Praktiska råd

För att förebygga riskerna med påverkad körförmåga under läkemedelsbehandling bör man:

• identifiera och upplysa patienten om läkemedel som kan medföra trafikfara

• hitta om möjligt likvärdiga läkemedel för sjukdomen, men med mindre risk (se produktresumé eller FASS‍-‍text)

• tillämpa muntligt eller skriftligt körförbud vid behov, cirka 1‍-‍2 veckor att kunna utvärdera hur patienten reagerar på nyinsatta läkemedel

• komma ihåg möjligheten att remittera till trafikmedicinska centra såsom det i Stockholm eller en neuropsykologbedömning på hemorten eller genom företagshälsovården. Kom ihåg att inkludera subjektiva och objektiva tecken på kognitiv påverkan samt om patienten har högre körkortsbehörigheter och/eller kör yrkesmässigt

• vidta generella åtgärder för att minska olycksrisker.

Betydelsen av individuell bedömning

Gör alltid en individuell bedömning som är baserad på anamnes samt läkarundersökning. Vissa patienter är mer känsliga än andra för sidoeffekter av läkemedel, varför det alltid måste göras en individuell bedömning, även om studier inte visar försämring/‌nedsättning av kognitiva funktioner eller körförmåga av ett läkemedel. En god tumregel kan vara att uppmana patienten att avstå från bilkörning de närmaste dagarna/‌veckorna efter insättning eller doshöjning av läkemedel för att eventuella biverkningar ska hinna visa sig och klinga av.

Vid osäkerhet om patienten är lämplig som förare

Vid misstanke om kognitiv påverkan av läkemedel kan en neuropsykologisk testning vara aktuell innan patienten tillåts köra bil. Sådana testningar kan göras vid trafikmedicinska centra/enheter eller motsvarande (olika orter i Sverige har något olika rutiner). En testning tar vanligtvis 3 timmar och omfattar:

• reaktionsförmåga under olika förutsättningar
• uppfattningsförmåga
• minne
• spatial förmåga
• exekutiva funktioner
• vägmärkeskunskap
• UFOV (useful field of view)
• beteendeobservationer inklusive bedömning av omdöme och sjukdomsinsikt.

Det är viktigt att patienten tar sina ordinerade läkemedel inför testningen. Testningen avslutas ibland med blodprovstagning för att verifiera att läkemedlet verkligen tagits. Att blodprovet tas efter testning medför att utlåtandet kan relateras till den lägsta läkemedelskoncentration patienten exponerats för under testningen. Ett testutlåtande kan då utmynna i "NN uppvisar i testning ingen kognitiv påverkan vid intag av läkemedel enligt ordination".

Neuropsykologiska tester kan man inte upprepa med kortare intervall än 6 månader på grund av inlärningseffekter. Beträffande praktiskt körprov/körtest vid kognitiva störningar säger Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd TSFS 2010:125 10 kap. att bedömningen i första hand ska göras utifrån en medicinsk undersökning; endast då den medicinska undersökningen ger ett resultat i ett svårbedömt gränsområde bör ett praktiskt körprov göras.

Ytterligare information

Information om vad som i vetenskaplig litteratur är känt om läkemedlens effekter på trafikfarlighet finns hos Trafikmedicinskt Centrum.