Bakgrund och historik
Historiskt sett har läkemedel med ursprung från naturen haft en självklar och viktig plats i sjukvården. Många av de läkemedel som idag räknas som konventionella läkemedel har sitt ursprung i naturen.
I en del fall har den aktiva substansen utvunnits ur naturliga material, som till exempel växter. I andra fall är det naturliga ursprunget indirekt, då man använder startmaterial från naturliga material för vidare tillverkning av den aktiva substansen. Så är fallet med semisyntetiska substanser, till exempel:
- hydrokortison
- paklitaxel (1) .
Några exempel på läkemedelsubstanser som har utvunnits ur växter och isolerats till rena substanser är:
- morfin
- digoxin
- kolkicin.
Läkemedel som innehåller sådana isolerade renframställda substanser med naturligt ursprung har använts länge inom skolmedicinen. De ses idag ofta som konventionella läkemedel. Dessa läkemedel likställs med till exempel helsyntetiska eller semisyntetiska läkemedel, trots att ursprunget är en växt.
Viktig lagändring år 2006
Tidigare fanns inte benämningen växtbaserade läkemedel i läkemedelslagstiftningen. I stället användes ordet naturläkemedel för dessa produkter. Efter att den Europeiska unionen (EU) ändrade EU-lagstiftningen under 2006 infördes begreppet växtbaserade läkemedel i EU.
Idag är naturläkemedel endast de läkemedel, med ursprung från naturen, som inte innehåller växtmaterial. De är istället baserade på:
- djurmaterial
- bakterier
- mineraler
- salter.
Ändringarna i EU-lagstiftningen har bland annat påverkat vilka kategorier av läkemedelsprodukter med ursprung från naturen som finns på den svenska marknaden.
Ändringarna har också påverkat hur vi benämner produkterna idag. Det har också påverkat hur Läkemedelsverket och övriga läkemedelsmyndigheter i EU beslutar om växtbaserade produkter som är läkemedel. Sedan lagändringen 2006 kan Läkemedelsverket besluta följande:
- Produkter kan godkännas som växtbaserade läkemedel (VBL).
- Produkter kan registreras som traditionella växtbaserade läkemedel (TVBL).
Sedan lagändringen infördes får Läkemedelsverket inte längre godkänna växtbaserade produkter som naturläkemedel.
De växtbaserade läkemedlens ursprung
En stor del av de växtbaserade läkemedel och även naturläkemedel som finns i Sverige idag är inte nya. Så är det om vi ser det ur ett svenskt perspektiv och utifrån vilken aktiv substans de innehåller.
Många växtbaserade läkemedel och naturläkemedel innehåller extrakt eller växtmaterial som tidigare var vanliga inom svensk skolmedicin. Ett stort antal finns med i den sista upplagan av Malte Ljungdahls ”Recepthandbok på grundval av de nordiska farmakopéerna” från 1953. Denna recepthandbok beskrev vid sin publicering det senaste inom farmakologi och läkemedelslära i svensk medicin.
Svenskt medicinskt ursprung
Följande är exempel på några typiska växtbaserade läkemedel som har sitt ursprung i svensk skolmedicin:
- vänderot (Valeriana officinalis)
- senna (Cassia angustifolia)
- citronmeliss (Melissa officinalis)
- gullgentiana (Gentiana lutea)
- pepparmynta (Mentha × piperita)
- kummin (Carum carvi)
- eukalyptus (Eucalyptus globulus).
Europeiskt och asiatiskt medicinskt ursprung
I mitten av 1990-talet gick Sverige med i EU. I och med det europeiska samarbetet har antalet växtbaserade läkemedel med ursprung från andra EU-länder ökat i Sverige. Dessa växtbaserade läkemedel har eller har tidigare haft en användning inom skolmedicinen i andra EU-länder.
Följande är exempel på växtbaserade läkemedel som har sitt ursprung främst i tysk skolmedicin:
- johannesört (Hypericum perforatum)
- hästkastanj (Aesculus hippocastanum)
- sågpalmetto (Serenoa repens)
- silverax (Cimicifuga racemosa)
- munkpeppar (Vitex agnus-castus)
- röd solhatt (Echinacea purpurea).
Följande är exempel på växtbaserade läkemedel som har sitt ursprung i asiatisk medicin och har funnits i Europa sedan 1970–1980-talen:
- produkter med rysk rot (Eleutherococcus senticosus)
- malabarnöt (Justicia adhatoda)
- Ginkgo (Ginkgo biloba).