillstånd. Pregabalin har visat sig ha en beroendepotential liknande den för bensodiazepiner, och narkotikaklassades därför 2018.
Prevalens
Parallellt med sjukvårdens förskrivning finns en illegal marknad för lugnande medel, där polis och tull gör stora beslag varje år. Sådan icke-medicinsk användning kan vara viktig att efterfråga, eftersom bruk av lugnande medel är kopplat till en lång rad olika komplikationer, och kan interagera på ett farligt sätt med bland annat opioider.
Kombinationen av iatrogent beroende och illegalt bruk gör det svårt att skatta prevalensen för beroende av lugnande medel. Enkätstudier indikerar att cirka 2,5 % av den svenska befolkningen använt lugnande medel på ett icke-förskrivet sätt under det senaste året
(19). Bland dem som utvecklar beroende av lugnande medel är det vanligt med andra samtidiga beroendetillstånd, men också andra psykiatriska diagnoser.